Författaren Åsa Moberg (f.1947) speglar sig i kvinnorörelsens nyckelperson Simone de Beauvoir (1908-1986) och det blir en kombinerad biografi och självbiografi.
Både de Beauvoir och Moberg kommer från högborgerliga miljöer och har brutit med borgerligheten (de Beauvoir bor i en etta med loft och Moberg i en kolonistuga utan indraget vatten).
Båda kvinnorna har kontrollerande mammor och går från hemmet direkt in i en lång relation (de Beauvoir med filosofen Sartre och Moberg med fotografen Tor-Ivan). Bådas män har stor inverkan på deras författarskap (männen läser deras texter, kritiserar och uppmuntrar/avråder/stoppar), ramar in deras liv (polygam ram enligt Sartre och monogam för Tor-Ivan).
Moberg jämför sin syn med de Beauvoirs på könsroller, feminism, kvinnans skapande, ärvda familjemönster, ”marsipansyndromet” (får inte äta godis, men hävdar att inte tycka om godis), barnlöshet, bisexuella kärleksrelationer, svartsjuka, erotik, depression och ångest, åldrande och död. Jag faller in i Mobergs jämförande, börjar jämföra mitt perspektiv med deras. Tänkvärt.
Simone och jag är redan historia. Det är snart 30 år sedan Moberg skrev den och hur har kvinnors villkor förbättrats på den tiden? Kanske har de försämrats – med tanke på den sociala kontroll som utövas genom sociala medier idag.
Läs boken oavsett om du är de Beauvoir-fantast eller ej; det är ett intressant porträtt av en sällsam kvinna. Moberg refererar generöst till de Beauvoirs verk Mandarinerna, En familjeflickas memoarer, Det andra könet, Allt som allt mfl. inkl. texter som aldrig översatts till svenska).
Fråga bokologen 