Jag som aldrig känt en man (1995) av Jacqueline Harpman

Huvudpersonen har suttit inspärrad i en bur tillsammans med 39 andra kvinnor så länge hon kan minnas. De vaktas av män som aldrig pratar med dem eller med varandra. Huvudpersonen kallas av de andra kvinnorna för ”den lilla” eftersom hon är yngst (<20 år). Hon minns bara buren, medan de andra har minnen av ett annat liv med yrke och familj.

”När jag skriver de här raderna är min berättelse avslutad”, skriver huvudpersonen i bokens början. Därefter följer en lång tillbakablick där det mesta är ovisst (Är de på jorden eller på en annan planet?).

Först fick jag vibbar av Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse för att sedan växla mellan en känsla av skapelseberättelse och känslan i Marlen Haushofers Väggen. En riktig läsresa.

Jag tror att Jag som aldrig känt en man skulle bli en bra film; Harpman har en spännande historia att berätta. Dock skulle man behöva utveckla de endimensionella karaktärerna (en är upprorisk, en annan är gammal…).

Läs Jag som aldrig känt en man! En spännande och tänkvärd roman.

Övers. Katja Waldén

Dikter i urval. Volym II (2021) av Karin Boye

Från vinter till vår, till sommar, till höst. Varje årstidsväxling framstås i Boyes diktning på sitt särskilda sätt men den sker under tvång; förändring gör ont. Naturen, som människan är en del av, växer och formas av väder och vind.

1941 sveper en krigsvind över Europa i vilken Nazityskland har övertag. Boyes älskade är judinna och deras gemensamma brott är deras sexuella läggning.

I dikten ”Var tyst, ha tillit” (De sju dödssynderna, 1941) skriver Boye: ”Förtvivlad ropar du /Var är det visa ordet/som ensam läker världens förgiftade sår?/Och var är tanken, / å ge oss den tanken, som leder ut ur tiderna, / där dödens ande rår!”. Det låter lite som en bön (”O Guds lamm, du som borttager världens synder…”).

I Boyes dikter finns stunder av frid, t.ex.: ”Havet vilar morgonstilla, /aldrig tyckes det stormar haft, /likt en mäktig ande /soligt morgonstilla, / tung av andakt – lätt / av klarhetens kraft…” (”Sommardag” ur Gömda liv, 1924).

Läs Dikter i urval. Volym II! En samling dikter som tröstar.

Karin Boye: Noveller, dikter (2021) från Novellix

Novellen Snäckorna (1941) handlar om ett barn som sörjer sin mor och mot sin vilja får en styvmor.

I novellen Samtal mellan nygifta (1941) biktar makan sig för sin make och man undrar vad han ska ta sig till med informationen…

I Dikter i urval. Volym I finns många dikter jag läste som ung (”Den mätta dagen, den är aldrig störst…”). samt ett par nya upptäckter (”Du ska tacka dina gudar/ om de tvingar dig att gå/ där du inga fotspår/ har att lita på…”.

I Dikter i urval. Volym II finns färre dikter jag känner igen men de tilltalar mig med sina årstidsväxlingar (”I vårtid, i groddtid/ då brister frönas skal, / och råg blir råg och tall blir tall/i frihet utan val…”).

Läs denna läsvärda Boye-box!

Hon ska heta Happy (2025) av Elinore Brandén

Många baksidestexter avslöjar för mycket, men inte baksidestexten till denna roman – den är föredömlig; den avslöjar inget, väcker bara nyfikenhet:

”SEPTEMBER 2006. Bodil längtar efter en otyglad galenskap på Östersjön. Ingrid blir lämnad av sin man och en flicka föds. Sjutton år senare hittas ett utskuret hjärta i en förortsrabatt just som Monika passerar. Hon ska heta Happy är en brutal berättelse om tillfälligheter och osynlighet, om blod och moderskap. Om två barnmorskor, en pensionerad polis, en utbränd småbarnsmamma och en hemlös kvinna, vars öden på olika sätt tvinnas samman.

Elinore Brandéns täta debutroman är en kalejdoskopisk skildring av en mänsklig tragedi där ett våldsamt dödsfall utgör den tändande gnistan.”

Jag håller med om allt ovan; det är en tät roman där varje detalj spelar roll. Berättaren växlar skickligt mellan sex personers synvinklar och mellan olika tidsplan. Personernas liv skildras trovärdigt (hemlösheten och polisens/barnmorskans arbeten känns självupplevda).

Trovärdigheten skapas genom detaljerna, t.ex. genom anekdoter om tidigare polisingripanden och födslar (inblickar i tyst yrkeskunskap). Berättelsen är spännande men mot slutet levererar Brandén tyvärr svaren på läsarens alla frågor. Hon borde inte vara så generös, borde hellre ha ett öppet slut.

Läs Hon ska heta Happy! En glad läsöverraskning; slutet gör inte en hel bok. Jag hoppas att jag får läsa mer av Brandén!

Dikter i urval. Volym I (2021) av Karin Boye

Ett kärt återseende med dikter jag läste i ungdomen: ”Jag hoppas att du inte alls har det bra. Jag hoppas att du ligger vaken som jag…” (”Från en stygg flicka” ur Härdarna, 1927).

Hon rimmade bra, Boye. Hennes dikter innehåller rim som känns naturliga och otvungna. De flesta dikterna har rim men vissa har effektfulla epiforer istället, t.ex: ”…ty dagen är du/och ljuset är du,/solen är du,/och våren är du,/ och hela det vackra, vackra, väntande livet är du!” (”Morgon” ur Moln, 1922).

En av dikterna känns ny för mig:

”En gång var vår sommar

en evighet lång.

Vi strövade i soldagar

utan slut en gång.

Vi sjönk i gröna doftande

djup utan grund

och kände ingen ängslan

för kvällningens stund.

Vart gick sen vår evighet?

Hur glömde vi bort

dess heliga hemlighet?…”.

(”Evighet” ur För trädets skull, 1935)

Den är inte ny utan jag har läst och glömt den. För 30 år sedan tilltalade den mig inte som den gör nu när evigheten fått ett mått i och med min åldrande kropp. Allt har sin tid, så även dikt.

Läs Dikter i urval. Volym I av Karin Boye! En nostalgitripp med nya upptäckter.

Snäckorna (1941) av Karin Boye

Tord, tio år, är moderlös och hans far gifter om sig. Fadern vill att sonen ska kalla hans nya fru för mamma men han vägrar.

Novellen börjar mitt i handlingen:

”EN NY MAMMA? Vedervärdig tanke. Inför vem som helst var Tord beredd att förklara, hur livs levande klart han ännu mindes sin döda mor”.

Boye skriver i tredje person med Tord som fokalisator och förmedlar barnets perspektiv. Fyrtiotalets syn på barn blir tydlig (ta skeden i vacker tass – säg mamma). Faderns nya fru har däremot en otidsenlig barnsyn.

Läs Snäckorna! En familjeuppgörelse utkämpad i en sommaridyll vid havet.

Tisdagstrion: Blommor

1. Amanda Svenssons Jag vill veta var stockrosorna kommer från (2011) handlar om en samvetslös man som träffar en ung kvinna: ”Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån”, säger hon och han tycker att hon är konstig och oattraktiv, men ändå förför han henne. Upprörande.

2. James Joyces The Boarding House (1914) utspelas i en familj i Dublin i början av 1900-talet. Det uppdagas att familjens 19-åriga dotter har en affär med en av familjens hyresgäster. Ett intressant förlopp återges ur moderns, hyresgästens och dotterns perspektiv.

3. Virginia Woolfs Kew Gardens (1917) handlar om djurlivet i en blomsterrabatt samt människolivet i den omgivande parken Kew Gardens. Det är spännande; djurlivet är alltid nära ögat att påverkas av människorna, som inte ens märker av djurens existens. Existentiellt. Översättning. Alva Dahl

Få många fler boktips på tema blommor via Mina skrivna ord.

Komedi i moll (1947) av Hans Keilson

Ett ungt par gömmer en judisk man i sitt hem i det naziockuperade Holland. De är på helspänn hela tiden och den gömde likaså. Ingen vet hur länge han ska gömmas och om han kan hållas gömd.

Den gömde spelar schack med sig själv om dagarna och stuvas undan vid oväntade besök. Det ena kan leda till det andra – det kan sluta hur som helst. Jag tänker på Anne Frank – en dag skrev hon inte mer i sin dagbok. Jag är på helspänn och läser romanen i ett svep.

Gömmarnas perspektiv är tänkvärt, visar hur det är att husera en främling, vara dennes enda livslänk, se på nära håll hur instängdheten tär på honom och få ta hand om konsekvenserna.

Keilson var själv jude och gömdes hemma hos paret Leo och Suus i Deft i Holland under nazisternas ockupation. Romanen tillägnas dem.

Läs Komedi i moll! En rörande berättelse om de som gömde och gömdes och om relationen som uppstod dem emellan.

Översättning: Henrik B. Nilsson (2018)

Samtal mellan nygifta (1941) av Karin Boye

Ett svartsjukedrama mellan två som varit gifta i med varandra i fyra dagar: ”- Nu tänker du på Valdemar, sade han. När du småler så där tänker du alltid på Valdemar”, sade Han. ”- Ja, sade Hon…”.

Valdemar är Hennes omöjliga kärlek; Han ville inte gifta sig med Henne av rädsla för att göra sin mor besviken.

Det gifta parets drama känns äkta. Kanske hade Boye en egen erfarenhet av någon älskad som inte ville göra sin mor besviken genom att inte leva det liv som förväntades (gifta sig med en man – inte leva med sin ”väninna”)? Upplösningen är oväntad men välunderbyggd.

Läs novellen Samtal mellan nygifta! Ett intressant samtal där korten har lagts på bordet. ”Förståelse” vincit omnia.

Bränn alla mina brev (2018) av Alex Schulman

Alexanders barn är rädda för honom. Är han lik sin morfar som familjen tassade på tå för? Alexander är rädd att hans ilska ska förstöra familjen.

Han börjar nysta i det gamla, intervjuar folk och undersöker via dagböcker, brev och arkiv ett triangeldrama som utspelades på 1930-talet mellan morfadern författaren Sven Stolpe, mormodern översättaren Karin Stolpe och författaren Olof Lagercrantz.

Schulman hoppar mellan nutid (2018), det ödesdigra året 1932 och år 1988, då han var hemma hos morföräldrarna och det blev kalabalik pga att Olofs brev till Karin hittades.

Med meningen ”Det är 1988 och har precis börjat snöa”, börjar Schulman berätta om vistelsen hos morföräldrarna. Det är en allusion på titeln på Sigge Eklunds självbiografiska roman (som likt Schulmans är en familjeuppgörelse). Överlag är Bränn alla mina brev rik på intertextualitet med tanke på alla dagboks- och brevutdrag, citat av Edith Södergran, referenser till Putte i blåbärsskogen, Gummitarzan… Romanen har med sina många röster ett rikt inre liv.

Schulman har en historia att berätta och han gör det väl: Tidshoppen stärker samband mellan nu och då, skärper blicken för likheter mellan Alexander och hans morfar. Schulman skulle ha kunnat stanna vid att berätta om hur morfadern påverkat andra (hans mormor, mor, morbröder) och därigenom undgått att berätta om sig själv. Han är modig.

Läs Bränn alla mina brev! En tänkvärd berättelse om ett oläkt familjetrauma.