Kärlekspsykosen. Min berättelse om mänsklig skörhet (2021) av Frida Andersson

När Frida var 21 år fick hon en psykos.

Boken baseras på hennes minnen och dagboksanteckningar från 2016, året då hon träffar och förälskar sig i Victor. Han säger att han inte är intresserad av henne, men hon tror att han ljuger, att de är tvillingsjälar och att hon är den jagande och han är den flyende…

Ibland skrattar jag när jag läser, men bakom varje skratt finns oro; Frida självmedicinerar med alkohol – lever riskfyllt. Till exempel går hon på date med en man för att hon tror att han har Victors själ (mannen är en okänd som skickat vänförfrågan till henne på Facebook).

Frida skriver boken för att öka förståelsen för personer som drabbats av psykisk ohälsa och jag känner mig klokare efter att ha läst. Hon beskriver detaljerat rakt upp och ner hur tankarna går under psykosen. Det blir tydligt att hon handlar logiskt utifrån sin rådande verklighet – och när hon kommit ur psykosen är hon som vem som helst. Hon var som vem som helst innan hon blev sjuk. Visserligen var hon skör, men det många som är – det är mänskligt.

Läs Kärlekspsykosen. Min berättelse om mänsklig skörhet. Ett viktigt inifrånperspektiv. Den borde läsas av alla som jobbar med människor/bryr sig om människor.

Tisdagstrion: Fjäderfän

1. Kycklingoratoriet (2024) av Lucie Rico handlar om en vegetarian som måste avveckla sin döda mors hönseri som gått i arv i familjen i generationer. Moderns sista önskan var att dottern slaktar kycklingarna på torget och säljer dem där. För att klara detta säljer hon varje kyckling med en biografi över dennes liv. Övers. Anna Mezey

2. I Nils Holgerssons underbara resa (1906) av Selma Lagerlöf blir den elake pojken Nils uppfostrad av en tamgås. Han tar honom bokstavligen och bildligt under sina vingar, tar med honom på en resa genom Sverige – han visar honom Sverige från sin rygg.

3. Hönan som drömde om att flyga (2016) av Sun-Mi Hwang handlar om hönan Knopp som är trött på att värpa ägg efter ägg som forslas bort från henne. Hon drömmer om att få ta hand om ett ägg själv och smider flyktplaner. Övers. Ninni Holmqvist

Läs fler boktips länkade på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!

Repatriering (2024) av Ève Guerra

Annabellas pappa har just dött men Annabella berättar det inte för sin pojkvän.

Hon är 23 år, bor i Lyon och studerar till lärare, men växte upp i obygden i Kongo-Brazzaville på 1990-talet. Hennes mamma är kongoles och hennes franska vita pappa påminner om den galne kolonisatören Kurtz i Joseph Conrads Mörkrets hjärta (1902). Pappans röst beskrivs som regnets: en röst alla vita män har som bestämt sig för att stanna i bushen.

Berättelsen hoppar mellan det som varit (tiden då pappan fortfarande levde) och nuet (2011). Författaren skriver i jag-form ur Annabellas perspektiv om en sårig far- och dotterrelation och om den illa tilltygade relationen mellan mor- och dotter. Föräldrarnas beteenden och val får Annabella att göra märkliga val. Först mot slutet av boken begriper jag mig på Annabella. Det är en mycket intressant läseresa, bitvis hjärtskärande.

Romanen innehåller också en hel del humor, t.ex. beskrivs grannarna i Kongo som ”expats med kalaskula” i en övrigt seriös skildring av dem.

Författaren är hemlighetsfull, t.ex låter hon Annabella recitera Samuel Becketts ord för att hon tycker att ”de var både sköna och sanna”, men författaren skriver inte vilka ord det gällde… Jag blir frustrerad men trollbunden.

Författaren har en alldeles egen stil; hon avbryter abrupt ett textflöde med ett nytt för att sedan återinföra det tidigare flödet. Det är estetiskt tilltalande samtidigt som det ger en känsla av autenticitet.

Författarens språk är vackert med många känselbeskrivningar, t.ex. ”Han drog sina fingrar genom min kalufs och pussade mig på pannan och på min högra kind, den jag aldrig sover på, som ännu var sval på morgonen. Och min kind krockade med värmen från kaffet på hans läppar”.

Läs Repatriering. Jag skulle kunna köpa den till alla jag känner – så bra är den.

Övers. Lisa Marques Jagermark (2026)

Tisdagstrion: Tidsresor

1. I Air (2025) av Christian Kracht försvinner en skotsk inredningsdesigner in i en annan värld när han är på ett uppdrag i en serverhall i Norge. I den andra världen råder medeltid och han är ett hett villebråd. Övers. Anna Bengtsson

2. Om uträkning av omfång 1 (2023) av Solvej Balle handlar om en kvinna som vaknar upp till vad hon tror är en ny dag, men i själva verket har hon rest tillbaka i tiden; det är den 18 november precis som igår. Endast kvinnan är medveten om det – hennes man och den övriga omgivningen upplever inte reprisen på den 18 november. Romanen är den första delen av sju. Övers. Ninni Holmqvist

3. I Alex Schulmans 17 juni (2025) reser en 45-årig man i tiden när han ringer till sin barndoms sommarstuga som är riven sedan länge. Hans pappa svarar och i dennes ände av telefonlinjen är det den 17 juni 1986 då något livsavgörande är på väg att hända…

Bra böcker alla tre! Läs!

Få fler boktips på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida.

Canción (2021) av Eduardo Halfon

”Alla vet att Guatemala är ett surrealistiskt land”, skriver Eduardos farfar 1954 i ett inlägg i en av Guatemalas största tidningar (s.81). Han kommer att få vatten på sin kvarn; några veckor senare sker en amerikanskstödd kupp mot landets demokratiskt valde president. 1967 kommer farfadern kidnappas av bl.a. en skönhetsdrottning och en musiker/slaktare (!). Senare kommer farfadern och hans efterkommande (bl.a. Eduardo) stöta på nämnda kidnappare i andra sammanhang (!). Surrealismen förstärks ytterligare av att författaren gör många och hastiga scenbyten – jag klamrar mig fast – blir djupt involverad.

En gång i Eduardos barndom går uniformsklädda män – utan att knacka – in i farföräldrarnas hem mitt i middagen – och stänger in sig med farfar. ”Jag önskar jag var döv, minns jag, att jag kunde sticka fingrarna i öronen och göra mig döv så jag slapp de där rösterna som jag, på barns vis, genast insåg inte var snälla och som inte borde vara där, de hörde inte hemma i min värld av eukalyptus och baklava…”, skriver Eduardo. Tillvaron präglas av terror och kommer så att fortsätta (om än subtilt) ända in i nutid.

Eduardo hamnar ofta i osannolika sammanhang, t.ex. blir han som är guatemalaner inbjuden att tala på en libanesisk författarkonferens i Tokyo (!) där han träffar på en kvinna vars morfar överlevde Hiroshima, vilket blir ett uppvaknade för Eduardo: Om hon talar om sin morfars öde har han också legitimitet att berätta om sin farfars.

Läs Canción! En surrealistisk, spännande och verklighetsbaserad berättelse om ett levande familjetrauma, väl översatt av Hanna Nordenhök (2024).

Comedy queen (2022) av Jenny Jägerfeld

När Sasha är tolv år tar hennes mamma livet av sig. Sasha vill inte prata om det och pappan är orolig – kontaktar BUP.

Sasha säger att hon inte vill ta hand om något som lever, inte läsa böcker… hon vill undvika promenader och undvika skogen, endast bära färgglada kläder – och hon ska bli stå-uppkomiker. Det är tydligt att hon vill vara så lite lik sin mamma som möjligt.

Det är outsägligt sorgligt, men humor letar sig in genom Sashas försök till stand-up-skämt samt via hennes bästa väns treårige lillebror, som t.ex. när de är på IKEA tror att de är och ”hälsar på alla dessa människor som tillsammans bor i ett ENORMT hus.” Boken blir både rolig och sorglig – ofta på en och samma gång.

Läs Comedy Queen! Den passar både barn och vuxna; oavsett ålder vet man ibland inte vad man ska ta sig till och Comedy Queen drar vapen/humor.

Tisdagstrion: Riddjur

1. I dokumentären Den barmhärtige mördaren (2025) av Patrik Svensson övervakar godsägaren arbetet på sin gård till häst. Han är mycket nöjd med stataren Elofs arbetsinsats. Dock har denne skjutit ihjäl sin grannes hund för att den skrämt hans barn. Elofs familj har det för övrigt bra på gården enligt godsägaren. Familjen förlorade visserligen nyligen ett tioårigt barn i lunginflammation och tidigare dog fem av deras andra barn av olika sjukdomar…

2. I Paulo Coelhos Alkemisten (1988) rider den spanske herdepojken Santiago genom öknen på en kamel. Han är på väg till pyramiderna i Egypten för att leta efter en skatt. Övers. Örjan Sjögren (1995)

3. I Stenen i sjön Rottnen (1894) av Selma Lagerlöf kommer en ståtlig bonddotter ridande på en häst till gudstjänsten. Hon kommer för att syna prästen; han har friat till henne. Prästfrun är död och barnen är moderslösa. Är hon intresserad?

Få fler boktips på tema riddjur via tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

Bröllopspogromen. En ukrainsk-judisk familjeberättelse (2023) av Anna Grinzweig Jacobsson

Annas mamma (1928-2013) trodde hela sitt liv att hon föddes i Bar, men hon var född i Kamenka. Det hade varit livsfarligt för henne att känna till sin rätta födelseort, enligt Annas 95-åriga moster som Anna intervjuar 2017 i hennes hem i Florida. Samtalet med mostern utgör själva ramberättelsen till denna tänkvärda berättelse om en ukrainsk-judisk familj på 1900-talet. Familjen genomlider inbördeskrig, den ryska revolutionen, förföljelser, pogromer, Stalins terrorvälde och nazisternas ockupation.

På sovjettiden fanns det inte restriktioner för judar och det förekom inga pogromer, enligt mostern. Många judar upplevde att Stalin vakade över dem. Få judar flydde när nazisterna kom eftersom många resonerade att ”Det kan hända att tyskarna skickar oss till något läger, men sedan släpper de oss. Vi har varit med om värre.” Antisemitismen bland befolkningen blossade upp i samband med nazisternas ockupation, minns mostern.

Läs Bröllopspogromen! En tänkvärd ukrainsk-judisk familjeberättelse!

Den barmhärtige mördaren. En berättelse om de sista statarna (2025) av Patrik Svensson

Den 26 februari 1942 har stataren Elof Nilsson i Skåne ihjäl sin fru och tre av sina barn. Författaren baserar boken på rättegångsprotokoll, läkarjournaler, polisutredningar, polisförhör med Elof samt vittnen och intervjuer med Elofs systerdotter. ”Vi försökte förstå honom tillsammans”, skriver författaren till systerdottern i sitt efter-ord. Författarens empatiska förhållningssätt resulterar i ett nyanserat porträtt av mördaren och hans brott.

Med boken sätts brottet i historisk, politisk och social kontext. Statarna hade en slavlik status; fram till 1833 fick godsherren fysiskt bestraffa dem (så länge de inte blev lama och lytta) och ända till 1926 var de under godsherrens förmyndarskap de men förblev undergivna även långt senare; ”De var hjon i själen”, skriver författaren. Detta gjorde att de inte organiserade sig som andra arbetare – de ställde sig ofta på arbetsgivarens sida i klasskampen.

I polisförhör uppger Elofs arbetsgivare att Elofs familj hade det bra på hans gods, men enligt andra källor var barnen smutsiga, hade trasiga kläder och ”åt sill och potatis och potatis och sill”. Man kan undra vad Elofs arbetsgivare jämför med – inte använde han sig själv som måttstock i alla fall. Arbetsgivaren hade fågelskådning som hobby och skrev artiklar om hur han bland annat tar hand om en skadad minervauggla. Denna omsorg om djur men inte om människor är ironisk.

Elofs fru Matilda födde 13 barn och bara fyra fick bli vuxna. Fyra överlevde inte ens sitt första levnadsår och två dog när de var över fem år gamla. Dödsorsaker: feber, kolera, lunginflammation, infektion – fattigdom. Och tre av dem mördades.

Genom tiderna har föräldrar tagit livet av sina barn och/eller sig själva för att de ska förskonas från ett liv i lidande. I romanen Älskade av Toni Morrisson dödar en slav sitt barn av denna anledning.

Läs Den barmhärtige mördaren! En välskriven dokumentär som håller en hög etisk nivå.

Namnet Elof Nilsson och namnen på hans familjemedlemmar är fingerade på de efterlevandes begäran.

Sommarsorger (2022) av Nina De Geer

Agnes man 40+ är sexuellt intresserad av minderåriga, vilket Agnes har vetat om, konfronterat och förlåtit. Det finns dock tecken på att han fortsätter interagera med tonåriga tjejer.

Berättelsen börjar bra, mitt i handlingen, i ett välbärgat villaområde i Stockholm. Det görs tillbakablickar till Agnes uppväxt med en missbrukande mamma i Nynäshamn. Det blir kontraster mellan nu och då. Dock lever det förflutna kvar i Agnes, påverkar hennes tankar och val. Det har gjort henne tålig mot sådant hon borde ha nolltolerans mot.

Tyvärr håller inte berättelsen hela vägen eftersom författaren inte lämnar någonting ouppklarat. Det blir helt enkelt orealistiskt. Språket övermöbleras med liknelser, adjektiv och adverb. Texten hade behövt en strykningsomgång.