Tisdagstrion: Ljus på omslaget

1. I Jag skriver över ditt ansikte (2021) berättar Anna-Karin Palm om sin Alzheimerssjuka mamma. Sjukdomen förändrar deras komplicerade mor- och dotterrelation; Anna-Karin tar reda på sin mammas historia.

2. All the light we cannot see (2014) av Anthony Doerr handlar om en blind flicka i S:t Malo i det tyskockuperade Frankrike under andra världskriget. Hon hör strider rasa, kan endast förlita sig på sin hörsel. Hennes väg korsas av en tysk ung soldat. Den svenska titeln är Ljuset vi inte ser, med översättning av Thomas Andersson.

3. En stad av ljus (2012) av Kerstin Ekman är den sista boken av fyra om kvinnor i Katrineholm under 1800-1900-talet. I En stad av ljus har det blivit 1970-tal och utlandssvenskan Ann-Marie har kommit hem för att sälja av sin döde fars bohag. Minnen vaknar.

Fler boktips och möjlighet att dela dina tips finns på Mina skrivna ord.

Dagar utan hunger (2012) av Delphine de Vigan

När författaren är 19 år vårdas hon för anorexi på en klinik i Paris. För att kunna känna hur mager hon är måste hon gå upp i vikt, sondmatas.

”Hon måste kämpa mot sig själv för att en dag förstå att hon kämpar för sig själv”, enligt läkaren, som blir hennes sammansvurne i en krigsföring mot monstret. ”Över en viss vikt är risken för återfall liten”, säger läkaren.

de Vigans berättelse är inte nattsvart; läkaren kommer med ljus – empati och beslutsamhet, vilket är nödvändigt när näringen från sonden bryter ned hennes känsla av oåtkomlighet (en gång skapad av självsvält) och ersätts av skräck. De Vigan är rädd för att bli frisk, ”klamrar sig fast vid sjukdomen som vore den det enda möjliga sättet att leva på. Hon har ingen annan identitet…”.

”Nattetid är Lanor [hennes monster] starkare än sonden, hon gnager, hon suger i sig, hon slukar allt. […] …smyger efter henne, övertygar henne om att hon är sorgligt misslyckad, att hon oundvikligen kommer att få ett återfall”. De Vigan skriver vackert och krasst, beskriver sina axlar som ispikar. Hon måste skriva om sig själv i tredje person; annars får hon inte ned orden.

Under sina tre månader på kliniken umgås de Vigan med andra anorektiker – de kallar sig själva för ”skelettklubben”. På kliniken är även missbrukare, magsårssjuka och patienter med andra slags ätstörningar inlagda. ”Du förstår ju att det i länder där det inte finns någon mat, där finns det inga sådana som du”, förebrås hon av en patient som inte drabbats av anorexi.

De Vigan hade sina skäl till att göra sig oåtkomlig genom svält – och skriver om skälen i sin bok. Hon berättar om vägen mot ett tillfrisknande. Det är en stark läsupplevelse.

Läs Dagar utan hunger!

Översättning: Maria Bodner Gröön

Tisdagstrion: Domstolar och rättsväsende

1. I Vad hände med barnen? (2017) berättar Eva F. Dahlgren om de syfilissmittade barnen på ”Lilla Hemmet” i Stockholm på 1910-1930-talet. Eftersom barnen var oäkta berövade lagen dem på rättigheter, bland annat fick de inte ärva sina släktingar.

Som vuxna blev flera av bokens nämnda barn steriliserade pga sina ”dåliga gener” (de hade fått psykiska funktionsnedsättningar till följd av syfilis/medicineringen med kvicksilver – eller blivit gravida upprepade gånger utan att vara gifta). Om de gick med på att steriliseras fick de tillåtelse att lämna arbetsanstalten som de enligt lag hade placerats på.

2. I skuggan av Assange. Mitt vittnesmål (2021) vittnar Anna Ardin om hur den hjälteförklarade aktivisten Julian Assange våldtog henne när han var inneboende hos henne under sitt Sverigebesök – och sedan flydde från rättegång till Ecuadors ambassad i London.

3. Självbiografin Patriot (2024) av Aleksej Navalnyj skrevs delvis i fängelset och gavs ut postumt; författaren dog endast 47 år gammal under oklara omständigheter i ryskt fängelse. Han var dömd till 9 års fängelsestraff för att offentligt ha kritiserat den ryska regimen. Översättning: Lena Karlin, Peter Samuelsson 

Fler boktips finns länkade på Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare!

Vad hände med barnen? Hur de minsta blev en handelsvara (2017) av Eva F. Dahlgren

I början på 1900-talet vårdades syfilissmittade mödrar och nyfödda på S:t Görans sjukhus i Stockholm. Barnen förflyttades senare tvärsöver gatan till ”Lilla Hemmet” för fortsatt behandling med ”bad, sol och vitaminrik kost. Med kvicksilver och arsenik” (Dahlgren, s.15).

Dahlgren skriver om barnen på ”Lilla Hemmet”, där en del dog i syfilis/av medicineringen, medan andra tillfrisknade och fick lämna det. Ofta hamnade de på fosterhem (Deras mödrar var ensamstående, måste arbeta och barnomsorg fanns ej).

Torparfamiljer på Gålö tvingades ta emot barn från ”Lilla Hemmet” som fosterbarn – annars sades deras arrendeavtal upp. Dahlgren följer ett par av de oönskade fosterbarnen genom livet.

Det är en gripande läsning; Dahlgren gör barnen levande igen genom att varva utdrag ur brev och journaler med fiktiva iscensättningar och egna reflektioner. Läs den!

Byggnaden på S:t Göransgatan 106 var en gång ”Lilla Hemmet”. Idag är det BUP (16 november 2024).

Tisdagstrion: Fåglar på omslaget

1. Smartast bland mesar (2021) av Anders Brodin handlar om talgoxen som är smartast bland mesarna; den kan räkna till fem! Fascinerande läsning.

2. I Mamma Mu gungar (1993) av Jujja och Tomas Wieslander samt Sven Nordqvist figurerar Kråkan, som ger Mamma Mu nedåtpuffar när hon vill gunga: ”Du är en ko Mamma Mu”, sa kråkan. ”Kor. Gungar. Inte”. Ett bra diskussionsunderlag om att vara en bra kompis för förskolebarn.

3. Spelar min lind sjunger min näktergal (1959) av Astrid Lindgren är en vacker saga om en flicka som hamnar på fattighuset där allt är grått och trist. Med tankens kraft lyckas hon frammana en lind ur en ärta som hon har planterat i potatislandet. Flickan dör och de andra hjonen vaknar till en näktergals sång…

Fler boktips på temat finner du på Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord. Där kan du även tipsa om böcker.

Min bror Lejonhjärta (2024) av Monika Helfer

är österrikiskan Monika Helfers biografi över sin bror Richard – konstnären, marijuanarökaren och sladdbarnet, som fick bära lejonhjärtat efter sin far (den skadade krigsveteranen från andra världskriget).

Det är 1960-70-tal och brodern lever ”i overkligheten”, för att citera Helfers man. Broderns liv drabbar de anhöriga (som får ta hand om ”hans” barn, åka på stryk…).

Helfer berättar sakligt men med värme om sin bror: ”Min bror och [hunden] Schamasch var nu en del av stadsbilden. Mannen med hunden. Då var han bara i mitten av tjugoårsåldern . Jag tyckte att de två såg lite lika ut. Lite som jag förutsagt. Ytterligare två, tre år och man skulle inte längre kunna skilja på dem, hund och hund. När han kom till mig igen sa jag: ”Jag ska hälla upp ett bad”.

Helfer ger insyn i sin skrivprocess och det är intressant att följa hennes kval kring ordval: ”Richard behövde inte fars kärlek. I så koncentrerad form var den inte heller njutbar. Som en buljongtärning… Det kom automatiskt när jag skrev det, vid en genomläsning låter det högtravande. Vem är jag att skriva så? Jag låter det ändå stå”.

Boken tillägnas inte en person utan ”vårt Bagage” – syskonens gemensamma barndom med stort B, skrivet utan att förebrå någon förälder eller släkting. Bagaget är dock tungt.

Helfer återkommer ofta till att hon och hennes syster var skyldiga till att brodern ramlade ned från skötbordet som baby (och indirekt skyldiga att ställa upp för honom hela livet). Brodern i sin tur är också skyldig någon något, vilket får honom att agera på ett visst sätt i en särskild situation. Skulderna stakar ut vägen.

Läs Min bror Lejonhjärta!

Övers. Rebecca Kjellberg

Tisdagstrion: Krig

1. Antikrigsromanen Johnny var en ung soldat (1939) av Dalton Trumbo kom ut ett par dagar efter andravärldskrigets utbrott. Den berättar om den unge amerikanen Johnny som under förstavärldskriget åkte till fronten i Europa i tron om att äventyr väntar. Han återberättar sin historia från sin sjukhussäng, fast i ett ”locked in” tillstånd. Romanen har jämförts med Remarques På västfronten intet nytt. Övers. Kerstin Gustafsson.

2. Sophies val (1980) av William Styron handlar om en blivande författare som efter andravärldskriget delar lägenhet i New York med en amerikansk judisk forskare och hans polska flickvän som överlevt koncentrationslägren. Hon är traumatiserad och parets relation är destruktiv, men författaren försöker hjälpa henne. Övers. Caj Lundgren.

3. Änglarnas svar (2011) av Stefan Einhorn berättar om en polsk förintelseöverlevande som i slutet av 40-talet börjar arbeta som barnsköterska hos en familj i Sverige och får stor inverkan på familjemedlemmarnas öden. Romanen hoppar i tiden genom decennier, visar hur ett krig sätter spår långt efter att det är över.

Läs och ge fler tips på temat krig på Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!

Jag är himmel och hav: en filosofisk undersökning av  graviditet, liv och jagets gränser (2022) av Jonna Bornemark

Fostret finns till innan förlossningen. Det förnimmer ljus och ljud utanför – och inuti (dess himmel och hav – smak och lukt). Det formas inuti och senare utanför (om det inte dör).

Att vara gravid innebär att möta livets början i närvaro av döden och är en existentiell erfarenhet. Som gravid försökte Bornemark prata om det existentiella med sin omgivning och mödravården, men bemöttes med orden ”Ja, visst är det fantastiskt!” – och samtal uteblev (s.8).

Den västerländska logiken räcker inte till för att tala om detta och nya ord måste till – nya begrepp för ”jag” och ”du”; ”Jag är inte detsamma som jag. Jag är mer än det jag förstått som ’jag’. Jag bär på ett du utan entydig åtskillnad” – ”ett dugaj” (s.86).

Liv finns endast i individer, men individerna hänger samman i sina genomsläppliga gränser (s.146). För att kunna omformas måste de genomströmmas av vätska, luft och föda…

”vi är en

vi är två

vi är både en och två

vi är varken en och två

vi är alla

och varje rad

vi är ingen

helt

sann”

Filosofen Bornemark växlar mellan dikt och filosoferande. Det ena stärker det andra. Det är en hissnande läsning.

Läs Jag är himmel och hav!

Tisdagstrion: Böcker jag börjat på men inte orkat läsa klart

Långa böcker är min akilleshäl!

1. Ett litet liv (2015) av Hanya Yanagihara handlar om fyra vänner i New York. Under flera decennier (återgivna på 732 sidor) får läsaren följa vännerna genom glädje och sorg. Övers. Niclas Nilsson

2. Kriget har inget kvinnligt ansikte (2012) av Svetlana Aleksijevitj är ryska kvinnliga soldaters berättelser från andra världskriget samlade på 447 sidor. Det är fruktansvärda vittnesbörder. Övers. Kajsa Öberg Lindsten

3. Ankor, Newburyport (2022) av Lucy Ellmann är en 1006 sidor lång medvetandeström hos en medelålders nutida hemmafru i Ohio. Hon grubblar över samtiden, oroar sig över sina barn och ältar det som har varit. Övers. Eva Åsefeldt

Fler boktips på tema ”Böcker jag börjat på men inte orkat/velat läsa klart” finns länkat till Mina skrivna ord. Du kan själv ge tips där!

Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket (2006) av Gunnar Ardelius

Beskriver den första kärlekens uppgång och fall på poetisk prosa. Den vackra titeln speglar språket i romanen (det är vackert) och sammanfattar väl vad den första kärleken är: Den är på riktigt (”…jag älskar dig så himla mycket”) – och nödvändig för ens utveckling (”Jag behöver dig mer än jag älskar dig”); någon gång måste vara den första (För få blir det den sista).

Det är nittiotal. Huvudpersonen Morris drömmer om en framtid med sin Betty (vill leva som Brandon, Kelly, Dylan och Steve i Beverly Hills 90210) och i verkligheten finns hans bagage (en förälder som är bipolär och en som är nykär – båda maniska) som han bär på samtidigt som sin egen förälskelse. Oavsett bagage tar förälskelser slut, men hindrar ens bagage förälskelsen från att övergå i djupare kärlek?