En kvinnoläkare i 1880-talets Uppsala har till uppgift att ”besiktiga” stadens prostituerade, men börjar även hjälpa dem med sådant som strider mot lagen. Läkaren blir socialt stigmatiserad pga. sitt engagemang för de prostituerade – även hans fru distanserar sig från honom.
Parallellt med läkarens historia berättas en ung kvinnas historia: hur hon inte nöjer sig med sin lott i livet, säger ”jag vill inte tjäna” när hon blir erbjuden en pigtjänst, ger sig av mot staden utan att ha ett arbete som väntar där.
Detta är en riktigt bra bok, dels för de gripande livsödena, dels för att det är fiktion men känns dokumentärt. Larsmo återger kvinnors journaler, ofta avslutade med ordet ”afliden”. Jag hoppas att någon gång få läsa ”afskrifven”. Det är hoppet jag lever på medan jag läser – och det finns skäl till hopp; vissa människor gör skillnad.
Läs Jag vill inte tjäna!
Hoppas att någon gör en film/pjäs på denna bok med dess själfulla karaktärer, balanserande på gränsen mellan lagligt och olagligt, liv och död, brott och straff; det skulle bli en spännande film.
Fråga bokologen 