Bli som folk (2015) av Stina Stoor

Läsvärda noveller om unga människor i glesbygd där ”Gulklibbiga flugfångare hänger i taket och samlar på svarta små kroppar”. Författaren ger skarpa miljöbilder medan novellernas karaktärer minst sagt upplever märkliga saker med människor och djur (grodor, fåglar, hundar…).

I novellerna är tingen och naturen besjälade; flugfångare samlar på kroppar, ”Polisbanden är mest hängmattor åt sovande snön”, en stor humla surrar till ”och är sur”.

Djuren ”blir som folk” och folk blir som djur; folk kan plötsligt gå från att vilja hjälpa till att vilja stjälpa/dräpa. Denna visshet håller en på spänn.

Författaren skriver emellanåt på norrländsk dialekt vilket ger stämning och själ till texten. En mor säger till sitt barn medan hon lagar hennes kläder: ”- För he ä int precis nån skönhetstävling…” […] He ä ju ändå bara värmen, och inge som nån kommer te å se”.

Läs Bli som folk!

Jag hoppas att Stina Stoor ger ut något mer (det var alltför länge sedan).

Tisdagstrion: Fäder

1. Mig äger ingen (2007) av Åsa Linderborg handlar om en ensamstående far och hans dotter i Västerås på 1960-1990-talet, berättat ur dotterns perspektiv. Fadern arbetar hårt på Metallverken, dricker när han är ledig, börjar dricka mer och mer… Självbiografiskt. Gripande.

2. Fars rygg (2023) av Niels Fredrik Dahl handlar om författarens far (f.1921) som hade en olycklig uppväxt utomlands (Egypten) med sin dominante far domaren och den deprimerade och undergivna modern. Senare sattes han på internatskola i hemlandet Norge medan föräldrarna stannade kvar i Egypten. Barnet blev mycket ensamt, vande sig vid att hålla distans till andra, vilket kom att prägla hans relationer hela livet – påverka relationen till hans son Niels Fredrik. Gripande. Översättning: Gun-Britt Sundström (2025)

3. Quel Bordel (2019) av Håkan Lahger handlar om flerbarnspappan och musikern Christian Falks brokiga liv (1962-2014). Hans ena dotter berättar hur han kom hem och sade åt henne att packa en väska – vi ska till Thailand! Hon var fem år… och packningen blev därefter, men det löste sig ändå; de köpte kläder i Thailand. Christian hade en komplicerad relation till sin far, en fransk konstnär med en ny familj i Frankrike som Christian kände sig ovälkommen till. En gripande biografi.

Få och ge fler boktips på temat på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida! Där finns massor av tips länkade.

Min bokvärld (2023) av Kerstin Ekman

Kerstin Ekmans läsupplevelser är intressanta – och särskilt hennes upplevelser av de böcker jag själv har läst:

Ekman gillar Moa Martinssons Kvinnor och äppelträd med dess starka kvinnokaraktärer (den 40-åriga femtonbarnaföderskan mor Sofi på 1800-talet och senare hennes barnbarnsbarn…).

Ekman förundras över hur Emily Brontë kan skriva den dramatiska Svindlande höjder (1847) trots att hon knappt har lämnat sin fars prästgård…

Ekman gillar inte August Strindbergs Röda rummet (1879) pga författarens cynism. Tacka vet hon Hjalmar Bergmans Markurells i Wadköping (1919), som jag tyckte var ett sömnpiller när jag läste den… 2001.

Det som var ointressant 2001 kan vara intressant idag: Mitt intresse för Markurells i Wadköping väcks när Ekman skriver att Bergman i egenskap av bankdirektörson hade insyn i Örebros näringsliv. Det fiktiva Wadköping är alltså verklighetens Örebro i början av 1900-talet.

För Ekmans del kommer skrividéerna till henne genom synintryck, t.ex.: ”Ett litet blått tält med sovande människor på ett ställe där jag aldrig förut sett någon tälta”. Därefter fantiserar hon ihop vad som hänt före och efter – och det blir en roman (här ovan: Händelser vid vatten).

Man lär sig skriva genom att läsa bra böcker, enligt Ekman. Hon gästade en gång en skrivarkurs och förstod inte varför deltagarna gick den; de var alla ”kompetenta nog att få ihop en god roman”.

Man ska inte släppa in någon i sitt manuskript: ”Det är din hemlighet och din tillflyktsort. Så länge ingen annan har rört vid orden i det är allt möjligt”, skriver Ekman. Hon refererar till Selma Lagerlöf som efter sina framgångar led av prestationsångest och tog hjälp av sina vänner med manuset till Bannlyst (1918). Den romanen blev inte vad den hade kunnat bli.

Förutom ovannämnda böcker skriver Ekman om verk av Homeros, Eyvind Johnson, Leo Tolstoj, Thomas Mann, Henrik Ibsen, Herman Melville, Charles Dickens, Albert Camus, Carl Jonas Love Almqvist, Anton Tjechov, Elsa Morante, Doris Lessing, Ray Bradbury, Cora Sandel…

Läs Min bokvärld! En tänkvärd läsning av en stor författares läs- och skrivupplevelser.

Tisdagstrion: Norge

1. Heroin chic (2020) av Maria Kjos Fonn handlar om den före detta narkomanen Elise, 25 år, som i sin behandling kommit till steg 9, vilket innebär att be människor hon gjort illa under sitt missbruk om ursäkt. Allt är mycket skört och minnen tränger sig på. Det är trovärdigt och gripande skildrat med en viss portion svart humor. Översättning från norska: Ninni Holmqvist (2024).

2. Mor om natten (2017) av Niels Fredrik Dahl är en tänkvärd familjesaga, baserad på hans mors gamla dagbok, som hon egentligen tänkte bränna. När han skriver om henne kommer han samtidigt in på sig själv och sitt mörker (otrohet, ensamhet, alkoholism). Översättning från norska: Stephen Farran-Lee (2019)

3. Ögonblick för evigheten (2021) av Kjersti Anfinnsen handlar om en norsk äldre pensionerad hjärtkirurgs vardag i ett nutida Paris. Hon har sin livskamrat som börjar bli virrig och dedikerade vårdare i hemmet, men ibland blir det fel ändå. Hon tänker mycket på livet och döden. Intressant läsning. Översättning från norska: Marie Lundquist (2025)

Fler tips på temat finns på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

Sanning, lögn och konsekvens (2025) av Maria Adolfsson

En våldsam kvinna döms till dagsböter och aggressionsterapi. I sessionerna med psykologen berättar hon sin version och i samtal med närstående och ex-man framkommer mer information.

Romanen är som en deckare där detektiven besöker anhöriga och frågar ut, lägger pussel. Adolfsson håller dock på bitarna, drar ut på spänningen in i det sista.

Karaktärerna är inte spännande (de är privilegierade storstadsmänniskor) men i efterhand ser jag hur mina fördomar ledde mig in på villospår…

Läs Sanning, lögn och konsekvens! En oförutsägbar och spännande roman som även skulle bli bra som film.

Tisdagstrion: Blått omslag

1. Modersmjölken (2020) av Nora Ikstena handlar om en mor och dotter i ett sovjetockuperat Lettland. Modern är traumatiserad efter att dotterns far har deporterats och dottern får växa upp hos morföräldrarna. Växelvis berättar mor och dotter sina livshistorier. Övers. Juris Kronbergs

2. Barnet jag aldrig (2020) av Jenny Danielsson handlar om ett pars ouppfyllda barnlängtan och dess konsekvenser för förhållandet och själen; missfall tär.

3. I Längtans flöde (2019) av Alva Dahl funderar en modern svensk kvinna på att gå i kloster. På vacker poetisk prosa väger hon för-och nackdelar.

Gripande böcker alla tre!

Fler tips på tema blått omslag finns länkade på Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida, där du även kan länka dina egna boktips.

Ögonblick för evigheten (2021) av Kjersti Anfinnsen

Om att vara gammal (80+), bo i Paris med sin ännu äldre livskamrat och vara rik, pigg och ompysslad av vårdare. Ett angenämt liv som snart är slut. Hon undrar inte längre när hon ska dö utan hur. Det är intressant att läsa den gamlas tankar om livet och döden. Författaren skriver korta anteckningar som känns autentiska och griper tag. Den gamla vill hänga med sina döda kära men även ”sluka ostron och suga på karameller” – leva livet, ”hållas fast i världen”.

Jag är glad att jag mitt i livet får läsa tankar jag inte tänkt tidigare (men som kanske kommer en dag). Denna bok är den andra om den gamla (Birgitte Solheim, pensionerad norsk hjärtkirurg) och jag vill läsa den första De sista smekningarna.

Läs Ögonblick för evigheten! Tänkvärt och vackert om att vara gammal i vår tid.

Övers. Marie Lundquist (2025)

Tisdagstrion: Bröder

1. Skenet bedrar på omslaget till Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen (1986) av Agota Kristof. Det är i själva verket en ruskig barndomsskildring i det naziockuperade och senare Sovjetockuperade Ungern. Två tvillingar far illa, men de håller ihop. Övers. Marianne Tufvesson

2. Bröderna Karamazov (1880) av Fjodor Dostojevskij handlar om tre diametralt olika bröder och mordet på deras far. En av dem blir oskyldigt anklagad, men känner sig skyldig eftersom han tidigare önskat livet ur fadern. Filosofiskt om brott och straff. Övers. Staffan Dahl

3. Elementarpartiklarna (1998) av Michel Houellebecq handlar om två trasiga men utåt sett välfungerande bröder som är mycket olika och umgås sporadiskt. I tillbakablickar berättas deras sorgliga liv. Övers. Anders Bodegård

Läs fler boktips på tema bröder på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!

Bränt barn (1948) av Stig Dagerman

Den 20-årige Bengts älskade mor har nyss dött och hans far har redan en ny kvinna. Bengt vill hämnas.

Tonen för det destruktiva familjedramat sätts på romanens första blad: ”Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden. Det dras till elden som en mal till ljuset. Det vet att när det kommer nära skall det åter bränna sig. Ändå kommer det för nära”.

I min omläsning ser jag saker som jag inte såg 2004 när jag läste Bränt barn senast. Jag ser nu ett tydligt Hamlet-tema där någon måste bli Ofelia. Jag ser Bengts vidriga sidor (kanske hade jag förträngt dem; jag mindes honom som ett stackars offer…) och står nästan inte ut.

Dagermans berättare är allvetande och ibland avbryts dess berättande av brev från Bengt till far, till styvmor, till flickvän – eller till sig själv. Det är ett spännande och välfungerande grepp. Breven ger annan information än den allvetande berättaren och jag lägger pussel med samtliga källor och tolkar in en del.

Läs Bränt barn! En ung mans inferno.

Tisdagstrion: Barn

1. Barnsoldater (2025) av Evin Cetin och Jens Liljestrand handlar om barn från olika bakgrund som utnyttjas av gängkriminella i dagens Sverige. Juristen Cetin har intervjuat berörda barn samt barnens föräldrar, lärare, vuxna kriminella… och sammanställt intervjuerna med journalisten Liljestrands hjälp. Välskrivet.

2. I Tvingad tiger (2024) skriver Neige Sinno om sin styvfar som förgrep sig på henne när hon var barn. Hon kopplar honom till pedofiler i skönlitteraturen och till pedofilforskning för att få grepp om honom. Hon berättar också hur det är att leva med minnena trettio år senare. Välskrivet. Övers. Emma Majberger

3. I Stig Dagermans Bränt barn (1948) har en tjugoårig man nyligen förlorat sin mor och fadern redan skaffat sig en ny kvinna, vilket leder till konflikt mellan far och son. Det här är förmodligen Dagermans bästa roman.

Fler boktips på tema barn hittar du på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord. Där finns massor med tips länkade – och du får gärna länka dina tips dit.