Detaljerna (2022) av Ia Genberg

Första gången jag läste Detaljerna av Ia Genberg för tre år sedan hade jag inte läst New York-trilogin (1985-1989) av Paul Auster. I Detaljerna är New York-trilogin huvudpersonens och hennes flickväns favoritroman. Flickvännen gav den 1996 i kärleksgåva till huvudpersonen som låg sjuk i hög feber.

Nu har jag läst två tredjedelar av New York-trilogin – samt läst om Detaljerna. Jag slås av likhet mellan den första delen i New York-trilogin (Stad av glas) och Detaljerna:

Likt huvudpersonen i Stad av glas får huvudpersonen i Detaljerna ett telefonsamtal där en okänd ber henne att leta upp en person. Huvudpersonerna i båda verken blir motvilligt detektiver med uppdrag att hitta/skugga en person i en stad i en tid innan de digitala avtryckens tid ( i Detaljerna: Galway – i Stad av glas: New York). De eftersökta är båda dysfunktionella vilket befogar oro.

Huvudpersonen i Detaljerna ägnar sig åt ett slags detektivarbete över flera frånvarande personer i sitt liv, medan huvudpersonen i Stad av glas endast fokuserar på att skugga en. (Det förekommer dock detektiver i New York-trilogins andra delar – men inte samma detektiv som i Stad av glas).

Huvudpersonen i Detaljerna skuggar människor i minnet i ett tidsspann på över trettio år: Covidfebern som huvudpersonen drabbas av 2020 öppnar en portal rakt in i minnet, får henne att minns sådant hon inte tänkt på på många år.

Läs Detaljerna! Läs den om igen om du redan läst den! En omläsning – en ny bok (för mig). Mycket hinner hända i ens huvud på tre år.

Tisdagstrion: Handling från Göteborg 

1. Lydia Sandgrens Samlade verk (2020) handlar om kulturmannen Martin Berg vars fru försvann spårlöst i Göteborg 1997. Tillbakablickar ges på deras liv före försvinnandet.

2. Annika Thors Näckrosdammen (1997) handlar om när det judiska flyktingbarnet Stephanie Steiner, 13 år, går på läroverket i Göteborg 1940-1941 och erfar svensk antisemitism. Hon är inneboende hos en fin familj och intresserar sig för sonen i huset. Del 2 av 4. (Den första delen är En ö i havet).

3. I Marianne Fredrikssons Simon och ekarna (1985) har ett arbetarpar på 1930-talet i Göteborg adopterat ett barn med judiskt påbrå. När han sedan växer upp, ovetande om sin bakgrund, blir han kompis med en judisk pojke som med sin familj flytt undan judeförföljelserna i Europa. De två familjerna får starka band till varandra.

Fler tips på tema Göteborg finns länkade på Mina skrivna ord!

Nocturner: fem berättelser om skymning och musik (2017) av Kazuo Ishiguro

I samtliga berättelser spelar musiken en betydande roll för personer i livskris. Berättelsernas jag-berättare är musiker/musikälskare och växlar spelplats mellan Venedig, London och Hollywood.

Ofta ställs en huvudperson inför en vansinnig utmaning – eller har ett vansinnigt uppdrag. En berättelse handlar om en misslyckad musiker som plastikopererar sig i hopp om att turen ska vända. Musikerns exfrus nya pojkvän betalar operationen (!).

Det tycks inte finnas några gränser för vad som kan hända i Nocturner (det påminner om det gränslösa i Paul Austers New York-trilogi). Berättelserna blir mer skruvade ju längre in i samlingen man kommer.

Jag-berättarna känns som musikproffs. Fiktiva artistnamn blandas med äkta artistnamn – en blandning som får alla att verka äkta (Lindy Gardner, Ray Charles, Sarah Vaughan, Billy Vogel, Tony Gardner, Frank Sinatra… ). Fascinerande illusionsbygge av Ishiguro, som själv inte är musiker.

Översättning: Rose-Marie Nielsen

Pizzeria Roma (2025) av Elin Persson

Läsvärt om vänskapen mellan män i 60-årsåldern i en norrländsk by. Implicit utbyts kärleksbetygelser dem emellan.

Männen är i olika grad utslitna efter ett arbetsliv vid svetsen (svårt att sätta gränser när arbetsgivaren är ens barndomsvän…). Huvudpersonen Magnus Karlsson blir sjukskriven i väntan på operation men träffar ändå på pizzeria Roma vännerna efter deras arbetsdag.

Magnus är skild sedan länge, har inte träffat någon ny och har en vuxen dotter i Stockholm. Det är vemodigt att läsa om när han tänker på henne som liten:

”[Dottern] Var mest med Monika [mamman] som hade hand om matlagningen men det var för att hon hade ett intresse. Så det är klart att Ronja [dottern] tyckte om att vara där mer när hon gillade maten. Sen är det ju mammas mage som man har legat i också. Det tillför ju det med. En slags trygghet kanske” (s.73).

I hans ord ryms förståelse och kärlek. På liknande sätt uttrycks Magnus känslor om andra män i hans närhet.

Författaren beskriver vad Magnus gör och tänker i detalj och efter cirka 100 sidor har jag blivit Magnus (Knausgårds-greppet fungerar).

Läs Pizzeria Roma! En välskriven relationsroman.

Tisdagstrion: Asien

1. Han Kangs Levande och döda (2014) handlar om den sydkoreanska regimens massaker på demonstranter 1980 och hur den traumatiserar befolkningen för lång tid framöver. En gripande berättelse ur flera drabbades perspektiv.

2. Kim Thúys Mãn (2013) handlar om en vietnamesisk kvinna som gifts bort och flyttar till sin vietnamesiske make i Kanada. Hon upplever vedermödor och möjligheter, minns sitt gamla liv i Vietnam. Ett tänkvärt människoöde.

3. Jag tar inte farväl (2021) av Han Kang handlar om den sydkoreanska regimens massakrer på oliktänkande 1948-49. En författare besöker på 2010-talet en ö där massakrer ägde rum. Ingen talar om dem – traumat är oläkt.

Fler boktips på tema Asien finns länkade på Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!

Permafrost (2025) av Eva Baltasar

En berättelse i jag-form om en kvinna i Katalonien som lever ensam efter en rad kärleksförhållanden med kvinnor. Hon är deprimerad och läser in andras misstro, t.ex att hon som gudmor till sin systerdotter endast är betrodd att komma med fruktkaka på påsken.

Huvudpersonens familj beskrivs som en bläckfisk, där föräldrarna utgör bläckfiskens huvud och huvudpersonen samt hennes syster är bläckfiskens tentakler som borde ha amputerats men förblivit fästa vid huvudet/föräldrarna.

Huvudpersonen känner sig påpiskad av sin mors förväntningar och skulddriven av moderns besvikelser: ”En sommar kunde vi inte åka på semester för att du behövde tandställning”, citeras modern.

Författarens språk är poetiskt och vitalt, förmedlar oväntade bilder, t.ex. hur huvudpersonen hemma blir ”till en liten köksgardin” bredvid sin ”burmesiska pagod” till serbiska inneboende. Översättaren Ellinor Broman har gjort ett skickligt jobb.

Författaren har dräpande humor, t.ex. när huvudpersonen pratar med sin lesbiska moster som inte kommit ut:

”’Så klart man inte ska gifta sig med en man om man får lust att sticka huvudet mellan brösten på varenda kvinna man möter på tunnelbanan. Kanske borde du prova. Bara för att få veta. Eller hur?’ [säger huvudpersonen.] ’Jo kanske det. Men alla lesbiska är så fula!’ [svarar mostern.] Tack för det, moster”[tänker huvudpersonen] (s.23).

Berättelsen innehåller sexminnen och onani, något huvudpersonen menar håller henne kvar i världen. Hon förklarar för sin nyfikna syster hur det är att ha sex med en kvinna.

Författaren berättar episodiskt, hoppar hastigt i tid och rum, samtidigt som förloppen och tankarna inom en episod svänger. Bokens början liknar en snabbspolad film, men berättartempot varvas ned efter ett par kapitel och läsningen blir riktigt njutbar.

Läs Permafrost! Ett intressant kvinnoporträtt på deppig versus livsbejakande poetisk prosa.

Översättning: Ellinor Broman (2025)

Originalets titel på katalanska: Permagel (2018)

Tisdagstrion: Lurendrejeri och skämt

1. Min vän Anna. Den sanna historien om den falska arvtagerskan som svindlade New Yorks societet (2020) skriver Rachel Deloache Williams om sin initialt generösa väninna som i slutänden visade sig blåsa henne och många andra på pengar. Översättning: Ylva Mörk

2. Underlandet (2023) av Hanna Nordenhök är en studie i människor som bedrar: En hemlös kvinna i USA utger sig för att vara ett barn. En välbeställd hemmafru på Österlen ljuger för andra och sig själv om sitt äktenskaps status. En journalist i Athen misstänker en annan yrkesman för att hitta på sina reportage…

3. Studie i mänskligt beteende (2023) av Lena Andersson är allvarliga men bitvis skämtsamma berättelser om människor i interaktion med varandra, exempelvis: En klassåterträff där titlar är viktiga. En väninnelunch där ”sanningen” ska fram. En lärare på uppsträckningssamtal inne hos rektor. Ett triangeldrama på en strand. En tjuv som blir haffad av en butikskontrollant…

Fler boktips på temat finner du hos Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord

Jag tar inte farväl (2021) av Han Kang

Snön faller över Sydkorea. Den faller under massakrerna 1948-1949, under flykt, under efterforskningar på 2010-talet. Snön ömsom döljer ömsom framhäver och människorna förhåller sig till den.

Snöflingor beskrivs små, men perspektivet töjs: ”Om avståndet mellan molnet och jordytan var oändligt skulle även snöflingan kunna bli oändligt stor, men för det mesta faller den inte längre än i en timme,” skriver Kang (s.77). Växlingar mellan mikro- och makroperspektiv skapar svindel.

Kang beskriver snön sett från ett flygplansfönster – snö ”som ett långt blänkande bälte av vita fåglar som sveper fram över havet” (s.48). Hon beskriver ett hav som spolar bort tusentals lik från stranden, en gruva till bredden fylld med skelett…

På 2010-talet har huvudpersonen Gyeongha mardrömmar om massakrer hon inte bevittnat men skrivit om i sin roman. Hennes vän konstnären Inseon är i färd med att skapa en installation till minne av massakerna, men skadar sig på verktyget – hamnar på sjukhus.

Gyeongha kommer till undsättning, åker till Inseons hemö Jeju, där en tiondel av befolkningen (30 000 personer) mördades i massakrer 1948-49. Inseons mor undkom massakrerna men fängslades, fick tortyrskador liknande Inseons olycksskador. Modern är dement men minns fragment från fångenskapen.

Läs Jag tar inte farväl – om människor som minns, som inte tar farväl!

Översättning: Anders Karlsson och Okkyoung Park

Tisdagstrion: Tid

1. Varats olidliga lätthet (1984) av Milan Kundera handlar om ett par personer i Prag under den sovjetiska ockupationstiden. I skrivandets tid 1984 är den tjeckoslovakiske Kundera en författare i exil, förvissad om att ockupationen inte varar för evigt; historien är lätt som en fjäder, ”som ett stoftkorn i vinden som allt det som inte mera finns imorgon”. En mycket läsvärd bok! Översättning: Ulla Bruncrona

2. I Jag är himmel och hav. En filosofisk undersökning av graviditet, liv och jagets gränser (2022) diskuterar Jonna Bornemark tiden i moderlivet och lägger fram intressanta teorier kring den.

3. Februari 33. Litteraturens vinter (2022) av Uwe Wittstock handlar om när Tyskland gick från demokrati till diktatur på ett par veckor i februari-mars 1933. Dag för dag får läsaren följa utvecklingen via tyska författares brevkorrespondenser (Thomas Mann och hans barn, Bertold Brecht, Erich Maria Remarque, Georg Büchner, Stefan Zweig…). En mycket tänkvärd läsning. Översättning: Jens Christian Brandt

Läs fler boktips på Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord! Ge där gärna dina boktips på tema ”tid och klockor”.