”I farmors hus” handlar om en liten pojkes sökande efter tystnad hemma hos sin farmor och om hur han kommer på att använda den. Hans farmor har upplevt krig (”hon var från ett land där det fanns slätter [med soldater]” ) och påstår att det inte finns någon tystnad; ”Allting hörs. Det vi kallar tystnad,Fortsätt läsa ”Lucka 16: I farmors hus (1953) & Att döda ett barn (1948) av Stig Dagerman”
Kategoriarkiv: sorg
Sanning, lögn och konsekvens (2025) av Maria Adolfsson
En våldsam kvinna döms till dagsböter och aggressionsterapi. I sessionerna med psykologen berättar hon sin version och i samtal med närstående och ex-man framkommer mer information. Romanen är som en deckare där detektiven besöker anhöriga och frågar ut, lägger pussel. Adolfsson håller dock på bitarna, drar ut på spänningen in i det sista. Karaktärerna ärFortsätt läsa ”Sanning, lögn och konsekvens (2025) av Maria Adolfsson”
Bränt barn (1948) av Stig Dagerman
Den 20-årige Bengts älskade mor har nyss dött och hans far har redan en ny kvinna. Bengt vill hämnas. Tonen för det destruktiva familjedramat sätts på romanens första blad: ”Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden. Det dras till elden som en mal till ljuset. Det vet att när det kommer näraFortsätt läsa ”Bränt barn (1948) av Stig Dagerman”
Mor om natten (2017) av Niels Fredrik Dahl
Det handlar om Niels Fredriks mor, men när han skriver om henne skriver han samtidigt om sin mormor och morfar, sin mors syskon, sin far, sina systrar, sin fru, sina barn – sig själv. Familjemedlemmarna känner sig distanserade från varandra, men deras liv överlappar varandras och deras val har inflytande på varandras liv: Niels FredriksFortsätt läsa ”Mor om natten (2017) av Niels Fredrik Dahl”
En inre angelägenhet (2025) av Kristian Fredén
Om att växa upp i skuggan av en nobelpristagare Nathan Söderblom (vilken fick Nobels fredspris 1930) är alltings mått för sina efterlevande. I jämförelse med hans nobelpris bleknar deras bedrifter. Vissa av ättlingarna lider mer än andra (beskrivs som ”rörande” av övrig släkt), men alla ättlingar grämer sig. Författaren, som är nobelpristagarens barnbarnsbarn, berättar iFortsätt läsa ”En inre angelägenhet (2025) av Kristian Fredén”
Jag har inte kommit ur min natt (1997/2025) av Annie Ernaux
Ernaux skriver dagbok om sin alzheimersjuka mor 1984-1986. Det är en gripande läsning om att förlora sin mor levande. Moderns nya beteenden väcker minnen: ”När hon [mor] inte ville ha mer av sin brioche gömde hon den under kjolen. I barndomen gömde jag karamellerna jag knyckte i speceributiken i underbyxorna”, minns Ernaux (s. 78). MinnenFortsätt läsa ”Jag har inte kommit ur min natt (1997/2025) av Annie Ernaux”
Älven (2021) av Rosa Liksom
En fjortonårig flicka drivs på flykt med sina kor under Lapplandskriget 1944 i Finland. Hon med många andra och deras djur söker sig till säkerheten i Sverige på andra sidan älven, till svenska flyktingläger. Flickan söker även sin gravida mamma som flydde före henne. Romanen håller mig på halster: Obehagligt långsamt skyndar människorna och djurenFortsätt läsa ”Älven (2021) av Rosa Liksom”
Sanningsberget (2024) av Therese Bohman
På påskaftonsnatten 1989 försvinner Hannas femtonårige bror. Den då elvaåriga Hanna saknar och hoppas – sörjer utan grav, söker sanningen i minnet och i omgivningen. Läsaren följer Hanna genom livet, längtar efter ett uppklarande. Vid varje tidsnedslag (1989, 1994, 2004…) målas miljöerna upp så som de var. Med ord som Kaj Kindvall, rec och BASFFortsätt läsa ”Sanningsberget (2024) av Therese Bohman”
Jag tar inte farväl (2021) av Han Kang
Snön faller över Sydkorea. Den faller under massakrerna 1948-1949, under flykt, under efterforskningar på 2010-talet. Snön ömsom döljer ömsom framhäver och människorna förhåller sig till den. Snöflingor beskrivs små, men perspektivet töjs: ”Om avståndet mellan molnet och jordytan var oändligt skulle även snöflingan kunna bli oändligt stor, men för det mesta faller den inte längreFortsätt läsa ”Jag tar inte farväl (2021) av Han Kang”
Samma, mamma (2024) av Hanna Rajs
”min mamma var rolig och nu är hon död/ så ingen får någonsin skratta igen/ absolut ingen men allra minst jag/ allra minst allra minst/ jag har blivit allra minst/ en råtta som saknar sin mamma/ den råttan blir aldrig nåt annat/ än allra minst allra minst/ det finns ett skratt som alla minns/ ochFortsätt läsa ”Samma, mamma (2024) av Hanna Rajs”
bokologen.se 