Författaren Åsa Moberg (f.1947) speglar sig i kvinnorörelsens nyckelperson Simone de Beauvoir (1908-1986) och det blir en kombinerad biografi och självbiografi. Både de Beauvoir och Moberg kommer från högborgerliga miljöer och har brutit med borgerligheten (de Beauvoir bor i en etta med loft och Moberg i en kolonistuga utan indraget vatten). Båda kvinnorna har kontrollerandeFortsätt läsa ”Simone och jag. Tankar kring Simone de Beauvoir (1995) av Åsa Moberg”
Kategoriarkiv: Okategoriserade
Bröd och mjölk (2022) av Karolina Ramqvist
Karolina berättar sitt liv genom sina matminnen. Genom maten minns hon när hon träffade sin pappa för första gången och hur deras relation kom att utformas. Genom maten minns hon sin mamma som ständigt jobbade och mormor och morfar som fyllde mammans tomrum och frys. Mat är kärlek; Karolina ger och får kärlek genom matFortsätt läsa ”Bröd och mjölk (2022) av Karolina Ramqvist”
Att uppfinna ensamheten (1982) av Paul Auster
När Paul Auster är 32 år ”upptäcker” han sin far efter dennes plötsliga död. Far och son hade en distanserad relation; sonen har mikroskopiska minnen av att ha fått faderns bekräftelse. Auster städar dödsboet och träffar människor, kända som okända, ur faderns liv. Bokens första del har titeln Ett porträtt av en osynlig man, eftersomFortsätt läsa ”Att uppfinna ensamheten (1982) av Paul Auster”
Främlingar jag känner (2021) av Claudia Durastanti
En självbiografi av Claudia Durastanti (f.1984), en hörande dotter till döva föräldrar, som båda vägrar teckenspråk och läser på läppar/låtsas att de förstår omgivningen. Detta får konsekvenser för föräldrarna själva men även för deras barns liv. Claudia uppfattar dels att föräldrarna är främlingar för henne, eftersom de bedrar sig och andra när de döljer sinFortsätt läsa ”Främlingar jag känner (2021) av Claudia Durastanti”
I händelse av min död (en manual) (2022) av Lena Philipsson
Igenkänningarnas självbiografi! Lena är inte arrogant; hon är överkänslig, blir överväldigad av intryck – det är därför hon glömmer bort/hälsar försent på nya människor. Hon håller sig i logen fram tills att det är dags att uppträda. Jag känner igen mig i behovet av att ladda upp i ensamhet, att inte kunna tanka tillsammans medFortsätt läsa ”I händelse av min död (en manual) (2022) av Lena Philipsson”
Vår mamma Lill-Babs (2022) av Monica Svensson, Malin Berghagen & Kristin Kaspersen
Döttrarna skriver sina mamma-minnen ett par år efter hennes död. De har olika uppväxter, men det finns en del likheter som gör att jag ofta bläddrar tillbaka för att verifiera vilken dotter det är som berättar nu. Döttrarna får ofta tas om hand av någon annan än sin mamma, som valt kärleksfullt hem med omsorg;Fortsätt läsa ”Vår mamma Lill-Babs (2022) av Monica Svensson, Malin Berghagen & Kristin Kaspersen”
Farfar var rasbiolog (2003) av Eva F Dahlgren
En biografi över botanikprofessorn som började intressera sig för förädling av människor istället för växter. Vid pennan hans barnbarn Eva, som intervjuat sin far och faster, men även läst farfars forskningsartiklar och brevkorrespondenser med familjemedlemmar samt andra rasbiologer. Barnbarnet lägger ett intressant pussel; en motsägelsefull person växer fram, en med en välbeställd bakgrund (”flygande sparfar”)Fortsätt läsa ”Farfar var rasbiolog (2003) av Eva F Dahlgren”
Tisdagstrion: 1800-talet
Jag har denna tisdag specialiserat mig på franska mästerverk från 1800-talet med kvinnor i huvudrollerna: Fettpärlan (1880) av Guy de Maupassant är en riktig pärla! Jag tyckte om den som tonåring och tycker om den nu som 45-åring. En grupp människor från olika samhällsklasser flyr från ett krig med samma häst och vagn. Den iFortsätt läsa ”Tisdagstrion: 1800-talet”
op.101 (2021) av Horace Engdahl
Op.101 står för Beethovens opus 101 som inte liknar kompositörens andra sonater; den är oöverstiglig att både spela och att höra på. Horace skriver att ”op.101 är en prövning” och ”det finns inget riktigt slut…” Horace skriver i op.101 om sitt livs prövning i samband med att hans bästa vän fällts för våldtäkter och dömtsFortsätt läsa ”op.101 (2021) av Horace Engdahl”
Åren (2008) av Annie Ernaux
Annie Ernaux (f. 1940) berättar Frankrikes historia mellan åren 1940-2006 och filtrerar sin livshistoria därigenom. Det är en intressant och tänkvärd läsning: Ernauxs storasyster dog som barn. Det fanns döda barn i alla familjer, vilket skrämde de levande barna som inte kände sig säkra förrän de fyllt 15 år, enligt Ernaux. Om en elev iFortsätt läsa ”Åren (2008) av Annie Ernaux”
bokologen.se 