Lucka 21: Snögubben & Tolv med posten (1861) av H.C Andersen

Snögubben handlar om snögubben som älskar vinterkylan samtidigt som han längtar efter den mytomspunna kaminen inne i huset och har en flirt med solen.

Snögubbens dialog med den bättre vetande hunden är dräpande, påminner om den mellan Mamma Mu och Kråkan:

”Om jag bara visste hur man bär sig åt för att flytta på sig! Kunde jag det så skulle jag nu åka nere på isen som jag såg pojkarna göra, men jag förstår mig inte på att springa, [sa snögubben].

”Solen kommer nog lära dig springa! Det såg jag på din företrädare i fjol och på hans företrädare. Vov! Vov! Bort sprang de allesammans”, [sa hunden].

Snögubben är förlaga till snögubben Olof i Disneys Frost, som också drömmer om värme… Snögubbars okunskap är rörande och underhållande.

Övers. Elisabet Björklund

Tolv med posten är en fyndig presentation av årets månader som ett resesällskap i passkontrollen på nyårsafton. November har lakan istället för näsdukar och December fryser men har ögon som strålar som stjärnor. När alla månader är kontrollerade/presenterade får de åka vidare. ”Låt en ny resvagn köra fram!” säger vakten.

Övers. Karl Johan Backman

Lucka 20: Mästerkatten i stövlar (1979) av Angela Carter

En ung man har en katt som blir svartsjuk när han förälskar sig i en kvinna. Dock behöver mannen hjälp av sin katt – kvinnan sitter inspärrad! Katten trotsar sin svartsjuka och kommer till undsättning; i denna novell är katten människans bästa vän.

Sådan herre sådan katt, gäller också. Mannen har kvinnotycke och så även katten, som är stor och rödrandig (som katten Gustav). Deras liv löper sida vid sida och speglar varandra (När mannen blir kär blir katten kär). Man blir som man umgås.

Carter skriver komiskt och skruvat ur kattens perspektiv:

”Jag har outgrundligt suttit bredvid och tvättat ansiktet och min gnistrande bröstlapp med min behändiga tass medan han [mannen] lekte djuret med två ryggar med varenda sköka i staden”.

Berättelsen utspelas i en svunnen tid, i en angenäm miljö i Bergamo, Italien. Läs Mästerkatten i stövlar för skruvad feel good!

Övers. Helena Hansson (2020)

Lucka 19: Lycklig den som lyckan får (1908) av Maria Sandel

Novellen börjar med en frukost hos en barnfamilj som svälter: ”Skall du inte äta, pappa lille, frågade mor, som satt på träsoffan vid fönstret och drack sitt kaffe på bit.

– Nej jag är inte hungrig, svarade far och sköt det [brödet] långt ifrån sig, fast det vattnades i munnen av begär efter det. Låt barnen få det.”

Deras sex små barn hungrar pga att han strejkar från sitt jobb för bättre lön. Faderns dilemma ger en påminnelse om vad förfäder offrat för bättre arbetsvillkor.

När far strejkar och inte hittar andra jobb måste mor ensam försörja hela familjen. Hon städar hos en rik familj och hamnar i diskussion med sin arbetsgivare som läxar upp henne:

”Jag kan tala om för henne, att hennes man, som inte gör annat än bär kol, har mycket mer betalt för sitt arbete än min son som är läkare på ett sjukhus…”.

Läs Lycklig den som lyckan får! En gripande berättelse där jag känner behov av att citera tänkvärdheter men måste hejda mig så jag inte citerar hela novellen…

Lucka 18: En sann historia (2018) av Olga Tokarczuk

En övertydlig novell om att falla från samhällets topp till botten: En professor är på konferens utomlands (i ett tysktalande land) och är ensam om att hjälpa en person som ramlat och skadat sig i en rulltrappa. Blodet professorn får på sina kläder får ödesdigra konsekvenser för honom.

Samhället som skildras är stereotypt kallt och hopplöst där professorn är den enda medmänniskan. Jag behöver hopp om mänskligheten, inte uppgivenhet och vill helt enkelt inte tro att En sann historia är sann. Berättelsen känns som en transportsträcka av hjärtlösa människomöten – en vandring mot Golgata där alla vet vad som väntar.

Tokarczuk erhöll nobelpriset i litteratur 2018. Jag gillade hennes roman Löparna och kommer att läsa mer av henne, men aldrig att jag läser om den här plakat-novellen.

Övers. Jan Henrik Swahn

Lucka 17: The Quicksand (1902) av Edith Wharton

Mrs. Quentin försöker medla mellan sin son och en kvinna som avböjt att gifta sig med honom. ”He was a perfect son, and Mrs. Quentin had always hungered for perfection”. På sonens inrådan besöker modern kvinnan i hennes hem.

Det var spännande att få insyn i en mor- och sonrelation i en aristokratisk familj i New York i början på 1900-talet. Det blev även ett gammelengelskspråkbad.

Lucka 16: I farmors hus (1953) & Att döda ett barn (1948) av Stig Dagerman

”I farmors hus” handlar om en liten pojkes sökande efter tystnad hemma hos sin farmor och om hur han kommer på att använda den.

Hans farmor har upplevt krig (”hon var från ett land där det fanns slätter [med soldater]” ) och påstår att det inte finns någon tystnad; ”Allting hörs. Det vi kallar tystnad, det är inte tystnad utan bara vår egen dövhet. Om vi inte vore så döva skulle världen inte vara så ond”, säger farmor.

Pojken har en hemlighet för farmor, men genom att låtsas höra sådant han inte hör och hitta på, får hon i sinom tid reda på den. Det är en intressant process att följa.

Läs ”I farmors hus”! En tänkvärd novell.

I ”Att döda ett barn” förekommer ett litet barn som läsaren på förhand vet ska dö. Den allvetande berättaren beskriver likt en gud barnets morgonbestyr och påminner läsaren i var och varannan mening om dess stundade död – grusar allt ens hopp om att barnet ska få leva.

Mannen som ska döda barnet är lycklig fram till dödsögonblicket. En kontrast som gör ont.

Läs ”Att döda ett barn” om du inte har gjort det ännu.

Här finns en filmatisering av Att döda ett barn, regisserad av Alexander Skarsgård och Björne Larsson (2003) och med Stellan Skarsgård som berättarröst. Se den!

Tisdagstrion: Jul

I dessa noveller sker avgörande händelser i juletid:

1. ”Stenen i sjön Rottnen” (Osynliga länkar, 1894) av Selma Lagerlöf är en hisnande historia som utspelas i hungerns år 1640 i Värmland. Hela bygden svälter – och vem ska ta hand om den döda fiskarfruns sex barn när ingen har tillräckligt med mat?

2. ”Frid på jorden” (Julrosor, 1917) av Selma Lagerlöf handlar om en bondefamilj för länge sedan som vill hämnas ett folk som gjort dem en oförlåtlig oförrätt. Novellen skrevs under första världskriget som då pågått i flera år och tagit många människoliv.

3. ”Vi kan inte hjälpa alla” (Vinternoveller, 2018) av Ingvild H. Rishöi handlar om en ung ensamstående mamma och hennes femåriga dotter på ett shoppingcenter i Oslo. Mamman måste köpa kläder till dottern som kissat på sig, men har inte tillräckligt med pengar. Det råder kall vinter och de har heller inte råd att ta bussen hem. Övers. Stephen Farran-Lee

Fler juliga boktips finns hos tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

Lucka 15: Krukan (1912) av Luigi Pirandello

En lustig novell skriven av 1934-års nobelpristagare Luigi Pirandello!

Det utspelas på den sicilianska landsbygden, där en godsägare vill upprätthålla hierarkin till sina undersåtar in absurdum.

När godsägarens gigantiska oljekruka går sönder och måste lagas anlitar han en kunnig person, men lägger sig ändå i lagningsarbetet, vilket leder till att kruklagaren lagar in sig själv i krukan och kan inte komma ut (!): krukan måste krossas. Frågan är om godsägaren fortfarande ska betala kruklagaren för hans arbete. Jurister anlitas.

Pirandello skriver roligt, skapar bilder inför min inre syn.

Läs ”Krukan” (Krukan och andra berättelser från Italien, 1991)!

Övers. Catharina Wallström

Lucka 14: Stenen i sjön Rottnen (1894) av Selma Lagerlöf

En präst står i predikstolen, men han är inte full som Gösta Berling, utan endast utstirrad av en ståtlig bonddotter bland gudstjänstbesökarna (till en början av oklar anledning).

Året är 1640 och det råder svår hungersnöd i bygden. Även prästen och hans tre barn svälter. Några dagar innan jul blir han kallad till en stuga där en sexbarnsmor ligger för döden. Vad ska hända med hennes små barn när hon är död?

Berättelsen håller mig i sitt grepp från början till slut och jag känner mig omskakad efteråt.

Läs Stenen i sjön Rottnen! En svindlande historia från de värmländska skogarna.

Lucka 13: Ur mörkret (1888) av Victoria Benedictsson

Benedictssons novell Ur mörkret publicerades samma år som Strindbergs tragedi Fröken Julie hade premiär. Båda verken skildrar en rik kvinnas mardrömslika liv. Kan Strindberg ha läst Ur mörkret och sedan skrivit Fröken Julie som en replik på den?

Benedictssons huvudperson/kvinna berättar sin livshistoria för en man. Det framkommer hur hon som kvinna uppfostrades som pojke (precis som fröken Julie) och att hon lärde sig att se ner på sitt kön:

”För kvinnorna själva är den yttre ärbarheten- skenet – allt. Deras dygd sitter inte i karaktären, den sitter utanpå, som märket på ett husdjur”, säger kvinnan till mannen.

Det gör ont att läsa Ur mörkret.