Tisdagstrion: Barn på omslaget

1.I Det stora sveket. Berättelsen om skyddsnätet som inte fanns (2024) berättar Walter Kalmaru om när hans två tonårsdöttrar en efter en insjuknade i anorexi och slutligen tog sina liv pga. bristerna i vården. Upprörande läsning.

2. Innan ni tog oss (2017) av Lisa Wingate är en verklighetsbaserad historia om syskonen som 1939 blev kidnappade från sitt hem på en flodbåt i Mississippifloden när deras föräldrar var på sjukhus. Familjen var fattig, kallades ”flodslödder” och kidnapparen menade att barnen skulle göras en tjänst genom att säljas till en rik familj…

3. Apelsinflickan (1997) av Lena Kallenberg handlar om den 15-åriga Signe som är föräldralös och arbetslös i Stockholm på 1880-talet. Hur ska hon överleva? Boken är ett slags Mina drömmars stad för unga, där språket är enklare och mer förklarande.

Många fler boktips på tema ”Barn på omslaget” finns länkade på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida.

Samma, mamma (2024) av Hanna Rajs

”min mamma var rolig och nu är hon död/ så ingen får någonsin skratta igen/ absolut ingen men allra minst jag/ allra minst allra minst/ jag har blivit allra minst/ en råtta som saknar sin mamma/ den råttan blir aldrig nåt annat/ än allra minst allra minst/ det finns ett skratt som alla minns/ och det skrattet tillhörde mamma

mammas ögon log som mina/ men mina är röda och hennes var fina/ jag börjar få skrattrynkor samma…” (”Allra minst”, s.44).

Rörande dikter på rim om diktjagets mamma som är samma som diktjaget självt med ”skrattrynkor samma”. Diktens jag är också en mamma och väntar en dag samma öde (döden) som sin mamma. En dag diktar också kanske diktjagets barn i sina tankar/i skrift om diktjaget i hennes frånvaro…

Diktjaget är en nybliven mamma, behöver sin mammas stöd (”ärligt den som castade måste varit sjuk eller hög/när han gav mig rollen som mamma/ och dig [min mamma] rollen som död”). Dikterna brister ut i ett slags humor när förtvivlan är som värst – och ibland kommer sjok av mulna minnen (”du [mamma] hade hittat brev under madrassen…).

Dikterna växlar mellan det nära du-tilltalet och det mer distanserade tredjepersonsperspektivet och följer således sorgens ojämna kurva. Alla dikter är vackra, visar olika delar av en sorg.

Läs Samma, mamma!

Tisdagstrion: Afrika

  1. Djurens liv (2000) av den sydafrikanske författaren J.M. Coetzee handlar om en universitetsprofessor och hans komplicerade relation till sin mor författarinnan och djurrättsaktivisten Elizabeth Costello. När hon inbjuds till hans universitet för att tala om sin nya roman börjar hon istället prata om djurens liv. Huvudpersonen hamnar i kläm mellan modern och uppretade kollegor. Övers. Lisa Gålmark.
  2. Allt går sönder (1958) av den nigerianske författaren Chinua Achebe utspelas i början av 1800-talet i nuvarande Nigeria. Huvudpersonen Okonkwo gör motstånd när kolonisatörerna kommer. Övers. Ebbe Linde.
  3. Mitt liv utan dig (2020) är skriven av Betlehem Isaak, dotter till journalisten Dawit Isaak som sitter fängslad i eritreanskt fängelse sedan 2001. Hon var sju år när han fängslades och hon berättar här hur livet i Sverige blev utan honom. Hon tittar på månen och hoppas att han också ser den. Sorgligt.

Fler boktips på tema Afrika finner du länkade hos Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

Genom blå hagar (2007/2023) av Claire Keegan

Genom blå hagar vandrar människorna på den irländska och den amerikanska landsbygden. Hagarna blir blå i skymning och kyla, precis som människor ändras inuti när de nås av nya insikter.

Människors liv behöver dock inte förändras på grund av insikt; den kända marken de står på är ofta viktigare för dem än det liv som kanske kunde bli verklighet om de förändrade något.

Det finns dock karaktärer som lämnar marken för det okända. Det händer inte ofta, men det händer och hoppet om karaktärers uppbrott finns med mig under läsningen.

Drömmar, sagor, sägner och verklighet samverkar i samtliga noveller. Ibland påverkas verkligheten av en dröm, vilket leder till en handling: En karaktär drömmer om en ödla, ser i verkligheten en stekt ål och hamnar slutligen i sänghalmen med sin granne…

En annan karaktär (en författarinna) får en påfrestande påhälsning av en man, varpå hon beslutar att hennes romankaraktär ska plågas till döds. Det är intressant att få bakgrund till en författares val – se hur hon avreagerar sig på sin romankaraktär.

Människorna på landsbygden skildras trovärdigt, som om det finns förlagor i verkligheten – och vissa av dem sticker ut: En karaktär har en get i stället för fru. En annan äter 24 apelsiner för att glömma en kvinna. En tredje ber en nyförlöst kvinna om fosterhinnan för att ha som beskydd mot havets vrede. Magiskt tänkande är norm.

Landsbygdsmiljön är intressant – den har sina egna normer. Här gifter man sig för mark, inte av kärlek. Här är hästar och hundar hårdvaluta – föremål för konflikt eller försoning. Brott som begås lagförs inte, eftersom polisen känner invånarna privat.

De åtta novellerna bildar roman genom den sista novellen ”Rönnarnas natt”, där människor och händelser från föregående noveller skickligt sammanförs.

Läs Genom blå hagar!

Övers. Erik Andersson (2023)

Tisdagstrion: Pengar

1. Fattigfällan (2016) av Charlotta von Zweigbergk handlar om en kvinna som blir långtidssjuk men ej fångas upp av samhällets skyddsnät – trots att hon har arbetat och betalat skatt hela livet. Hon svälter, men inte ens den närmaste omgivningen förstår hennes situation. Upprörande och välskrivet om modern fattigdom.

2. Fri (2023) är Lea Ypis barndomsminnen från när hennes land Albanien gick över från kommunism till kapitalism i början på 1990-talet. Den albanska valutan var ingenting värd utomlands, vilket hon blev varse när hon besökte Akropolis i Aten och inte hade råd med inträdet till museet. En intressant berättelse ur ett barns perspektiv. Övers. Amanda Svensson

3. I Resa i månljus (1937) av Antal Szerb kontaktas den nygifte Mihály på bröllopsresan i Italien av sin frus före detta man som är miljonär: ”I Italien kan ni till exempel stöta ihop med någon av hennes väninnor som rynkar på näsan när de hör att ni inte bor på ett inte helt förstklassigt hotell […] [E]ftersom det är mycket angeläget för mig att hon ska ha allt vill jag verkligen be dig att inte ta illa upp om jag säger att om det skulle behövas står jag absolut till ditt förfogande, om du så vill också i form av ett långfristigt lån”, skriver exmaken (s.78). Mihály blir upprörd och detta är bara en av många oangelägenheter som drabbar honom och frun på deras bröllopsresa. En komisk och spännande reseroman! Övers. Maria Ortman

Få och ge tips på böcker på tema pengar hos Mina skrivna ord !

Resa i månljus (1937/2015) av Antal Szerb

När ett ungt ungerskt rikt par åker på bröllopsresa till Italien drabbas den äkta mannen Mihály av ungdomsnostalgi, vilket får honom att handla därefter. Det ena leder till det andra och bröllopsresan blir inte alls som de tänkt sig.

Med tillbakablickar fångas anledningar till hans nostalgi in. Vissa av nostalgi-objekten lever i berättelsens nu och är liksom paret på resa genom mellankrigstidens Europa. Med parallellhandlingar förlagda runt om i Europa berättas deras eskapader och öden.

Romanen innehåller målande miljöbeskrivningar som ibland blir komiska, på gränsen till sexistiska: ”Landskapet som hade sett så underbart ut från tåget, mellan Bologna och Florens, var nu blött och frånstötande, som en gråtande kvinnas ansikte som sminket runnit av” (s.75).

Berättaren är allvetande, flyger som ett bi från blomma till blomma och återger karaktärernas tankar och avsikter. Det behövs eftersom karaktärerna till synes ofta tycks handla irrationellt.

Berättelsen påminner mig om Mary Shelleys Frankensteins monster, men monstret är istället en svunnen tid i Mihálys liv som han likt professor Frankenstein återupplivar. Ett århundrade innan Mihály och hans fru semestrar i Italien reste Mary Shelley och hennes man poeten Percy runt i landet, led av nostalgi, levde dekadenta liv. Percy omnämns i Resa i månljus.

Det italienska landskapet speglar Mihálys inre tillstånd av nostalgi; överallt finns fornlämningar från romartiden och han vill kliva av tåget i varenda stad för att inte missa något. I Rom plockar han på sig skärvor från tvåtusenåriga lerkrukor samtidigt som romerska barn runt omkring krossar krukskärvor i sina lekar. För Mihály är det förgångna högst levande.

Szerbs skruvade berättelse med dess starka vackra bilder lever – den skulle bli en bra Wes Anderson eller Quentin Tarantinofilm.

Läs Resa i månljus!

Övers. Maria Ortman (2015)

Tisdagstrion: Snö

1. I Vinternoveller (2018) av Ingvild H. Rishøi är snön kuliss och antagonist; novellernas huvudpersoner kämpar med sina personliga problem i snö/kyla – en ytterligare fiende. Rishøi skriver empatiskt och engagerande. Läs! Övers. Stephen Farran-Lee och Nils Sundberg.

2. I Din vilja sitter i skogen (2024) av Mattias Timander tar huvudpersonen beslutet att lämna sin skogsstuga för Stockholm efter att ha fått påhälsning mitt i midvinternatten av en älg. Det är inte hela anledningen – bara droppen. Frågan är om livet i Stockholm blir bättre. Vacker och tänkvärd bok. Läs den!

3. I Att resa sig upp och gå (2022) av Victoria Silvstedt, Leif Eriksson, Martin Svensson & Kristoffer Cras berättar Victoria om sin uppväxt i norra Sverige. De snöiga vintrarna bidrog till att hon testade vintersport, fastnade för störtlopp och kom på fjärde plats i 1989 års ungdoms-störtlopps-SM. Hennes vinnarskalle hjälpte henne senare i modellkarriären, fick henne att hålla huvudet kallt (inga droger) och att ställa krav – att resa sig upp och gå när något missgynnade henne. Upplyftande läsning! Läs!

Fler boktips på tema snö finns länkade på Mina skrivna ord

Teori om en underkastelse (2025) av Camila Sosa Villada

Läs om en transkvinnas liv i dagens Argentina

Hon är en firad skådespelerska, i texten kallad ”skådespelerskan”, men hon har inte alltid haft denna upphöjda position, vilket blir tydligt när hon tillsammans med man och sexårig son besöker sin familj på landsbygden där hon föddes som pojke. Här blir ”skådespelerskan” istället ”dottern” och här finns ”modern”, ”fadern”, ”skådespelerskans bror”, ”svägerskan”, ”pojkens kusin” samt ”snickaren” och ”fyllot”. Ingen karaktär namnges – kanske för att betona rollers betydelse.

Skådespelerskan sitter löst på sin upphöjda position; en kvinna utan vagina saknar en självklar roll. Hur kan hon ha en kvinnoroll i en pjäs när det finns skådespelerskor med vagina? Hur kan den homosexuelle advokaten gifta sig med henne – och inte med en annan man? Är hon lämplig som fostermor? ifrågasätts skådespelerskan.

Med underkastelse och sexuella förbindelser parerar hon att falla från sin position och förlora sina roller privat och professionellt, men ibland brister hon. ”Bli inte galen sådär som du brukar”, får hon höra.

Jag lever mig in i hennes livsvillkor – och hon har min empati oavsett vad hon gör; hon kämpar för sin existens. Vem är hon i relation till andra om hon inte är ”skådespelerskan” eller ”dottern”? Ingen människa en ö – hon måste ha en roll.

Sosa Villada är transkvinna, gräver där hon står. Hon skriver i tredje person men vissa karaktärer får monologer. Det blir en bra balans mellan närhet och distans – jag sträckläser.

Läs Teori om en underkastelse! En gripande roman med ett nytt perspektiv på att vara kvinna.

Översättning: Hanna Nordenhök

Tack Wahlström&Widstrand för recensionsex!

Tisdagstrion: Gult omslag

1. Konsten att fördärva sitt liv – eller inte (2020) av Stefan Einhorn är en självhjälpsbok för att förändra sitt liv med utgångspunkt i hur man fördärvar sitt liv – och sedan tar sig ur fördärvet. Humoristiskt och intressant grepp.

2. Jag går och lever (2021) av Mirja Unge handlar om en tonårstjej som går och lever, överlever dag för dag i en dysfunktionell familj och skolmiljö.

3. En halv gul sol (2007) av Chimamanda Ngozi Adichie innehåller kärleksdramatik förlagd i svältens Nigeria där ett inbördeskrig rasar i slutet på 1960-talet.

Få fler gula boktips hos Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

Din vilja sitter i skogen (2024) av Mattias Timander

Hemma i byn sticker berättarjaget ut med sitt bokintresse, men han hoppas hitta likasinnade i Stockholm, där han har ett ankare i en gammal gymnasiekompis som jobbar på bokförlag.

På vacker dialekt berättar han om att komma från glesbygden till storstaden: ”Dom skulle ha betalt för att hänga jackan in, det var motorcykelklubben som stod i garderoben och tydligen dit pengarna gick men jag hade ingen jacka utan Helly Hansen…”

Det vackra sitter i ordföljden när partiklar och pronomen senareläggs i satsen (”hänga jackan in” eller ”Att böckerna ätit det sista grå av hjärnan min”)”. Det är ordkombinationer som värmer.

Stockholm blir inte som han har tänkt sig; det finns en kulturell språkförbistring: En bartender säger ”fan vad ni super” utan att flina. En författare börjar nästan grina när berättarjaget tolkar dennes bok ”fel”. ”Det är inte en bok om filosofen, det är en bok om tiden!” säger författaren till berättarjaget.

I interaktion med andra byggs berättarjagets ”stadsspråk” upp till att mer och mer likna ”storstadsspråket”, Han blir tvåspråkig både kulturellt och bokstavligt.

Han umgås med skönlitterära texter (Bernhards, Mondianos, le Clezios, Flauberts och många fler) vilka blir lika närvarande i Timanders roman som Timanders egna karaktärer och väcker mina gamla läsminnen till liv. ”Nu går sista visan, dig vill jag sjunga för, vi behöver varandra, du och jag och de andra som står utanför…” är Carl Antons ord som jag inte hört sedan min mormors tid.

Läs denna vackra och tänkvärda roman om att bryta upp gammalt och nytt.