Om att vara gammal (80+), bo i Paris med sin ännu äldre livskamrat och vara rik, pigg och ompysslad av vårdare. Ett angenämt liv som snart är slut. Hon undrar inte längre när hon ska dö utan hur. Det är intressant att läsa den gamlas tankar om livet och döden. Författaren skriver korta anteckningar somFortsätt läsa ”Ögonblick för evigheten (2021) av Kjersti Anfinnsen”
Kategoriarkiv: humor
”Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till” (2023) av Marie-Louise Ekman
Handlar om Gösta Ekmans liv i skuggan av den firade farfadern skådespelaren ”Det konstnärliga geniet”. Texten består till stor del av utdrag ur den unge Göstas dagböcker 1963-1978. Dessa vittnar om ett destruktivt leverne kantat med självmordsförsök och skuldkänslor för närstående. Gösta har behov av sina regissörers uppmärksamhet och upplever att andra skådespelare får merFortsätt läsa ””Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till” (2023) av Marie-Louise Ekman”
En inre angelägenhet (2025) av Kristian Fredén
Om att växa upp i skuggan av en nobelpristagare Nathan Söderblom (vilken fick Nobels fredspris 1930) är alltings mått för sina efterlevande. I jämförelse med hans nobelpris bleknar deras bedrifter. Vissa av ättlingarna lider mer än andra (beskrivs som ”rörande” av övrig släkt), men alla ättlingar grämer sig. Författaren, som är nobelpristagarens barnbarnsbarn, berättar iFortsätt läsa ”En inre angelägenhet (2025) av Kristian Fredén”
Jag har inte kommit ur min natt (1997/2025) av Annie Ernaux
Ernaux skriver dagbok om sin alzheimersjuka mor 1984-1986. Det är en gripande läsning om att förlora sin mor levande. Moderns nya beteenden väcker minnen: ”När hon [mor] inte ville ha mer av sin brioche gömde hon den under kjolen. I barndomen gömde jag karamellerna jag knyckte i speceributiken i underbyxorna”, minns Ernaux (s. 78). MinnenFortsätt läsa ”Jag har inte kommit ur min natt (1997/2025) av Annie Ernaux”
Världens ljus (1937) av Halldór Laxness
Att det här är min melodi märker jag från första blad. Laxness skriver tragikomiskt om en fosterpojke på 1910-talets Island som får slita hårt på gård, får stryk av alla och flyr in i böckernas värld. Det är ordvalen som gör det tragiska komiskt – men även innehållet. Hans fostermor Kamarilla hatar litteraturen och försökerFortsätt läsa ”Världens ljus (1937) av Halldór Laxness”
Sista kaffet (2025) av Gustav Brodin
Karl får veta att han är döende, verkar inte ha något emot att dö och tar inte illa upp när hans vårdare skämtar om döden. Han väntar. Språket målar och texten flyter (”Väntrummet luktade kaffe, handsprit och något odefinierbart som Karl bestämde sig för att kalla ’kommunal uppgivenhet.’”). Författaren skriver väl. Texten är på nittonFortsätt läsa ”Sista kaffet (2025) av Gustav Brodin”
Rödluvan (1986) av Märta Tikkanen
”På natten har hon levat tänker hon, på dagen har hon varit snel”, skriver Tikkanen om Rödluvan, som är gift med Vargen och har vargungar i 1960-talets Helsingfors. På dagen servar Rödluvan man och barn och på natten skriver hon. Ibland förflyttas handlingen bakåt i tiden, till Rödluvans barndom, där hon är dotter till enFortsätt läsa ”Rödluvan (1986) av Märta Tikkanen”
Permafrost (2025) av Eva Baltasar
En berättelse i jag-form om en kvinna i Katalonien som lever ensam efter en rad kärleksförhållanden med kvinnor. Hon är deprimerad och läser in andras misstro, t.ex att hon som gudmor till sin systerdotter endast är betrodd att komma med fruktkaka på påsken. Huvudpersonens familj beskrivs som en bläckfisk, där föräldrarna utgör bläckfiskens huvud ochFortsätt läsa ”Permafrost (2025) av Eva Baltasar”
En dag kommer vi att skratta åt det (2024) av Thomas Korsgaard
Tonåringen Tues dysfunktionella familjeliv från Om det skulle komma någon förbi fortsätter in i uppföljaren En dag kommer vi att skratta åt det. Pengar är dock inte längre ett bekymmer, men hans mor har skaffat sig en älskare och har planer på att lämna hans far. Tue är den ende som vet om detta iFortsätt läsa ”En dag kommer vi att skratta åt det (2024) av Thomas Korsgaard”
Samma, mamma (2024) av Hanna Rajs
”min mamma var rolig och nu är hon död/ så ingen får någonsin skratta igen/ absolut ingen men allra minst jag/ allra minst allra minst/ jag har blivit allra minst/ en råtta som saknar sin mamma/ den råttan blir aldrig nåt annat/ än allra minst allra minst/ det finns ett skratt som alla minns/ ochFortsätt läsa ”Samma, mamma (2024) av Hanna Rajs”
bokologen.se 