En novell om två samiska barn som skidar vilse i samband med att de försöker hålla ihop sin renhjord.
Barnens familjer och deras renar har tidigare blivit tvångsförflyttade söderut, men renarna accepterar inte sitt öde – de söker sig norrut – hemåt. ”Vi människor vandrar, men renen njolggiida, löper fram på sitt svävande sätt en bit ovan backen, med tio mäns fart”, skriver Jannok.
Jag gillar att Jannok sticker in samiska ord i texten och sedan förklarar dem (njolggiida, löper fram…). Jag gillar hennes jämförande av renar och människor; det nyanserar bilden av dem och oss.
Guohp’áhkku inleds med ett intressant förord där Jannok, som är same, berättar om ett oväntat möte med en skogsforskare: ”Liksom jag så visste även forskaren jag träffade att skogen är unik. Han pratar om biologisk mångfald. Jag pratar om mormor, morfar och alla de andra. Vi formulerar oss olika, akademisk forskning möter traditionell kunskap. Men vi vet båda att i den oskändade skogen, där lever våra berättelser.”
Läs Guohp’áhkku! En tänkvärd berättelse från oskändad skog.
