En friherrinna tvingas lämna sitt slott när maken supit bort deras förmögenhet – och dött. Först tänker hon bokstavligen sänka hans stora spritförråd i sjön, men ångrar sig när hon förstår att spriten pga. rådande motbokstider är värd hundratusen kronor – pengar som kan ge henne och hennes funktionshindrade son ett drägligt liv. Hon flyttar in på ett enkelt pensionat i kvarteret Oron i Stockholm (men utan sonen, eftersom han sedan födseln bor på vårdhem) och grunnar på vad hon ska göra med spriten.
Friherrinnan är inte ensam om sitt klass-fall; många rika har blivit fattiga pga. inflationen – medan andra har gjort sig rika på svarta marknaden: Friherrinnans gamla chaufför har blivit nyrik ”gulaschbaron”, köpt hennes automobil på exekutiv aktion och ger ett skambud på hennes spritförråd. Många vill åt hennes sprit…
Det är en kulturkrock för friherrinnan att komma från slottet till pensionatet och staden. Hon äcklas av de andra boendes matvanor (stora portioner) och av den enkla miljön (trångt och kvavt). Hon måste arbeta åtta timmar om dagen på kontor för att få ekonomin att gå runt.
Den rike kapten Blombergson, som övertagit hennes slott, säger henne uppriktigt att det är bra att hon har skaffat ett arbete – så att det inte blir tråkigt i Stockholm! Blombergson förstår inte att friherrinnan måste arbeta för sitt uppehälle.
Boken är skriven i dagboksform och det är emellanåt underhållande att läsa friherrinnans tankar om hennes nya tillvaro, hennes val och kval. Dock spirar kärleken lite hastigt och lustigt, lite som i en kioskroman.
Läs boken här.
Fråga bokologen 