Georgis pappa är döende i cancer, förhandlar om sina dagar (”… åtminstone till jul så vi får ses allihop, så snödropparna hinner titta fram”). Pappan vill också gärna donera sina organ, ”men det finns inget kvar som är friskt och orört…”.
”Jag ber att pappa inte ska ha ont”, skriver Georgi sju gånger efter varandra som en besvärjelse. Fentanylplåster skrivs ut.
Romanen handlar om pappans sista tid i livet: Pappan påtar i sin trädgård likt dennes far en gång påtade i sin. ”Så länge det finns arbete i trädgården vistas man i en fredad [odödlig] zon”, skriver Georgi. Trädgårdar är odödliga (växter vet hur de dör så de kan återvända till livet).
Georgi berättar om livet i Bulgarien före, under och efter kommunisttiden. Georgis gammelfarfar skrev t.ex. dagbok över sitt jordbruk, men när de privata jordbruken avskaffades och familjen förlorade sin mark avslutades dagbokstraditionen. Denna tradition återupptas dock av Georgis pappa under hans sista levnadsår. I sin dagbok planerar han för potatisen som familjen kommer att äta när han inte längre finns…
I sin roman drar Georgi ofta paralleller till Iliaden och Odysséen: Pappans uppräkning av sjukdomar liknas vid Homeros uppräkning av alla skepp i Iliaden. Odysseus i Odysséen hittar sin gamle far i hans trädgård likt Georgi hittar sin i sin pappas trädgård. Odysseus, som varit borta länge, bevisar vem han är genom att räkna upp faderns fruktträd.
Läs Trädgårdsmästaren och döden! En vacker elegi över en död far: ”Ja, min pappa var en trädgårdsmästare. Nu är han en trädgård.”
Översättning: Hanna Sandborgh (2025)
bokologen.se 
Tack för tipset. Den här boken borde in i min läslista.
GillaGilla