Tisdagstrion: Jämtland

Från Jämtland kommer Bodil Malmsten (1944-2016). Här är tre tips på böcker hon har skrivit:

1. Samlade dikter (1995) består av hennes diktsamlingar mellan år 1977-1993. Dikterna är ofta humoristiska och på rim, tar upp livsfrågor som barnlängtan, separation, såriga relationer och samhällskritik:

”Lever bara en gång var det –

alltid

och att dö

är inte hela världen

fortsättning följer

och jag är den./

Havet hänger samman

sa det –

alla hav med alla andra

haven

kärl kommunicerar med varandra – ett vatten är alla andra./

Kampen pågår – hav mot landen

hav mot jorden

oddsen är att havet

en dag

går i land

och tar tillbaka skogen.”

(”Havet sade:” ur Damen, det brinner! ((1984))

2. Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån (1994) är en roman om den 53-årige skådespelaren Maurice Lind som en dag blir varse att han är en skitstövel.

3. Priset på vatten i Finistère (2001) är Bodils dagbok skriven när hon bor i ”världens ände” (finis terrae), Finistère, Frankrike. Hon skriver om livet i världens ände, om människorna där, om det lilla och det stora i tillvaron.

Få fler boktips på tema Jämtland på Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare.

Syskonen (1963/2024) av Birgitte Reimann

Det är våren 1961 och Berlinmuren är ännu inte byggd. Elisabeths bror Uli planerar att fly från Öst- till Västtyskland och Elisabeth har två dygn på sig att få honom att stanna. Hon har redan förlorat sin storebror Konrad till väst, står inte ut med att förlora Uli.

Storebrodern Konrads distansering är både fysisk och mental; han klankar ned på Elisabeths klädsel (den anses omodern i väst) och han visar ingen tacksamhet till öst som har betalat hans utbildning.

Elisabeth uppskattar östregimen; den köper hennes konst – möjliggör att hon kan leva på sitt konstnärsskap. Hon är övertygad socialist och inte bitter över att morfaderns skofabrik upptogs i statens ägo.

Elisabeth menar dock att ”vi” i Östtyskland misstror varandra alltför lätt och att ”vi” borde känna tillit, inte ange en person pga att den är skeptisk (inte samma sak som att vara fientlig). Den angivne stämplas som ”opålitlig” av staten, portas från vissa utbildningar och yrken. En orättvis konsekvens.

Läs Syskonen! Det är intressant att följa syskonens meningsskiljaktigheter romanen igenom.

Birgitte Reimann (1933-1973) var en firad författare i Östtyskland när denna roman kom ut starkt censurerad 1963. I denna svenska översättning från 2024 av Jesper Festin finns de tidigare borttagna delarna med. Jag blir nyfiken på skillnaden mellan upplagorna och får väl läsa den första upplagan på tyska…

Tisdagstrion: Bakverk

1. Stephen King var väldigt nöjd med pajätartävlingsscenen i sin novell ”Höstgärning” (förlaga till filmen Stand by me). Detta skriver King i sin skrivhandbok Att skriva. En hantverkares memoarer (2000). Dock var det hans fru Tabbys skratt som avgjorde att pajätartävlingen fick vara med i novellen; hon är hans ”Den Perfekta Läsaren”, som han rekommenderar alla författare att skaffa sig. Kings bok inspirerar – författaren Gabriel Francke Rodau skrev sin Leons bok (2021) inspirerad av råden i boken. Övers. Tove Janson Borglund

2. I Dagar utan hunger (2012) är författaren Delphine de Vigan inlagd på sjukhus för anorexi. På avdelningen ligger patienter med olika slags ätstörningar. En av patienterna får bakelser insmugglade av sin man varje dag. Alla patienter kämpar mot sina demoner, stöttade av engagerad sjukvårdspersonal. Övers. Maria Bodner Gröön

3. Tonårige Tues föräldrar firar bröllopsdag, bjuder släkten på tårta. Endast Tue vet att hans mamma vänsterprasslar och att hon vill lämna Tues far. Så börjar En dag kommer vi att skratta åt det (2024) av Thomas Korsgaard, som här skriver om sin uppväxt som homosexuell i en dysfunktionell familj på den danska landsbygden i början av 2000-talet. Det är den andra boken i en trilogi som många läsare uppskattar. Jag tyckte mycket om den första boken Om någon skulle komma förbi. Övers. Helena Hansson

Få fler boktips på tema ”bakverk och konfektyr” på Mina skrivna ord, Tisdagstrions anordnare.

Tvingad tiger (2024) av Neige Sinno

Neige (f.1977) utnyttjades sexuellt som barn av sin styvfar. Hon försöker som vuxen förstå genom att porträttera honom, koppla till forskning och dra paralleller till litteraturens pedofiler (Humbert i Lolita av Nabokov, fadern i De blåaste ögonen av Morrison, mfl.).

Neige jämför styvfaderns våldtäkter med tortyr – en gränsöverskridande upplevelse som bryter ned verkligheten – för att i nästa mening ta tillbaka sin jämförelse med att ”Det är nog att ta det lite väl långt” (s.148). Ofta återkommer Neige till att det finns mycket värre erfarenheter än det som har hänt henne. Vad skulle vara värre? Han förgrep sig på henne från att hon var sju år till fjorton år gammal.

”Du [Neige] tycker inte om mig alltså våldtar jag dig, du uppför dig bra, jag gillar dig alltså våldtar jag dig, du uppför dig illa alltså blir jag arg på dig alltså våldtar jag dig för att straffa dig, jag våldtar dig eftersom jag ju tycker om dig”, rekonstruerar Neige styvfaderns resonemang (s.148).

Neige berättar hur hennes liv har formats av övergreppen, hur tankar dyker upp (när hon t.ex. masserar sin dotters rygg), hur hon bevakar sitt och andras barn (iakttar tränaren som masserar en tonårsflickas vader) och spionerar på pappan till sin dotter.

Läs Tvingad tiger! En tänkvärd och välskriven bok av en överlevare, väl översatt från franska av Emma Majberger.

Spricktand (2018/2025) av Tanya Tagaq

Med de inledande orden ”Till alla försvunna och mördade urfolksflickor och -kvinnor, och till alla dem som överlevt internatskolorna”, är jag fast i Tagaqs roman, som handlar om en inuitflicka i en by i det arktiska Nunavut, Kanada, på 1970-80-talet.

På poetiskt språk berättar flickan i jag-form om sin uppväxt under urfolksmäns våld – samt under symboliskt våld från det dominerande språket engelska, dess talares kultur och religion.

Urfolksbarnen tvingas i tonåren gå på engelsktalande internatskola och slutar tala inuktitut, vilket gör våld på deras identitet – leder till självmord i vissa fall. Flickan försöker ta livet av sig men misslyckas – hon är Spricktand, sönder men stark.

Berättelsen tar avstamp i verkligheten med dess flykter alkohol, marijuana, butangas…, för att sedan upptas mer och mer av det andliga:

”Kanske saknar jorden våra kroppar som en mamma saknar sitt spädbarn. Kanske saknar vi våra kroppar som de döda saknar livmodern. Kanske dröjer det länge innan mina mineraler återvänder i form av en växt eller insekt. Kanske dröjer det tusentals år innan delar av mig uppgår i det Gamla blodet [fossila bränslen], det Gamla blod vi pumpar upp ur jorden, för att bränna och förstöra hennes yta, för att bränna och lösa upp molnen. Låt henne behålla sitt blod. Låt tidens djupa svärta bo kvar där den hör hemma” (s. 137.).

Det är vackert och tänkvärt skrivet, leder in på stigar jag inte beträtt tidigare – får mig att se tillvaron på nytt sätt.

Läs Spricktand! En stark läsupplevelse.

Översättning från engelskan: Nika Abiri (2025)

Tisdagstrion: Musik

1. Sång till Bretagne (2021) av nobelpristagaren J.M.G Le Clezio är en vacker hyllning till hans barndoms och ungdoms Bretagne (1940-1950-tal) övers. Ulla Bruncrona

2. I Stulen musik (2024) berättar Anders Rydell om hur nazisterna beslagtog judars instrument (8000 pianon/flyglar i Paris…) samt förföljde, deporterade och dödade judiska musiker. Dock komponerades och spelades musik av judar i Auschwitz på uppdrag av nazisterna själva.

3. op.101 (2021) av Horace Engdahl är ett slags försvarstal efter Svenska akademiskandalen 2017. Han förklarar sina handlingar och val i livet från ung till i skrivande stund. op.101 syftar på Beethovens mest svårspelade sonat, som Horace numera övar på.

Fler boktips på temat finns länkade hos Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

En dag kommer vi att skratta åt det (2024) av Thomas Korsgaard

Tonåringen Tues dysfunktionella familjeliv från Om det skulle komma någon förbi fortsätter in i uppföljaren En dag kommer vi att skratta åt det. Pengar är dock inte längre ett bekymmer, men hans mor har skaffat sig en älskare och har planer på att lämna hans far. Tue är den ende som vet om detta i bokens början när mor och far firar bröllopsdag med glasstårta, ljuskanoner, familj och släkt.

Hot om uppbrott i ett dysfunktionellt äktenskap är för tunt att bygga en roman kring och Korsgaard fyller ut romankostymen med äckligheter (skit piss sperma – ofta samtidigt), vilket gör karaktärerna till stereotyper som ”Morran och Tobias” – bedövar mig från att känna.

Jag gillade Om det skulle komma någon förbi; den hade en tydlig intrig – var ibland äcklig, men inte bara för att. I den fanns hopp om ett bättre liv efter en hemsk barndom, men efter En dag kommer vi att skratta åt det känns det inte hoppfullt. Jag avstår tills vidare från att läsa fortsättningen Man skulle kanske ha varit där.

Översättning: Helena Hansson

Tisdagstrion: Barn på omslaget

1.I Det stora sveket. Berättelsen om skyddsnätet som inte fanns (2024) berättar Walter Kalmaru om när hans två tonårsdöttrar en efter en insjuknade i anorexi och slutligen tog sina liv pga. bristerna i vården. Upprörande läsning.

2. Innan ni tog oss (2017) av Lisa Wingate är en verklighetsbaserad historia om syskonen som 1939 blev kidnappade från sitt hem på en flodbåt i Mississippifloden när deras föräldrar var på sjukhus. Familjen var fattig, kallades ”flodslödder” och kidnapparen menade att barnen skulle göras en tjänst genom att säljas till en rik familj…

3. Apelsinflickan (1997) av Lena Kallenberg handlar om den 15-åriga Signe som är föräldralös och arbetslös i Stockholm på 1880-talet. Hur ska hon överleva? Boken är ett slags Mina drömmars stad för unga, där språket är enklare och mer förklarande.

Många fler boktips på tema ”Barn på omslaget” finns länkade på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida.

Samma, mamma (2024) av Hanna Rajs

”min mamma var rolig och nu är hon död/ så ingen får någonsin skratta igen/ absolut ingen men allra minst jag/ allra minst allra minst/ jag har blivit allra minst/ en råtta som saknar sin mamma/ den råttan blir aldrig nåt annat/ än allra minst allra minst/ det finns ett skratt som alla minns/ och det skrattet tillhörde mamma

mammas ögon log som mina/ men mina är röda och hennes var fina/ jag börjar få skrattrynkor samma…” (”Allra minst”, s.44).

Rörande dikter på rim om diktjagets mamma som är samma som diktjaget självt med ”skrattrynkor samma”. Diktens jag är också en mamma och väntar en dag samma öde (döden) som sin mamma. En dag diktar också kanske diktjagets barn i sina tankar/i skrift om diktjaget i hennes frånvaro…

Diktjaget är en nybliven mamma, behöver sin mammas stöd (”ärligt den som castade måste varit sjuk eller hög/när han gav mig rollen som mamma/ och dig [min mamma] rollen som död”). Dikterna brister ut i ett slags humor när förtvivlan är som värst – och ibland kommer sjok av mulna minnen (”du [mamma] hade hittat brev under madrassen…).

Dikterna växlar mellan det nära du-tilltalet och det mer distanserade tredjepersonsperspektivet och följer således sorgens ojämna kurva. Alla dikter är vackra, visar olika delar av en sorg.

Läs Samma, mamma!

Tisdagstrion: Afrika

  1. Djurens liv (2000) av den sydafrikanske författaren J.M. Coetzee handlar om en universitetsprofessor och hans komplicerade relation till sin mor författarinnan och djurrättsaktivisten Elizabeth Costello. När hon inbjuds till hans universitet för att tala om sin nya roman börjar hon istället prata om djurens liv. Huvudpersonen hamnar i kläm mellan modern och uppretade kollegor. Övers. Lisa Gålmark.
  2. Allt går sönder (1958) av den nigerianske författaren Chinua Achebe utspelas i början av 1800-talet i nuvarande Nigeria. Huvudpersonen Okonkwo gör motstånd när kolonisatörerna kommer. Övers. Ebbe Linde.
  3. Mitt liv utan dig (2020) är skriven av Betlehem Isaak, dotter till journalisten Dawit Isaak som sitter fängslad i eritreanskt fängelse sedan 2001. Hon var sju år när han fängslades och hon berättar här hur livet i Sverige blev utan honom. Hon tittar på månen och hoppas att han också ser den. Sorgligt.

Fler boktips på tema Afrika finner du länkade hos Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!