Dörren (1987/2020) av Magda Szabó

Den firade författarinnan författar mästerverk medan hennes hushållerska servar henne. Därutöver servar hushållerskan hela grannskapet med snöröjning – trots att hon är en krum gammal gumma. Och någon tacksamhet vill gumman inte ha; det enda hon begär är att ingen ska komma innanför dörren till hennes hem.

Man undrar vad gumman gömmer därinne… det blir en lokal angelägenhet och så även läsarens; jag vänder blad efter blad efter svar. (I dåtidens Ungern ((1950- 80-tal)) skulle gummans hemlighet raskt röjts av polisen om hon inte haft sina kontakter uppåt.)

Gumman känner alla men ingen känner gumman. I små portioner får författarinnan information om hennes liv, vilket sker när hon/någon drabbas av något som väcker gummans minnen. Det är intressant att se människan bakom hushållerskan växa fram och se vänskapens framväxt mellan henne och författarinnan.

Gumman har överlevt både första- och andra världskriget och överlever nu regimen i det ryskstyrda Ungern. Hennes överlevnadsstrategi är gränslös omsorg, bl.a. hjälper hon en vän att begå självmord, rekommenderar henne hängning och att skriva avskedsbrev. ”… jag tog med ett husdjur åt henne, men det ville hon inte ha, så om hon nu ville gå, varför skulle hon då stanna här?”resonerar gumman (s.114). När en katastrof är ett faktum väljer gumman att omfamna den.

Efter decennier i tjänst är gumman döende, men författarinnan måste resa till Aten på kongress (förbjuds stanna hemma; det skulle annars se ut som att regimen hindrar henne från att resa). På plats i Grekland ser hon med humor på sig själv som öststatsförfattare: ”Kollegorna från det grekiska författarförbundet var övermänskligt snälla, de tryckte avskedskorgar fulla med presenter i händerna på mig, som om jag hade blivit påkörd av ett godståg…”

Dörren är tragikomisk, tänkvärd och läsvärd – rekommenderar den varmt!