Ett relationsdrama med en städerska och hennes klienter – skådeplatsen är hemmen hon städar.
Städerskan umgås med sina klienter, för tankarna till Fifty shades of grey – men mer morbid. Jag tar time-outs ( går och diskar) för att hantera vämjelse och chock. Är i färd med att döma ut städerskan som skruvad och icke trovärdig – när det vänder: I tillbakablickar återges hennes historia och hon blir levande för mig.
Författaren har själv arbetat som städare i andras hem och hämtat inspiration därifrån. Som gammal hotellstäderska kan jag garantera autenciteten i städscenerna; har hittat både det ena och det andra. Beagins berättelse känns i slutänden autentisk (självupplevd?) och läsvärd, trots att den började bisarrt.
Fråga bokologen 