1. Lejon och lamm (2023) av Duraid Al-Khamisi handlar om gängkriminalitet sett inifrån en kiosk i ett utsatt område. Ögonen är kioskägarens, en äldre man som köpt kiosken innan gängkrigen började och som fått se allt från början.
2. Se på oss nu (2020) av Geir Gulliksen handlar om en gift medelålders man som på ett bröllop träffar en ung kvinna med bebis och inleder en affär.
3. Underbara människor (2023) av Christer Johansson handlar om kärlek över åldersgränserna ur mannens perspektiv. Han är euforisk, hoppas på den trettio år yngre småbarnsmamman. Hur ska det gå?
Få fler rosa tips på tisdagstrioordnaren Ugglan&boken där du även gärna får ge dina egna rosa tips!
Chimamanda Ngozi Adichie är fulländad författare redan i sin debutroman Lila Hibiskus. Hon om någon borde få Nobelpriset i litteratur
😑🙏.
Hennes böcker Lila hibiskus (2003), En halv gul sol (2008) och Det där som nästan kväver dig (2011) fick mig att i hjärtat förstå vardagsrasism, förstå att det finns kärlekspassion även under svår svält samt hur kolonialism lever vidare långt efter att kolonin i fråga blivit fri.
Lila hibiskus handlar om Kambili, 12 år, som är dotter till den fiktive folkhjälten/Amnestypristagaren Eugene Achike i Nigeria. Familjen lever ett tillsynes priviligerat liv, men bakom lyckta dörrar misshandlas mor och barn psykiskt och fysiskt av fadern, som är traumatiserad efter att i barndomen tagits under en katolsk prästs vingar.
Eugene är djupt troende katolik och förkastar sin barndoms gudar, har sagt upp kontakten med sin gamle sjuke far, eftersom denne tillber de gamla gudarna. Det är tänkvärt att läsa om Eugene som gör så mycket ont samtidigt som han gör mycket för mänskliga rättigheter. Att förstå att det är samma människa.
Kambili och hennes lilla familj är isolerad pga pappans agerande; när barnen väl träffar sina kusiner tas deras strykrädsla för snobbighet. Barnen blir dubbelt bestraffade; dels får de möta omgivningens förakt och dels straffas de hemma för att aldrig vara tillräckligt gudfruktiga.
Det råder allmänt kaos i samhället – läkare och universitetslärare strejkar eftersom de inte fått lön på flera månader. Landet styrs av en militär som inte uppskattar Eugene Achikes fria tidning The standard…
1. I Osalig ande (1995) av Carina Rydberg får jagberättaren Marika, 30 år, reda på alla familjehemligheter när hon dött. Historien utspelas i en dekadent överklassmiljö på 1990-talet.
2. I Stad av glas (1985) av Paul Auster testar en professor om människans språk är universellt eller inlärt genom att låsa in sitt barn i ett mörkt rum och aldrig tala med det (!). Professorn betalar ett högt pris för att avslöja språkets hemlighet. Efter att ha avtjänat ett långt fängelsestraff släpps professorn fri och hans barn (som nu blivit vuxen) är livrädd. Där tar berättelsen sin början.
3. I Nyår (1984) av Stig Larsson lever Kenneth ett utsvävande liv, vilket innebär hemligheter. Det känns med tiden overkligt för honom att han har gjort det han har gjort och emellanåt verkar han vilja att det ska komma fram.
Fler boktips finns hos tisdagstrioanordnaren Ugglan&boken!
Författaren Daniel Quinn rings upp av den desperate Peter Stillman som tror att Quinn är privatdetektiven Paul Auster. Stillman ringer fel så många gånger att Quinn till slut säger att han är Auster. Quinn blir Stillmans privatdetektiv med uppdrag att skugga Stillmans far som släpps ut efter ett långt fängelsestraff…
Stillman är livrädd för sin far och Quinn tar sitt uppdrag på största allvar (ritar upp Stillmans fars promenadrutter i New York, tyder ut hårresande meddelanden i ruttformationerna) och blir mer och mer engagerad/besatt.
Handlingen är spännande och tar oväntade men välunderbyggda vändningar. Även språket är oväntat, växlar mellan fint och fult – lever om ordentligt kan man säga. Här nedan berättar Peter Stillman om sig själv för ”privatdetektiven”. Först talar han om sig själv i tredje person för att sedan gå över till första person:
Översättaren Ulla Roseen har gjort ett bra jobb. Längre in i handlingen kommer Paul Auster dyka upp och ”spela sig själv”, vilket livar upp berättelsen ytterligare.
Stad av glas (1985) är en riktig läsupplevelse. Läs! Det är den första boken i Austers New Yorktrilogi. Jag planerar att plöja Vålnader (1986) och Det låsta rummet (1986).
Marika berättar sin livshistoria från andra sidan graven. Hon vägrar lämna jordelivet, är en osalig ande som hotas av tvångshämtning till enhet B (tidigare kallad skärselden) av Sten Berggren, ”liemannen”. Marika vill inte tillbringa 150 år i enhet B i väntan på att bli återfödd.
Döden är komiskt skildrad, medan handlingen är allt annat än komisk (incest, pedofili, missbruk, mord…) och äger rum i vackra rika miljöer (Östermalm, Gamla stan, skärgården, Paris, Prag, München…). Dekadens. Det händer mycket hela tiden – hälften vore tillräckligt.
Marika efterlämnar en make, en tvillingbror och en mor. Hon följer deras steg och ibland kan de känna hennes närvaro. Hon kan inte ge sig tillkänna, inte ingripa, bara betrakta dem.
Marika är flugan på väggen när de efterlevande interagerar med varandra och hon får på så sätt vetskap om sådant hon inte visste när hon levde. Den nya infon tas emot osentimentalt; livet angår henne inte längre: ”Det enda som stör mig är att jag inte kan bli full” (s.144).
1. Judarnas historia i Sverige (2021) av Carl Henrik Karlsson är en kronologisk redogörelse av svenska judars liv genom tiderna. Boken är indelad i kapitel som kan läsas fristående. Särskilt intressanta är kapitlen om antisemitismen innan 1930-talet. Boken innehåller många bilder vilket kompletterar/lättar upp den informationstäta texten.
2. Minnen av minnet (2020) av Maria Stepanova är en judisk-rysk familjekrönika, som tar sin början när Stepanova städar ur en släktings dödsbo och finner brev, recept samt saker som väcker minnen till liv. Tänkvärt om minnen.
3. Och i Wienerwald står träden kvar (Augustpriset 2011) av Elisabeth Åsbrink handlar om en österrikisk judisk pojke som 1938 skickas i säkerhet till Småland (till Ingvar Kamprads familj!) medan hans föräldrar är kvar i det naziockuperade Wien… Boken baseras på de 500 brev som skickades mellan pojken och föräldrarna.
En ung man föreslår en ung kvinna att begå självmord medan hennes anhöriga endast tänker tanken. ”En tanke är inte riktigt en människa även om den lever och uppför sig så,” tänker mannen (s.44).
Den unga kvinnan är döende och lever på övertid, enligt hennes läkare. Hon kämpar mot döden samtidigt som hon är suicidal. Berättelsen innehåller många motstridigheter, vilket för tankarna till satir (Sköterskan heter Dangerue och den unga kvinnan kallar sin syrgastub för ”fulländad ros”. Det är svängdörrar in till dödsbädden; folk kommer och går lika hastigt som de kom.).
Jag skrattar inte en enda gång, men det är tragikomiskt. Författaren är främst filosof: ”…att lära har sin tid, och att ingenting förstå, att veta har sin tid, att glömma likaså (s.55).
Flera döende/suicidala kvinnor dras till mannen och han till dem. Kvinnorna heter först endast en bokstav (J , C eller N) för att senare få bokstäverna utbyggda till namn.
Innehållet är spännande men svårtillgängligt trots att jagberättaren håller mig i handen. Jag har aldrig varit så osäker på min perception som nu. Omläsningar krävs.
Kenneth, 27 år, råkar ut för en svår olycka, känner sig overklig efteråt och lämnar fru och barn för ett helt annat liv… byter liv flera gånger, börjar tvivla på om liven han lämnat överhuvudtaget har hänt. Dock slår minnen från tidigare liv plötsligt ned, ofta flera kapitel fram i livet/boken. Spännande läsning.
Varje gång det är nytt kapitel är det som att vakna upp utan att veta var (nytt kapitel = nytt liv i Kenneths liv). Efter en sida eller två kommer räddningen i form av ett årtal att hålla sig i. Ska Kenneth någonsin sluta byta liv? Det enda som är spikat i Kenneths liv är att det blir ett nytt år – och ett nytt – och ett nytt.
Innan romanen är slut hinner Kenneth bli 45 år, men han känns äldre med alla liv han hunnit med (hårda och gränslösa, men inte helt kärlekslösa och tröstlösa). I ett av sina liv är han på ”surströmmingsskiva” (s.179):
Den gränslösa stilen påminner om Michel Houllebecqs – men Larssons är överlag mer gränslös, framkallar mer äckel. Historien berättas i kronologisk ordning i berg- och dalbaneform. Mentalt krävande läsning.
Kenneth själv läser böcker oavsett liv; de är hans enda följeslagare genom liven och de har viss påverkan på honom: Dostojevskij, Camus, Conrad, Gorgias, Platon…Deckaren som han inte läser får dock stor betydelse; den innehåller bokstavligen information som överrumplar…
1. Simone och jag (1995) av Åsa Moberg är en välskriven biografi över Simone de Beauvoir, men också Mobergs självbiografi, där hon jämför sitt liv med de Beauvoirs. Tänkvärt på flera plan!
2. Min mörka Vanessa (2020) av Kate Elizabeth Russell handlar om en kvinna som i samband med att hennes lärare från high school anklagas för sexuella övergrepp börjar minnas vad han gjorde mot henne. Verklighetsbaserad, känns som en psykologisk thriller.
3. ”Moster Malvina” (1889) av Ann Charlotte Leffler handlar om en gammal änka på sitt kusinbarns förlovningsmiddag. Moster Malvina är van vid att vara femte hjulet, men på denna middag hamnar hon i centrum för en stund… Ett intressant psykologiskt relationsdrama på 22 sidor.
En intressant inblick i att vara en borgerlig änkemor i 1800-talets Sverige: Änkan ”moster” Malvina Isberg är bjuden på kusindotterns förlovningsmiddag och i mötet med värdar och andra gäster växer bilden av en utsatt och marginaliserad människa fram. Jag önskar att Malvina gick hem, men hon stannar kvar…
Malvinas dotter, som är jämngammal med den förlovade kusindottern, är inte inbjuden – och den blivande makens syster har lämnat sent återbud av oklar anledning. Varför kommer inte systern? Denna fråga löper som en röd tråd genom novellen; den engagerar Malvina som frågar alla och envar. Vad bottnar hennes engagemang i? Får systerns oklara frånvaro Malvina att känna sig mindre ensam/mindre dålig?
Novellen är på 22 sidor, skriven i tredje person och berättaren är den allvetande. Jag läste den obearbetade versionen från 1889 på projektruneberg.org, men vande mig vid språket, som skapar en tidstypisk atmosfär: ”‘Å se, moster Malvina! Men hvem är det mer? Hvem talade moster med?” ”Jag talade visst inte. Hvad pratar ni för dumheter, söta barn. Nå, har det kommit mycket vackra presenter?” ”Ja då – sådana massor! Det är något till lifvadt att gifta sig. Kom, ska moster få se!” (s.203).
Läs ”Moster Malvina” som öppnar dörr till okänt historiskt rum!
bokologen.se 