Att resa sig upp och gå (2022) av Victoria Silvstedt tillsammans med Leif Eriksson, Martin Svensson & Kristoffer Cras

I egenskap av modell befinner sig Victoria ofta i kvinno-/människofientliga miljöer och att resa sig upp och gå har hon gjort många gånger.

Det är feel-good att läsa om hur hon hanterat modefotografer, Donald Trump, Harvey Weinstein och possessiva pojkvänner. Kanske skulle det bli en bra film?

Trauman och svärta saknas dock. Victoria hade en trygg uppväxt där svårigheter övervanns eller ledde till något gott:

Familjen flyttade ofta, men flyttarna gjorde familjemedlemmarna tajta – och deras flyttlass gick till allt finare och finare hus.

Victoria var blyg som barn och följde sin mamma i kjolarna – tankade trygghet som skulle bära henne genom livet, ge henne integritet att resa sig upp och gå när så behövdes.

Föräldrarna bejakade Victorias intressen. När hon ville rida fick hon en ponny och när hon älskade skidåkning åkte de med henne till fjälls varje helg. När en modellagent upptäckte henne och hon blev nyfiken på modellyrket klev mamman in och dikterade villkoren.

Victoria tävlade som ung i både störtlopp och hästhoppning och hon tror att hennes vinnarskalle har gynnat henne i modellbranschen; hon ger aldrig upp och håller huvudet kallt (inga droger).

Victoria tackar ödmjukt sin familj för framgången. Att få vara ett mammigt barn lönar sig.

Läs Att resa sig upp och gå!

En varg söker sin flock (1989) av Ulf Lundell

Ulf Lundell, 39 år, skriver om sommaren 1989: Han är nykter alkoholist sedan ett och ett halvt år, reser till Västkusten, Göteborg och Liseberg tillsammans med sin gravida fru F och sina tre barn från ett tidigare äktenskap (Kalle, Sanna, Love). Sedan åker han vidare med frun till Köpenhamn, Blekinge – ensam mot Stockholm, Luleå – och med frun till Sousse, Tunisien…

Han reflekterar över sitt liv, över Springsteen, Hemingway, ”42-åringen” (”Palmes mördare”), rikspolischefen, massakern på Himmelska fridens torg, klimatet, illusionen om evig tillväxt, skinheads…

Detta kommenterande av världsläget och sitt privatliv påminner om Lundells Vardagar 1-11 (2018-2024), men En varg söker sin flock saknar tyvärr styckeindelning och Vardagars diktliknande format (en enda smal luftig spalt per sida). Hellre en tjock luftig bok på 700 sidor än en tunn textkompakt bok…

Jag skulle varmt rekommendera En varg söker sin flock om inte texten vore så kompakt… Det är dock intressant att se i backspegeln på 1989 och på det liv Ulf Lundell levde då.

Jag känner sympati när jag läser om hans liv; han får inte vara ifred för folk: ”Skepparen tycks ha tagit med detta sällskap, far, mor, gravid dotter, svärson, för att få tillfälle att göra en fisketur med kändisen [Ulf Lundell], bekanta, let’s have a performance, jag mönstrar, jag står stängd vid relingen. Vi åker båt, jag, mina tre barn, skepparen och en familj i aktern som jag är så illa berörd av för att jag känner att dom äter på mej och tar någonting ifrån mej som dom timmar senare kan gå iland med och lägga på bordet inför andra, noja noja noja, yrkesskada…” (s.32).

Jag tycker om hans informella stil (dom,mej,mej,dom); den är varm och uppriktig, bär berättelsen ända in i vår tid.

Tålamod (2020) av Djaïli Amadou Amal

Det utspelas i nutida Kamerun och handlar om två systrar som blir bortgifta mot sin vilja vid unga år, men också om en förstafru som får en medhustru. Allt för att männen ska bli lyckliga. ”Jag gifte mig med dig för att bli ännu lyckligare!” klagar mannen på sin andrahustru när det polygama äktenskapet knakar i fogarna…

Författaren beskriver ett polygamt äktenskap där kvinnor och barn lider för mannens skull. Kvinnor är som talande husdjur, har inga rättigheter, misshandlas fysiskt och psykiskt, ofta med barnen som vittnen – eller som slagträn.

Författaren beskriver hur en tonåring blir bortgift med sin kusin, trots att alla vet att han är drogberoende och våldsam. Han våldtar och misshandlar henne på bröllopsnatten, vilket familjen hör och finner pinsamt (hon skrek så högt!) men:

”…de skulle trots allt be Moubarak att lägga band på sin passion, med tanke på att min skada krävde flera stygn. De tröstar mig. Så är det att vara gift. Nästa gång kommer det att gå bättre. Och dessutom är det här vad tålamod går ut på, munyal, som vi alltid säger […] Läkaren hade inte reagerat heller. Det som skett var helt normalt. Jag var bara lite känsligare än andra nygifta. Min make var ung och förälskad!” (s.53).

Det är absurt och upprörande. Författaren själv blev som 17-åring bortgift med en äldre man och ingick i ett polygamt äktenskap, vilket ger texten tyngd. Författaren ger insyn i hur det kan vara i arrangerade och polygama äktenskap. Gripande kvinnoöden. Viktig läsning.

Läs Tålamod!

Översättning: Lisa Marques Jagemark (2023)

All min kärlek (2023) av Agnes Lidbeck

Två unga väninnor lär känna två unga män (också vänner) på en skidort i början på 2010-talet. Ett möte som innebär både slut och början – samtidigt som deras öden är sammanflätade för alltid.

Författaren berättar episodiskt, hoppar fram och tillbaka i tid och rum – börjar med slutet: En statlig utredning om oliktänkande medborgares försvinnanden (2026-2032) skriven av en av romankaraktärerna. Romanen utspelas alltså delvis i en dystopisk framtid.

Intrigen är intressant och skrivs avskalat fram: ”De följer henne till dörren, mannen är den som blippar nyckelkortet. De kliver inte in med henne. ’Vi återkommer’, säger kvinnan, och Petra vänder sig om mot en dörr som redan är stängd. Hon vill inte ta i handtaget, för hon vill inte veta att det inte går att öppna”.

Ibland blir det för fragmentariskt och jag får svårt att skapa mig inre bilder. Romankostymen hade nog behövt fyllas ut.

Läs All min kärlek! Även om den ibland känns diffus är den läsvärd med sin intressanta intrig i dystopisk miljö.

Att skriva. En hantverkares memoarer (2000) av Stephen King

Stephen King ger goda råd till den som vill bli författare:

Skriv och läs mycket – hela tiden! ”Själv läser jag långsamt, men jag brukar ta mig igenom sjuttio eller åttio böcker per år [!], mest skönlitteratur”, skriver King (s.94). Han njuter av att läsa (granskar inte böckerna), får känsla för vad som är ”lagom”, bygger omedvetet ut sitt ordförråd.

Utgå från en situation, skriv inte en intrig (=”tråkmånsens redskap”), menar King, som vill sätta ”huvudpersoner i en svår situation och sedan se hur de försöker ta sig ur den: ”Tänk om en ung mor och hennes son blir instängda i sin trasiga bil på grund av en rabiessmittad hund? (som situationen i Cujo)”.

Skriv om vad du vill och färga det med din erfarenhet! Läsare tycks särskilt gilla att få insyn i din yrkesutövning. En science fictionälskande rörmokare ska således skriva en roman om en rörmokare på en rymdfärja, enligt King.

Satsa på miljöbeskrivningar; de engagerar läsarens alla sinnen. Personbeskrivningar kan däremot störa läsarens egna bilder (av t.ex. ett mobboffer) och skapa konflikt mellan läsare och författare.

Börja inte in medias res! Börja från början! King är läsaren som ”vill börja i början och sluta i slutet”. Han hänvisar till J K Rowlings mästerliga bakgrundshistorier (hennes karaktärer får inte flashbacks!).

Använd inte adverb! (Han stängde dörren HÅRT). Sammanhanget berättar hur en person stänger en dörr varpå adverbet blir överflödigt.”Vägen till helvetet är stenlagd med adverb, och jag kommer frimodigt vittna om detta på gator och torg. De är med andra ord maskrosor”, skriver King. (Han är ofta rolig i sin rådgivning).

Stryk 10% av texten när du skriver andra utkastet – det är ”en sorts litterär Viagra” (s.168). Låt texten ligga i byrålådan i sex veckor så går det lättare att stryka, eftersom det då känns som att du dödar någon annans darlings, hävdar King. Efter sex veckor hittar du även hål i handlingen som du inte upptäckt tidigare.

Boken innehåller många många fler råd som samtliga underbyggs med exempel ur Kings liv, hans egna eller andras verk. Mycket intressant.

Läs Att skriva! En lättsam och underhållande bok som gör en sugen på att skriva!

Översättning: Ola Larsmo

Love hack (2023) av Isabel Nylund

Småbarnsföräldrarna Niko och Julia vill ha ut mer av sina liv genom att ha ett öppet förhållande: De får ha affärer förutsatt att de inte blir kära, att de sköter det diskret, sover hemma och inte låter det gå ut över barnens vardag.

Därtill ska älskaren/älskarinnan vara okänd för den andra och det ska användas kondom. Sist men inte minst: ”Vi [Niko och Julia som kärlekspar] kommer alltid först”, vilket blir svårt; de har självcentrerade personligheter båda två.

Övriga förhållningsregler ovan visas även vara svåra att följa. (Det finns t.ex. ingen garanti för att en älskare/älskarinna är okänd för den andra…). Parets ”love hack” kommer att utmanas under berättelsens gång, blad efter blad – boken blir en bladvändare.

Att följa paret – och omgivningens blandade reaktioner på den nya livsstilen – är både intressant och komiskt med många dråpliga sammanträffanden och incidenter. Ibland fastnar skrattet, som när Niko och Julia kallar en älskare/älskarinna för ”dildo med själ”.

Efter att ha läst Love hack är jag känslomässigt dränerad men upplyst; den känns autentisk i all sin dråplighet.

Läs Love hack! En roman om att trotsa vardagens tyngdlag av Bolibompa.

Tisdagstrion: SOL ☀️

1. Staden i råttans år (2023) av Lina Kumlin utspelas i Stockholm under pandemiåret 2020 och skildrar livet för en ung tjej, en äldre kvinna, en undersköterska och en taxichaufför. Ett värdefullt tidsdokument.

2. Om bara (2001) av Vigdis Hjorth handlar om en gift småbarnsmamma som blir besatt av en gift äldre man och familjefar. Översättning: Jens Hjälte.

3. Love hack (2023) av Isabel Nylund är en komedi om ett gift par i 40-årsåldern som kommer överens om att ha ett öppet förhållande, vilket inte blir som de har tänkt sig.

☀️

Fler tips på temat finns länkat på Tisdagstrioanordnaren Ugglan&boken

Mjölkat (2023) av Sanna Samuelsson

Om att komma tillbaka till sin barndoms marker, vandra runt bland sin barndoms lukter och inte kunna motstå frestelsen att ta nyckeln under krukan, låsa upp och stiga in i sitt barndomshem, som numera är någon annans sommarstuga.

När som helst kan ägarna komma hem, men huvudpersonen installerar sig, äter av deras mat och sover mellan deras lakan… Det är spännande.

Undertonen är sorgsen; huvudpersonen lämnade mot sin vilja för flera decennier sedan denna plats, som då var hennes familjs mjölkgård. Den gick i konkurs som så många andra småskaliga bondgårdar i slutet av 1900-talet.

”Mjölkat” var familjens benämning på bondgårdens huvudsyssla: ”…på gården var det mjölkat som mätte tiden, kornas biologiska behov. De ville jämt bli mjölkade. Det var deras begär vi rättade oss efter. Att bli tömda, och sen äta, och sen sova och så tömmas igen” (s.98).

Huvudpersonen identifierar sig med korna, associerar till dem när hon ser sig själv i spegeln, äter, sover, har sex. Hon har erotiska minnen av ett ex i staden och det finns en erotisk spänning mellan huvudpersonen och barndomsvännen, som bor kvar nästgårds.

Författarens jämförelser mellan människa och djur ger styng av ekokritik: Människan liknar andra arter, är ett djur bland djur.

Naturen och tingen är besjälade – staden hulkar, hus blöder, smultron förtvinar och komockor puttrar i solen. Fantastiskt språk!

Läs Mjölkat! En stark läsupplevelse.

Vem har sagt något om kärlek? Att bryta sig fri från hedersförtryck (2021) av Elaf Ali

Journalisten Elaf Ali skriver om hur hon växte upp i Sverige under hedersförtryck och om hur hedersnormerna påverkat henne in i vuxenlivet:

”… det är förnedrande att som trettiotvååring fortfarande få höra av mamma att jag borde skaffa barn med min kusin, när jag ägnat en stor del av mitt liv åt att informera henne om hur trött jag blir av hennes förslag på potentiella makar. Dessutom är jag inte så sugen på att krysta ut en unge med fyra armar och tre ben” (s.223).

Som barn försökte Elaf med olika ursäkter dölja varför hon inte kunde vara med på simning, ridning, lägerskola, skolbal och sitt eget studentfirande. ”Det här är boken jag önskar fanns när jag växte upp. Jag hoppas att den kan hjälpa andra som befinner sig i liknande situationer”, skriver hon.

Elaf varvar sin egen historia med korta fotnotstödda faktakapitel om hedersnormer, hedersvåld, tvångsgifte, om utsattas olika förhållningssätt samt intervjuer med Elafs föräldrar. Pappan minns inte allt han utsatte henne för, men är ångerfull idag (”…jag vet att jag tog det till en annan nivå”, säger han).

Läs Vem har sagt något om kärlek?! En lärorik och läsvärd bok om hedersförtryck.

Tisdagstrion: Strand

1. Stål (2012) av Silvia Avallone handlar om två trettonåriga tjejer i en italiensk industrikuststad. Från stranden ser de turistön Elba men varken de eller deras familjer har varit där; stadens stålverk som försörjer dem är deras fokus.

2. Gruppen (2023) av Sigge Eklund handlar om en svensk museipraktikant i Madrid som följer med sina nyfunna och mer framgångsrika vänner på semester till Barcelona med omnejd, där de hänger på stranden och ”Huden flagnar och fjällar som färska wienerbröd.” Boken var ingen hit för mig men dock för många andra som uppskattar Eklunds miljöbeskrivningar och relationsdramatiken i resesällskapet.

3. En ö i havet (1996) av Annika Thor handlar om ett flyktingbarn under andra världskriget, som blir placerat hos en svårmodig kvinna på en ö utanför Göteborg. Barnet badar inte på en hel sommar, sitter endast på stranden; hon vägrar att ta på sig kvinnans gamla baddräkt som hon fått ärva. En ö i havet är den första delen av fyra – en mycket bra bok-serie.

Fler boktips på tema strand finner du länkade här på Ugglan&boken!