Snön faller över Sydkorea. Den faller under massakrerna 1948-1949, under flykt, under efterforskningar på 2010-talet. Snön ömsom döljer ömsom framhäver och människorna förhåller sig till den. Snöflingor beskrivs små, men perspektivet töjs: ”Om avståndet mellan molnet och jordytan var oändligt skulle även snöflingan kunna bli oändligt stor, men för det mesta faller den inte längreFortsätt läsa ”Jag tar inte farväl (2021) av Han Kang”
Kategoriarkiv: Verklighetsbaserat
Levande och döda (2014) av Han Kang
När Hang Kang (f.1970) var barn hörde hon vuxna viska med varandra om den massaker hennes lands regim utförde 1980. Hon minns också ett besök mitt i natten av muskulösa män med ficklampor (”De här männen kommer från fastighetsmäklaren”, förklarade hennes mamma, iklädd pyjamas). I Levande och döda skriver Kang om den sydkoreanska regimens massakerFortsätt läsa ”Levande och döda (2014) av Han Kang”
Syskonen (1963/2024) av Birgitte Reimann
Det är våren 1961 och Berlinmuren är ännu inte byggd. Elisabeths bror Uli planerar att fly från Öst- till Västtyskland och Elisabeth har två dygn på sig att få honom att stanna. Hon har redan förlorat sin storebror Konrad till väst, står inte ut med att förlora Uli. Storebrodern Konrads distansering är både fysisk ochFortsätt läsa ”Syskonen (1963/2024) av Birgitte Reimann”
Februari 33. Litteraturens vinter (2022) av Uwe Wittstock
Wittstock visar dag för dag hur författare tystas i Tyskland i och med Hitlers maktövertagande den 30 januari 1933. ”Den som i slutet av januari avreste från en rättsstat [Tyskland] återvände fyra veckor senare till en diktatur”, skriver Wittstock. Vissa författare lämnar landet direkt, medan andra dröjer sig kvar och kompromissar med sin integritet/sitt samveteFortsätt läsa ”Februari 33. Litteraturens vinter (2022) av Uwe Wittstock”
Patriot (2024) av Aleksej Navalnyj
Det är mycket intressant att följa Navalnyjs sovjetiska barndom på 1980-talet; den löpte parallellt med min kapitalistiska (Jag är född 1976, samma år som Navalnyj). Han köade varje dag efter skolan i 40 minuter för mjölk till sin babybror (f.1983). Ibland fick han ingen.”Ett statsskick som inte kan förse alla sina medborgare med mjölk förtjänarFortsätt läsa ”Patriot (2024) av Aleksej Navalnyj”
Fri (2023) av Lea Ypi
Lea Ypi var 11 år 1990 när hennes land Albanien blev fritt efter ett halvt sekel av diktatur. Ypi berättar sina barndomsminnen från den omvälvande tid då det förbjudna, religion och politisk opposition, blev tillåtet. Den nyvunna friheten förde dock med sig ofrihet. Det är tänkvärt att läsa om hennes första besök i ett kapitalistisktFortsätt läsa ”Fri (2023) av Lea Ypi”
Dagar utan hunger (2012) av Delphine de Vigan
När författaren är 19 år vårdas hon för anorexi på en klinik i Paris. För att kunna känna hur mager hon är måste hon gå upp i vikt, sondmatas. ”Hon måste kämpa mot sig själv för att en dag förstå att hon kämpar för sig själv”, enligt läkaren, som blir hennes sammansvurne i en krigsföringFortsätt läsa ”Dagar utan hunger (2012) av Delphine de Vigan”
Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara (2017) av Eva F. Dahlgren
I början på 1900-talet vårdades syfilissmittade mödrar och nyfödda på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Barnen förflyttades senare tvärsöver gatan till ”Lilla Hemmet” för fortsatt behandling med ”bad, sol och vitaminrik kost. Med kvicksilver och arsenik” (Dahlgren, s.15). Dahlgren skriver om barnen på ”Lilla Hemmet”, där en del dog i syfilis/av medicineringen, medan andra tillfrisknadeFortsätt läsa ”Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara (2017) av Eva F. Dahlgren”
Min bror Lejonhjärta (2024) av Monika Helfer
är österrikiskan Monika Helfers biografi över sin bror Richard – konstnären, marijuanarökaren och sladdbarnet, som fick bära lejonhjärtat efter sin far (den skadade krigsveteranen från andra världskriget). Det är 1960-70-tal och brodern lever ”i overkligheten”, för att citera Helfers man. Broderns liv drabbar de anhöriga (som får ta hand om ”hans” barn, åka på stryk…).Fortsätt läsa ”Min bror Lejonhjärta (2024) av Monika Helfer”
Blir du ledsen om jag dör? (2023) av Nicolas Lunabba
Barn som saknar trygga rum att röra sig i tillskriver de få mindre hotfulla platserna i deras liv ett oerhört värde och blir benägna att göra allt för att försvara dem vid en konflikt, enligt Nicolas. Ett privilegierat barn har däremot många rum att vandra mellan (hemmet, skolan, idrottsklubben, kompisarna, grannarna, mor- och farföräldrarna…) OmFortsätt läsa ”Blir du ledsen om jag dör? (2023) av Nicolas Lunabba”
bokologen.se 