En läsvärd familjekrönika i missbrukets och gränslöshetens tecken.
Jag-berättaren är barnbarnet Nina, tredje generationen Stjärne. I slutet av 2010-talet är hon 40+ , tvåbarnsmamma och skriver sin familjs historia – hon vill veta hur hon känslomässigt ska hantera sin dysfunktionelle far.
Nina vandrar av och an i ett tidsspann på hundra år (ca 2017-1917). Vissa episoder saknar tidsanknytning eftersom det är oklart om de är minnen eller mardrömmar/fantasier. Berättelsens knutpunkt är Stockholm, men ibland lämnar familjemedlemmar storstaden och Sverige.
Ninas far är gränslös och hennes mardrömmar skulle därför kunna vara minnen. Hennes syster har minnen som kanske går hand i hand med hennes, men frågan är om deras minnen är tillräckliga för att bekräfta varandras upplevelser.
En minnesvärd episod är när Nina hälsar på sin far på ett behandlingshem i Skåne där han har hittat vänner för livet, bl.a. ”en domare som bara har tagit en gin och tonic på en helt vanlig fredagkväll och sedan blivit körd hit av sin överspända fru”. Vännerna ifrågasätter Nina, säger att de inte kan tänka sig att hennes far varit ett as; ”Han är en fantastisk människa”.
Missbruk skördar direkt/indirekt familjemedlemmars liv och deras död tycks vara väntad (en vill t.ex. inte förnya sin prenumeration på Hemmets journal för hon känner på sig att hon snart ska dö).
Läs Farväl till Panic Beach! Ett stridsbergskt mästerverk med tänkvärda litterära referenser till bl.a. Alice i Underlandet och Körsbärsträdgården.
bokologen.se 