Lucka 8: Frid på jorden (1917) av Selma Lagerlöf

En julekväll står en trashank i dörren till storstugan. ”Den, som står vid dörren, har ett långt grått hår, och hela hårmassan är kastad framåt över ansiktet. En hand som är lika utmärglad och köttlös som foten, lyfter upp håret vid ena sidan, och ett öga stirrar fram ur sin håla”.

Alla i familjen är illa berörda men katten lägger sig till rätta hos trashanken och börjar spinna. Vem är det? Var kommer hon ifrån? Vad har hon varit med om som ser här ut? Frågorna är många men trashanken talar endast med katten. Familjen får mörka tankar av trashankens ord till katten.

”Det kunde falla sig så märkvärdigt förr i världen”, kommenterar Lagerlöf skeendet, närvarande och empatisk.

Läs Frid på jorden! Alla skrönor Lagerlöf rör vid blir till guld – så även denna.

Lucka 7: Stulet nyår (1936) av Agnes von Krusenstjerna

Skurgumman Gerda Vasteson, 40 år, med händer ”förstörda, naggade som av råttors glupska bett”, ska titta till sin arbetsgivares våning när familjen är bortrest över nyår, men blir kvar där. Hon föreställer sig att hon är frun i huset och njuter av allt hon aldrig haft tillgång till. Det är en lustfylld läsning, men oro finns för att hon ska ta ut svängarna för mycket och ställas till svars…

Läs Stulet nyår!

Lucka 6: Spår i snön (2011) av Jonas Karlsson

Barbro i byn är livsfarlig och tycks bli allt farligare. En bybo som en gång kände Barbro berättar, samtidigt som han och hans hund följer spår i snön. De vet att spåren tillhör Barbros ex och hans son. ”Länge hade dom vandrat taktfast sida vid sida. Kanske höll dom om varandra? Borta vid bron särade dom på sig”, noterar bybon och väljer att följa sonens spår. Berättelsen är således driven av spår.

Barbro blir platt genom jag-berättaren bybon: Barbro är hatisk. Punkt. Novellens vändpunkt saknar stabilt stöd. Jag stör mig även på språket (”dom”).

Det är inte lätt att bli läst efter Dagerman som jag läste i morse (jag borde nog ligga i träda ett dygn mellan varje bok).

Lucka 5: Den hängdes träd (1947) & Vårt behov av tröst är omättligt (1952) av Stig Dagerman

Den hängdes träd. Suicid finns i både titel och motiv. Ett sorgligt förebådande av författarens eget öde.

Den hängdes träd är ett triangeldrama på skidor. ”Snön jämrade sig vid varje stavtag. Skidorna gled ovilligt in i det isiga blånade spåret. Träden stod förstenade med bittra knutna kronor”. Huvudpersonens svartsjuka är välunderbyggd, bränner som om den vore min egen. Han för in sin fru och vän på farliga skidstigar. Jag håller andan. Vem ska dö? Vem ska hänga sig? Jag tänker på Dagermans novell med den dubbeltydiga titeln Att döda ett barn – Den hängdes träd kanske också har en knorr…

Läs Den hängdes träd! En novell med en oväntad vändning.

Vårt behov av tröst är omättligt är outsägligt sorglig; Dagerman finner klen tröst. Han konstaterar att ”denna jord är en massgrav, där kung Salomo, Ofelia och Himmler vilar sida vid sida. Jag kan därav lära mig den grymme och den olyckliga åtnjuter samma död som den vise och att döden sålunda kan förefalla som en tröst för ett förfelat liv. Men vilken gräslig tröst för den som i livet skulle vilja se en tröst för döden!”.

Lucka 4: Efter balen (1903) av Lev Tolstoj

”- Och ni påstår alltså att människan själv inte kan avgöra vad som är bra och vad som är dåligt, att allt beror på omgivningen, att omgivningen präglar människan. För egen del tror jag att allt snarare handlar om tillfälligheter. Jag kan ju ta mig själv som exempel”, säger Ivan Vasiljevitj till sitt sällskap och börjar berätta:

På 1840-talet var Ivan en ung, stilig och rik universitetsstudent, upptagen med att njuta av livet. Vid ett tillfälle dansade han hela natten på bal, förälskade sig i en ung kvinna som också förälskade sig i honom. Till och med kvinnans far, som var militär, gillade han. En fantastisk natt övergick i gryning.

Läs novellen ”Efter balen” (1903) om vad som händer efter balen. Tänkvärd och gripande läsning.

Övers. Alain Asaid

Lucka 3: Gläntan (2025) av Stina Jackson

En sommar hittar ett barn en ung man i sin hemliga skogsglänta och han blir en del av hennes hemlighet. Hon tvivlar ibland på hans existens (han är en kontrast i hennes liv). Hon börjar vistas allt mer hos honom i gläntan. Hennes far och bonusmor anar inte oråd när hon är borta – bara hon kommer hem till middagen…

Berättelsen trollbinder mig; jag oroar mig så för barnet, som är osedd av fadern och sin bonusmor – hon behöver bli sedd och vad innebär det att bli sedd av mannen i gläntan?

På vacker prosa trappar Jackson upp min oro för barnet, som berättar:

”Jag blev någon annan i den vita natten tillsammans med Lenni. Någon som kunde sitta alldeles stilla utan att slå efter myggen, någon som svor och pratade alldeles för mycket. Jag började berätta saker om mig själv, gav bort mina hemligheter, avslöjade sådant som hänt under de där åren när farsan körde lastbil genom Europa”.

Läs ”Gläntan”, en spännande novell nyskriven för Novellix!

Lucka 2: Långt livs färd mot Molly (2009) av Majgull Axelsson

Majgull minns alla sina husdjur fram till sin glen Molly. Det är spännande att följa avtrycken husdjuren gjorde hos Majgull och vilka öden dessa djur gick till mötes.

I berättelsen finns mycket humor och allvar: Hon ville som barn ha en hund men fick ett dragspel (!). Sina husdjur beskriver hon som om de vore människor: ”Yngste sonen önskade sig en katt och fick en. Han döptes till Sniff, växte snabbt upp och förvandlades till en ganska odräglig ungkarl som ständigt lade sig i husets bästa fåtölj och behandlade mig som tjänstefolk. Mat! Nu!”.

Tänkvärt är fenomenet husdjur, att människor aktivt söker och finner ett djur som sitt sällskap, medan djuret i sig är utan talan. Majgull har dock sina knep för att vid första mötet ta reda på djurets mentalitet och väljer husdjur därefter – tycke uppstår.

Som människa ser man inte längre än till sitt specifika husdjurssällskap, tänker inte på djurrasens framtid och avstår uppfödning. Det liknar lite livssynen överlag, dvs att man fokuserar på de levande älskade och avstår engagemang för de ofödda (långt) bortom ens tid på jorden (lever som om man hade fyra jordklot).

Läs ”Långt livs färd mot Molly” (Tio hundar och en katt, 2009)! En rolig novell som väcker många tankar.

Tisdagstrion: Berg

1. Berget dit fjärilarna flyger för att dö (1997) av Inger Alfvén handlar om en dödligt sjuk man som kontaktar en kvinna som kan påskynda processen. Dock blir han attraherad av henne vilket skänker honom mening att finnas kvar.

2. Sanningsberget (2024) av Therese Bohman handlar om en bror som försvann i tonåren och aldrig hittades igen – och om hur hans lillasyster påverkas av försvinnandet i vuxen ålder.

3. Bergtagen (1924) av Thomas Mann handlar om en man som skulle tillbringa tre veckor på ett sanatorium i Alperna men blir kvar i sju år… Sanatoriet är en avskild värld i miniatyr, en spegling av ett sjukt Europa på 1920-talet. Övers. Karin Boye

Få /ge boktips på tema berg på Mina skrivna ord, tisdagstrioanordnaren.

Lucka 1: Min son blir inte snickare (1941) av Karin Boye

Av en händelse hamnar den unge rikemanssonen Karl-Gunnar på en snickeriverkstad och börjar hänga där och hjälpa snickaren Åström. Han känner sig mer hemma bland sågspån och trästrimlor än på läroverket och drömmer om att bli snickare. Karl-Gunnar och Åström påminner om Emil och Alfred:

”- Jag fick varningar den här termin också. Det får jag jämt. Så att om jag inte blir bättre till våren, så kör jag. Och då får jag plugga hela sommaren igen, annars kvastar jag. Det är kymigt att plugga hela sommarn [, sa Karl-Gunnar].

– Ja, fy sjutsingen! sa Åström med eftertryck. I snickeri skulle du inte få varning, kan jag tala om för dig. Vill du ta den här penseln och stryka här, så får vi se hur det går.”

Läs Min son blir inte snickare! En varm novell om viktig vänskap.

Novellen ingår i novellsamlingen Bebådelse (1941)

17 juni (2025) av Alex Schulman

Det här är det bästa jag har läst av författaren – och då har jag älskat allt av honom (Bränn alla mina brev, Glöm mig, Skynda att älska, Malma station…).

Det handlar om Vidar, 45 år, som i samband med en livskris tar kontakt med sin barndom genom att upprepade gånger slå numret till familjens sedan länge rivna sommarstuga och prata med ömsom sin far, ömsom sin mor samt med sig själv som barn. I den andra änden av linjen är det alltid den 17 juni 1986 och något avgörande händer då. Vidar vet inte vad – vill veta vad. Beroende på vem man är kan man välja att läsa det som sci-fi eller metaforiskt.

Både det som händer i nutiden i Stockholm och i dåtiden 1986 vid en sjö i Värmlandsskogen griper tag; det finns inga transportsträckor i denna roman: I nutiden förvärrar Vidar ohjälpligt sin situation för sig själv samtidigt som han genom sina samtal till 17 juni 1986 kartlägger bakgrunden till sitt aggressiva beteende i nutid.

Läs 17 juni! Jag är helt tagen.

Tack Malou för den fina presenten! Den gjorde min dag.