Tiden (2012) av Maria Küchen

En beklämmande historia ur ett förövarperspektiv: En medelålders man minns en kvinna som han skändade för länge sedan. Han tänker på henne hela tiden. ”Kanske har hon också ett sommarhus att stänga, ett träd på tomten med starka vackra grenar och en förtöjningslina bland bråten i sjöboden”, tänker han.

Mannen vet inte vad hon heter – och han vägrade uppge sitt namn för henne då, för länge sedan. I hela sitt vuxna liv har han tänkt på henne, men han har aldrig pratat om henne med någon – inte med terapeuten, inte med de andra som var med den gången det hände.

Utöver att tänka på henne tänker han också mycket på sitt kön och dess styrka (som om könet vore en egen person) och han tänker på hur mycket hans fru gillar hans kön… Det är intressant att läsa hans tankar – han känns äkta i sin enfald.

Läs Tiden! En förövare i terapis tankar.

Tisdagstrion: Ondska

1. I Lev Tolstojs Efter balen (1903) är huvudpersonen på bal och förälskar sig i en ung kvinna. Han får därtill en oväntat bra kemi med hennes far och parets framtid ser ljus och klar ut, men efter balen… Övers. Alain Asaid

2. I Sophies val (1980) av William Styron tvingar en koncentrationslägerkommendant en mor att göra ett omöjligt val. Övers. Caj Lundgren

3. I Den gudomliga komedin (ca 1320) av Dante Alighieri går huvudpersonen Dante vilse i en skog men möter diktaren Vergilius som ledsagar honom hem genom helvetets nio kretsar. Längst ned i tratten sitter djävulen själv på sin istron och tuggar på huvuden som tillhör historiens värsta förbrytare. Dante träffar på sin färd flera kända personer ur verkligheten och ur litteraturen. Övers. Ingvar Björkeson

Många fler tips finns länkade på Mina skrivna ord!

Biografi över en klänning (1992) av Jamaica Kincaid

Kincaid minns som 43-åring den gula klänningen hon hade på sig på sin tvåårsdag 1951 (!)

Hennes mor hade sytt den i inspiration av en reklam i vilken en vit tvåårig flicka bär en gul klänning.

Kincaid skriver i jag-form, berättar om reklamen för ”en särskilt fin och parfymerad tvål (en tvål som hon [hennes mor] inte hade råd med då men jag [Kincaid] har nu), och denna flicka i gul klänning med smock på framsidan av livet skapade kanske hos min mor en önskan att ha en dotter som såg ut så eller skapade kanske hos min mor en önskan att försöka få den dotter hon redan hade att se ut så. Jag vet inte nu och jag visste inte då”.

Författaren sticker in nuet i dået med hjälp av parenteser, håller sig nära nuet när hon berättar om dået; hon reflekterar över både nu och då samtidigt.

Det är sorgligt om Kincaids mor, som var svart, önskade sig ett vitt barn, men som Kincaid skriver: ”Jag vet inte nu och jag visste inte då”. (Kanske fanns det inte ens reklam med svarta i 1950-talets Antigua.)

Läs Biografi över en klänning (1992)! Ett tidigt barndomsminne med intressanta reflektioner.

Övers. Gun-Britt Sundström (2021)

Åtrå (1998) av Bodil Malmsten

”- Jag känner ingen åtrå till dig, säger han. Som kvinna”. Hon har aldrig känt en sådan åtrå till en man som till honom. De tillbringar mycket tid tillsammans och gör saker som kärlekspar gör – på hans initiativ. Hon blir förvirrad och undrar om han någonsin känt åtrå för någon kvinna…

Det är en berättelse som ger huvudbry; hur kan de känna så olika för varandra samtidigt som de är så sammanflätade?

Läs Åtrå! (Undergångarens sånger, 1998) ! En novell med knorr.

Tisdagstrion: Humor

Det kanske inte är meningen att det ska vara roligt men jag skrattar ofta när jag läser böckerna nedan:

1. Novellerna i Jag ser allt du gör (2020) av Annika Norlin är relationsdramer som börjar mörkt men fylls med ljus och värme. Den roligaste novellen handlar om en bekräftelsetörstande psykolog…

2. Nästa!: en läkarroman (2020) av Nina Lykke handlar om en medelålders gift kvinna som börjar träffa sin gamla ungdomskärlek och vänder upp och ner på sitt liv.

3. I novellen ”Långt livs färd mot Molly” (Tio hundar och en katt, 2009) berättar Majgull Axelsson om husdjuren hon har haft genom livet. Hon beskriver bl.a. sin katt som ”en ganska odräglig ungkarl”.

Få fler tips på Mina skrivna ords sida, tisdagstriosanordnare!

Välkomna till vårt äktenskap (2025) av Julia Dufvenius & Christoffer Wollter

Christoffer och hans fru Julia skriver en bok om hans sexmissbruk. Växelvis berättar de – vartannat kapitel är Christoffers och vartannat är Julias. Det är en provocerande läsning:

I ett kapitel berättar Julia om hur hon drar ett tungt lass hemma medan han nätverkar ute på krogen. I nästa kapitel ger Christoffer klarhet i vad hans nätverkande innebär.

Ett mönster där lögner avlöses av sanning driver berättelsen och snart har jag läst ut boken. Läsningen har genererat många slags känslor men jag landar i empati; vad bra att han går i terapi.

Att läsa Välkomna till vårt äktenskap känns som att ta del av parterapin som ska rädda äktenskapet – det vänds på stenar:

”’Har du varit med någon jag känner till?’” [, frågar Julia].

”’Ja.”’

”’Vem då?’”

Var ska jag börja? Det är inte frågan om vem utan vilka. Det är kollegor, de flesta känner hon bara till namnet, ett par lite bättre och någon har hon själv jobbat med. Tre var gäster på vårt bröllop”, skriver Christoffer (s.143).

Tisdagstrion: Mat

1. I Bröd och mjölk (2022) berättar Karolina Ramqvist om sitt liv genom sina minnen om mat och väcker mina matminnen till liv när hon skriver om kalops, hamburgare, Lean cuisines färdigrätter…

2. Vegetarianen (2007) av Han Kang handlar om en kvinna som bestämmer sig för att bli vegetarian men möter starkt motstånd från familjen som upplever det som en revolt.

3. Bortbytingen i Bortbytingen (1915) av Selma Lagerlöf vill äta maskar istället för mat och modern ger honom det trots omgivningens avsky. Hennes val visar sig vara det rätta; trollmor ger människobarnet mat för människor om människomodern ger bortbytingen maskar.

Få fler tips på böcker på Mina skrivna ords sida, Tisdagstrions anordnare!

Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån (2011) av Amanda Svensson

De träffas i en nyponroshäck och han tycker att ”hon är söt, mycket söt”, men konstaterar att hon är ingen som ”kan få en att missa bussen”. Ändå följer han med henne till ett vandrarhem, tillbringar natten med henne där och delar hennes hemlighet.

”Kom med mej, sa hon, kom med mig så cyklar vi över havet, söderut, jag sa att det var barnsligt sagt och hon skrattade och drog av sej tröjan, och hon var nästan alldeles platt därunder, bh-banden solkiga av sol och damm, och senare, snor och små tårar” (s.9).

Tidigt i berättelsen avslöjas således slutet. Jag blir illa berörd när jag läser hans försvarstal; han skyller på att han bara skulle hälsa på sin döende mormor och så hamnade han här… Han är en ulv i Rödluvans kläder.

Läs Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån! En novell på vacker poetisk prosa som upprör och finns kvar i mina tankar hela dagen.

PS: Mormor hade förövrigt inte uppskattat hans val av flicka.

Andromeda (2022) av Therese Bohman

Sofie börjar som praktikant på ett förlag – och blir kvar; hon får bra kemi med chefen som tar henne till Operakällarens bakficka varje torsdagseftermiddag. Han är 66 år och hon är under 30.

En tänkvärd roman där en arbetskamrat kan vara viktig som en livskamrat, men deras relation finns inte dokumenterad i bild och text – endast i de involverades huvuden. I romanens första halva berättar jag-berättaren Sofie och i den andra halvan är berättarjaget chefen, Gunnar.

Förlagsvärlden med dess regler och koder känns autentiskt skildrad. Sofie når framgångar genom att notera och lära av hur Gunnar hanterar författare och förlagsfolk. När hon umgås tätt med honom hamnar hon dock utanför kollegornas gemenskap (hon känner sig som en spion), samtidigt som kollegorna censurerar sig i samtalen med henne.

Det är en intressant läsning på många sätt, dels genom inblicken i förlagsvärlden men också rent relationsmässigt; det blir en studie i mänskligt beteende och en påminnelse om att allt inte alltid är vad det ser ut att vara.

Läs Andromeda! En tänkvärd relationsroman över generations- och hierarkigränserna; den som slår följe med en äldre/chefen tillskrivs vissa egenskaper och vice versa – och vad personerna betyder för varandra vet endast de själva.

Tisdagstrion: Böcker där döden spelar en stor roll

1. I Stig Dagermans noveller lurar döden: Den hängdes träd (1947) handlar om en man som är svartsjuk på sin fru för att hon flirtar med hans vän. Han för in dem på farliga skidstigar…

Vårt behov av tröst är omättligt (1952) skrev Dagerman samma år som han tog sitt liv. En sorglig läsning: ”… denna jord är en massgrav, där kung Salomo, Ofelia och Himmler vilar sida vid sida”, skriver Dagerman.

2. I Vitön. (2025) försöker Bea Uusma reda ut tre svenskars död på deras polarexpedition 1897. Hon skrev om deras död redan i Expeditionen: min kärlekshistoria (2013) men efter DNA-analyser har det framkommit nya teorier om hur de dog och dessa redovisar hon i Vitön.

3. I Skogshuggning (1984) av Thomas Bernard har Wiens kulturelit sammankomst hemma hos kulturelitparet Auerberger på årsdagen av en gemensam väns självmord. Jagberättaren sitter i en fåtölj hela kvällen och iakttar. I sina tankar spyr han galla över de närvarande. Övers. Jan Erik Bornlid (2007).

Få fler boktips på temat på Mina skrivna ords sida, Tisdagstrions anordnare!