Biografi över en klänning (1992) av Jamaica Kincaid

Kincaid minns som 43-åring den gula klänningen hon hade på sig på sin tvåårsdag 1951 (!)

Hennes mor hade sytt den i inspiration av en reklam i vilken en vit tvåårig flicka bär en gul klänning.

Kincaid skriver i jag-form, berättar om reklamen för ”en särskilt fin och parfymerad tvål (en tvål som hon [hennes mor] inte hade råd med då men jag [Kincaid] har nu), och denna flicka i gul klänning med smock på framsidan av livet skapade kanske hos min mor en önskan att ha en dotter som såg ut så eller skapade kanske hos min mor en önskan att försöka få den dotter hon redan hade att se ut så. Jag vet inte nu och jag visste inte då”.

Författaren sticker in nuet i dået med hjälp av parenteser, håller sig nära nuet när hon berättar om dået; hon reflekterar över både nu och då samtidigt.

Det är sorgligt om Kincaids mor, som var svart, önskade sig ett vitt barn, men som Kincaid skriver: ”Jag vet inte nu och jag visste inte då”. (Kanske fanns det inte ens reklam med svarta i 1950-talets Antigua.)

Läs Biografi över en klänning (1992)! Ett tidigt barndomsminne med intressanta reflektioner.

Övers. Gun-Britt Sundström (2021)

Åtrå (1998) av Bodil Malmsten

”- Jag känner ingen åtrå till dig, säger han. Som kvinna”. Hon har aldrig känt en sådan åtrå till en man som till honom. De tillbringar mycket tid tillsammans och gör saker som kärlekspar gör – på hans initiativ. Hon blir förvirrad och undrar om han någonsin känt åtrå för någon kvinna…

Det är en berättelse som ger huvudbry; hur kan de känna så olika för varandra samtidigt som de är så sammanflätade?

Läs Åtrå! (Undergångarens sånger, 1998) ! En novell med knorr.

Tisdagstrion: Humor

Det kanske inte är meningen att det ska vara roligt men jag skrattar ofta när jag läser böckerna nedan:

1. Novellerna i Jag ser allt du gör (2020) av Annika Norlin är relationsdramer som börjar mörkt men fylls med ljus och värme. Den roligaste novellen handlar om en bekräftelsetörstande psykolog…

2. Nästa!: en läkarroman (2020) av Nina Lykke handlar om en medelålders gift kvinna som börjar träffa sin gamla ungdomskärlek och vänder upp och ner på sitt liv.

3. I novellen ”Långt livs färd mot Molly” (Tio hundar och en katt, 2009) berättar Majgull Axelsson om husdjuren hon har haft genom livet. Hon beskriver bl.a. sin katt som ”en ganska odräglig ungkarl”.

Få fler tips på Mina skrivna ords sida, tisdagstriosanordnare!

Välkomna till vårt äktenskap (2025) av Julia Dufvenius & Christoffer Wollter

Christoffer och hans fru Julia skriver en bok om hans sexmissbruk. Växelvis berättar de – vartannat kapitel är Christoffers och vartannat är Julias. Det är en provocerande läsning:

I ett kapitel berättar Julia om hur hon drar ett tungt lass hemma medan han nätverkar ute på krogen. I nästa kapitel ger Christoffer klarhet i vad hans nätverkande innebär.

Ett mönster där lögner avlöses av sanning driver berättelsen och snart har jag läst ut boken. Läsningen har genererat många slags känslor men jag landar i empati; vad bra att han går i terapi.

Att läsa Välkomna till vårt äktenskap känns som att ta del av parterapin som ska rädda äktenskapet – det vänds på stenar:

”’Har du varit med någon jag känner till?’” [, frågar Julia].

”’Ja.”’

”’Vem då?’”

Var ska jag börja? Det är inte frågan om vem utan vilka. Det är kollegor, de flesta känner hon bara till namnet, ett par lite bättre och någon har hon själv jobbat med. Tre var gäster på vårt bröllop”, skriver Christoffer (s.143).

Tisdagstrion: Mat

1. I Bröd och mjölk (2022) berättar Karolina Ramqvist om sitt liv genom sina minnen om mat och väcker mina matminnen till liv när hon skriver om kalops, hamburgare, Lean cuisines färdigrätter…

2. Vegetarianen (2007) av Han Kang handlar om en kvinna som bestämmer sig för att bli vegetarian men möter starkt motstånd från familjen som upplever det som en revolt.

3. Bortbytingen i Bortbytingen (1915) av Selma Lagerlöf vill äta maskar istället för mat och modern ger honom det trots omgivningens avsky. Hennes val visar sig vara det rätta; trollmor ger människobarnet mat för människor om människomodern ger bortbytingen maskar.

Få fler tips på böcker på Mina skrivna ords sida, Tisdagstrions anordnare!

Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån (2011) av Amanda Svensson

De träffas i en nyponroshäck och han tycker att ”hon är söt, mycket söt”, men konstaterar att hon är ingen som ”kan få en att missa bussen”. Ändå följer han med henne till ett vandrarhem, tillbringar natten med henne där och delar hennes hemlighet.

”Kom med mej, sa hon, kom med mig så cyklar vi över havet, söderut, jag sa att det var barnsligt sagt och hon skrattade och drog av sej tröjan, och hon var nästan alldeles platt därunder, bh-banden solkiga av sol och damm, och senare, snor och små tårar” (s.9).

Tidigt i berättelsen avslöjas således slutet. Jag blir illa berörd när jag läser hans försvarstal; han skyller på att han bara skulle hälsa på sin döende mormor och så hamnade han här… Han är en ulv i Rödluvans kläder.

Läs Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån! En novell på vacker poetisk prosa som upprör och finns kvar i mina tankar hela dagen.

PS: Mormor hade förövrigt inte uppskattat hans val av flicka.

Andromeda (2022) av Therese Bohman

Sofie börjar som praktikant på ett förlag – och blir kvar; hon får bra kemi med chefen som tar henne till Operakällarens bakficka varje torsdagseftermiddag. Han är 66 år och hon är under 30.

En tänkvärd roman där en arbetskamrat kan vara viktig som en livskamrat, men deras relation finns inte dokumenterad i bild och text – endast i de involverades huvuden. I romanens första halva berättar jag-berättaren Sofie och i den andra halvan är berättarjaget chefen, Gunnar.

Förlagsvärlden med dess regler och koder känns autentiskt skildrad. Sofie når framgångar genom att notera och lära av hur Gunnar hanterar författare och förlagsfolk. När hon umgås tätt med honom hamnar hon dock utanför kollegornas gemenskap (hon känner sig som en spion), samtidigt som kollegorna censurerar sig i samtalen med henne.

Det är en intressant läsning på många sätt, dels genom inblicken i förlagsvärlden men också rent relationsmässigt; det blir en studie i mänskligt beteende och en påminnelse om att allt inte alltid är vad det ser ut att vara.

Läs Andromeda! En tänkvärd relationsroman över generations- och hierarkigränserna; den som slår följe med en äldre/chefen tillskrivs vissa egenskaper och vice versa – och vad personerna betyder för varandra vet endast de själva.

Tisdagstrion: Böcker där döden spelar en stor roll

1. I Stig Dagermans noveller lurar döden: Den hängdes träd (1947) handlar om en man som är svartsjuk på sin fru för att hon flirtar med hans vän. Han för in dem på farliga skidstigar…

Vårt behov av tröst är omättligt (1952) skrev Dagerman samma år som han tog sitt liv. En sorglig läsning: ”… denna jord är en massgrav, där kung Salomo, Ofelia och Himmler vilar sida vid sida”, skriver Dagerman.

2. I Vitön. (2025) försöker Bea Uusma reda ut tre svenskars död på deras polarexpedition 1897. Hon skrev om deras död redan i Expeditionen: min kärlekshistoria (2013) men efter DNA-analyser har det framkommit nya teorier om hur de dog och dessa redovisar hon i Vitön.

3. I Skogshuggning (1984) av Thomas Bernard har Wiens kulturelit sammankomst hemma hos kulturelitparet Auerberger på årsdagen av en gemensam väns självmord. Jagberättaren sitter i en fåtölj hela kvällen och iakttar. I sina tankar spyr han galla över de närvarande. Övers. Jan Erik Bornlid (2007).

Få fler boktips på temat på Mina skrivna ords sida, Tisdagstrions anordnare!

Tarantel (2025) av Eduardo Halfon

Författaren Eduardo Halfon (f.1971) minns sommaren 1984 på ett judiskt barnkollo i Guatemala. Föräldrarna förmådde inte berätta för honom om Förintelsen och överlät det på kollot – och det görs med besked.

Fyrtio år senare, i Paris, pratar Eduardo gamla minnen med en kollovän, som råder honom att träffa deras gamla kolloledare, vilken numera bor i Berlin. Det blir ett intressant möte; mycket hinner ändras på fyrtio år (kolloledaren påminner inte längre till utseendet om pojken i Viscontis film Döden i Venedig). Kolloledarens motto ”Den som önskar fred ska förbereda sig för krig” lever dock kvar lika starkt i honom nu som då.

Författaren bygger upp spänningen genom att låta berättelsen styras av associationer och därmed hoppa i tiden. Han undrar vad som är hans minnen respektive inbillning; det finns inga bevis, bara ord som står mot varandra.

Författaren minns att han tillsammans med sin far besökte en golfbana i USA på 1980-talet och att det där fanns en skylt med orden ”Förbjudet för hundar och judar”. Han minns att även fadern reagerade på skylten, men när han för den på tal många år senare hävdar denne å det bestämdaste att han aldrig har sett en sådan skylt.

Läs Tarantel! En tänkvärd och välskriven barndomsskildring/psykologisk thriller, välöversatt av Hanna Nordenhök.

Monique flyr (2024) av Édouard Louis

Édouards 55-åriga mor blir psykiskt misshandlad av sin sambo och Édouard hjälper henne att fly. Hon är i Paris och han i Aten, men han fjärrstyr flykten med mobilen (bokar taxi, fixar boende åt henne etc).

”…historien jag berättar är ingen lovsång till flykten”, skriver Édouard. ”Jag kan redan höra kommentarerna: Vilken vacker sak att fly! Vilken modig kvinna! /Men ni misstar er./För det stannar inte där./ När ni läser den här berättelsen måste ni också fråga er:/ Varför flyr somliga, när andra inte behöver fly?[…] Ni måste också fråga er:/ Hur många misslyckade försök går det på varje flykt?” (s. 104-105).

Med pennan bearbetar Édouard faktumet att hans mor har varit förtryckt av män under hela hans liv, att far slog mor som i sin tur blev elak mot honom och hans syskon. Om hon nu lyckas lämna sin sambo har allt lidande inte varit förgäves: Ett lyckligt slut för mor skulle bli lyckligt även för hennes barn.

Édouards storasyster sa upp kontakten med Édouard i samband med att han lämnade ut familjen i sin första självbiografi Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2014). Édouard kan inte förstå att hon gjorde det, eftersom han och systern tillsammans snackat skit om familjen och släkten (men det är skillnad på att ventilera med sin syster och att låta hela världen läsa om ens dysfunktionella familj). Här påminns läsaren om att det finns andra perspektiv än jagberättarens.

Läs Monique flyr! Läs den särskilt om du inte har läst Édouards andra böcker om hans familj (samma trauma behandlas i alla). Jag blir berörd, men allt mindre tagen för varje bok jag läser om familjen (kanske beror det på att hans terapi även börjar verka på mig…).

Översättning: Marianne Tufvesson (2025)