Tisdagstrion: Böcker som gavs ut under olika årtionden på 1900-talet

70-talet: Rapport från en skurhink (1970) är en självbiografi av städerskan och fembarnsmamman Maja Ekelöf. Hon skrev den i smyg på skrivmaskinerna i kontorslokalerna hon städade om nätterna. Boken handlar om hennes närmaste omgivning, om staden hon bor i (Karlskoga), om sin misstro för auktoriteter och om världsläget (kriget i Vietnam).

80-talet: Ondskan (1981) av Jan Guillou handlar om den bråkige Erik Ponti som relegeras från skolan och hamnar på internat där kamratuppfostran råder. Erik har vissa likheter med författaren själv och boken har kritiserats av Guillous tidigare internatskolekamrater.

90-talet: Elefantens öga (1992) av Inger Alfvén handlar om Joel som 1991 reser med sin tjej till Hawaii för att hitta sin försvunna syster. Det ges tillbakablickar till barndomen med den våldsamme fadern.

Bra böcker alla tre!

Läs och/eller ge egna boktips på tema böcker som gavs ut under olika årtionden på 1900-talet (ett årtionde i varje bok) på Ugglan och boken.

Tisdagstrion: Omslag i rött, blått och vitt 

1. Ekvilibrium. Om sambandet mellan kreativitet och galenskap (2022) av psykiatern Simon Kyaga och journalisten Jonas Mattsson är en intressant studie av kreativa framstående historiska personer. De hade alla någon nära släkting med psykiatrisk diagnos, medan de själva befann sig i ekvilibrium, i balans med sin kreativitet.

2. 4321 (2017) av Paul Auster skildrar fyra versioner av Archibald Isaac Fergusons liv. Det enda versionerna har gemensamt är att han föds för tidigt på ett sjukhus i New York 1947 och överbeskyddas av sina judiska föräldrar. Jag gillar Austers New York-trilogi och tror att jag skulle tycka om den här också. Översättning: Ulla Roseen.

3. Tålamod (2023) av Djaïli Amadou Amal handlar om en ung kvinna i Kamerun som tvingas gifta sig med sin fars äldre affärsbekant. Därtill handlar romanen om affärsbekantens första fru som inte vill att hennes make ska ta sig en till fru. Ett ytterligare perspektiv är den unga kvinnans syster, som gifts bort med en kusin som alla vet är våldsam. Jag har inte läst Tålamod ännu, men tror att den är bra; den vann det franska Prix Goncourt des lycéens. Översättning: Lisa Marques Jagemark

Få fler tips – och ge gärna egna – på Tisdagstrioanordnaren Ugglan&bokens sida!

Natten är dagens mor (1982) av Lars Norén

På den yngste sonens sextonde födelsedag den 9 maj 1956 sker ett familjedrama. Platsen är det familjeägda hotellet, där familjen både bor och arbetar.

Pappan/hotellets källarmästare är alkoholiserad och mamman samt sönerna (16- och 26 år gamla) försöker hantera det samtidigt som de har andra problem (pengabekymmer, krossade drömmar, sjukdom, avundsjuka, depression, ångest, identitetskris, mindervärdeskomplex…) Om natten sker saker som sätter tonen för nästa dag (”natten är dagens mor”).

Pjäsen är självbiografisk; den yngste sonen är Lars Noréns alter ego. (Dock ska en släkting till familjen Norén ha sagt att det var mycket värre i verkligheten (Lars Norén: Resan in i mörkrets hjärta (2024)).)

När jag läser familjemedlemmarnas repliker rappt och snabbt blir de mindre tunga, nästintill komiska. Karaktärerna svarar sällan varandra, men läcker information som såll. Jag pusslar ihop informationen om dem samt om personerna i deras närhet (servicepersonal, släktingar, pojk- och flickvänner och hotellgäster, som nämns vid namn men som aldrig står på scenen).

Pjäsen innehåller mycket undertext (Boken ”Brottslig drift” ges från storebror till lillebror i födelsedagspresent). Dialogen drivs av associationer (lillebror är ute på vägarna om nätterna, varpå mamman undrar om han går på asfalt och pappan uttrycker en önskan om en asfalterad autostrada utanför hotellet). Pjäsen hålls samman genom associationerna, ger kaos en inneboende ordning.

I min svenskundervisning tänkte jag låta eleverna läsa den första akten ur Natten är dagens mor. Fortsättning följer.

Pjäsen finns som teveteater (1983) på SVT arkiv.

Tisdagstrion: Bok nummer 3, 14 och 23 i valfri bokhylla

Bok nummer 3: Slumpvandring (2000) av Majgull Axelsson handlar om den vilsna 16-åriga Angelica som kommer till sin mormors mormors hus. Angelicas mormor flyttade till sin mormor när hon som 16-åring blev gravid. Tänkvärt om socialt arv, skuld och skam.

Bok nummer 14: Hundra år av ensamhet (1970) av nobelpristagaren Gabriel García Márquez handlar om den colombianska familjen Buendía i sju generationer. Stort persongalleri men personregister finns. Översättning av Karin Alin. Numera finns en nyöversättning av Lina Wolff (2020).

Bok nummer 23: Diamanttorget (1962) av Mercè Rodoreda handlar om en familj i Barcelona under spanska inbördeskriget. Fadern är i fält medan modern ensam försörjer barnen. Romanen omnämns som hemmafrontens På västfronten intet nytt – skildrar skräck och svält. Rodoreda skrev Diamanttorget på katalanska. Översättning: Jens Nordenhök.

Fler boktips på temat finns att få och att ge på Ugglan&boken!

Den andra kvinnan (2015) av Therese Bohman

Ett 26-årigt köksbiträde i sjukhusrestaurangen inleder en sexuell relation med en gift 50-årig överläkare och familjefar. Hon drömmer om att bli författare och får nu något att skriva om. Dock får hon känslor för den gifte mannen…

Han tar henne till platser dit hon aldrig haft tillträde/där hon aldrig känt sig bekväm tidigare, ger henne bekräftelse (”Jag tänkte att din blick var intelligent, för intelligent för att du skulle stanna på det där jobbet för länge”.) samtidigt som hon aldrig är hans förstaval – närsomhelst ställs deras möten in.

Hon är inte ensam om att vara den andra kvinnan; hennes kompis är sin universitetslärares älskarinna. Både huvudpersonen och kompisen står på stand by och roar sig tillsammans/med andra män i väntan på att älskarna ska höra av sig. De delar samma bubbla och har distanserat sig från sina andra vänner pga stigmat att vara den andra kvinnan.

Dock kände huvudpersonen sig fel både privat och på jobbet redan innan hon blev den andra kvinnan. Känslan fick henne att hoppa av sina litteraturvetenskapsstudier på universitetet.

”Jag har alltid känt att det finns något i mig som är vulgärt, som inte går att dölja. Det är nedbäddat i mig sedan generationer tillbaka, det försvinner inte med några universitetskurser och universitetsfester, jag har känt det hela livet, redan som barn: utstrålningen hos vissa av mina klasskamrater var annorlunda, liksom mer ordentlig. Även om jag aldrig varit något annat än hel och ren var det vissa som på något sätt alltid lyckades vara helare och renare…” berättar hon (s.57-58).

Romanen är en tänkvärd läsning om klass, om hur ens kulturella kapital får en att göra vissa val. Romanens handling är oväntad men trovärdig; det ena leder till det andra.

Läs Den andra kvinnan! Den skiljer sig från andra berättelser om den andra kvinnan.

Tisdagstrion: Sång och dans i titel, handling eller på omslag

1. Nu vill jag sjunga dig milda sånger (2006) av Linda Olsson handlar om kvinnlig vänskap över generationsgränserna. En ung kvinna flyttar ut på landsbygden och börjar umgås med grannen, en gammal enstörig kvinna. Hemligheter uppdagas.

2. Ingen dans på rosor (1978) av Hannah Green handlar om en suicidal schizofren 16-årig flicka som skapat sig en parallell verklighet. En psykoterapeut försöker kartlägga hennes värld och hjälpa henne tillbaka.

3. I Josas bok (2020) berättar Marie Nilsson Lind om sin lillasyster, Ainbusksingerssångerskan Josefine Nilsson, som dog en alltför tidig död till följd av en destruktiv kärleksrelation.

Fler boktips på temat finns länkade på Ugglan&boken!

Gruppen (2023) av Sigge Eklund

En 28-årig svensk museipraktikant i Madrid vill tillhöra en grupp snygga unga utlandssvenskar och är beredd att gå långt för att få höra till.

Museipraktikantens motiv känns svagt – jag har svårt att förstå hennes fascination för flärd (Vad är en Tom Ford-kostym? Missonipyjamas? Balenciagaklänning?). Romanen är som ett mode-/resereportage där det i efterhand tryckts in en handling. En genuin berättelse saknas.

Jag tyckte om Eklunds självbiografiska Det är 1988 och har precis börjat snöa; där har han en historia att berätta – och hans språk skapar klara bilder. I Gruppen störs jag av aparta formuleringar som ”Huden flagnar och fjällar som färska wienerbröd”.

Dvärgen (1944) av Pär Lagerkvist

Piccolino, ca 60 cm lång, har vuxit upp som tjänare vid ett renässanshov och avancerat till att vara furstens inofficiella högra hand. Det är ingen permanent position och Piccolino ser potentiella hot om furstens gunst i omgivningen. Han bär en dolk (en miniatyr av furstens)… som han använder ibland.

Fursten förnedrar Piccolino, tvingar honom, som är en vuxen man, att spela Jesusbarnet i krubban, samt att vara lekkamrat/leksak åt furstedottern – och sätter honom i sträckbänk när han varit stygg.

Trots övergreppen är Piccolino trogen sin furste – älskar honom. Piccolino har anammat mörkret, föraktar snälla (svaga) människor, vilket för tankarna till nazismen. (Romanen skrevs 1944, innan nazismens fall).

Lagerkvist låter Piccolino sitta vid pennan, skriva i jag-form och berätta sin historia i dagboksform. Det är intressant att följa hans färd genom livet bakom ljuset. Hans mörker blir komiskt emellanåt – som när han gråter över ett eldupphör.

Läs Dvärgen!

Tisdagstrion: Böcker som jag tror skulle tåla en omläsning

Jag har en fäbless för äldre facklitteratur som behandlar ett i skrivande stund dagsaktuellt ämne. När jag läser kastas jag tillbaka i tiden, minns hur det var och jämför med vad jag vet idag.

Dessa böcker läste jag när de kom ut, men funderar på att läsa igen – jag tror att de skulle tåla en omläsning:

1. Hundra och en dag (2004) skrev Åsne Seierstad före- och under Irak-kriget år 2003 på plats i Irak. Makthavarna kände hopp medan folket oroade sig över framtiden… Idag har vi facit.

2. Flickan och skulden (2003) av Katarina Wennstram handlar om olika rättsfall där män friats från våldtäkt på tveksamma grunder. Det var innan metoo och samtyckeslag.

3. Det svenska hatet (2016) av Gellert Tamas ger en lägesrapport över rasismen år 2016. Vart har hatet tagit vägen nu?

Fler boktips på temat finns länkade på Ugglan&boken! Ge där gärna dina boktips 🙏

Processen (1925) av Franz Kafka

Herr K[afka] har misskött sitt arbete. Är det därför han har hamnat i en rättsprocess? Han vet ej, väntar på klarhet och besked, hålls på halster av domstolen, som huserar på vinden i ett sjaskigt hyreshus. Han vågar inte ifrågasätta denna domstol, vågar inte fråga efter ”den riktiga domstolen”. Det råder bildligt och bokstavligt lågt till tak (han måste ha en kudde på huvudet för att inte slå i taket). Klaustrofobi.

När Herr K. klagar på att han häktades i sin säng mitt i natten döms ”vaktarna” som utförde häktningen till prygelstraff, vilket inte var herr K:s intention; han ville komma åt organisationen bakom processen – inte enskilda individer. Allt K. gör tycks förvärra situationen – skapa skuld och ångest hos honom själv.

Jag läste Processen i samband med att jag insjuknade i influensa – drömde mina feberdrömmar om den – och har därför svårt att göra den rättvisa. Processen kan tolkas som en inre rättegång (nattlig rannsakan hos människan som vaknar upp mitt i natten och badar i ångest) men också appliceras på samhället; mycket i det ter sig kafkalikt.