En 27-årig förlovad kvinna blir förälskad i en gift kollega och tvåbarnsfar. Kärleken är besvarad, frodas i det dolda. Det är komplicerat, men allt löser sig med tid och tålamod.
I väntan på lösning diskuterar kvinnan (berättarjaget) och mannen (du) sina respektives öden: ”Jag funderar på att printa våra [kärleks-] mejl och bara lämna över, sa du. ”Taskigt såklart, samtidigt skulle det inte medföra många frågetecken.” ”Nej”, sa jag. ”Vi kan bestämma träff med dom på samma ställe, sen gemensamt lämna över varsin bunt” (s.96). Osmakligt, men bakom varje skämt finns adrenalinpåslag.
Ett år går – och vad har hänt med dem då? Det är intressant att följa berättarjaget under denna tumulta tid när förbjuden frukt ska göras tillåten. Hennes sköra drömmar mot hans verkliga barn och kvinnan som fött dem. Gripande när berättarjaget vänder sig till mannen (du) med sin berättelse. Nära och sårbart.
Det kommer inte alltid vara du kan vara det bästa jag läser i år. Backström skriver klokt om kärleken, den tillåtna och den förbjudna; jag släpper inte boken förrän den är slut.
Fråga bokologen 