Handlar om en ung kvinna som får ett hysteriskt anfall mitt i natten och hennes fästman doktorn hämtas med bud. Hon bor hos två gamla ungmör sedan hon som liten blivit föräldralös. Hon är egentligen av en fridsam natur och det hon berättar för fästmannen är inte vad han har väntat sig.
Kvinnan stämmer med sitt lugn och sina små händer in på 1800-talets rådande medeltida madonnakvinnoideal. Det var dessa drag som gjorde doktorn intresserad. Hennes nattsida/hysteri vill han inte veta av. Det blir tydligt att han står för förnuftet medan hon står för känsla. En strid utkämpas mellan dessa två. Det är spännande – och skrämmande.
Läs novellen Spökhanden! En kvinnas kamp för sin existens.
1. Brevromanen Wallflower (1999/2013) av Stephen Chbosky handlar om Charlies första år på high school. Innan har han legat på sjukhus (anledningen kommer fram senare). Han känner sig till en början ensam men får med tiden vänner. Övers. Göran Fagerström
2. Olivia (2015) av Katarina von Bredow handlar om en tjej i sexan som låser in sig på skolans toalett och tänker aldrig mer komma ut. Novellen väcker empati och har en stark knorr.
3. Dystopin Legend (2014) av Marie Lu handlar om två femtonåringar i Republiken (en del av USA) som ständigt är i krig med andra nationer. Den ena femtonåringen tillhör eliten och den andra samhällets bottenskikt och är en efterlyst brottsling. En dag sammanstrålar deras vägar. Övers. Katarina Falk
”Varje berättelse har sin första mening. Inte den mening som berättelsen börjar med i boken, utan den mening som den börjar med i mitt huvud”, skriver Judith Hermann (s.31). Det kan vara något dubbeltydigt som någon säger och hon lägger det på minnet tills hon har hittat själva berättelsen. Först kommer orden, sedan karaktären och därefter möbler, rummet, huset. Hon längtar efter att ge orden till en karaktär.
”Alla mina berättelser började i dockhuset”, skriver Hermann (s.58). När hon var barn byggde hennes far henne ett gigantiskt dockhus med lönndörrar och fönsterlösa skrymslen. Han ville med det lära henne att det finns hemligheter (att allt inte är som det ser ut).
Fadern led av psykisk sjukdom och likaså hennes farmor. Hermann levde tillsammans med dem samt sin mor och syskon i en lägenhet i en oförutsägbar tillvaro dit hon inte vågade ta hem sina vänner. Genom dockhuslek fick hon öva på att möta det oförutsägbara.
”Varje berättelse handlar om ett spöke”, skriver Hermann. Hon har lättare att skriva när en händelse är överspelad, som t.ex. nedstängningen i Tyskland under pandemin, vilken hon berättar om först två år efteråt.
Hermann skriver inte enbart om sitt skrivande; när hon skriver om skrivandet så vävs även hennes liv in. Det är ett rikt liv, en kontrast till hennes barndoms slutna värld:
Som vuxen (”För ett tag sedan”) mötte hon sin gamla psykoanalytiker av en slump i en tobaksaffär. Hon gav sig till känna och bad om en cigarett varpå de rökte tillsammans… därefter förföljde hon honom till en bar och han bjöd henne på gin och tonic. Eller fantiserade hon bara om det? ”I efterhand är jag ibland osäker på vilken del av en berättelse som har ägt rum och vilken som är påhittad”, skriver Hermann (s. 46).
Vi skulle ha talat om allt känns som en replik på Detaljerna av Ia Genberg, men jag har inga bevis mer än att Hermann likt Genberg berättar om betydelsefulla men frånvarande människor i hennes liv framkallade av slumpen (Genbergs covidfeber/ Hermann som springer på sin psykoanalytiker).
Jag älskar Vi skulle ha pratat om allt! Den väckte många tankar och får mig, likt när jag läste Genberg första gången, att vilja svara. Läs!
Människan befinner sig i ett positivt stämningsläge under två tredjedelar av sitt liv, skriver Wasling (s.15). Det är till en stor del genetiskt, visar tvillingstudier enligt Wasling.
Denna facknovell innehåller många hänvisningar till studier men ingen berättelse, vilket jag saknar. (I exempelvis facknovellen Jiroekonomi finns berättelsen om Jiro och hans sushirestaurang som bär upp författaren Nina Åkestams resonemang om flowet som endast kan uppstå när man får fokusera på en sak ((sushi)).
Wasling skriver att vi inte blir lyckligare av att åka på semester, men att vi däremot kan bli lyckligare av de förbättrade relationerna semestern ger oss.
Ofta blandar vi ihop lycka med lyckorus, vilket gör att vi söker njutningsfulla kickar. Vår hjärna kommer ihåg stark och tillfällig njutning mer än långvarig och lågintensiv lycka.
Vi dagdrömmer hälften av vår vakna tid och fantiserar om framtiden, något som är unikt för människan. Vi kan föreställa oss saker som inte har hänt ännu och vad vi kommer känna när det sker. Vår framtidsbild är dock byggd på minnen av stark njutning och är därför inte tillförlitlig, vilket kan leda till att vi tar dåliga beslut…
Läs Gourmetsyndromet! Ovan fakta är endast ett axplock av tänkvärdheter.
… är facklitteratur i litet format (essäer) om stora frågor som rör vår samtid:
1. I Jiroekonomi (2014) ger Nina Åkestam ett nytt perspektiv på ekonomi. Hon menar att stora mänskliga upptäckter görs endast när någon får fokusera på en sak i taget; man hamnar i ett flow då – avbryts inte i tanken.
Rent samhällsekonomiskt borde således en anställd ha färre arbetsuppgifter och göra dem bra istället för många olika så som det ofta är nu. Det blir lätt fel när man tvingas byta fokus ofta och det kostar tid (pengar) att åtgärda felen, enligt Åkestam. Därtill blir folk sjuka; den mänskliga hjärnan är inte skapt för att göra flera saker samtidigt. Tänkvärd läsning.
2. Om maskiner kunde tänka (2014) av Nicklas Lundblad handlar om AI och människor. Kan AI bli intelligentare än oss? Vad skulle hända om AI blev det? Vad är egentligen intelligens? filosoferar Lundblad. Under läsningen blir det tydligt att mycket har hänt sedan 2014 då texten skrevs.
3. De är vi (2014) av Björn Hedensjö börjar med den sanna berättelsen om en japansk diplomat i det naziockuperade Litauen. Likt Raoul Wallenberg började han ordna visum för judar, men till skillnad från Wallenberg hade han inte sitt lands stöd för att göra detta och straffades senare genom att förlora sitt ämbete. Hedensjö diskuterar varför den japanske diplomaten hjälpte judar när många andra diplomater inte gjorde det. Hedensjö reder ut varför vissa människor är mer hjälpsamma än andra. Mycket intressant läsning.
4. Gourmetsyndromet (2014) av Pontus Wasling handlar om njutningsamhället vi lever i (”njut så blir du lycklig”). Gör njutning oss lyckligare? funderar Wadling. Vi blandar ofta ihop lycka (känslan vi får av att vara nära familj och vänner ) med lyckorus (stark njutning).
Min favorit i boxen är Jiroekonomi men alla fyra är läsvärda. Läs dem!
Varför är vissa hjälpsamma medan andra inte? är frågan Björn Hedensjö ställer och försöker besvara i denna ”facknovell”.
Facknovellen börjar med en sann berättelse om den japanske diplomaten Chiune Sugihara, stationerad i det nazistyrda Litauen under andra världskriget. Hundratals judar kom till den japanska ambassaden en morgon 1940 och bad om beskydd. Utan tillåtelse från sina överordnade utfärdade Sugihara visum till dem. Det förstörde hans karriär (han slutade som glödlampsförsäljare), men han räddade många människor från döden.
Hedensjö leker med tanken vad Sugihara hade gjort om denne hade levt i Sverige 2014, i samma tidsepok som facknovellen skrevs. Hedensjö är ganska övertygad om att Sugihara inte hade varit med i en Facebookgrupp som ville förbjuda tiggeri . Om Sugihara hade varit rektor hade han (oavsett Skolverkets tolkning av lagen) inte låtit nazistiska partier komma in i skolbyggnaden…
Hedensjö tror att Sugiharas hjälpsamhet bottnar i ”en öppna dörrens uppväxt”, i vilken han träffade många olika slags människor från skilda samhällsklasser och religioner, vilket gav honom en utvidgad vi-känsla.
Sugiharas uppväxt var icke-auktoritär men inte kravlös; föräldrarna krävde att han skulle behandla medmänniskor väl och tog sig tid att förklara. Barn som får höra att de är hjälpsamma blir hjälpsamma.
Sugihara fortsatte att vara hjälpsam hela livet; ”folk som klivit över tröskeln en gång och gjort mer än plikten kräver för någon annan gör det gärna igen”, skriver Hedensjö.
Att läsa De är vi känns lite som att läsa en text av Hans Rosling; den ger hopp. Läs den!
När Édouards bror, 38 år, dör känner Édouard ingenting, men han skriver en bok om brodern – försöker förstå honom. Édouard pratar med familjen, broderns ex och vänner samt söker svar i annan litteratur (Freud, Foucault, Kristeva, Kincaid, Catullus…).
Édouard läser Ett år av magiskt tänkande av Joan Didion, som refererar till Phillipe Ariès ord ”att döden alltid i förväg talar om att den är på väg” och att det sker långt innan tecken på sjukdom/svaghet. Édouards bror verkade tidigt veta att han inte skulle bli gammal.
Läsningen av Édouards roman ger ringar på vattnet: Ariès ord – i Didions text – i Édouards text – får mig att tänka på Tomas Tranströmersdikt med orden ”mitt i livet händer att döden kommer och tar mått på människan” ( ”Svarta vykort”, Det vilda torget, 1983). Jag vill nu läsa Didions Ett år av magiskt tänkande.
Édouard blandar berättartekniker i sin roman, skriver i episoder, återger broderns flickvänners berättelser i jag-form samt lägger in en ”tänkt dialog” mellan Vålnaden (den döde brodern) och Édouard (”minns du den dagen jag kom och målade om taket i din lägenhet?” säger Vålnaden).
Édouard blandar ljusa och mörka minnen av brodern, men de mörka dominerar. Kan minnet av att hans bror en gång målat om taket i hans lägenhet mildra mörkret? Förhandling inuti berättarjaget pågår.
Läs Kollapsen (2024) av Édouard Louis! En upprörande och gripande bearbetning av en för tidigt död bror.
Denna text känns gammal; AI hade inte kommit igång på allvar 2014 när texten skrevs. Mycket har hänt sedan dess.
Lundblad skriver bl.a. om hur AI har skildrats i filmer. I dystopin Terminator (1984) har AI fått ett medvetande och börjat utplåna mänskligheten. Orsaken till utplånandet är att människor i panik försökt stänga ner AI… Vem vet vad AI hade gjort om dess existens inte hade hotats av människan? funderar Lundblad.
Lundblad leker med tanken att AI tycker att den slösar sin tid på oss mindre intelligenta och lämnar jorden för att utforska universum. Så snopet det skulle vara.
Läs Om maskiner kunde tänka! Underhållande tankar om AI innan det stora genombrottet.
Jiro äger en prisbelönt liten sushirestaurang i Tokyo, men är ointresserad av att utöka verksamheten – han vill bara utveckla sin sushi.
Förklaringen finns i det flow som uppstår när man endast fokuserar på en sak – ”man glömmer sin egen kropp, att äta sova gå på toa ringa mamma och tid och rum bara upphör”, skriver Åkestam. Jiro fokuserar på sushi.
Enligt Åkestam befann sig Isaac Newton i ett flow med fokus på fysik när han kom på gravitationsteorin. ”… om Newton hade suttit lutad över en smartphone när det hände honom [att han fick äpplet i huvudet] hade det inte blivit någon gravitationsteori den gången…”, skriver hon. Ofta är hon humoristisk.
Åkestams text är en idel Eureka-läsning:
”…riktigt mänsklig utveckling handlar väldigt sällan om att mäta sig mot det som redan finns, utan mot det som skulle kunna finnas”, enligt henne. Detta står i kontrast till t.ex. börskurser som går upp/ner i förhållande till föregående dag. Åkestam slår ett slag för ett samhälle där effektivisering sker genom att en människa gör färre saker bättre än fler saker snabbare; den mänskliga hjärnan är inte bra på att göra fler saker samtidigt…
Jiroekonomi kallas för facknovell av Novellix och liknar en essä med utgångspunkt i en verklighetsbaserad berättelse (Jiro och hans sushi). Jag hoppas att förlaget ger ut fler ”facknoveller”; jag suger lättare åt mig berättelseinbäddad kunskap än ren fakta.
Läs Jiroekonomi! Jag vill vara jiromänniska – om jag inte redan är det.
1. Flyktpunkten (2024) av Maria Stepanova handlar om författaren M. som är på väg till en litteraturfestival men hamnar på en cirkus (!). Hon trivs i sin nya tillvaro men mörkar sitt ryska ursprung. Stepanova kommer från Ryssland och lever i exil i Tyskland. Översättning: Nils Håkansson
2. I Ofred. Ryssland inifrån (2025) intervjuar Åsne Seierstad en avhoppad Wagnersoldat och genom honom får hon kontakter i Ryssland som hon hälsar på och intervjuar. Seierstads samtal ger en bred bild av ryssars inställning till kriget och om tillvaron i stort. Översättning: Jan Stolpe
3. Det tomma hemmet (1965) av Lidia Tjukovskaja handlar om en Stalintrogen mor vars lika Stalintrogne son fängslas, vilket leder till att hon börjar omvärdera sina ideal. Självbiografiskt. Översättning: Johan Munck
Riktigt bra böcker alla tre!
Läs fler boktips på tema Ryssland på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!
