Florent-Claude, en 46-årig välbeställd parisare, vill göra slut med sin sambo genom att försvinna, byta stadsdel, bo på hotell. Han har velat bryta upp länge men inte lyckats ta steget.
Att försvinna blir inte som han har tänkt; det blir en nostalgiroadtrip i gamla exs spår och längs vägen blir han vittne till pedofili, bondeuppror, självmord etc. – som han noterar – och far vidare i jakt på sin plats i tillvaron, beredd att överträda lagar för att finna ro.
Florent-Claude symboliserar modern (fransk) mentalitet med sin klassmedvetenhet på molekylär nivå, sitt machomansideal, sin förenklade människosyn, att allt och alla kan köpas, fokuset på att få – inte att ge, civilkurage på sparlåga. Sex är lyckokällan, men sexlust saknas pga. serotoninhöjande antidepressiv medicin: moment 22.
I bokens början smattrar k- och f-ord, men efter ett par hundra sidor är jag blind, kan skratta åt denna sexistiska och omständiga man, som gör sig mycket besvär för att slippa känna.
Plötsligt är 300-sidors boken slut, men det återstår att smälta den, det tragikomiska och morbida:
”Jag hade siktet inställt på en fågel en lång stund, det var ingen mås eller trut, ingenting välkänt, bara en liten meningslös fågel med långa ben som jag hade sett en massa gånger på stränderna, en sorts strändernas proletär, en korkad fågel egentligen med stirrande och elak blick […] Genom att blåsa skallen av den skulle jag rädda livet på åtskilliga blötdjur av typen gastropoder eller cephalopoder, med andra ord skulle jag föra in en liten variation i näringskedjan…” (s.213)
Det är en läsvärd bok, välöversatt av Sara Gordan (författaren till Natten). Läs Serotonin!
Fråga bokologen 
Tack för den här texten. Jag måste väl helt enkelt läsa något av den här mannen för att se vad jag tycker.
GillaGillad av 2 personer
Ja det är nog det enda raka – och förbereda sig på provokationer
GillaGillad av 1 person