1.Vykortet (2021) av Anne Berest handlar om en judisk familj före förintelsen. På 1920-talet flyttar de från Lettland till Palestina pga den växande antisemitismen, men fadern vantrivs varpå de efter ett par år flyttar tillbaka till Europa… Övers. Marianne Tufvesson (2025). 2. Resenären (1939) av Ulrich Alexander Boschwitz handlar om en judisk man som flyrFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Judendom”
Författararkiv:bokologen
Barnsoldater (2025) av Evin Cetin & Jens Liljestrand
Cetin som är jurist har intervjuat barnsoldater och deras föräldrar, lärare, rektorer… Bilden som växer fram gör en torr i munnen; när polisen blockerar en väg tar barnsoldatsrekryterarna en annan… Det finns inga gränser för vad de kan göra och få andra att göra. Barnen märker inte när de rekryteras – de känner sig tagnaFortsätt läsa ”Barnsoldater (2025) av Evin Cetin & Jens Liljestrand”
Tisdagstrion: Föreningsliv
1. I Emmys teorem (2023) av Julia Ravanis är matematikern Emmy Noether portad från universitetsundervisningen i sekelskiftets Tyskland för att hon är kvinna. Dock får hon vara med i den matematiska studentföreningen och därigenom utbyta tankar om matematik. Senare i livet kommer hon att ge upphov till ett eget teorem. En intressant biografi över enFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Föreningsliv”
Mor om natten (2017) av Niels Fredrik Dahl
Det handlar om Niels Fredriks mor, men när han skriver om henne skriver han samtidigt om sin mormor och morfar, sin mors syskon, sin far, sina systrar, sin fru, sina barn – sig själv. Familjemedlemmarna känner sig distanserade från varandra, men deras liv överlappar varandras och deras val har inflytande på varandras liv: Niels FredriksFortsätt läsa ”Mor om natten (2017) av Niels Fredrik Dahl”
Tisdagstrion: Rött omslag
1. Klara och solen (2021) av Kazuo Ishiguro är en dystopi om AI:n Klara, som köps till en deprimerad 14-årig flicka med hopp om att den ska kunna göra skillnad. Klara gör allt för sin människa, söker upp Solen och ber den om hjälp. Boken påminner om Ishiguros Never let me go (2005) där huvudpersonenFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Rött omslag”
Skam (2025) av Ann-Helén Laestadius
En ung kvinna återvänder 1998 till sin hemstad Kiruna efter ett år i Stockholm. Ingen i Kiruna har glömt vad hon gjorde för ett år sedan och hon känner skam, men hela sitt liv har hon känt skam. Hon har skämts för sitt samiska ursprung, för att hennes släkt är laestadianer och för sina känslor.Fortsätt läsa ”Skam (2025) av Ann-Helén Laestadius”
Tisdagstrion: Författarförnamn på A
1. Annie Ernaux skriver i Jag har inte kommit ur min natt (1997) om hur det är att hälsa på sin mor på demensboendet, att det är som att komma till underlandet. Annie plågas av dåligt samvete för att hon lät modern flytta dit; hennes mor mådde bättre när hon bodde hemma hos henne. DetFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Författarförnamn på A”
Nu var det 1914 (1934) av Eyvind Johnson
När man inte vet mycket om sina förfäder får man rekonstruera deras historia genom arbetarlitteraturen. Denna gång har jag läst den första delen av Eyvind Johnsons Olof-svit: Olof, 13 år, börjar 1914 att jobba som timmerflottare vid älven med uppdrag att skingra stockar som klumpat ihop sig och som hindrar andra stockars framfart. Olof ärFortsätt läsa ”Nu var det 1914 (1934) av Eyvind Johnson”
Tisdagstrion: Selma Lagerlöf
Här är mina favoriter av Selma Lagerlöf utan inbördes ordning: 1. Gösta Berlings saga (1891) utspelas i 1840-talets Värmland och handlar om den försupne och avsatte prästen Gösta, som hamnar under majorskans beskydd på hennes herrgård. Där huserar även elva andra ”kavaljerer” och svindlande anekdoter berättas om dem och om majorskan själv. Det råder SvindlandeFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Selma Lagerlöf”
”Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till” (2023) av Marie-Louise Ekman
Handlar om Gösta Ekmans liv i skuggan av den firade farfadern skådespelaren ”Det konstnärliga geniet”. Texten består till stor del av utdrag ur den unge Göstas dagböcker 1963-1978. Dessa vittnar om ett destruktivt leverne kantat med självmordsförsök och skuldkänslor för närstående. Gösta har behov av sina regissörers uppmärksamhet och upplever att andra skådespelare får merFortsätt läsa ””Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till” (2023) av Marie-Louise Ekman”