Om maskiner kunde tänka (2014) av Nicklas Lundblad

Denna text känns gammal; AI hade inte kommit igång på allvar 2014 när texten skrevs. Mycket har hänt sedan dess.

Lundblad skriver bl.a. om hur AI har skildrats i filmer. I dystopin Terminator (1984) har AI fått ett medvetande och börjat utplåna mänskligheten. Orsaken till utplånandet är att människor i panik försökt stänga ner AI… Vem vet vad AI hade gjort om dess existens inte hade hotats av människan? funderar Lundblad.

Lundblad leker med tanken att AI tycker att den slösar sin tid på oss mindre intelligenta och lämnar jorden för att utforska universum. Så snopet det skulle vara.

Läs Om maskiner kunde tänka! Underhållande tankar om AI innan det stora genombrottet.

Jiroekonomi (2014) av Nina Åkestam

Jiro äger en prisbelönt liten sushirestaurang i Tokyo, men är ointresserad av att utöka verksamheten – han vill bara utveckla sin sushi.

Förklaringen finns i det flow som uppstår när man endast fokuserar på en sak – ”man glömmer sin egen kropp, att äta sova gå på toa ringa mamma och tid och rum bara upphör”, skriver Åkestam. Jiro fokuserar på sushi.

Enligt Åkestam befann sig Isaac Newton i ett flow med fokus på fysik när han kom på gravitationsteorin. ”… om Newton hade suttit lutad över en smartphone när det hände honom [att han fick äpplet i huvudet] hade det inte blivit någon gravitationsteori den gången…”, skriver hon. Ofta är hon humoristisk.

Åkestams text är en idel Eureka-läsning:

”…riktigt mänsklig utveckling handlar väldigt sällan om att mäta sig mot det som redan finns, utan mot det som skulle kunna finnas”, enligt henne. Detta står i kontrast till t.ex. börskurser som går upp/ner i förhållande till föregående dag. Åkestam slår ett slag för ett samhälle där effektivisering sker genom att en människa gör färre saker bättre än fler saker snabbare; den mänskliga hjärnan är inte bra på att göra fler saker samtidigt…

Jiroekonomi kallas för facknovell av Novellix och liknar en essä med utgångspunkt i en verklighetsbaserad berättelse (Jiro och hans sushi). Jag hoppas att förlaget ger ut fler ”facknoveller”; jag suger lättare åt mig berättelseinbäddad kunskap än ren fakta.

Läs Jiroekonomi! Jag vill vara jiromänniska – om jag inte redan är det.

Tisdagstrion: Ryssland

1. Flyktpunkten (2024) av Maria Stepanova handlar om författaren M. som är på väg till en litteraturfestival men hamnar på en cirkus (!). Hon trivs i sin nya tillvaro men mörkar sitt ryska ursprung. Stepanova kommer från Ryssland och lever i exil i Tyskland. Översättning: Nils Håkansson

2. I Ofred. Ryssland inifrån (2025) intervjuar Åsne Seierstad en avhoppad Wagnersoldat och genom honom får hon kontakter i Ryssland som hon hälsar på och intervjuar. Seierstads samtal ger en bred bild av ryssars inställning till kriget och om tillvaron i stort. Översättning: Jan Stolpe

3. Det tomma hemmet (1965) av Lidia Tjukovskaja handlar om en Stalintrogen mor vars lika Stalintrogne son fängslas, vilket leder till att hon börjar omvärdera sina ideal. Självbiografiskt. Översättning: Johan Munck

Riktigt bra böcker alla tre!

Läs fler boktips på tema Ryssland på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!

Jag som aldrig känt en man (1995) av Jacqueline Harpman

Huvudpersonen har suttit inspärrad i en bur tillsammans med 39 andra kvinnor så länge hon kan minnas. De vaktas av män som aldrig pratar med dem eller med varandra. Huvudpersonen kallas av de andra kvinnorna för ”den lilla” eftersom hon är yngst (<20 år). Hon minns bara buren, medan de andra har minnen av ett annat liv med yrke och familj.

”När jag skriver de här raderna är min berättelse avslutad”, skriver huvudpersonen i bokens början. Därefter följer en lång tillbakablick där det mesta är ovisst (Är de på jorden eller på en annan planet?).

Först fick jag vibbar av Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse för att sedan växla mellan en känsla av skapelseberättelse och känslan i Marlen Haushofers Väggen. En riktig läsresa.

Jag tror att Jag som aldrig känt en man skulle bli en bra film; Harpman har en spännande historia att berätta. Dock skulle man behöva utveckla de endimensionella karaktärerna (en är upprorisk, en annan är gammal…).

Läs Jag som aldrig känt en man! En spännande och tänkvärd roman.

Övers. Katja Waldén

Dikter i urval. Volym II (2021) av Karin Boye

Från vinter till vår, till sommar, till höst. Varje årstidsväxling framstås i Boyes diktning på sitt särskilda sätt men den sker under tvång; förändring gör ont. Naturen, som människan är en del av, växer och formas av väder och vind.

1941 sveper en krigsvind över Europa i vilken Nazityskland har övertag. Boyes älskade är judinna och deras gemensamma brott är deras sexuella läggning.

I dikten ”Var tyst, ha tillit” (De sju dödssynderna, 1941) skriver Boye: ”Förtvivlad ropar du /Var är det visa ordet/som ensam läker världens förgiftade sår?/Och var är tanken, / å ge oss den tanken, som leder ut ur tiderna, / där dödens ande rår!”. Det låter lite som en bön (”O Guds lamm, du som borttager världens synder…”).

I Boyes dikter finns stunder av frid, t.ex.: ”Havet vilar morgonstilla, /aldrig tyckes det stormar haft, /likt en mäktig ande /soligt morgonstilla, / tung av andakt – lätt / av klarhetens kraft…” (”Sommardag” ur Gömda liv, 1924).

Läs Dikter i urval. Volym II! En samling dikter som tröstar.

Karin Boye: Noveller, dikter (2021) från Novellix

Novellen Snäckorna (1941) handlar om ett barn som sörjer sin mor och mot sin vilja får en styvmor.

I novellen Samtal mellan nygifta (1941) biktar makan sig för sin make och man undrar vad han ska ta sig till med informationen…

I Dikter i urval. Volym I finns många dikter jag läste som ung (”Den mätta dagen, den är aldrig störst…”). samt ett par nya upptäckter (”Du ska tacka dina gudar/ om de tvingar dig att gå/ där du inga fotspår/ har att lita på…”.

I Dikter i urval. Volym II finns färre dikter jag känner igen men de tilltalar mig med sina årstidsväxlingar (”I vårtid, i groddtid/ då brister frönas skal, / och råg blir råg och tall blir tall/i frihet utan val…”).

Läs denna läsvärda Boye-box!

Hon ska heta Happy (2025) av Elinore Brandén

Många baksidestexter avslöjar för mycket, men inte baksidestexten till denna roman – den är föredömlig; den avslöjar inget, väcker bara nyfikenhet:

”SEPTEMBER 2006. Bodil längtar efter en otyglad galenskap på Östersjön. Ingrid blir lämnad av sin man och en flicka föds. Sjutton år senare hittas ett utskuret hjärta i en förortsrabatt just som Monika passerar. Hon ska heta Happy är en brutal berättelse om tillfälligheter och osynlighet, om blod och moderskap. Om två barnmorskor, en pensionerad polis, en utbränd småbarnsmamma och en hemlös kvinna, vars öden på olika sätt tvinnas samman.

Elinore Brandéns täta debutroman är en kalejdoskopisk skildring av en mänsklig tragedi där ett våldsamt dödsfall utgör den tändande gnistan.”

Jag håller med om allt ovan; det är en tät roman där varje detalj spelar roll. Berättaren växlar skickligt mellan sex personers synvinklar och mellan olika tidsplan. Personernas liv skildras trovärdigt (hemlösheten och polisens/barnmorskans arbeten känns självupplevda).

Trovärdigheten skapas genom detaljerna, t.ex. genom anekdoter om tidigare polisingripanden och födslar (inblickar i tyst yrkeskunskap). Berättelsen är spännande men mot slutet levererar Brandén tyvärr svaren på läsarens alla frågor. Hon borde inte vara så generös, borde hellre ha ett öppet slut.

Läs Hon ska heta Happy! En glad läsöverraskning; slutet gör inte en hel bok. Jag hoppas att jag får läsa mer av Brandén!

Dikter i urval. Volym I (2021) av Karin Boye

Ett kärt återseende med dikter jag läste i ungdomen: ”Jag hoppas att du inte alls har det bra. Jag hoppas att du ligger vaken som jag…” (”Från en stygg flicka” ur Härdarna, 1927).

Hon rimmade bra, Boye. Hennes dikter innehåller rim som känns naturliga och otvungna. De flesta dikterna har rim men vissa har effektfulla epiforer istället, t.ex: ”…ty dagen är du/och ljuset är du,/solen är du,/och våren är du,/ och hela det vackra, vackra, väntande livet är du!” (”Morgon” ur Moln, 1922).

En av dikterna känns ny för mig:

”En gång var vår sommar

en evighet lång.

Vi strövade i soldagar

utan slut en gång.

Vi sjönk i gröna doftande

djup utan grund

och kände ingen ängslan

för kvällningens stund.

Vart gick sen vår evighet?

Hur glömde vi bort

dess heliga hemlighet?…”.

(”Evighet” ur För trädets skull, 1935)

Den är inte ny utan jag har läst och glömt den. För 30 år sedan tilltalade den mig inte som den gör nu när evigheten fått ett mått i och med min åldrande kropp. Allt har sin tid, så även dikt.

Läs Dikter i urval. Volym I av Karin Boye! En nostalgitripp med nya upptäckter.

Snäckorna (1941) av Karin Boye

Tord, tio år, är moderlös och hans far gifter om sig. Fadern vill att sonen ska kalla hans nya fru för mamma men han vägrar.

Novellen börjar mitt i handlingen:

”EN NY MAMMA? Vedervärdig tanke. Inför vem som helst var Tord beredd att förklara, hur livs levande klart han ännu mindes sin döda mor”.

Boye skriver i tredje person med Tord som fokalisator och förmedlar barnets perspektiv. Fyrtiotalets syn på barn blir tydlig (ta skeden i vacker tass – säg mamma). Faderns nya fru har däremot en otidsenlig barnsyn.

Läs Snäckorna! En familjeuppgörelse utkämpad i en sommaridyll vid havet.

Tisdagstrion: Blommor

1. Amanda Svenssons Jag vill veta var stockrosorna kommer från (2011) handlar om en samvetslös man som träffar en ung kvinna: ”Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån”, säger hon och han tycker att hon är konstig och oattraktiv, men ändå förför han henne. Upprörande.

2. James Joyces The Boarding House (1914) utspelas i en familj i Dublin i början av 1900-talet. Det uppdagas att familjens 19-åriga dotter har en affär med en av familjens hyresgäster. Ett intressant förlopp återges ur moderns, hyresgästens och dotterns perspektiv.

3. Virginia Woolfs Kew Gardens (1917) handlar om djurlivet i en blomsterrabatt samt människolivet i den omgivande parken Kew Gardens. Det är spännande; djurlivet är alltid nära ögat att påverkas av människorna, som inte ens märker av djurens existens. Existentiellt. Översättning. Alva Dahl

Få många fler boktips på tema blommor via Mina skrivna ord.