Det utspelas i nutida Kamerun och handlar om två systrar som blir bortgifta mot sin vilja vid unga år, men också om en förstafru som får en medhustru. Allt för att männen ska bli lyckliga. ”Jag gifte mig med dig för att bli ännu lyckligare!” klagar mannen på sin andrahustru när det polygama äktenskapet knakar i fogarna…
Författaren beskriver ett polygamt äktenskap där kvinnor och barn lider för mannens skull. Kvinnor är som talande husdjur, har inga rättigheter, misshandlas fysiskt och psykiskt, ofta med barnen som vittnen – eller som slagträn.
Författaren beskriver hur en tonåring blir bortgift med sin kusin, trots att alla vet att han är drogberoende och våldsam. Han våldtar och misshandlar henne på bröllopsnatten, vilket familjen hör och finner pinsamt (hon skrek så högt!) men:
”…de skulle trots allt be Moubarak att lägga band på sin passion, med tanke på att min skada krävde flera stygn. De tröstar mig. Så är det att vara gift. Nästa gång kommer det att gå bättre. Och dessutom är det här vad tålamod går ut på, munyal, som vi alltid säger […] Läkaren hade inte reagerat heller. Det som skett var helt normalt. Jag var bara lite känsligare än andra nygifta. Min make var ung och förälskad!” (s.53).
Det är absurt och upprörande. Författaren själv blev som 17-åring bortgift med en äldre man och ingick i ett polygamt äktenskap, vilket ger texten tyngd. Författaren ger insyn i hur det kan vara i arrangerade och polygama äktenskap. Gripande kvinnoöden. Viktig läsning.
Läs Tålamod!
Översättning: Lisa Marques Jagemark (2023)
bokologen.se 