Resa i månljus (1937/2015) av Antal Szerb

När ett ungt ungerskt rikt par åker på bröllopsresa till Italien drabbas den äkta mannen Mihály av ungdomsnostalgi, vilket får honom att handla därefter. Det ena leder till det andra och bröllopsresan blir inte alls som de tänkt sig.

Med tillbakablickar fångas anledningar till hans nostalgi in. Vissa av nostalgi-objekten lever i berättelsens nu och är liksom paret på resa genom mellankrigstidens Europa. Med parallellhandlingar förlagda runt om i Europa berättas deras eskapader och öden.

Romanen innehåller målande miljöbeskrivningar som ibland blir komiska, på gränsen till sexistiska: ”Landskapet som hade sett så underbart ut från tåget, mellan Bologna och Florens, var nu blött och frånstötande, som en gråtande kvinnas ansikte som sminket runnit av” (s.75).

Berättaren är allvetande, flyger som ett bi från blomma till blomma och återger karaktärernas tankar och avsikter. Det behövs eftersom karaktärerna till synes ofta tycks handla irrationellt.

Berättelsen påminner mig om Mary Shelleys Frankensteins monster, men monstret är istället en svunnen tid i Mihálys liv som han likt professor Frankenstein återupplivar. Ett århundrade innan Mihály och hans fru semestrar i Italien reste Mary Shelley och hennes man poeten Percy runt i landet, led av nostalgi, levde dekadenta liv. Percy omnämns i Resa i månljus.

Det italienska landskapet speglar Mihálys inre tillstånd av nostalgi; överallt finns fornlämningar från romartiden och han vill kliva av tåget i varenda stad för att inte missa något. I Rom plockar han på sig skärvor från tvåtusenåriga lerkrukor samtidigt som romerska barn runt omkring krossar krukskärvor i sina lekar. För Mihály är det förgångna högst levande.

Szerbs skruvade berättelse med dess starka vackra bilder lever – den skulle bli en bra Wes Anderson eller Quentin Tarantinofilm.

Läs Resa i månljus!

Övers. Maria Ortman (2015)

Tisdagstrion: Snö

1. I Vinternoveller (2018) av Ingvild H. Rishøi är snön kuliss och antagonist; novellernas huvudpersoner kämpar med sina personliga problem i snö/kyla – en ytterligare fiende. Rishøi skriver empatiskt och engagerande. Läs! Övers. Stephen Farran-Lee och Nils Sundberg.

2. I Din vilja sitter i skogen (2024) av Mattias Timander tar huvudpersonen beslutet att lämna sin skogsstuga för Stockholm efter att ha fått påhälsning mitt i midvinternatten av en älg. Det är inte hela anledningen – bara droppen. Frågan är om livet i Stockholm blir bättre. Vacker och tänkvärd bok. Läs den!

3. I Att resa sig upp och gå (2022) av Victoria Silvstedt, Leif Eriksson, Martin Svensson & Kristoffer Cras berättar Victoria om sin uppväxt i norra Sverige. De snöiga vintrarna bidrog till att hon testade vintersport, fastnade för störtlopp och kom på fjärde plats i 1989 års ungdoms-störtlopps-SM. Hennes vinnarskalle hjälpte henne senare i modellkarriären, fick henne att hålla huvudet kallt (inga droger) och att ställa krav – att resa sig upp och gå när något missgynnade henne. Upplyftande läsning! Läs!

Fler boktips på tema snö finns länkade på Mina skrivna ord

Teori om en underkastelse (2025) av Camila Sosa Villada

Läs om en transkvinnas liv i dagens Argentina

Hon är en firad skådespelerska, i texten kallad ”skådespelerskan”, men hon har inte alltid haft denna upphöjda position, vilket blir tydligt när hon tillsammans med man och sexårig son besöker sin familj på landsbygden där hon föddes som pojke. Här blir ”skådespelerskan” istället ”dottern” och här finns ”modern”, ”fadern”, ”skådespelerskans bror”, ”svägerskan”, ”pojkens kusin” samt ”snickaren” och ”fyllot”. Ingen karaktär namnges – kanske för att betona rollers betydelse.

Skådespelerskan sitter löst på sin upphöjda position; en kvinna utan vagina saknar en självklar roll. Hur kan hon ha en kvinnoroll i en pjäs när det finns skådespelerskor med vagina? Hur kan den homosexuelle advokaten gifta sig med henne – och inte med en annan man? Är hon lämplig som fostermor? ifrågasätts skådespelerskan.

Med underkastelse och sexuella förbindelser parerar hon att falla från sin position och förlora sina roller privat och professionellt, men ibland brister hon. ”Bli inte galen sådär som du brukar”, får hon höra.

Jag lever mig in i hennes livsvillkor – och hon har min empati oavsett vad hon gör; hon kämpar för sin existens. Vem är hon i relation till andra om hon inte är ”skådespelerskan” eller ”dottern”? Ingen människa en ö – hon måste ha en roll.

Sosa Villada är transkvinna, gräver där hon står. Hon skriver i tredje person men vissa karaktärer får monologer. Det blir en bra balans mellan närhet och distans – jag sträckläser.

Läs Teori om en underkastelse! En gripande roman med ett nytt perspektiv på att vara kvinna.

Översättning: Hanna Nordenhök

Tack Wahlström&Widstrand för recensionsex!

Tisdagstrion: Gult omslag

1. Konsten att fördärva sitt liv – eller inte (2020) av Stefan Einhorn är en självhjälpsbok för att förändra sitt liv med utgångspunkt i hur man fördärvar sitt liv – och sedan tar sig ur fördärvet. Humoristiskt och intressant grepp.

2. Jag går och lever (2021) av Mirja Unge handlar om en tonårstjej som går och lever, överlever dag för dag i en dysfunktionell familj och skolmiljö.

3. En halv gul sol (2007) av Chimamanda Ngozi Adichie innehåller kärleksdramatik förlagd i svältens Nigeria där ett inbördeskrig rasar i slutet på 1960-talet.

Få fler gula boktips hos Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

Din vilja sitter i skogen (2024) av Mattias Timander

Hemma i byn sticker berättarjaget ut med sitt bokintresse, men han hoppas hitta likasinnade i Stockholm, där han har ett ankare i en gammal gymnasiekompis som jobbar på bokförlag.

På vacker dialekt berättar han om att komma från glesbygden till storstaden: ”Dom skulle ha betalt för att hänga jackan in, det var motorcykelklubben som stod i garderoben och tydligen dit pengarna gick men jag hade ingen jacka utan Helly Hansen…”

Det vackra sitter i ordföljden när partiklar och pronomen senareläggs i satsen (”hänga jackan in” eller ”Att böckerna ätit det sista grå av hjärnan min”)”. Det är ordkombinationer som värmer.

Stockholm blir inte som han har tänkt sig; det finns en kulturell språkförbistring: En bartender säger ”fan vad ni super” utan att flina. En författare börjar nästan grina när berättarjaget tolkar dennes bok ”fel”. ”Det är inte en bok om filosofen, det är en bok om tiden!” säger författaren till berättarjaget.

I interaktion med andra byggs berättarjagets ”stadsspråk” upp till att mer och mer likna ”storstadsspråket”, Han blir tvåspråkig både kulturellt och bokstavligt.

Han umgås med skönlitterära texter (Bernhards, Mondianos, le Clezios, Flauberts och många fler) vilka blir lika närvarande i Timanders roman som Timanders egna karaktärer och väcker mina gamla läsminnen till liv. ”Nu går sista visan, dig vill jag sjunga för, vi behöver varandra, du och jag och de andra som står utanför…” är Carl Antons ord som jag inte hört sedan min mormors tid.

Läs denna vackra och tänkvärda roman om att bryta upp gammalt och nytt.

Tisdagstrion: Kungar

1. Den motvillige monarken. Carl XVI Gustaf (2010) av Thomas Sjöberg är en tänkvärd biografi över kungen som motvilligt är kung. Han blir granskad och offentligt dömd för sin personlighet och sina tillkortakommanden.

2. Lille kung Mattias (1923) av Janusz Korczak högläste min mellanstadiefröken för oss på 1980-talet. Jag levde mig in i berättelsen om elvaåringen som blev kung och jag hoppas på en nyutgåva. Övers. Mira Teeman. Författaren dog i Treblinka.

3. Min bror Lejonhjärta (2024) av Monika Helfer är en läsvärd självbiografi om hennes relation till sin lillebror. Hennes far kallar lillebror för Lejonhjärta med anspelning på hjältekungen Richard Lejonhjärta, vilket sätter stor press på lillebrodern och följden blir katastrofal. Övers. Rebecca Kjellberg

Fler kungliga boktips hittar du på Mina skrivna ord, där du även kan ge tips på böcker på tema kungar.

Februari 33. Litteraturens vinter (2022) av Uwe Wittstock

Omslagsbild: Bokbål i Hamburg 1933, okänd fotograf

Wittstock visar dag för dag hur författare tystas i Tyskland i och med Hitlers maktövertagande den 30 januari 1933. ”Den som i slutet av januari avreste från en rättsstat [Tyskland] återvände fyra veckor senare till en diktatur”, skriver Wittstock.

Vissa författare lämnar landet direkt, medan andra dröjer sig kvar och kompromissar med sin integritet/sitt samvete – eller gör motstånd. Thomas Mann håller den 10 februari ett föredrag om Wagner, Hitlers favoritkompositör, men Mann tar upp Wagners hemliga drivkrafter, som går stick i stäv med nazismens sexualmoral. Jag håller andan.

Varje kapitel utgörs av ett datum från 31 januari fram till 15 mars och berättar om olika författares situation just detta datum. Nya inskränkningar drabbar författare varje dag och en brant stegring skapas genom kapitlen/dagarna.

I boken nämns många tyska författarnamn som är okända för mig. Jag känner till Thomas Mann och hans barn, Bertold Brecht, Erich Maria Remarque, Georg Büchner, Stefan Zweig.

Wittstock baserar sin berättelse på de tyska författarnas dagböcker, romaner och andra dokument (se gedigen källförteckning) – han beskriver författarna trovärdigt och levande.

Läs denna intressanta dokumentärroman – bortse från floden av okända författarnamn.

Översättning: Jens Christian Brandt

Patriot (2024) av Aleksej Navalnyj

Det är mycket intressant att följa Navalnyjs sovjetiska barndom på 1980-talet; den löpte parallellt med min kapitalistiska (Jag är född 1976, samma år som Navalnyj).

Han köade varje dag efter skolan i 40 minuter för mjölk till sin babybror (f.1983). Ibland fick han ingen.”Ett statsskick som inte kan förse alla sina medborgare med mjölk förtjänar ingen nostalgi”, skriver Navalnyj (s.59).

KISS visades i rysk teve i ett avskräckande syfte mot väst (KISS som i nazisternas SS! upplyste tevespeakern), men Navalnyj blev inspirerad och skrev KISS-loggan överallt på kvarterets staket.

I skolan hade han lätt för att lära och fick bra betyg – med undantag för uppförande. På universitetet var han lat, mutade till sig bra betyg, något han senare skämdes för.

Han hatade Gorbatjov för dennes långsamma reformer, men gav denne cred för Sovjets fall – och för att inte roffa åt sig, trots att möjligheten fanns.

Han hatade att bli jämförd med ”en ung Jeltsin”, eftersom Jeltsin skodde sig själv på landets bekostnad. Under 1990-talets första hälft stod dock Navalnyj på Jeltsins sida mot Enade Ryssland (Putins parti); han kände ännu inte till Jeltsins rofferi.

Under hela sitt liv slogs han mot Goliat – först mot utpressare i skolan och senare mot korrupta statliga makthavare. Han förgiftades med novitjok i augusti 2020, räddades på sjukhus i Tyskland, men ville ändå direkt tillbaka till Ryssland. ”Du behöver inte ha bråttom”, invände Angela Merkel vid hans sjuksäng (s.28). I januari 2021 återvände han för sina anhängares skull; han ville visa att han inte var någon som sviker sitt land.

Halva boken består av Navalnyjs dagboksanteckningar 2021-2024, skrivna på olika fängelser med skilda regler och livsvillkor. I ett av fängelserna noterar han små medmänskliga gester: En ögonläkare som presenterar sig med namn. En vakt som upplyser när det är fem minuter kvar på badtiden.

Han refererar oväntat till t.ex. Billie Eilish och Harry Potter. På ett av fängelserna menar Navalnyj att han har hamnat på Slytherins elevhem. Humor finns.

Läs Patriot! En tänkvärd och humoristisk självbiografi.

Övers. Lena Karlin och Peter Samuelsson.

Mitt liv utan dig (2020) av Betlehem Isaak

Betlehem Isaak (f.1993) skriver om sitt liv utan sin pappa journalisten Dawit Isaak, som sedan 23 år sitter i fängelse i Eritrea.

Hon minns när hon var sju (2001) och pappan skulle ”hämtas in på förhör” av polis, men innan hans händer bands och han fördes bort satte sig polismännen vid matbordet och åt frukost tillsammans med familjen. Hon minns ett besök på fängelset, att de var många fångar i pappans cell. Med dessa minnen växer hon upp i ett annat land, i Sverige.

Uppväxten i Sverige är tuff; det råder rasism, mobbning och ekonomisk utsatthet. Pappan som skyddade henne förut (avstyrde könsstympning) finns inte där. Det enda hon kan göra är att titta på månen och hoppas att han ser densamma. Så sorgligt.

Jag förväntade mig med tanke på titeln ”Mitt liv utan dig” att författaren skulle vända sig direkt till sin far med berättelsen, något som inte sker förrän på de sista sidorna. Det är synd; ett genomgående du-tilltal hade skapat mer närhet.

Författaren skriver i jag-form ur ett barns perspektiv, vilket här innebär ett skrivande på näsan (”Jag har på mig en blå tröja med texten ”Dream” på. Det betyder drömma…”). Det är lite irriterande.

Första halvan av boken handlar om författarens liv med pappan innan han fängslades och är en transportsträcka. Berättelsen hade stärkts av att börja i samband med gripandet (s.69) och ha tillbakablickar istället. Bokens sista sidor med du-tilltal är den största behållningen av min läsning.

Tisdagstrion: Tomtar

1. Tomten är vaken (2012) av Astrid Lindgren och Kitty Crowther baseras på Viktor Rydbergs dikt ”Tomten” (1881):

”Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken”…

På 60-talet skulle ett tyskt förlag ge ut den svenska barnbilderboken Tomten, vilken innehöll Rydbergs dikt samt illustrationer av Harald Wiberg. Förlaget ville dock inte ha med dikten i sin utgåva och Astrid fick uppdraget att skriva en prosatext till Wibergs illustrationer. Tomten är vaken innehåller texten Astrid skrev till det tyska förlaget, men Wibergs illustrationer är utbytta mot Kitty Crowthers.

2. Tomten (1960) av Viktor Rydberg och Harald Wiberg.

3. Viktor Rydbergs Tomten (2023) är illustrerad av Oscar Kylberg.

Fler boktips på tema ”Tomtar och andra nordiska väsen” finns länkade till Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare.