Jag har en fäbless för äldre facklitteratur som behandlar ett i skrivande stund dagsaktuellt ämne. När jag läser kastas jag tillbaka i tiden, minns hur det var och jämför med vad jag vet idag.
Dessa böcker läste jag när de kom ut, men funderar på att läsa igen – jag tror att de skulle tåla en omläsning:
1. Hundra och en dag (2004) skrev Åsne Seierstad före- och under Irak-kriget år 2003 på plats i Irak. Makthavarna kände hopp medan folket oroade sig över framtiden… Idag har vi facit.
2. Flickan och skulden (2003) av Katarina Wennstram handlar om olika rättsfall där män friats från våldtäkt på tveksamma grunder. Det var innan metoo och samtyckeslag.
3. Det svenska hatet (2016) av Gellert Tamas ger en lägesrapport över rasismen år 2016. Vart har hatet tagit vägen nu?
Fler boktips på temat finns länkade på Ugglan&boken! Ge där gärna dina boktips 🙏
Herr K[afka] har misskött sitt arbete. Är det därför han har hamnat i en rättsprocess? Han vet ej, väntar på klarhet och besked, hålls på halster av domstolen, som huserar på vinden i ett sjaskigt hyreshus. Han vågar inte ifrågasätta denna domstol, vågar inte fråga efter ”den riktiga domstolen”. Det råder bildligt och bokstavligt lågt till tak (han måste ha en kudde på huvudet för att inte slå i taket). Klaustrofobi.
När Herr K. klagar på att han häktades i sin säng mitt i natten döms ”vaktarna” som utförde häktningen till prygelstraff, vilket inte var herr K:s intention; han ville komma åt organisationen bakom processen – inte enskilda individer. Allt K. gör tycks förvärra situationen – skapa skuld och ångest hos honom själv.
Jag läste Processen i samband med att jag insjuknade i influensa – drömde mina feberdrömmar om den – och har därför svårt att göra den rättvisa. Processen kan tolkas som en inre rättegång (nattlig rannsakan hos människan som vaknar upp mitt i natten och badar i ångest) men också appliceras på samhället; mycket i det ter sig kafkalikt.
1. Farväl till skammen (2022) av Ouissem Belgacem utspelas i en professionell fotbollsklubb där spelaren Ouissem bär på en hemlighet som laget aldrig skulle acceptera: han är homosexuell. Ouissem förtrycker sig själv för att passa in, mår mycket dåligt. Självbiografiskt.
2. Djurdoktorn (1973) av PC Jersild utspelas på ett laboratorium där alla anställda är iklädda vita rockar och så även huvudpersonen Evy – djurdoktorn med oklart uppdrag. När djuren far illa tar hon dock deras parti…
3. Översten sover inte (2023) av Emilienne Malfatto handlar om översten som hemsöks om natten av sina tortyroffer, men också om generalen som han lyder under – och soldaten som är hans assistent.
1. Den sista sommaren (2024) av Karl Enn tar avstamp i sommaren 2020 då en tolvåring som rastade hunden hamnade mitt i en gänguppgörelse och sköts ihjäl. Journalisten Enn skriver om gärningsmännen, offren och samhällsutvecklingen sedan dess.
2. Sista brevet från Sverige (1959) av Vilhelm Moberg är den sista delen av fyra om den svenska nybyggarfamiljen som lyckats etablera sig i Minnesota men möter svårigheter pga sjukdom, inbördeskrig och lokala uppror.
3. Den siste teaterdirektören (2024) av Johan Hilton handlar om Kulturhus- och stadsteaterchefen Benny Fredriksson som fick sparken 2017 efter ett nyhetsdrev där han framställdes som en fruktansvärd chef. I denna bok ger kollegor, uppdragsgivare och anhöriga sina versioner av Benny och drevet.
1991 börjar Saga på Södra Latins gymnasium. Hon är ett år yngre än sina klasskamrater och ser dessutom yngre ut än sin ålder – men tar sig trots det in på Stockholms uteställen, där hon träffar på vuxna män som ”Stockholms vackraste man” och ”Regissören”.
Saga blir besatt av ”Stockholms vackraste man” (som är mer än dubbelt så gammal). Kanske kommer besattheten av att hon saknar en pappa (”När jag var liten trodde jag att Yves Saint Laurent var min far…”). Kanske är hennes besatthet existentiell (ett försök till mening och mål – en avståndsförälskelse som spårar ur när den blir fysiskt uppnåelig).
Saga är både skör och stark, ingen rödluva. Hon är stark bland jämnåriga, men svag i en kontext där hon saknar erfarenhet: Saga tror att hon dissas av ”Stockholms vackraste man” på grund av sina personliga brister och fel. Hon förstår inte att han i grunden är trasig som raggar på henne – en 15 åring (och att som 35 åring ha en affär med en 15-åring är en social katastrof…).
Sagas berättelse utspelas under åren 1991-1999 när rädslan för hiv är överhängande, när övergrepp sker men inte kallas vid dess rätta namn. Mobiler finns men många vägrar initialt att ha dem; de vill inte bli nådda jämt. (Utan mobil finns det hopp om att någon kan ha ringt till ens stationära telefon när en är ute ((dock har inte ”Stockholms vackraste man” Sagas nummer…))
Ramqvist kontrasterar effektfullt hemska händelser i världen med händelser ur Sagas liv (Dödandet i Rwanda kontra en middag med ”Stockholms vackraste man”). Ibland blir det absurt – ibland tydligt att lidande tar sig olika former.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna roman; den väcker många tankar. Det är andra gången jag läser den (10 år sedan sist) men ändå känns läsupplevelsen ny.
Alltings början är som en syster till Jävla karlar av Andrev Walden; Alltings början innehåller också jävla karlar – och allvar blandas med svart humor.
1. Längtans blåa blomma (1944) av Alice Lyttkens är del 2 av 3 om en borgerlig Stockholmsfamilj i början av 1800-talet, där familjehemligheter kommer upp i dagen och får konsekvenser för sladdbarnet i familjen. Finns filmatiserad på SVT.play.
2. Vit oleander (1999) av Janet Finch handlar om 15-åriga Astrid, som hamnar på fosterhem efter att hennes mamma blivit dömd för mord. Fosterhemmen avlöser varandra… Filmatiserad (2002).
3. Lila hibiskus (2003) av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om en tolvårig flicka i Nigeria vars pappa är en firad folkhjälte som bakom lyckta dörrar plågar familjen med sitt kontrollbehov.
Arno (f.1968) skriver sin livshistoria där containerletande varit en viktig ventil, en hemlighet som han anförtrott några få, bland annat K (hans stora kärlek). Han fortsätter att gräva i containrar även efter att ha blivit rik och känd författare, men aldrig att han blir igenkänd som kändis bland soporna.
”Min osynlighet var en följd av min koncentration på det jag gjorde, jag betedde mig som om inte ens en skottlossning på slutet av gatan skulle kunna distrahera mig”, skriver Arno (s.92). Han drabbas ofta av en obeskrivlig lyckokänsla över containerskatterna han funnit. Ibland blir han stött (som när han finner ett exemplar av sin egen bok Vi har det bra).
Arno delar med sig av sin livsvisdom, refererar till Bourdieu, Proust, Rimbaud (Inga kvinnor!), men det känns snarare som att han har att lära; han hör hellre om människors glädjeämnen och lidanden på avstånd i en roman, än på hemmaplan av sina medmänniskor. Jag tycker synd om hans livskamrat K, tycker att hon borde lägga ned renoveringsprojektet Arno.
Ibland bryts Arnos distanserade hållning till medmänniskorna, t.ex. i skildringen av hans demente far på ålderdomshemmet: Fadern håller hårt i Arno med ena handen så sonen inte ska kunna gå, samtidigt som han äter med den andra (s.109). En rörande bild.
Arnos berättelse får mig att minnas låten ”Container” (1992) av David Shutrick:
”Det finns en doft som man kan känna Varje vår när de ska smälta de är så lite kan man tycka Men i sverige är det mycket
Jag ville göra upp med vintern Jag vill röjja upp i röran Jag gick till en container Och skulle kasta grejer Men de fanns så fina saker Som ja fick med mej tillbaka
Ja har hittat allt man kan tänka sej I en blå container fann jag dej Eller om du fann mej, vi har grälat om det där
Det finns saker pengar inte kan ge Du håller inte med om de
Men vi fann varann De bästa i mitt liv har varit gratis
Hon titta mot ett fönster Där stog en man och rökte Hon viska vi försökte, alldeles för länge
För dagarna blev lika Och tiden den gick snabbare Vi försökte väll och bromsa den Med dom sista slantarna Men backarna blev brantare, och brantare
Ja har hittat allt man kan tänka sej I en blå container fann jag dej Men om du fann mej, vi har grälat om det där
Det finns saker pengar inte kan ge Du håller inte med om de
Men vi fann varann De bästa i mitt liv har varit gratis”/ David Shutrick
”Container” skulle bli ett bra soundtrack till Den lyckliga hemligheten om den blev film; dess innehåll repellerar väl.
1. Böckerna om Alberte (1927-1940) av den norska författaren Cora Sandel är en sann läsupplevelse. Den blyga Alberte växer upp i en borgerlig och inskränkt familj i början av 1900-talet men lyckas som ungdom ta sig till Paris, där hon lever bohemliv och förverkligar sina författardrömmar. På bilden är Bara Alberte (1940) del 3. Böckerna kan läsas fristående. Nyöversättning: Gun-Britt Sundström
2. Svindlande höjder (1847) av Emily Brontë är en känslosprakande läsning som jag återkommit till flera gånger under mitt liv – lika underbar varje gång. En kärlekshistoria mellan ett hittebarn och dottern i familjen som tog hand om barnet (vilket inte är friktionsfritt i 1800-talets England). Övers. Birgit Edlund
3. Sonja Åkessons fantastiska dikter (1957-1977) har jag burit med mig och kan citera i sömnen. På bilden är diktsamlingen Vara vit mans slav och helt andra dikter i urval av Jenny Tunedal (2007).
Översten sover inte; alla han torterat hemsöker honom om nätterna.
Under sina förhör har han en assistent, en ung soldat, som är oengagerad i uppgiften (kanske även ifrågasättande, funderar översten, som går i tankar på att anmäla denne).
Översten har en lång erfarenhet som torterare, har arbetat för flera olika regimer och ibland hängt löst – hänger han löst? Hur ser den nuvarande generalen/diktatorn på honom?
Den allvetande berättaren vandrar mellan Översten, assistenten och Generalen – ger skilda perspektiv på huvudpersonen (Översten) och hans gärningar. Romanen har även ett jag-perspektiv; invävda i prosan finns dikter där diktjaget är Översten.
Läs Översten sover inte. En intressant studie i ondska.
1. Fallna kvinnor (2013) av Eva F Dahlgren handlar om de intagna kvinnorna på Statens tvångsarbetsanstalt i Landskrona på 1920-1930-talet. Här har de hamnat pga lösdriveri/prostitution, men den egentliga orsaken är mäns utnyttjande av deras fattigdom. Boken är en dokumentär (baserad på brev, polisrapporter, journaler, dagböcker) med fiktiva välskrivna inslag.
2. Rysk dagbok (2007) är det sista den ryska oppositionella journalisten Anna Politkovskaja skrev innan hon mördades 2006. Boken gavs ut postumt och i den förutspår hon den utveckling av Ryssland som senare skulle bli.
3. Jag Elton John (2019) av Elton John mindes jag som en feel-good självbiografi, men även om han inte var mobbad som barn hade han det inte lätt med sin våldsamma far och sin självupptagna mor.
Fler tips på temat ”öron, näsa eller mun” finner du samlade på tisdagstrioanordnaren Ugglan&bokens sida!
bokologen.se 