Den 20-årige Bengts älskade mor har nyss dött och hans far har redan en ny kvinna. Bengt vill hämnas. Tonen för det destruktiva familjedramat sätts på romanens första blad: ”Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden. Det dras till elden som en mal till ljuset. Det vet att när det kommer näraFortsätt läsa ”Bränt barn (1948) av Stig Dagerman”
Kategoriarkiv: manliga författare
Quel bordel (2019) av Håkan Lahger
En femtiostämmig biografi över musikern Christian Falk (1962-2014) i vilken han även själv uttalar sig. Det blir en omtumlande läsning; läsaren färdas genom trasig barndom, vilda ungdoms- och vuxenår, mot vård i livets slutskede. Författaren Håkan Lahger har sorterat rösterna från Christians familj, släkt, vänner, expartners, musikkollegor, sjukvårdare utifrån händelse/tema och många perspektiv på händelsen/tematFortsätt läsa ”Quel bordel (2019) av Håkan Lahger”
Mor om natten (2017) av Niels Fredrik Dahl
Det handlar om Niels Fredriks mor, men när han skriver om henne skriver han samtidigt om sin mormor och morfar, sin mors syskon, sin far, sina systrar, sin fru, sina barn – sig själv. Familjemedlemmarna känner sig distanserade från varandra, men deras liv överlappar varandras och deras val har inflytande på varandras liv: Niels FredriksFortsätt läsa ”Mor om natten (2017) av Niels Fredrik Dahl”
Nu var det 1914 (1934) av Eyvind Johnson
När man inte vet mycket om sina förfäder får man rekonstruera deras historia genom arbetarlitteraturen. Denna gång har jag läst den första delen av Eyvind Johnsons Olof-svit: Olof, 13 år, börjar 1914 att jobba som timmerflottare vid älven med uppdrag att skingra stockar som klumpat ihop sig och som hindrar andra stockars framfart. Olof ärFortsätt läsa ”Nu var det 1914 (1934) av Eyvind Johnson”
En inre angelägenhet (2025) av Kristian Fredén
Om att växa upp i skuggan av en nobelpristagare Nathan Söderblom (vilken fick Nobels fredspris 1930) är alltings mått för sina efterlevande. I jämförelse med hans nobelpris bleknar deras bedrifter. Vissa av ättlingarna lider mer än andra (beskrivs som ”rörande” av övrig släkt), men alla ättlingar grämer sig. Författaren, som är nobelpristagarens barnbarnsbarn, berättar iFortsätt läsa ”En inre angelägenhet (2025) av Kristian Fredén”
Fars rygg (2023) av Niels Fredrik Dahl
Författaren rekonstruerar sin döde far Johns livshistoria genom dennes gamla brev, teckningar och fotografier. Bokens omslag visar ett fotografi av John på en strand i Egypten där han bodde som barn. Som trettonåring (1934) lämnades John på internatskola i Norge och hans norska föräldrar återvände till Egypten, där fadern hade en domartjänst och modern gickFortsätt läsa ”Fars rygg (2023) av Niels Fredrik Dahl”
Salka Valka (1931) av Halldór Kiljan Laxness
Salka Valka, 11 år, och hennes mor Sigurlina blir i början på 1900-talet ivägkörda från sin by på norra Island och söker sig söderut, mot Reykjavik, där alla alltid sägs ha söndagskläderna på. Moderns pengar är dock slut och de stannar därför till i den fattiga byn Oseyri för att arbeta. De får lön iFortsätt läsa ”Salka Valka (1931) av Halldór Kiljan Laxness”
Offer (1937) av Jan Fridegård
En genuin skildring av en statarflickas liv på 1920-30-talet. Jag är förvånad över hur trovärdigt Fridegård tar sig an ett kvinnligt perspektiv efter att ha läst hans smått sexistiska självbiografi Jag, Lars Hård (1935) om en statarson som ondgör sig över kvinnfolk efter att ha gjort en flicka gravid och hamnat på arbetsanstalt. Här iFortsätt läsa ”Offer (1937) av Jan Fridegård”
Världens ljus (1937) av Halldór Laxness
Att det här är min melodi märker jag från första blad. Laxness skriver tragikomiskt om en fosterpojke på 1910-talets Island som får slita hårt på gård, får stryk av alla och flyr in i böckernas värld. Det är ordvalen som gör det tragiska komiskt – men även innehållet. Hans fostermor Kamarilla hatar litteraturen och försökerFortsätt läsa ”Världens ljus (1937) av Halldór Laxness”
Sista kaffet (2025) av Gustav Brodin
Karl får veta att han är döende, verkar inte ha något emot att dö och tar inte illa upp när hans vårdare skämtar om döden. Han väntar. Språket målar och texten flyter (”Väntrummet luktade kaffe, handsprit och något odefinierbart som Karl bestämde sig för att kalla ’kommunal uppgivenhet.’”). Författaren skriver väl. Texten är på nittonFortsätt läsa ”Sista kaffet (2025) av Gustav Brodin”
bokologen.se 