En svindlande saga om människorna i de värmländska skogarna på 1830-talet: De har gift sig för pengar, gift bort någon för pengar, supit, spelat bort pengar, eller varit otrogna snåla elaka – otillräckliga. De fruktar helvetet och vill sona sina brott – får ibland orättvist straff: När det råder svår torka får en präst klä skott för katastrofen; hans böner har inte hjälpt, tycker församlingen.
Boken är ett slags ”värmländsk bibel” där berättelsen om den försupne prästen Gösta Berling är ramen för andra karaktärers livsberättelser: Karaktärerna spelar tärning med djävulen, möter troll, häxor, feer, galna genier, bevittnar underverk, kärlekslösa äktenskap, spädbarnsdöd, självmord, anlagda bränder, översvämningar, bannlysningar, svek, sorg och dubbelmoral. Gösta Berling blir avsatt som präst, tas om hand av majorskan, installeras bland hennes ”kavaljerer” som hon har inneboende i sitt hem. En dag börjar kavaljererna misstro hennes intentioner med gästvänligheten…
Den svindlande intrigen balanseras av den allvetande berättaren, som ofta vänder sig till läsaren: ”Ofta måste vi unga mycket undra på de gamlas berättelser”, tilltalas läsaren. Detta direkta läsartilltal hjälper en att orientera sig i myllret av människoöden och täta tidshopp.
Språket är mäktigt. Strofer som ”O forna tiders kvinnor!” påminner om Homeros ”Sjung o gudinna om vreden som brann” med rytm, många metaforer och anaforer vilka bär upp budskap som ”Den som förstår, hatar inte”, ”Kärleken övervinner allt” eller ”Allt har varit till det bästa” (en allusion på Candide).
Karaktärerna introduceras ofta som djur: ”De hade en gammal rovfågel uppe i kavaljersflygeln” vaktandes brasan. Rovfågeln visas längre ned på sidan vara kusin Kristofer. Naturen och tingen är besjälade (sjön ”ligger yrvaken” och ”skutan blev redlös”). Visst bildspråk ger svindel (man träffar björnen i hjärtat, även om man siktar mot Karlavagnen).
Lagerlöf verkar ha gjort intryck på en nutida författare vars verk jag älskar: Sara Stridsberg skriver också om kavaljerer/tilltufsade människor, besjälar naturen, använder djurmetaforer. I novellen ”Hunter i Husqvarna” kallar dessutom missbrukarpappan/kavaljeren huvudpersonen för Selma Lagerlöf.
Selma Lagerlöf 👵❤️🙏
Fråga bokologen 