Stig Dagerman reser hösten 1946 genom ett Tyskland i ruiner. Han är Expressens utsände med uppdrag att intervjua tyskar om livet efter freden. Dagerman skriver sammanlagt tolv reportage, vilka senare ges ut i boken Tysk höst (1947).
Vart och ett av reportagen är intressanta. I reportaget ”Rättvisans gång” besöker han avnazifieringsdomstolsförhandlingar (ett slags Nürnberg för de som inte varit ledare men nyttiga idioter i tredje riket). Det är hundratusen fall som ska prövas och rättegångarna sker på löpande band, vilket enligt Dagerman drar löje över avnazifieringen, för tankarna till Kafkas Processen. Varje åtalad har skaffat karaktärsvittnen/intyg på att de varit vänliga mot judar eller lyssnat på utländsk radio (intyg som även kan köpas på svarta marknaden för 100 mark.)
Dagerman beskriver träffsäkert miljöer och människor: Den åtalade herr Krause ”är en liten hostande bokhållare med nervösa glasögon, vilka befinner sig på oavbruten vandring mellan näsan och bordet”. Dagermans ögon är mina ögon; jag sitter på första parkett. Det gäller även när han besöker människor som bor i paradvåningar, bondgårdar, Gestapos gamla lokaler, vattenfyllda källare och otäta godsvagnar.
Dagerman besöker Hamburg, Berlin, Essen, Solingen, München, Nürnberg, Heidelberg, Hannover, Köln, Düsseldorf, Frankfurt am Main – det som senare kommer bli Västtyskland.
Läs Tysk höst!
Fråga bokologen 