En kvinna från Uppsala inleder ett förhållande med en man från Norrbotten som hon träffat på en konferens i Göteborg. Han försöker få henne att flytta till honom i Norrbotten, men hon är tveksam; hon har problem med tystnaden som råder där – och skogen.
”i skogen var det annorlunda. Där var det inte hon som såg, där blev hon sedd. Aldrig tidigare hade hon mött en sådan blick, tusenfaldig, omöjlig att lära sig”, skriver Lundgren.
Kvinnan lider kval, hoppas på ett vägledande tecken.
Novellen är välskriven men jag har svårt att relatera till kvinnans skogsskräck. Jag kan dock tänka mig många andra anledningar till att inte byta miljö.
