Berättelse om ett äktenskap (2016) av Geir Gulliksen

De träffas på vårdcentralen (hon läkare och han pappa till hennes patient, en 2-åring med öroninflammation). De gör slut med sina respektive för att få vara tillsammans. ”Det var bara vi två som trodde på oss två […] Vi var en dålig historia som sakta, liksom omärkligt blev en bra historia…” berättar han, som är romanens jag-berättare.

De två ska aldrig lämna varandra ( ”annars skulle det inte vara värt det, att jag skilt mig från mitt barn”, tänker han, som träffar barnet endast varannan vecka).

De två älskande ska vara varandras närmaste förtrogna (berätta allt för varandra) och han ber henne att göra allt hon känner för; deras kärlek är ju ovanligt stark och klarar allt!

Det är existentiellt: Vad gör man inte för att försäkra sig om att inte bli lämnad? Hon ska vara så fri och tillfreds att han blir omöjlig att lämna… Det blir många sexscener.

Läs Berättelse om ett äktenskap! Välskrivet och gripande om den outgrundliga kärleken.

Översättning: Urban Andersson

Tisdagstrion: Drömmar

1. Tara Selter i Om uträkning av omfång 1 (2023) av Solvej Balle befinner sig i en mardrömslik situation; hon har fastnat i den 18 november, återupplever dagen om och om igen. Om natten drömmer hon att hon är kissnödig, letar efter toalett – och det finns hur många som helst, men alla är upptagna!

2. Och väggarna förvandlades till världen runtomkring (2023) består av Johanna Ekströms dikter och drömmar från hennes sista tid i livet, kommenterade av hennes vän Sigrid Rausing.

3. Kairos (2022) av Jenny Erpenbeck handlar om den 19-åriga Katharina i 1980-talets DDR, som inleder en romans med en gift regimtrogen författare och åtnjuter materiella fördelar genom honom (restaurangbesök och resor…). På dagen är hon förvirrad, men på natten drömmer hon klarsynta drömmar.

Mycket bra böcker alla tre, innehållande drömmar drömda i en klaustrofobisk livssituation (Tara fånge i sin dag, Johanna i sin dödsdom och Katharina i DDR).

Få fler boktips – och ge – på Ugglan&bokens tisdagstrio!

Räddad (1882) av Alfhild Agrell

Violas make tycker att hon är för obildad för att uppfostra deras barn. Hans mor ska ta över denna uppgift mot Violas vilja.

Redan på pjäsens första blad pyr makens aggressivitet. Han hinner förneka, förolämpa och förnedra henne på ett par få repliker och hon är på grund av sin underordnade ställning oförmögen att försvara sig. ”Den som talar sällan, talar illa”, säger Viola om sig själv. Makens gränslöshet antyds vara ett resultat av uppfostran och innebär en begränsad handlingsrepertoar för honom.

Denna tvåaktare spelades 1882 på Dramaten 22 gånger (normalt brukade en pjäs spelas cirka tio tillfällen!). Jag hade velat vara en fluga på väggen i salongen. Räddad liknar Ibsens dockhem, men monstret är trehövdat (maken, svärmodern och tjänstefolket) – och barnet är gisslan. Vändningar i dramat sker när Violas farbror Milde och barndomsvännen Nils tittar in…

Jag kommer att se Räddad om den sätts upp i framtiden!

Författaren Alfhild Agrell är idag ganska bortglömd (kanske pga att hon brände sina brev och dagböcker; det gjorde det svårt för eftervärlden att skriva om henne, skriver Ingeborg Nordin Hennel i efterordet). Upplagan av förlaget Atrium (2019) är språkligt moderniserad och lättläst.

Stargate. En julberättelse (2021) av Ingvild H. Rishöi

När Ronjas pappa dricker kan Ronja inget göra: Om Stargate är stängt går han till Venner (som borde heta Fiender) och annars finns alltid Kiwi (Ica). Den 1:a december är pappan nykter; han har fått jobb som julgransförsäljare.

Läsaren bär barnets hopp inom sig berättelsen igenom. Det är ingen tröstlös historia; det finns gott om goda själar. Dialogen mellan människorna är varm och rolig, känns autentisk. Språket är vackert, poetiskt: ”Han [pappan] kallade oss Ronja Rövardotter och Melissa Moonlight, han kom genom dörren och sa: Var är min Rövardotter och mitt månsken? – Här, sa vi då. Vi sitter bara här och äter Havrefras” (s.20).

Stargate får mig att tänka på Astrid Lindgrens Sunnanäng (om fattighjonsbarnen som får jobba åt den snåle bonden i Myra mot ”kost” och logi. De fryser, svälter, blir slagna men hoppas ändå på bättre tider). Då var det ”för länge sedan i fattigdomens dagar” men Stargate är här och nu i det rika välmående Norge. (Dock är samhället inte starkare än sin svagaste länk).

Sunnanäng gör ont, men Stargate gör ondare; ”Kung Alkohol är en hård herre”, konstaterar vaktmästaren på Ronjas skola. Att man sviker dem man älskar mest, för exakt ingenting.

Stargate borde läsas i skolorna. Den är sorglig, men många barns jular är sorgliga och denna berättelse bekräftar deras verklighet. Kanske vågar de berätta för någon om hur de har det. ”Men jag orkar inte med att folk ska se saker och säga saker om saker. Det orkar jag inte med. Jag orkar inte med att de ska tänka på saker och komma ihåg saker och veta saker,” säger Ronja till vaktmästaren.

Stargate är ingen barnbok utan en universell bok, som passar alla åldrar och människor. Läs den! Ge bort den i julklapp!

Översättning: Marie Lundquist

Tisdagstrion: Uppväxtskildringar

1. Jävla karlar (2023) av Andrev Walden handlar om författarens uppväxt med olika plastpappor. Både rolig och sorglig. Värd vinnare av Augustpriset 2023!

2. Första blodet (2023) av Amelie Nothomb handlar om författarens pappas uppväxt i en fransk överklassmiljö på 1940-talet. Chockerande läsning.

3. Att uppfinna ensamheten (1984) av Paul Auster handlar om en distanserad far- och sonrelation. I och med faderns död träffar sonen människor ur faderns liv och minns tillbaka på sin uppväxt. Tänkvärt!

Få och ge boktips på Ugglan&boken, Tisdagstrions anordnare!

Stacken (2023) av Annika Norlin

Emilie är utbränd och tar sin flykt från storstadens larm till barndomens ödemarker, men där huserar ett sektliknande sällskap som hon först studerar på håll, för att senare studera allt närmare…

Det är spännande att läsa Emelies studier av det udda sällskapet – och spännande att läsa dess medlemmars vitt skilda bakgrundshistorier i jag-form, själfulla och tänkvärda, med tydliga egna röster. Ett gemensamt drag för medlemmarna är att när de levde ute i samhället hade de potentialer som de schabblade bort. I sällskapet får de komma till sin rätt igen.

Stacken är en solskenshistoria om svikna människor som sluter sig samman, men det är mycket som är muggigt (en av medlemmarna har fötts in i sekten och aldrig gått i skola, aldrig pratat med jämnåriga…).

Humor tar udden av berättelsens mörker. I mötet mellan medlemmen Låke och ”Utanförs”- Emelie synliggörs sällskapets udda kultur: ”Kaffe ville Låke gärna ha. Han tog även fram en förpackning kakor från det svala tälthörnet där jag [Emelie] förvarar maten, det där det alltid är skugga. Han frågade inte om lov. Jag har noterat att han tackar marken för varenda myra, men mig har han aldrig tackat för nåt…” (s.248).

Sällskapet vurmar för djuren och naturen, drar det till sin spets. Det vänds på stenar under berättandets gång och historien kompliceras, skruvas till.

Läs Stacken! En mustig roman i skrönans skrud.

Och väggarna förvandlades till världen runtomkring (2023) av Johanna Ekström & Sigrid Rausing

Johanna Ekström och Sigrid Rausing är fantastiska författare var för sig och här sammanstrålar de i ett gemensamt men ofrivilligt projekt: Sigrid hjälper vännen Johanna att sammanställa hennes anteckningsböcker efter hennes död; Johanna dog i sviterna av cancer endast 51 år gammal, lämnade efter sig ett liv som sedan förvandlades till världen runtomkring (Johannas blåa stol står någonstans i världen…). Sigrid tar hand om den åt Johanna.

Det är smärtsamt att få insyn i den döendes drömmar och tankar, antecknade av Johannas hand, återgivna och tydda av Sigrid, som älskade Johanna, gav sig in i detta svåra arbete med anteckningarna. Först återges en anteckning av Johanna och sedan kommenterar Sigrid den, sätter in den i ett sammanhang.

En av Johannas anteckningar lyder:

”Faran med att tänka mycket kring en annan människa är att man plötsligt vet (eller tror sig veta) mer om den personen än han/hon själv vet. Det kanske är alldeles fel. Eller så är det inte det. I stället alltför nätt och samtidigt något som borde ha fått framgå på ett annat sätt. / Att brista i varsamhet. Att jag skulle brista i varsamhet. (s.73).

Sigrids reflektion över Johannas anteckning ovan lyder:

”Faran Johanna tänkte på i förhållande till N [pojkvännen] är samma fara jag tänker på i förhållande till hennes anteckningsböcker. Jag är också rädd att jag drar fel slutsatser eller skriver på fel sätt, i stället för att låta texterna tala för sig själva. Att det blir alltför nätt, eller att jag brister i varsamhet” (s73).

Jag tycker att Sigrid förklarar för mycket, men i all välmening och inte alltid: Hon vill inte att anteckningarna blir hängande i luften. Kanske hade det räckt om Sigrid skrev för- och efterordet och sedan lämnade Johannas läsare med anteckningarna. Det var dock Johannas önskan att skriva boken tillsammans. Jag läser deras bok, ”ett avbrutet samtal som fortsätter”, med stor behållning. Läs den!

Tisdagstrion: Förbjudna böcker

Bra böcker – jag har läst alla tre:

1. Ungdomsboken Efter Alaska (2005) av John Green handlar om den introverte Miles som börjar på internatskola och lär känna nya människor som förändrar hans liv. Boken är förbjuden på vissa skolor och bibliotek i USA; den skildrar sex och hbtq-karaktärer…

2. Barnboken Kapten Kalsong (1997) av Dav Pilkey har förbjudits på vissa bibliotek och skolor i USA pga. kapten Kalsongs busighet… Den är även förbjuden i Ryssland, där den sägs göra reklam för homosexualitet (en av karaktärerna visar sig i en framtidsvision bli tillsammans med en av samma kön…)

3. Ungdomsboken Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian (2009) av Sherman Alexie är förbjuden på vissa skolor i USA pga. förekomsten av sex och svordomar… Huvudpersonen Alexie tillhör ursprungsbefolkningen, bor i ett reservat men går i en vit skola. Han känner sig utanför, men har känt utanförskap hela sitt liv pga. fysiska funktionsnedsättningar (född med vattenskalle och kortväxt). Självbiografiskt.

Källa: Svenska Pen

Läs dem! Ge bort dem i julklapp!

Fler boktips på förbjudna böcker finns på Ugglan&boken.

Haralds mamma (2023) av Johanna Frid

Harald liknas vid en golden retriever av berättarjaget som en gång var tillsammans med honom. Nu sitter berättarjaget på en flygplats och väntar på att han ska landa efter att han tillbringat sex veckor på behandlingshem.

Berättarjaget väntar inte ensam; vid sin sida har hon Haralds mamma som vill ta honom hem till sig, medan berättarjaget vill ta honom hem till Stockholm. De utbyter idel giftigheter i väntan på Harald. (Om skönlitteratur hade Bechdeltest skulle denna bok inte leva upp till kriterierna två kvinnor talar med varandra ((1)) utan att tala om en man ((2)).

Jag har svårt att leva mig in i berättelsen, trots att den är välskriven och handlar om komplexa relationer, missbruk och medberoende. Jag förstår mammans väntan, men berättarjagets förblir ett mysterium, trots hoppen bakåt i tiden om när hon och Harald var ett par (kanske beror det på att jag inte känner hans charm?).

Det finns i boken endast ett perspektiv och det är jagets. Jag har svårt för berättelsens jag som saknar förmågan att se saker ur andras perspektiv (ifrågasätter att Haralds mamma sover över hos sin son och inte på hotell när hon hälsar på i staden…). Jag förstår inte berättarjagets hat mot Haralds mamma; det känns oproportionerligt stort, gör mamman till stereotyp elak svärmor.

Haralds mamma är en intressant berättelse men jag saknar kemi med karaktärerna.

Tisdagstrion: Hattar, mössor & andra huvudbonader på bokomslag

1. Hatt har schlagerkompositören Kai Gullmar, kvinnan bakom hiten ”Swing it magistern”, i Swing it, Kai. En av sin tids största schlagermakare (2023) av Ingela Hofsten. Kai växer upp i Sundsvall, flyttar till Stockholm, där hon på 1930-talet komponerar låtar åt stora stjärnor, uppträder, umgås med kultureliten och upplever kärleken.

2. En babymössa har Ninni Schulman i sin självbiografiska roman Flickebarn nr 291 (2020). Ninni föds med svår skolios och tillbringar sin första tid i livet på sjukhus vilket präglar hennes fortsatta liv. Hon känner sig som vuxen som någon som behöver fixas, att hon inte duger.

3. En kungakrona har den falska gudabilden Antikrist i Antikrists mirakler (1897) av Selma Lagerlöf. Kristusbilden i ett kloster i Rom har bytts ut mot en falsk. Det uppdagas och den falska kopian kastas, hamnar i händerna på en rik turist, som skänker den till en kyrka på Sicilien där den tillbes och blir orsak till konflikt mellan människorna i den lilla staden. Originaltexten finns på litteraturbanken och är inte Selmas bästa verk men ändå Selmas ☺️

Fler boktips finns på Ugglan&boken, tisdagstrioanordnaren!