Nyår (1984) av Stig Larsson

Kenneth, 27 år, råkar ut för en svår olycka, känner sig overklig efteråt och lämnar fru och barn för ett helt annat liv… byter liv flera gånger, börjar tvivla på om liven han lämnat överhuvudtaget har hänt. Dock slår minnen från tidigare liv plötsligt ned, ofta flera kapitel fram i livet/boken. Spännande läsning.

Varje gång det är nytt kapitel är det som att vakna upp utan att veta var (nytt kapitel = nytt liv i Kenneths liv). Efter en sida eller två kommer räddningen i form av ett årtal att hålla sig i. Ska Kenneth någonsin sluta byta liv? Det enda som är spikat i Kenneths liv är att det blir ett nytt år – och ett nytt – och ett nytt.

Innan romanen är slut hinner Kenneth bli 45 år, men han känns äldre med alla liv han hunnit med (hårda och gränslösa, men inte helt kärlekslösa och tröstlösa). I ett av sina liv är han på ”surströmmingsskiva” (s.179):

Den gränslösa stilen påminner om Michel Houllebecqs – men Larssons är överlag mer gränslös, framkallar mer äckel. Historien berättas i kronologisk ordning i berg- och dalbaneform. Mentalt krävande läsning.

Kenneth själv läser böcker oavsett liv; de är hans enda följeslagare genom liven och de har viss påverkan på honom: Dostojevskij, Camus, Conrad, Gorgias, Platon…Deckaren som han inte läser får dock stor betydelse; den innehåller bokstavligen information som överrumplar…


Tisdagstrion: Kvinnonamn i boktiteln

1. Simone och jag (1995) av Åsa Moberg är en välskriven biografi över Simone de Beauvoir, men också Mobergs självbiografi, där hon jämför sitt liv med de Beauvoirs. Tänkvärt på flera plan!

2. Min mörka Vanessa (2020) av Kate Elizabeth Russell handlar om en kvinna som i samband med att hennes lärare från high school anklagas för sexuella övergrepp börjar minnas vad han gjorde mot henne. Verklighetsbaserad, känns som en psykologisk thriller.

3. ”Moster Malvina” (1889) av Ann Charlotte Leffler handlar om en gammal änka på sitt kusinbarns förlovningsmiddag. Moster Malvina är van vid att vara femte hjulet, men på denna middag hamnar hon i centrum för en stund… Ett intressant psykologiskt relationsdrama på 22 sidor.

Ge/få fler tips på Ugglan&boken!

”Moster Malvina” ( Ur lifvet III, 1889) av Anne Charlotte Leffler

En intressant inblick i att vara en borgerlig änkemor i 1800-talets Sverige: Änkan ”moster” Malvina Isberg är bjuden på kusindotterns förlovningsmiddag och i mötet med värdar och andra gäster växer bilden av en utsatt och marginaliserad människa fram. Jag önskar att Malvina gick hem, men hon stannar kvar…


Malvinas dotter, som är jämngammal med den förlovade kusindottern, är inte inbjuden – och den blivande makens syster har lämnat sent återbud av oklar anledning. Varför kommer inte systern? Denna fråga löper som en röd tråd genom novellen; den engagerar Malvina som frågar alla och envar. Vad bottnar hennes engagemang i? Får systerns oklara frånvaro Malvina att känna sig mindre ensam/mindre dålig?

Novellen är på 22 sidor, skriven i tredje person och berättaren är den allvetande. Jag läste den obearbetade versionen från 1889 på projektruneberg.org, men vande mig vid språket, som skapar en tidstypisk atmosfär:
”‘Å se, moster Malvina! Men hvem är det mer? Hvem talade moster med?”
”Jag talade visst inte. Hvad pratar ni för dumheter, söta barn. Nå, har det kommit mycket vackra presenter?”
”Ja då – sådana massor! Det är något till lifvadt att gifta sig. Kom, ska moster få se!” (s.203).

Läs ”Moster Malvina” som öppnar dörr till okänt historiskt rum!

Tisdagstrion: Australien

  1. Disneys Bernard och Bianca är nostalgi för mig. I denna bok från 1990 har de ett uppdrag i Australien. Boken finns tyvärr inte i bokhandeln längre, men däremot på antikvariat.
  2. Mini-fakta om djurungar i Australien (2022) av Ann-Charlotte Ekensten är en fin lättläst bilderbok, rekommenderad från 7 år.
  3. Australien berättar: Drömtidens framtid Nitton noveller (2019) är skrivna av samtida aboriginska och icke-aboriginska författare. Tragiska och humoristiska berättelser om vartannat. Nya perspektiv på Australien.

Fler tips på temat finns på Ugglan&boken

Meningarna (2020) av Johanna Ekström

Johannas mor författaren och översättaren Margareta Ekström (1930-2021) drabbades 1995 av en stroke som slog ut hennes tal- och skrivförmåga. Margaretas meningar kom ej mer, bara enstaka ord (”stråk”). Hennes barnbarn, svärson och svärdotter fick aldrig höra hennes meningar.

Johanna berättar i lösa anteckningar, beskriver sin mors liv – och sitt eget – om vartannat, före och efter stroken. Johanna är 25 år när modern får stroke, flyttar hem. Hon och hennes lillebror hjälps åt medan deras omgifte far håller sig ute ur bilden: ”Mamma är bara vår. Vårdandet bara vårt. Därför vår hemlighet”, skriver Johanna (s.54).

Margareta lever i 26 år med stroken, vårdas av hemtjänst – och av sina barn, som hon innan stroken hållit distans till: ”…mor och barn [är] i stort sett samma materia, men den ena är ej ansvarig för den andra. Eller tvärtom”, citerar Johanna ur sin mors roman, som kom ut när Johanna bara var tio år (s.34).

Berättelsen är gripande och blir sorgligare med vetskapen att Johanna dog 2022, ett år efter sin mor, endast 51 år gammal.

”Jag och mamma delar på ett glas vin. Jag häller över det i ett vattenglas för att hon lättare ska kunna greppa om det. Min bror för det till hennes läppar. Jag ser hennes mun genom glasets botten. Jag tänker att jag skulle kunna skriva hundra böcker om hennes blick, men ändå aldrig komma i närheten av vad den uttrycker…”, skriver Johanna (s.186).

Läs Meningarna! Jag ska läsa allt hon har skrivit.

Tisdagstrion: Träd i författarens efternamn

1. Johanna Ekströms Meningarna (2020) handlar om en mor- och dotterrelation efter att modern fått en stroke. Den tjugoåriga dottern blir mamma till sin mamma, som inte varit en tillräckligt närvarande mor för dottern under uppväxten. Gripande, självbiografiskt.

2. Amelie Björcks Zooësis (2019) handlar om lantbruksdjuren i litteraturen. Författaren följer djuren i bl.a. Ivar Lo Johanssons böcker och belyser likheter mellan djurs och människors situation. Förr jobbade arbetare och arbetsdjur tillsammans, men djuren användes även som slagträ i klasskampen (när mjölkerskor strejkar). Arbetarna fick fler rättigheter medan djuren förlorade i värde; de ersattes av maskiner och blev själva en industri (köttfabrik). Tänkvärt och välskrivet!

3. Kerstin Ekmans Hunden (1986) handlar om en bortsprungen hund som ägaren tror är död; det är mitt i kalla vintern och hunden är bara en tremånaders valp. Han överlever dag för dag i skogen likt Robinson Kruse. Spännande skildrat ur hundens perspektiv. Vackert språk!

Få fler tips på Ugglan&boken. Dit kan du även länka dina egna boktips på temat.

Viktiga ord (2023) Matthis Kempe-Bergman

”när ord är som viktigast

darrar de

sänder en sista signal

just när de ska sägas

du känner det i halsen

bröstgången

en mening som aldrig kan slås fast

prövas slutgiltigt

markeras laddas passas in

läggs ut…”

(ur dikten ”Viktiga ord” i Viktiga ord ((s.20.))

När ord är som viktigast sammanvävs de samtidigt som de klyvs och vägs, berättar diktjaget vidare. Dessa motstridigheter gestaltas typologiskt i form av felslag ( ”jag hhhhh/jj!”…) samt i plötsliga versaler, vilket skapar en stegring genom dikterna. En dikt heter ”Svindel”, men titeln placeras sist istället för först – framkallar svindel.

Kempe-Bergmans dikter får olika liv beroende på läsarens perception: Vad innebär det att ”fångas fri”? Bli fri genom att fångas/ bli fånge när jag är fri? Läsaren känner och väljer.

Diktjaget/alla går genom år, inte under. Tiden gör stora händelser små. Det gäller dock inte händelsen när Saturnus och Jupiter sammanstrålade på himlen för 2000 år sedan i en betlehemsstjärna.

I dikterna gnistrar och glimrar livslust till i diktjagets steg, i dörrars handtag, tunnlar, länkar och ord: leder till mening. Dock tenderar diktjaget att se tecken på meningslöshet (”allt är onödigt”), kämpar mot det. Lust och mening kan inte framtvingas; de dyker oanmälda upp i glipor i det kontrollerade.

Oväntade ordbilder glimmar till (”röd vit blå förlossningsfärgerna”), gör avtryck i mig. Jag gick in i en dikt och kommer ut flera dikter senare, rörd och tröstad av orden (”himlen en karta […] det första havet”, ”kroppshimlen”, ”kroppar som bibliotek”…).

”lär dig gå på akilleshälarna…” ( s. 74).

Läs Viktiga ord!

Tack Matthis Kempe-Bergman för att jag fick läsa 🙏

Tisdagstrion: Död i boktiteln

Ugglan&bokens tisdagstrio-tema är denna vecka liv eller död i boktiteln och jag har valt tema död:

1. Döden väntar (1945/2018) av filosofen Maurice Blanchot (1907-2003) handlar om en ung döende kvinna. Enligt hennes läkares prognos skulle hon dock ha dött för två år sedan… Hennes mor, syster, läkare, vän och sjuksyster hjälper henne, men prioriterar henne ej. Existentiellt. Översättning: Johan Laserna & Thomas Andersson.

2. När bror dör (2023) av Emilia Aalto är en poetisk berättelse om författarens brors liv och hans alltför tidiga död. Vi håller dig så kär måtte du inte hamna fel i livet, skrev far i ett brev till sin nyfödde son (s.15). Berättelsens jag är systern författaren:

”jag är ett spädbarn

när min bror tar med mig

till badhuset

det finns ett fotografi

hans vän

sitter moloken bredvid

själv är jag nedkorvad

i min brors knä

jag ser ut som en valp

vars skinn inte har fyllts ut

han verkar nöjd

min bror” (s.26)

Berättelsen är sorgsen men kärleksfull.

3. Är mor död (2021) av Vigdis Hjorth handlar om Johanna som för trettio år sedan försköts av sin mor och därefter inte har talat med henne. Johanna törs inte ta kontakt, men spionerar på modern – och sin syster. Sorgligt och absurt familjedrama. Översättning: Jens Hjälte

Du kan ge egna tips och se fler tips på temat på Ugglan&boken.

Är mor död (2021) av Vigdis Hjorth

Johanna har sedan 30 år tillbaka ingen kontakt med sin mor – och det var mor som klippte banden. Johannas lillasyster skickar henne korta rapporter om deras mors mående (mor börjar bli gammal, blir snart 85 år).

All annan information om mor har Johanna hittat på 1881.no, den norska motsvarigheten till Eniro.se. Utifrån denna magra källa skapar hon sig en bild av sin mors liv:

”De träd som dyker upp på 1881 liknar dem jag ser när jag står på terrassen till ateljén och lutar huvudet, planterade lönnar, jag diktar upp att mamma ser träd från köksbordet där hon nu satt sig ner. Till kaffet bestämmer jag att hon äter en skorpa med smör och getost…” (s.23). Det är absurt – och sorgligt.

I sin frånvaro existerar mor och syster i Johannas liv, kanske existerar de mer än de gjort om de vore närvarande; Johanna står på pass utanför sin mors hus likt en älgjägare och spanar.

Varför har familjen förskjutit Johanna? ”Att barn förnekar sina föräldrar är förståeligt, att föräldrar förnekar sina barn, och så hårdnackat, är sällsynt”, skriver Hjorth (s. 43).

En gripande familjesaga växer fram. Det är en ensidig berättelse; den berättas i jag-form/av Johanna, men mellan raderna kan mors och systers berättelser läsas in.

Läs Är mor död!

Översättning: Jens Hjälte