”I farmors hus” handlar om en liten pojkes sökande efter tystnad hemma hos sin farmor och om hur han kommer på att använda den. Hans farmor har upplevt krig (”hon var från ett land där det fanns slätter [med soldater]” ) och påstår att det inte finns någon tystnad; ”Allting hörs. Det vi kallar tystnad,Fortsätt läsa ”Lucka 16: I farmors hus (1953) & Att döda ett barn (1948) av Stig Dagerman”
Kategoriarkiv: Klassiker
Lucka 12: Bortbytingen (1915) av Selma Lagerlöf
Jag blev lycklig när jag öppnade luckan! Jag älskar Lagerlöfs empatiska och altruistiska bläck, så även i denna novell ur Troll och människor I (1915). Jag har nog blivit beroende av hennes bläck, vill bara ha mer och mer; det ger tröst och hopp i mörkret. I novellens början färdas en familj med häst ochFortsätt läsa ”Lucka 12: Bortbytingen (1915) av Selma Lagerlöf”
Lucka 5: Den hängdes träd (1947) & Vårt behov av tröst är omättligt (1952) av Stig Dagerman
Den hängdes träd. Suicid finns i både titel och motiv. Ett sorgligt förebådande av författarens eget öde. Den hängdes träd är ett triangeldrama på skidor. ”Snön jämrade sig vid varje stavtag. Skidorna gled ovilligt in i det isiga blånade spåret. Träden stod förstenade med bittra knutna kronor”. Huvudpersonens svartsjuka är välunderbyggd, bränner som om denFortsätt läsa ”Lucka 5: Den hängdes träd (1947) & Vårt behov av tröst är omättligt (1952) av Stig Dagerman”
Lucka 1: Min son blir inte snickare (1941) av Karin Boye
Av en händelse hamnar den unge rikemanssonen Karl-Gunnar på en snickeriverkstad och börjar hänga där och hjälpa snickaren Åström. Han känner sig mer hemma bland sågspån och trästrimlor än på läroverket och drömmer om att bli snickare. Karl-Gunnar och Åström påminner om Emil och Alfred: ”- Jag fick varningar den här termin också. Det fårFortsätt läsa ”Lucka 1: Min son blir inte snickare (1941) av Karin Boye”
Min bokvärld (2023) av Kerstin Ekman
Kerstin Ekmans läsupplevelser är intressanta – och särskilt hennes upplevelser av de böcker jag själv har läst: Ekman gillar Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd med dess starka kvinnokaraktärer (den 40-åriga femtonbarnaföderskan mor Sofi på 1800-talet och senare hennes barnbarnsbarn…). Ekman förundras över hur Emily Brontë kan skriva den dramatiska Svindlande höjder (1847) trots att honFortsätt läsa ”Min bokvärld (2023) av Kerstin Ekman”
Bränt barn (1948) av Stig Dagerman
Den 20-årige Bengts älskade mor har nyss dött och hans far har redan en ny kvinna. Bengt vill hämnas. Tonen för det destruktiva familjedramat sätts på romanens första blad: ”Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden. Det dras till elden som en mal till ljuset. Det vet att när det kommer näraFortsätt läsa ”Bränt barn (1948) av Stig Dagerman”
Nu var det 1914 (1934) av Eyvind Johnson
När man inte vet mycket om sina förfäder får man rekonstruera deras historia genom arbetarlitteraturen. Denna gång har jag läst den första delen av Eyvind Johnsons Olof-svit: Olof, 13 år, börjar 1914 att jobba som timmerflottare vid älven med uppdrag att skingra stockar som klumpat ihop sig och som hindrar andra stockars framfart. Olof ärFortsätt läsa ”Nu var det 1914 (1934) av Eyvind Johnson”
Resa i månljus (1937/2015) av Antal Szerb
När ett ungt ungerskt rikt par åker på bröllopsresa till Italien drabbas den äkta mannen Mihály av ungdomsnostalgi, vilket får honom att handla därefter. Det ena leder till det andra och bröllopsresan blir inte alls som de tänkt sig. Med tillbakablickar fångas anledningar till hans nostalgi in. Vissa av nostalgi-objekten lever i berättelsens nu ochFortsätt läsa ”Resa i månljus (1937/2015) av Antal Szerb”
Medea (431 f.Kr.) av Euripides
Min stora läsupplevelse från gymnasiet läser jag igen. Det handlar om Medea, vars man lämnar henne för att gifta sig med kungens dotter. Giftermålet innebär att Medea och parets små barn ska landsförvisas. Dock kan de inte återvända till Medeas hemland; en gång gjorde hon oförlåtliga saker mot sin familj för att rädda sin man.Fortsätt läsa ”Medea (431 f.Kr.) av Euripides”
Varats olidliga lätthet (1984) av Milan Kundera
”Einmal ist keinmal. En gång är ingen gång. En gång räknas inte. Böhmens [”Tjeckoslovakiens”] historia kommer inte att upprepas, inte Europas heller. Böhmens historia och Europas historia är två skisser, som mänsklighetens ödesdigra brist på erfarenhet har ritat. Historien är lika lätt som individens liv, olidligt lätt, lätt som en fjäder, som ett stoftkorn iFortsätt läsa ”Varats olidliga lätthet (1984) av Milan Kundera”
bokologen.se 