Vykortet (2021) av Anne Berest

En verklighetsbaserad familjehistoria (1919-2013) som tar sin början i modern tid (2013) när Anne, 35 år, barnbarn till en förintelseöverlevande, kartlägger familjens öde med hjälp av sin mor (dotter till den förintelseöverlevande). Annes och moderns kartläggande utgör en spännande ramberättelse för förfädernas historia. Den innebär resor runt om i Frankrike och intervjuer med mer ochFortsätt läsa ”Vykortet (2021) av Anne Berest”

”Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till” (2023) av Marie-Louise Ekman

Handlar om Gösta Ekmans liv i skuggan av den firade farfadern skådespelaren ”Det konstnärliga geniet”. Texten består till stor del av utdrag ur den unge Göstas dagböcker 1963-1978. Dessa vittnar om ett destruktivt leverne kantat med självmordsförsök och skuldkänslor för närstående. Gösta har behov av sina regissörers uppmärksamhet och upplever att andra skådespelare får merFortsätt läsa ””Jag tror jag går in i hans rum och öppnar en väska till” (2023) av Marie-Louise Ekman”

Jag har inte kommit ur min natt (1997/2025) av Annie Ernaux

Ernaux skriver dagbok om sin alzheimersjuka mor 1984-1986. Det är en gripande läsning om att förlora sin mor levande. Moderns nya beteenden väcker minnen: ”När hon [mor] inte ville ha mer av sin brioche gömde hon den under kjolen. I barndomen gömde jag karamellerna jag knyckte i speceributiken i underbyxorna”, minns Ernaux (s. 78). MinnenFortsätt läsa ”Jag har inte kommit ur min natt (1997/2025) av Annie Ernaux”

Älven (2021) av Rosa Liksom

En fjortonårig flicka drivs på flykt med sina kor under Lapplandskriget 1944 i Finland. Hon med många andra och deras djur söker sig till säkerheten i Sverige på andra sidan älven, till svenska flyktingläger. Flickan söker även sin gravida mamma som flydde före henne. Romanen håller mig på halster: Obehagligt långsamt skyndar människorna och djurenFortsätt läsa ”Älven (2021) av Rosa Liksom”

Sista kaffet (2025) av Gustav Brodin

Karl får veta att han är döende, verkar inte ha något emot att dö och tar inte illa upp när hans vårdare skämtar om döden. Han väntar. Språket målar och texten flyter (”Väntrummet luktade kaffe, handsprit och något odefinierbart som Karl bestämde sig för att kalla ’kommunal uppgivenhet.’”). Författaren skriver väl. Texten är på nittonFortsätt läsa ”Sista kaffet (2025) av Gustav Brodin”

Emmys teorem (2024) av Julia Ravanis

Emmys teorem (2024) bjuder in till matematikens värld, får mig att känna mig bekväm där. Författaren har tidigare hjälpt mig in i fysikens med sin Skönheten i kaos. Emmys teorem handlar om matematikern Emmy Noether, född i Tyskland 1882, och verksam under 1900-talets första hälft. I egenskap av kvinna var hon portad från naturvetenskapliga studierFortsätt läsa ”Emmys teorem (2024) av Julia Ravanis”

Vegetarianen (2007) av Han Kang

En kvinna genomgår en förvandling när hon blir vegetarian. Hennes tidigare följsamhet försvinner; hon slutar laga kött till sin man och avböjer kött på middagar med jobb och släkt. Det blir reaktioner och oanade konsekvenser. Kvinnans förvandling berättas ur makens perspektiv, sedan svågerns och slutligen systerns. Varje perspektiv tillför berättelsen en ny dimension och nyaFortsätt läsa ”Vegetarianen (2007) av Han Kang”

Jag tar inte farväl (2021) av Han Kang

Snön faller över Sydkorea. Den faller under massakrerna 1948-1949, under flykt, under efterforskningar på 2010-talet. Snön ömsom döljer ömsom framhäver och människorna förhåller sig till den. Snöflingor beskrivs små, men perspektivet töjs: ”Om avståndet mellan molnet och jordytan var oändligt skulle även snöflingan kunna bli oändligt stor, men för det mesta faller den inte längreFortsätt läsa ”Jag tar inte farväl (2021) av Han Kang”

Spricktand (2018/2025) av Tanya Tagaq

Med de inledande orden ”Till alla försvunna och mördade urfolksflickor och -kvinnor, och till alla dem som överlevt internatskolorna”, är jag fast i Tagaqs roman, som handlar om en inuitflicka i en by i det arktiska Nunavut, Kanada, på 1970-80-talet. På poetiskt språk berättar flickan i jag-form om sin uppväxt under urfolksmäns våld – samtFortsätt läsa ”Spricktand (2018/2025) av Tanya Tagaq”

Samma, mamma (2024) av Hanna Rajs

”min mamma var rolig och nu är hon död/ så ingen får någonsin skratta igen/ absolut ingen men allra minst jag/ allra minst allra minst/ jag har blivit allra minst/ en råtta som saknar sin mamma/ den råttan blir aldrig nåt annat/ än allra minst allra minst/ det finns ett skratt som alla minns/ ochFortsätt läsa ”Samma, mamma (2024) av Hanna Rajs”