En komikers uppväxt (1992) av Jonas Gardell

En komikers uppväxt handlar om Juhas uppväxt på 1970-talet i den fiktiva Stockholmsförorten Sävbyholm. En allvetande berättare blottar Juhas och de andra sävbyholmsbornas självförakt; ingen älskar sig själv. Man upplever sig som äcklig, löjlig, ful, missbildad – är förtjänt av stryk och utanförskap.

”Det otäckaste med Sävbyholm var att det var så tyst. Inte fridfullt tyst utan hotfullt tyst. Något tungt och fuktigt pressade sävbyholmsborna mot marken. Där var vadderat, bedövat, inbäddat i förrädiskt prunkande grönska, och Gud var död”. Frekvent användning av n-,k- f-, cp-ord spär på stämningen av empatilöshet och intolerans.

Om det finns något som en karaktär håller kärt ska det gå sönder, helst redan i samma scen (på en hippa blir det en repa i Juhas mammas älskade skiva ”Love to love you baby” innan hippan är slut). Det är ett tröttsamt grepp – ibland skulle väl något kunna få vara helt, få sprida värme och hopp. Inte ens tidshoppen till framtiden ger hopp; framtidens Juha mår också skit.

Jag tyckte mycket om En komikers uppväxt när den kom ut 1992, något som jag inte kan förstå idag; detta mörker utan ljus.

Mer än mamma. Fyra noveller om moderskap (2024) från Novellix

Denna fina novellsamling vidgar vyerna om moderskap:

I Jag ska ge dig! (2012) tar Agneta Klingspor ett historiskt grepp, visar kampen mellan mor och dotter under pågående kvinnlig frigörelse på 1900-talet.

I Vi kan inte hjälpa alla (2018) av Ingvild H. Rishøi kämpar en ung ensam mor. Hennes lilla dotter vill skänka pengar till en fattig men mamman har inte ens pengar till bussen.

I Dörrar, fönster (2024) av Caroline Lindskog Ferrada-Noli kämpar en trebarnsmor med sin äktenskapsrutin, försöker hålla äktenskapet intakt.

I Utrymmet emellan (2024) av Agnes Lidbeck kämpar en mor med sina negativa känslor för sin mans halvvuxne son. Han har vuxit upp med henne som mamma, men hon valde aldrig att bli mamma…

Läs Mer än mamma. Fyra noveller om moderskap! Tänkvärt om moderskamp.

Tack för den fina presenten Elina och Malou ❤️

Vi kan inte hjälpa alla (2018) av Ingvild H. Rishøi

På ett shoppingcenter i Oslo lider en ung ensamstående mamma kval. Det är december och hennes femåriga dotter har kissat på sig. Det finns varken pengar till nya byxor eller bussbiljett hem. Hon funderar på om de ska tjuvåka, men dottern ”ser allt jag gör, hon ser på mig hela tiden, och om vi går in genom de bakre dörrarna stannar hon tvärt framför automaten och säger – Har vi biljett, mamma?” .

Mamman tror att hon är en dålig mamma, behöver stöd och bekräftelse. Hon verkar inte känna några vuxna – hon och dottern är ensamma i världen. Som ofta i Rishøis berättelser finns dock en medmänsklig faktor att räkna med.

Läs Vi kan inte hjälpa alla! En omtumlande läsupplevelse.

Övers. Stephen Farran-Lee

Jag ska ge dig! (2012) av Agneta Klingspor

En kvinna berättar om sitt liv från andra sidan graven. Hon konstaterar att fri abort och dagis gjorde kvinnor fria. Själv lyckades hon aldrig frigöra sig, men hennes dotter? Kvinnan minns hur strider utkämpades mellan henne och hennes dotter (”Jag ska ge dig!” skrek hon åt henne när dottern skaffat pojkvän).

Kvinnan föddes 1912 och adopterades bort pga. att hennes pappa inte ville gifta sig med hennes mamma. Kvinnan kom i sitt liv därför att prioritera familj framför frihet, något som hennes dotter ifrågasatte.

Novellen är kvinnans försvarstal: ”Jag ska ge dig! Vad ska jag ge? Jag gav henne minnen, stoppade minnen i henne. Mat och minne. Och nu ska jag tala om vilka minnen jag medvetet skapat åt henne.”

Läs Jag ska ge dig! En tänkvärd novell, där mor och dotter bekämpar varandra i all välmening…

Min farsa var kommunist (2026) av Tove Folkesson

Tove är rapp i pennan när hon skriver om sin pappa: Hans liv ”diktades inte av Alice Tegnér”. Han ”slår ihjäl myror med en iver man bara kan hitta hos myrorna själva”. Dock skonar han fåglarna – han eldar inte i spisen när de bor i skorstenen.

Toves pappa är egensinnig; han postar på Facebook ett foto på sig själv där han ligger utslagen på golvet med ansiktet ned i parketten (”Jag gör vad jag vill. Sluta mästra…”, svarar han när Tove ber honom att ta bort bilden från Facebook).

Tove vänder sig till läsaren emellanåt, frågar den t.ex. ”Har alla en berättelse om sin pappa som inte är sann?”, varpå jag som läsare får lust att svara – texten engagerar.

Toves pappa återberättar sin fars upplevelser av det finska vinterkriget: för många soldater var det värre att hitta sina stupade kamrater när snön smält och kriget var över än själva kriget.

”Jag fick höra skärvor av sådant pappa själv bara fått brottstycken av [från sin far]”, skriver Tove, som i sin tur ger skärvor av skärvorna till sin son, kallad pojken/barnet.

Jag älskar partierna där Toves son kommer till tals:

”Jag hade en gråsugga, säger barnet.// Jaså. Vad hände med den stackaren?//Den dog. //Pappa gapskrattar: Nä det är för helvete inte lätt. //Pappa, säger jag. Språket! // Jag hade blad och sten så han kunde ligga i skuggan, säger pojken. Och vatten”.

Det pågår ett drama mellan Tove, Toves pappa och pojken, där pappan uttrycker åsikter om barnuppfostran och Tove tar sin sons/sitt eget parti. I bakgrunden flyger Jas-plan över ön och klimatförändringar gör sig påminda.

Jag älskar Toves poetiska språk med allusioner till annan litteratur (”Det är sent på jorden” är en allusion på Gunnar Ekelöfs dikt).

Läs Min farsa var kommunist! En gripande och vacker skildring av relationerna mellan tre generationer i en familj.

Utrymmet emellan (2024) Agnes Lidbeck

En novell om en bonusmammas haltande äktenskap: Hon vill vara på landet, vid havet, men han vill vara i staden. Hans halvvuxne son bor hemma hos dem i stan, brottas med psykisk ohälsa.

Hon har varit sonens bonusmamma sedan han var liten och hon presenterades som ”pappas nya kompis”. Hon valde inte att bli mamma, men att gifta sig med en man med barn är ett val. Barnet ingår.

Jag har svårt att tycka synd om henne. Tråkigt att hon inte kunde ta till sig barnet som tydde sig till henne. Tråkigt att hon upplever att hon tagit hand om barnet mer än vad pappan har. Tråkigt att tvåsamhet medför att hjälpa varandra (hade det inte gällt ett sjukt barn hade det varit något annat problem). Trots omständigheterna är hon en produktiv och firad författare som lever på sitt skrivande (bevisligen har hon i alla fall haft tid att skriva).

Läs Utrymmet emellan! En novell som provocerade mig, vilket är något jag behöver mer av. Jag vill bli upprörd/berörd.

Tisdagstrion: Alkohol

1. I Farväl till Panic Beach (2024) av Sara Stridsberg vill fyrtioåriga Nina Stjärne veta hur hon känslomässigt ska hantera sin alkoholiserade far och försöker finna råd genom att kartlägga sin dysfunktionella familj bakåt i tiden (1917-2017).

I nutid hälsar Nina på sin far på ett behandlingshem i Skåne. Det visar sig att han där har hittat ”vänner för livet”, bl.a. ”en domare som bara har tagit en gin och tonic på en helt vanlig fredagkväll och sedan blivit körd hit av sin överspända fru”. Faderns nya vänner ifrågasätter Nina, säger att de inte kan föreställa sig att hennes far har varit ett as; ”Han är en fantastisk människa”.

2. Rovdjur (2026) av Isabel Nylund handlar om trettonåriga tjejer som har en kran i den 32(42)-årige Leif. För att få dricka spriten kräver Leif att det ska festas med honom i hans bil. Tjejerna tänker att Leif är ofarlig, men läsaren ser hans kaliber. En läskig och tänkvärd roman med inslag av humor (tro det eller ej).

3. Törst (2022) är mediepersonligheten Kristoffer Triumfs tragikomiska självbiografi om hans alkoholmissbruk. Han söker svaren till missbruket i sin barndom och ungdom, försöker bli nykter.

Få och ge boktips på Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare!

Slutartid (2023) av Maja Lunde

Underdödlighet råder i världen – ingen dör och ingen föds sedan några dagar tillbaka.

Lunde skriver om hur det blir för människor på individnivå: Ellen på begravningsbyrån har inget att göra och barnmorskan Anne förlöser inga barn, men tar in gravida på extrakontroller. Pensionären Ottos skäggstubb har slutat växa, döende Jennys tumör likaså och även Lisas barn i magen vecka 25…

Mänskligheten står stilla. Stilleståndet innebär ett undantagstillstånd där vissa jobb pausas och relationer ifrågasätts (”om jag får all tid i världen kan jag inte lägga den på dig”).

Är det naturens immunförsvar som kickat in eller är det gudars verk? Vad kan man göra för att upphäva stilleståndet? Åsikterna går isär. En del begår kriminella handlingar i sina försök att upphäva det…

Läs Slutartid! En gripande roman. Det skulle bli en bra och vacker film.

Övers. Lotta Eklund (2026)

Tisdagstrion: Vit bokrygg

Dessa bra böcker råkar ha vita ryggar:

1. I Jag som aldrig känt en man (1995) av Jacqueline Harpman har en ung kvinna suttit inspärrad i en bur tillsammans med 39 andra kvinnor så länge hon kan minnas. De andra kvinnorna har minnen av ett annat liv med yrke och familj. De vaktas av män som aldrig pratar med dem eller med varandra. En dag går det ett larm. Övers. Katja Waldén

2. I Kollapsen (2024) skriver Édouard Louis om sin bror som dog vid 38 års ålder. Édouard känner ingenting (brodern var inte guds bästa barn ) men han försöker förstå honom genom att prata med familjen, broderns ex, vänner samt söker svar i annan litteratur (Freud, Foucault, Kristeva, Kincaid, Catullus…). Övers. Marianne Tufvesson.

3. I Vi skulle ha talat om allt (2023) skriver Judit Hermann om sitt skrivande, men samtidigt vävs en intressant berättelse om hennes liv in. Hennes pappa led av psykisk sjukdom men han hjälpte henne att hantera det som barn genom att bygga ett gigantiskt dockhus med lönnrum där man kunde gömma dockor/hemligheter. ”Alla mina berättelser började i dockhuset”, skriver Hermann. Övers. Jesper Festin.

Få och ge boktips hos Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare!

Dörrar, fönster (2024) av Caroline Ringskog Ferrada-Noli

Ett utkast ur en trebarnsmammas liv. Familjen har kommit hem från en fest och barnen stupat i sina sängar. Hon och hennes man är vakna. Ska de ligga, dricka eller äta? Det är deras äktenskapliga handlingsrepertoar.

Trebarnsmammans smärtsamma äktenskapliga erfarenheter förminskas och överspelas:

”Deras sexliv utvecklades. Det var också i den vevan som han blivit kär i en som heter Sofia och det var då hon [trebarnsmamman] blivit gravid igen. Och det hade hjälpt. Deras familj hade blivit ännu mäktigare och ännu tydligare. Han slutade vara kär i Sofia och nu hade de tre barn”.

Läs Dörrar, fönster! En tänkvärd novell om ett äktenskap med dörrar och fönster som öppnas och stängs – äktenskapet upprätthålls. I slutänden ter sig hennes val rimligt.