Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån (2011) av Amanda Svensson

De träffas i en nyponroshäck och han tycker att ”hon är söt, mycket söt”, men konstaterar att hon är ingen som ”kan få en att missa bussen”. Ändå följer han med henne till ett vandrarhem, tillbringar natten med henne där och delar hennes hemlighet.

”Kom med mej, sa hon, kom med mig så cyklar vi över havet, söderut, jag sa att det var barnsligt sagt och hon skrattade och drog av sej tröjan, och hon var nästan alldeles platt därunder, bh-banden solkiga av sol och damm, och senare, snor och små tårar” (s.9).

Tidigt i berättelsen avslöjas således slutet. Jag blir illa berörd när jag läser hans försvarstal; han skyller på att han bara skulle hälsa på sin döende mormor och så hamnade han här… Han är en ulv i Rödluvans kläder.

Läs Jag vill veta var stockrosorna kommer ifrån! En novell på vacker poetisk prosa som upprör och finns kvar i mina tankar hela dagen.

PS: Mormor hade förövrigt inte uppskattat hans val av flicka.

Andromeda (2022) av Therese Bohman

Sofie börjar som praktikant på ett förlag – och blir kvar; hon får bra kemi med chefen som tar henne till Operakällarens bakficka varje torsdagseftermiddag. Han är 66 år och hon är under 30.

En tänkvärd roman där en arbetskamrat kan vara viktig som en livskamrat, men deras relation finns inte dokumenterad i bild och text – endast i de involverades huvuden. I romanens första halva berättar jag-berättaren Sofie och i den andra halvan är berättarjaget chefen, Gunnar.

Förlagsvärlden med dess regler och koder känns autentiskt skildrad. Sofie når framgångar genom att notera och lära av hur Gunnar hanterar författare och förlagsfolk. När hon umgås tätt med honom hamnar hon dock utanför kollegornas gemenskap (hon känner sig som en spion), samtidigt som kollegorna censurerar sig i samtalen med henne.

Det är en intressant läsning på många sätt, dels genom inblicken i förlagsvärlden men också rent relationsmässigt; det blir en studie i mänskligt beteende och en påminnelse om att allt inte alltid är vad det ser ut att vara.

Läs Andromeda! En tänkvärd relationsroman över generations- och hierarkigränserna; den som slår följe med en äldre/chefen tillskrivs vissa egenskaper och vice versa – och vad personerna betyder för varandra vet endast de själva.

Tisdagstrion: Böcker där döden spelar en stor roll

1. I Stig Dagermans noveller lurar döden: Den hängdes träd (1947) handlar om en man som är svartsjuk på sin fru för att hon flirtar med hans vän. Han för in dem på farliga skidstigar…

Vårt behov av tröst är omättligt (1952) skrev Dagerman samma år som han tog sitt liv. En sorglig läsning: ”… denna jord är en massgrav, där kung Salomo, Ofelia och Himmler vilar sida vid sida”, skriver Dagerman.

2. I Vitön. (2025) försöker Bea Uusma reda ut tre svenskars död på deras polarexpedition 1897. Hon skrev om deras död redan i Expeditionen: min kärlekshistoria (2013) men efter DNA-analyser har det framkommit nya teorier om hur de dog och dessa redovisar hon i Vitön.

3. I Skogshuggning (1984) av Thomas Bernard har Wiens kulturelit sammankomst hemma hos kulturelitparet Auerberger på årsdagen av en gemensam väns självmord. Jagberättaren sitter i en fåtölj hela kvällen och iakttar. I sina tankar spyr han galla över de närvarande. Övers. Jan Erik Bornlid (2007).

Få fler boktips på temat på Mina skrivna ords sida, Tisdagstrions anordnare!

Tarantel (2025) av Eduardo Halfon

Författaren Eduardo Halfon (f.1971) minns sommaren 1984 på ett judiskt barnkollo i Guatemala. Föräldrarna förmådde inte berätta för honom om Förintelsen och överlät det på kollot – och det görs med besked.

Fyrtio år senare, i Paris, pratar Eduardo gamla minnen med en kollovän, som råder honom att träffa deras gamla kolloledare, vilken numera bor i Berlin. Det blir ett intressant möte; mycket hinner ändras på fyrtio år (kolloledaren påminner inte längre till utseendet om pojken i Viscontis film Döden i Venedig). Kolloledarens motto ”Den som önskar fred ska förbereda sig för krig” lever dock kvar lika starkt i honom nu som då.

Författaren bygger upp spänningen genom att låta berättelsen styras av associationer och därmed hoppa i tiden. Han undrar vad som är hans minnen respektive inbillning; det finns inga bevis, bara ord som står mot varandra.

Författaren minns att han tillsammans med sin far besökte en golfbana i USA på 1980-talet och att det där fanns en skylt med orden ”Förbjudet för hundar och judar”. Han minns att även fadern reagerade på skylten, men när han för den på tal många år senare hävdar denne å det bestämdaste att han aldrig har sett en sådan skylt.

Läs Tarantel! En tänkvärd och välskriven barndomsskildring/psykologisk thriller, välöversatt av Hanna Nordenhök.

Monique flyr (2024) av Édouard Louis

Édouards 55-åriga mor blir psykiskt misshandlad av sin sambo och Édouard hjälper henne att fly. Hon är i Paris och han i Aten, men han fjärrstyr flykten med mobilen (bokar taxi, fixar boende åt henne etc).

”…historien jag berättar är ingen lovsång till flykten”, skriver Édouard. ”Jag kan redan höra kommentarerna: Vilken vacker sak att fly! Vilken modig kvinna! /Men ni misstar er./För det stannar inte där./ När ni läser den här berättelsen måste ni också fråga er:/ Varför flyr somliga, när andra inte behöver fly?[…] Ni måste också fråga er:/ Hur många misslyckade försök går det på varje flykt?” (s. 104-105).

Med pennan bearbetar Édouard faktumet att hans mor har varit förtryckt av män under hela hans liv, att far slog mor som i sin tur blev elak mot honom och hans syskon. Om hon nu lyckas lämna sin sambo har allt lidande inte varit förgäves: Ett lyckligt slut för mor skulle bli lyckligt även för hennes barn.

Édouards storasyster sa upp kontakten med Édouard i samband med att han lämnade ut familjen i sin första självbiografi Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2014). Édouard kan inte förstå att hon gjorde det, eftersom han och systern tillsammans snackat skit om familjen och släkten (men det är skillnad på att ventilera med sin syster och att låta hela världen läsa om ens dysfunktionella familj). Här påminns läsaren om att det finns andra perspektiv än jagberättarens.

Läs Monique flyr! Läs den särskilt om du inte har läst Édouards andra böcker om hans familj (samma trauma behandlas i alla). Jag blir berörd, men allt mindre tagen för varje bok jag läser om familjen (kanske beror det på att hans terapi även börjar verka på mig…).

Översättning: Marianne Tufvesson (2025)

Tisdagstrion: Italien

1. Den fördömda flickan (2022) av Beatrice Salvioni är en stark uppväxtskildring som utspelas i byn Monza utanför Bergamo i Italien under Mussolinis välde. En 12-årig flicka från fin familj börjar umgås med en jämnårig upprorisk flicka från arbetarklassen vilket får konsekvenser för bådas liv.

2. Krukan (1912) av 1934-års nobelpristagare Luigi Pirandello är en underhållande novell om en girig godsägare på Sicilien som fulsnålt låter laga sin trasiga oljekruka med hjälp av många inblandades engagemang.

3. Ravioli (2013) är en tänkvärd novell av Klas Östergren. Den utspelas på en byggarbetsplats, en lyxvilla i Stockholm, där huvudpersonen är byggjobbare och äter ravioli till lunch varje dag i sju veckor, medan han ser på när hans chef blir allt mer besatt av husets gifta ägarinna…

Få fler boktips på tema Italien på Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare! Kom gärna också med egna tips.

Den fördömda flickan (2022) av Beatrice Salvioni

En omvälvande berättelse om den 12-åriga Francesca och hennes fantastiska jämnåriga väninna i Mussolinis Italien år 1936. Läs den!

Båda flickorna känner skuld och skam för saker de har gjort/fått skulden för tidigare i sina liv. Francesca är rädd för att bli fördömd medan väninnan redan är det. Ju mer Francesca umgås med väninnan desto mindre rädd blir hon för fördömelse.

Byns fascister hävdar att de vill skydda kvinnor men visar på det motsatta. Francesca och hennes väninna håller ihop, medan många kvinnor (bl.a. flickornas mödrar) inte tar andra kvinnor i försvar.

Väninnan kommer från en lägre samhällsklass och lär Francesca sådant som hon undanhållits i sin borgerliga uppväxtmiljö. ”Vi kvinnor borde inte bli äcklade av blod”, säger väninnan. ”För när vi blir stora kommer det utan att vi kan göra något åt det” (s.77). Rädslor Francesca känt ersätts med mod.

Läs Den fördömda flickan! Jag hoppas att boken blir film.

Övers. Ida Andersen (2023)

Shoot the Messenger (2018) av Hanna Eriksson

Hon ska åka och hälsa på Honom i en annan stad, men en vecka innan skriver han på Messenger: ”Jag har börjat träffa någon och är kär. Ville berätta det för dig eftersom du och jag låg med varandra sist vi sågs”.

Därefter följer en intensiv korrespondens mellan Hon och Han, varvat med hennes tillbakablickar från deras tidigare träff där han beter sig som en kär person.

Istället för att säga ”jag var kär i dig, men nu är jag kär i en annan” vidhåller han att hon har missförstått honom. Kanske filtrerade hon bort tecknen på att han inte var kär i henne?

Läs Shoot the Messenger! En engagerande brevnovell; det är en käftsmäll att inse att den andra inte känner som en själv.

Tisdagstrion: Författare som idag är under 50 år

Samtliga författare är födda 1976 men har inte hunnit fylla femtio ännu. Alla tre har skrivit fantastiska böcker:

1. Karolina Ramqvist skrev novellen ”Farväl mitt kvinnofängelse” (2012) om två fångar som älskar varandra. En dag släpps den ena fri medan den andra avtjänar sitt straff på livstid.

2. Andrev Walden skrev romanen Jävla karlar (2023) som handlar om hans brokiga barndom med sex plastpappor på sex år (alla var inte så bra).

3. Alex Schulman skrev 17 juni (2025) om en 45-årig man i livskris som telefonerar till sin barndoms sommarstuga som är riven sedan länge – och hans far svarar. Mannen ringer dit många gånger och får också prata med sin mor och till och med sig själv som barn. I sommarstugan är det alltid den 17 juni 1986 – ett datum då något avgörande skedde i hans barndom – och han försöker ta reda på vad.

Få fler boktips på temat på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!

Ravioli (2013) av Klas Östergren

En gift byggmästare blir förälskad i en rik och gift kund. Jag-berättaren är byggmästarens anlitade snickare, som följer förloppet på nära håll i lyxhuset där kunden lever med man och barn. Jaget, byggmästaren och dennes bror ska bygga ut kundens hus på sex veckor.

Byggmästarens bror är stark och har en kognitiv funktionsvariation. Brödernas relation är rörande, påminner om Georges och Lennies i Möss och människor av John Steinbeck; byggmästaren beskyddar sin bror.

Jaget berättar förloppet i en tillbakablick:

”En vår för många år sedan arbetade jag på ett bygge i en av Stockholms förorter. […] Inne i futten hängde blåkläder att låna. Där stod åtta lådor med nittiosex konservburkar ravioli. Det skulle bli vår lunch i sex veckor framöver. Det fick också bli titeln på den här berättelsen, även om det funnits alternativ som kanske var mer adekvata”.

Berättelsen är välskriven och mångfacetterad – jag njuter var minut av läsningen. Synd att den så snart är slut. Jag blir sugen på att läsa en roman av Östergren. Förslag mottages tacksamt.

Läs Ravioli! En självbiografisk novell om passion och svek.