Minsk, Belarus, 2001. En gammal dam som överlevt Gulag återberättar sitt liv för sin nyinflyttade granne, en ung man som blivit ensamstående med sin bebis och genomgår en kris.
Den gamla damens levnadsberättelse är Kafka-lik; som ung får hon ett femton år långt lägerstraff på oklar grund. Hon efterhandskonstruerar brott att sona för att skapa mening med sitt liv – och skuldkänslorna håller henne vid liv.
2001 har damen hunnit bli 91 år gammal och fått Alzheimer, ”en gudagåva” att slippa minnas allt hon förlorat pga Stalin och senare regimer, men hon vill minnas, vill konfrontera gud när den dagen kommer.
Den gamla har ett rött kors på sin dörr (ifall hon inte skulle hitta hem). På 40-talet arbetade hon som översättare åt en sovjetisk myndighet, översatte Röda korsets namnlistor över tillfångatagna kamrater i fiendeland till kyrilliska bokstäver, vilket fick en avgörande betydelse för hennes liv.
Röda korset är en omvälvande berättelse; den växlar mellan 2000-tal och 40-tal, samtidigt som läsaren har sitt eget nutidsperspektiv (mycket har hänt de senaste 20 åren). Författaren återger delar av autentiska dokument, bl.a. Röda korsets brev. Läsningen blir intressant; jag går från klarhet till klarhet.
Läs Röda korset! Jag hoppas på fler översättningar av Filipenkos böcker.
Fråga bokologen 