Satantango (1985/2015) av László Krasznahorkai

En nobelpristagares debutroman. Det handlar om några invånare i en ungersk by som söker sig till bykrogen under ett regnoväder. Dag blir till natt – de blir fulla. Mitt i natten hittas ett dött barn.

Romanens första del handlar om bybors intriger och fylleslag på krogen. Därefter blir det ett hopp i tiden/en minneslucka; i del två (s.137ff) är barnet hittat och bybor dividerar om skulden till dess död.

Som debutant skriver Krasznahorkai hål i huvudet på mig: Jag blir bombarderad av bilder; allt berättas på en och samma gång (utseende, händelseförlopp, förflutet, miljö, dialog – men även repliker som är satta inom parentes…).

Därtill finns ingen styckeindelning och Krasznahorkai satsradar notoriskt, verkar lida av skrivregelstrotssyndrom. Stackars översättare Daniel Gustavsson: Som det måste ha kliat i fingrarna på honom.

Tack för Satantango, Elina! Jag är inte avskräckt utan ska snart ge mig på Krasznahorkais Motståndets melankoli (1989). Jag är nyfiken på hur han utvecklas som författare.

Novellix novellkalender 2025

Det känns tomt nu när alla luckor är öppnade. Jag har läst många bra noveller som jag inte skulle ha läst om jag inte hade haft kalendern:

Stina Jacksons Gläntan (2025) om en flicka som hittar en ung man i sin skogsglänta var oförutsägbar och lite av en favorit.

Stenen i sjön Rottnen (1894) av Selma Lagerlöf om hungersnöd i Värmland var en gripande historia som stannade kvar hos mig länge.

Långt livs färd mot Molly (2009) handlar om Majgull Axelssons alla husdjur och fick mig att vilja skaffa hund, en glen.

Jag älskar Selma Lagerlöf men det är överdos med fyra luckor Lagerlöf när det finns så många andra noveller. Bakom några luckor dolde sig sagor som visserligen var välskrivna men inga noveller.

James Joyces (1914) och Edith Whartons (1902) noveller är på engelska och kändes som kurslitteratur; det krävdes ansträngning för att ta sig igenom dem.

Sammantaget innehöll dock novellkalendern många bra läsupplevelser och jag är glad att jag fick den i present. Tack familjen!

Lucka 24: Trollens jul (1857) av Zacharias Topelius

En sedelärande saga om människobarnen som hamnar på trollens julfirande efter att ha varit otacksamma över antalet julklappar de fått.

En julig avslutning på novellkalendern.

Författaren som var finlandssvensk skrev även Sov du lilla videung och var en älskad sagofarbror i Finland.

Lucka 23: Tjänsteanden (1911) av Selma Lagerlöf

Den sjuttonårige skomakarlärlingen Konstantin Karlsson kommer över en spirrtus, en tjänsteande. Från att ha varit en långsam lärling med dåligt handlag blir han snabb och skicklig, men spirrtus medför också olyckor…

Konstantin vill göra sig av med spirrtus, men samtidigt vill han fortsätta att känna sig stolt, stark och duglig… ”Spirrtus låg i hans ficka, som vore den fastnitad där”, skriver Lagerlöf.

Det övernaturliga pågår i Konstantins huvud; in i det längsta håller han tyst om sina tankar.

Läs Tjänsteanden! En spännande psykologisk thriller förlagd i gamla tiders Värmland.

Lucka 22: Kasjtanka (1894) av Anton Tjechov

Kasjtanka är en borttappad hund som tas om hand av en man med minicirkus och får namnet Tetka, ”Lilla tanten”. Hon är en korsning mellan tax och bondhund, är rödhårig och ser ut som en räv.

Hos mannen med minicirkusen huserar även gåsen Ivan Ivanitj, katten Fjodor Timofejtitj och svinet Chavronja Ivanovna. Det är komiskt att djuren har både för- och efternamn och hur de förhåller sig till varandra som kollegor:

”Det [svinet] gick fram till katten och puffade den lätt på magen med sitt tryne, och sedan språkade det en smula med gåsen, och det låg så mycket otvetydig välvilja i alla rörelser, rösten och den lilla svansens lätta darrning. Kasjtanka förstod med ens att det var lönlöst att morra och skälla på sådana subjekt”.

Ibland tänker Kasjtanka på sitt gamla hem hos en alkoholiserad snickare och hans son. Var var det bäst? funderar hon.

Läs Kasjtanka! En gripande och rolig berättelse om en hund på villovägar.

Övers. Alfred Jensen

Lucka 21: Snögubben & Tolv med posten (1861) av H.C Andersen

Snögubben handlar om snögubben som älskar vinterkylan samtidigt som han längtar efter den mytomspunna kaminen inne i huset och har en flirt med solen.

Snögubbens dialog med den bättre vetande hunden är dräpande, påminner om den mellan Mamma Mu och Kråkan:

”Om jag bara visste hur man bär sig åt för att flytta på sig! Kunde jag det så skulle jag nu åka nere på isen som jag såg pojkarna göra, men jag förstår mig inte på att springa, [sa snögubben].

”Solen kommer nog lära dig springa! Det såg jag på din företrädare i fjol och på hans företrädare. Vov! Vov! Bort sprang de allesammans”, [sa hunden].

Snögubben är förlaga till snögubben Olof i Disneys Frost, som också drömmer om värme… Snögubbars okunskap är rörande och underhållande.

Övers. Elisabet Björklund

Tolv med posten är en fyndig presentation av årets månader som ett resesällskap i passkontrollen på nyårsafton. November har lakan istället för näsdukar och December fryser men har ögon som strålar som stjärnor. När alla månader är kontrollerade/presenterade får de åka vidare. ”Låt en ny resvagn köra fram!” säger vakten.

Övers. Karl Johan Backman

Lucka 20: Mästerkatten i stövlar (1979) av Angela Carter

En ung man har en katt som blir svartsjuk när han förälskar sig i en kvinna. Dock behöver mannen hjälp av sin katt – kvinnan sitter inspärrad! Katten trotsar sin svartsjuka och kommer till undsättning; i denna novell är katten människans bästa vän.

Sådan herre sådan katt, gäller också. Mannen har kvinnotycke och så även katten, som är stor och rödrandig (som katten Gustav). Deras liv löper sida vid sida och speglar varandra (När mannen blir kär blir katten kär). Man blir som man umgås.

Carter skriver komiskt och skruvat ur kattens perspektiv:

”Jag har outgrundligt suttit bredvid och tvättat ansiktet och min gnistrande bröstlapp med min behändiga tass medan han [mannen] lekte djuret med två ryggar med varenda sköka i staden”.

Berättelsen utspelas i en svunnen tid, i en angenäm miljö i Bergamo, Italien. Läs Mästerkatten i stövlar för skruvad feel good!

Övers. Helena Hansson (2020)

Lucka 19: Lycklig den som lyckan får (1908) av Maria Sandel

Novellen börjar med en frukost hos en barnfamilj som svälter: ”Skall du inte äta, pappa lille, frågade mor, som satt på träsoffan vid fönstret och drack sitt kaffe på bit.

– Nej jag är inte hungrig, svarade far och sköt det [brödet] långt ifrån sig, fast det vattnades i munnen av begär efter det. Låt barnen få det.”

Deras sex små barn hungrar pga att han strejkar från sitt jobb för bättre lön. Faderns dilemma ger en påminnelse om vad förfäder offrat för bättre arbetsvillkor.

När far strejkar och inte hittar andra jobb måste mor ensam försörja hela familjen. Hon städar hos en rik familj och hamnar i diskussion med sin arbetsgivare som läxar upp henne:

”Jag kan tala om för henne, att hennes man, som inte gör annat än bär kol, har mycket mer betalt för sitt arbete än min son som är läkare på ett sjukhus…”.

Läs Lycklig den som lyckan får! En gripande berättelse där jag känner behov av att citera tänkvärdheter men måste hejda mig så jag inte citerar hela novellen…

Lucka 18: En sann historia (2018) av Olga Tokarczuk

En övertydlig novell om att falla från samhällets topp till botten: En professor är på konferens utomlands (i ett tysktalande land) och är ensam om att hjälpa en person som ramlat och skadat sig i en rulltrappa. Blodet professorn får på sina kläder får ödesdigra konsekvenser för honom.

Samhället som skildras är stereotypt kallt och hopplöst där professorn är den enda medmänniskan. Jag behöver hopp om mänskligheten, inte uppgivenhet och vill helt enkelt inte tro att En sann historia är sann. Berättelsen känns som en transportsträcka av hjärtlösa människomöten – en vandring mot Golgata där alla vet vad som väntar.

Tokarczuk erhöll nobelpriset i litteratur 2018. Jag gillade hennes roman Löparna och kommer att läsa mer av henne, men aldrig att jag läser om den här plakat-novellen.

Övers. Jan Henrik Swahn

Lucka 17: The Quicksand (1902) av Edith Wharton

Mrs. Quentin försöker medla mellan sin son och en kvinna som avböjt att gifta sig med honom. ”He was a perfect son, and Mrs. Quentin had always hungered for perfection”. På sonens inrådan besöker modern kvinnan i hennes hem.

Det var spännande att få insyn i en mor- och sonrelation i en aristokratisk familj i New York i början på 1900-talet. Det blev även ett gammelengelskspråkbad.