Vitön. (2025) av Bea Uusma

Uusma skriver om svenskarna S A Andrées, Nils Strindbergs och Knut Fraenkels polarexpedition 1897 när de far med vätgasballong från Svalbard över Arktis. De försvinner och först efter 33 år (1930) hittas deras kvarlevor på Vitön. Hur var deras sista tid i livet? Vad dog de av? är frågorna hon har.

Uusma tar vid där andra forskare slutade och det är mycket spännande att följa hennes utredning i arkiv, laboratorier och på plats på Vitön. Hon stöter på många hinder (i lagen, motstridigheter i fynd, isbjörn, väder, vind…) men lyckas ofta överbrygga dem (ibland inte). Uusma och hennes expedition finkammar en strand på en ö där Nils Strindberg KAN ha släppt ned en plåtburk innehållande ett avskedsbrev till sin fästmö från ballongen…

Engagemang smittar; Andrées expedition ledde Uusmas expedition som leder till min mentala expedition. Jag läser oavbrutet även om armarna darrar av bokens tyngd (1,5 kg). Boken innehåller många fina fotografier som kompletterar texten, gör innehållet större. Vissa av bilderna togs 1897 och framkallades efter 33 år, medan andra är tagna nyligen av Uusma.

Uusma fyller sin bok med humor (”Jävla Vitön. Jag borde ha forskat om nåt på Birka istället. Hade kunnat resa dit, över dan, på SL-kort”). Jag tänker på hur taxametern tickar på för Uusma, som tagit sina privata besparingar för att finansiera en expedition som inte går på räls.

Vitön. blir berättelsen om två polarexpeditioner i olika tider och därtill en berättelse om klimatförändring: Sedan Uusma var på Vitön 2013 för första gången har glaciären smält och bildat ett floddelta på stenstranden där polarexpeditionen 1897 hade sitt läger.

Varmare temperaturer får resterna av lägret att vittra sönder snabbare och föremål som hade kunnat berätta mer om vad som hände 1897 förgås. Jag hoppas att Uusma snart gör en ny expedition – jag tröttnar aldrig på Vitön.

Läs Vitön.!

Tack för lånet av boken Mikaela! Jag tror att jag ska köpa ett ex själv; jag vet redan nu att det här är en bok jag kommer vilja läsa igen.

Jag har inte läst Uusmas Expeditionen. Min kärlekshistoria (2013) så all information om den havererade polarexpeditionen 1897 var ny för mig. Nu tänker jag ge mig på Expeditionen.

Tisdagstrion: Rymden

1. Mitt liv som hund (1983) av Reidar Jönsson handlar om en tioårig pojke i 1950-talets Sverige som inte har det lätt (hans mamma läggs in på sjukhus, hans pappa är ute ur bilden och han bollas runt bland släktingar). Pojken håller ihop genom att hela tiden jämföra sig med hunden Lajka som skickades levande ut i rymden utan tanke på att tas tillbaka. ”Det kunde ju ha varit värre”, menar pojken. Rörande historia. Självbiografiskt.

2. I Skönheten i kaos (2021) beskriver fysikern Julia Ravanis universum som en smältande glass. Det är en spännande läsning; genom liknelser gör hon kvantfysiken (ljusår, svarta hål, parallella världar…) tillgängliga för gemene man.

3. Novellen ”Utsikter” (Utsikter, 2022) av filosofiprofessorn Christian Munthe är en 70-årig forskares tillbakablick på sitt liv från att hon som ung lämnar jorden för en evig färd ut i rymden. I berättelsens nu är hennes utsikt svart med svaga grå ljusstråk från Jupiter som reflekterar solen. Ljusstråken är svaga som när grå katter smyger förbi i mörkret. Klaustrofobiskt. Existentiellt. Vad är en människa utan sin planet? En hisnande rymdskildring.

Fler tips på tema rymden hittar du länkade på Mina skrivna ords sida!

Hundnätter (2024) av Mirja Unge

En kvinna återvänder från staden till sin hemby. Anledningen till att hon en gång for från byn visas finnas kvar.

Det som har hänt och händer i byn gör mig berörd, ibland upprörd. Berättelsen bekräftar nidbilden av en by i glesbygd, vilket är lite trist (överraska mig).

Författarens språk är vackert; det förmänskligar byns omgivande natur: ”Svampen kom efter regnet jag såg de kalla kropparna stiga upp ur marken med sin fuktiga hud” (s.140) eller ”… den svullna månen klev rakt in genom fönstret, jag satte mig och såg in i månens slingrande blodkärl vad ville den mig” (s.207).

Jag stör mig dock på satsradningar som ovan; de fortgår under 288 sidor. När jag däremot läste novellerna i författarens samling Brorsan är mätt (2007) upplevde jag hennes satsradande som charmigt och att det tillförde autenticitet. Varje format kräver nog sitt språk.

Läs Hundnätter! Till syvende och sist är det en läsvärd återvändarroman på lekfull prosa.

Läs den inte om du just läst/sett Jag for ner till bror (2018) av Karin Smirnoff; berättelserna påminner om varandra.

Tisdagstrion: Författare vars efternamn börjar på F

1. Offer (1937) är den bästa bok jag har läst av Jan Fridegård. Den handlar om en ung kvinna som flyttar från landet till Stockholm för att arbeta, träffar kärleken och blir gravid, men mannen vill inte ha barnet. Ett otippat och gripande kvinnoporträtt. Läs Offer.

2. Benny. Drevet, döden (2021) är Lotta Fristorps biografi över sin chef och vän Benny Fredriksson som tragiskt gick bort 2018. Han var först chef för Stadsteatern i Stockholm för att sedan bli chef även för Kulturhuset. Fristorp ger ett nyanserat porträtt av en engagerad människa som fick för många bollar att hantera. Läs den.

3. Det andra namnet. Septologin I-II (2021) av Jon Fosse handlar om Asle i två versioner, där den ene är konstnär och den andre suput. De lever parallella liv i samma stad med samma uppsättning anhöriga… Existentiellt. Läs!

Boktips på tema Författare vars för- eller efternamn börjar på F finner du länkade på Mina skrivna ord. Här kan du även ge egna tips.

Drömmar – fyra noveller från Novellix (2022)

Novellernas gemensamma tema är sannerligen drömmar: Hadleys mammor (2007) drömmer om att ha vuxenliv under småbarnsåren och projicerar sina drömmar på en man utan fru och barn. Pappan i Sandbergs novell (2022) drömde om kärleken, letade med lykta ett helt liv.

Austens tre systrar (1817) drömmer om att gifta sig rikt; aristoktatiska äktenskap handlar inte om kärlek. Woolfs fattiga änka (1923) drömmer om att kunna försörja sig och sin familj när hon får ärva sin bror.

Alla noveller är välskrivna och läsvärda, men Austens sticker ut med sin ironi och oväntade 1800-talshumor. Novellerna är även smakprover på författarskap. Jag hade t.ex aldrig läst något av Sandberg förut, men tack vare smakprovet vill jag läsa mer av henne.

Boxen ser exklusiv ut med sina moln av guld och är en fin present.

Läs Drömmar – fyra noveller från Novellix!

Novellerna är barn av sin tid, skrevs i olika epoker: Hadleys och Sandbergs tillhör postmodernismen medan Woolfs representerar modernismen och Austens realismen (inte romantiken som man kanske förväntar sig) . Novellerna är inga klockrena epokrepresentanter (jag tycker nog att Woolfs passar bättre in på romantiken; skrönan Änkan och papegojan skulle med sina mirakel kunna ha skrivits av Selma Lagerlöf).

Novellerna i denna box skulle passa bra att läsa och diskutera i svenska nivå 2 eller 3 på gymnasiet; temat är tydligt och hela tre epokers litteratur finns representerade. Dock är ingen av novellerna skriven av en man (enligt ämnesplanen ska eleverna läsa litteratur av män som kvinnor från olika delar av världen). Alla författarinnor kommer från Storbritannien utom en som är från Sverige…

Om denna box skulle användas i undervisningen skulle man behöva komplettera/byta ut noveller så att litteratur av båda könen och från fler kontinenter representeras.

Kvarlåtenskaper (2022) av Kristina Sandberg

När berättarjaget städar ur sin döde fars hus hittar hon ett kuvert på vilket fadern skrivit upp namnen på sina ex.

Berättarjaget minns dem alla och hade ingenting emot faderns kvinnor; ”Om föräldrarna kan ordna med sin egen lycka tar det en tyngd från barnen”. Hon drömde om att hennes far skulle få vila i tvåsamhetens kärlek och gemenskap…

Berättarjaget noterar att namnet på exet Anne saknas. Fadern träffade henne på senare år på datingsajten Mötesplatsen. Berättarjaget redogör för sina minnen av Anne samt de andra exen och porträtterar därigenom sin far. Dennes dröm om kärlek tas till en filosofisk nivå: ”Vad är en dröm om kärlek? Är det flykten från jaget eller hemkomst?”

Läs Kvarlåtenskaper! En tänkvärd och välskriven novell.

.

Solsting (2007) av Tessa Hadley

En oattraktiv singelman blir måltavla för två småbarnsmammors drömmar. Det är drömmen om ett vuxenliv som hägrar och den dröms medan deras barn leker, ammas och kräks. Mannen är vän med den ena mammans man och mammorna är bästa vänner. Spännande.

Den allvetande berättaren är detaljerad, lämnar inget okommenterat, vilket stör mig – jag vill tänka själv. Min irritation överröstas dock av spänningen mellan karaktärerna (en singel och två par) och av kontrasten mellan mammornas drömmar och deras faktiska liv. Även singelmannen utgör en kontrast när han besöker barnfamiljerna som firar gemensam semester i den ena familjens sommarhus (singelmannen har med sig braj istället för blommor).

Läs Solsting! En spännande novell.

Övers. Amanda Svensson (2022)

Änkan och papegojan: en sann berättelse (1923) av Virginia Woolf

Den fattiga gamla änkan Mrs Gage är nära att falla i brasan av glädje när hon nås av nyheten att hennes bror är död och att hon ska få ärva honom.

Mrs Gage börjar drömma om ett bättre liv – hon lånar pengar av prästen för att ha råd att åka och besöka broderns by.

I titeln antyds att berättelsen är sann (Änkan och papegojan: en sann berättelse) och i berättelsens inledning anges tid, namn och plats: ”För omkring 50 år sedan satt Mrs Gage i sin stuga i byn Spilsby i Yorkshire”. Det som sedan sker när Mrs Gage besöker Rodmell (broderns by) känns osannolikt, men verkligheten överträffar som bekant ofta dikten…

Läs Änkan och papegojan: en sann berättelse!

Övers. Helena Hansson (2022)

Tre systrar (1933) av Jane Austen

En brevväxling mellan tre systrar angående den äldstas eventuella giftermål med en ful, rik, snål och hetlevrad man. Om inte storasyster gifter sig med mannen blir det någon annan av systrarna; för honom kvittar det.

”’Men varför måste han fria till mina systrar om jag svarar nej?’, [undrade jag (storasystern)].

’Varför? För att han vill ha släktförbindelse med oss, och för att de är lika vackra som du’, [svarade mamma]” (s.11).

Dialogen är rapp och absurd. Berättelsen är en kritik mot 1800-talets aristokratiska miljö, där frånvaron av kärlek fylls av drömmar om rikedom (…om att få en vagn som är ”blå med silvermönster”… ). Dessa drömmar är mer inom räckhåll än ett kärleksfullt äktenskap. Det är tragikomiskt – ett författargrepp jag är svag för.

Läs Austens Tre systrar! En slagfärdig brevnovell.

Övers. Gun-Britt Sundström (2022)

En vinterlek (2017) av Elin Bengtsson

En novell om det förflutnas kraft när två vuxna som inte mötts sedan tonåren ses igen och ”vinterleken” de hade då upprepas. Berättarjaget kämpar mot sitt inre barn för att inte låta det förflutna ta över. Händelseutvecklingen är intressant; lekens förutsättningar är inte desamma som de var då när de var 14 år.

Läs En vinterlek!