Apelsinflickan (1997) av Lena Kallenberg

Femtonåriga Signe är föräldralös och arbetslös i 1880-talets Stockholm och hyran måste betalas. Hennes samboende väninna brukar betala den, men nu är hon försvunnen.

Att läsa Apelsinflickan är som att läsa Kulla-Gulla; Signe är vän, vacker och dygdig – trots sin utsatta situation. Signe knixar och niger, medan hennes inte fullt så vackra väninna försörjer dem båda som apelsinflicka/prostituerad. Provocerande. Jag undrar hur unga läsare uppfattar boken (i efterhand ser jag att den är lanserad som barn- och ungdomsbok).

Texten i Apelsinflickan har en pedagogisk ton, förklarar tidstypiska ord: ”Sumprunkerska! ropar en käring [efter Signe]. Sumprunkare, jo pytt, tänker Signe harmset. Det kallas människor som håller fisken vid liv…” (s. 61). Ordet ”sumprunkare” förekommer även i Mina drömmars stad men dock utan förklaring; det är upp till läsaren att ta reda på ords betydelser.

Författaren varierar referatmarkörerna för mycket (Signe säger, piper, viskar, väser, trumpetar…) och överanvänder liknelser (…som en gris, fluga, ko…)

Varje kapitel i Apelsinflickan har ett namn som avslöjar för mycket (”Hon bloar som en stucken gris” heter ett). Det är bättre med namnlösa kapitel.

Det är intressant att läsa om unga kvinnors situation på 1800-talet men en förtätning av texten hade gjort berättelsen om Signe gott.

Tisdagstrion: Böcker med sommarkänsla

1. Allt jag lärt mig av träden (2022) av professor Suzanne Simard handlar om trädens hemliga liv som hon forskat i: Träd samarbetar; de utbyter näringsämnen via rotsystem/svampar samt varnar varandra vid skogsbrand (!).

2. Antologin Vilse (2022) red. David Armini och Cecilia Snygg innehåller noveller som utspelar sig i somriga miljöer från Norrland till Skåne, i vilka människor är vilse på olika sätt.

3. Diktsamlingen I ljus och strålning (2019) av David Zimmerman utspelas i grönskans tid där diktjagets far ligger för döden. Mycket vackra dikter.

Fler boktips med sommarkänsla finns hos Ugglan&boken!

Göra sig kvitt Eddy Bellegueule (2014) av Édouard Louis

Författaren Édouard Louis föds 1992 som Eddy Bellegueule i en liten fransk bruksort. Han passar inte in, är förtryckt av omgivningen och sig själv; det finns ingen plats för en intellektuell feminin homosexuell man här.

Släktens stolthet är hans motsats (en våldsam machoman till kusin) som är förtryckt på sitt sätt (sitter bakom lås och bom). Det berättas historier om kusinen – och andra släktingar: ”Jag har en faster som drar ut sina egna tänder med tång när hon är full, utan anledning, bara på skoj – en tång av den typ man har till bilen,” skriver Louis (s.62).

De flesta i Eddys omgivning är förtryckta; de är fattiga. Farmor fryser under sina filtar (dyrt med ved) och äter hundmat (dyrt med mat). Pappa jobbar hårt på fabriken (dyrt att vara sjukskriven) men skriker av arbetsrelaterad smärta på nätterna. Pappan skyller dock sina smärtor på dåliga gener… De fattiga tar på sig skulden för sin fattigdom.

Eddys föräldrar älskar honom, men det förstår han inte (och inte jag heller); fattigdomen filtrerar kärleken med örfilar och tystnad. Pappan säger inte grattis på födelsedagen till Eddy, eftersom han inte har haft råd att köpa presenter.

Det är andra gången jag läser boken; när min kompis högläste vissa partier ur den fick jag lust att läsa den igen. Louis berättelse drabbar som den gjorde första gången, beskriver misär med lyckligt slut: Det kommer att ordna sig för Eddy (som författare har han idag rockstjärnestatus). Det är en bedrift att klassresa (kanske särskilt i det franska klasslandskapet). Själv menar Louis att han fördrevs och gjorde en klassflykt snarare än en resa.

Bokens repliker fångar sociolekter: ”…jag vill inte ha nån jänta, inga fler pisslisor, och så fick vi dig då [Eddy] eftersom vi mistat han [Eddys äldre bror] i toan. Din far tog det hårt att han mistat den första ungen, det tog tid för han å hämta sig. Han bara grina och grina”, berättar Eddys mamma (s.48).

Läs denna gripande kortroman!

12 livsregler. Ett motgift mot kaos (2018) av Jordan B. Peterson

Tar russinen ur Petersons 12 livsregler:

Du ska behandla dig själv som en person du är ansvarig att hjälpa – ta hänsyn till det som är verkligt bra för dig (inte vad du vill/det som gör dig lycklig för stunden). Du ska göra hälsosamma långsiktliga val – begränsa kaos i ditt liv. Först när du bestämt riktning kan du hjälpa dig.

Du måste hävda din rätt gentemot din partner; annars blir det obalans (en av er blir tyrann, den andra slav). Relationen tjänar på att ni båda är starka; när den ena krisar kan den andra hjälpa den ena och vice versa.

Det är svårt att urskilja om någon behöver hjälp eller utnyttjar en annan människa (svårt att veta även för den som önskar hjälpen). Räddaren i nödens motiv kan vara narcissistiskt (räddare kan vilja framstås som dygdiga bredvid oansvariga).

Du måste bli god vän med människor som vill ditt bästa, inte med sådana som blir avundsjuka (som bjuder icke-rökaren på cigg /neutraliserar din livsstilsförändring genom att kontra med en egen bedrift).

Det är lättare att känna sig lyckad i en liten stad än i en stor; det finns alltid någon som är bättre än du i storstaden. ”Din mammas recept på fiskhuvud och ris, oavsett hur hyllat det var i hennes hemby, duger inte i dessa tider av grapefruktskum…” skriver Peterson (s.108). Jämför dig inte med andra om du vill känna dig lyckad – jämför dig med den Du var igår.

Peterson refererar ofta till Bibeln och Disneyfilmer, men har över 200 fotnoter till annan forskning än sin egen, vilket ger råden ovan tyngd.

”Det är inte vad vi inte vet som ställer till det för oss. Det är vad vi vet med säkerhet, men som inte stämmer,” citeras Mark Twain (s. 43). Peterson själv är säker på att kvinnor vill att män tuffar till sig. Om han levde som han lärde (lyssnade på människor han har svårt för, lånade deras perspektiv), skulle han förstå. ”Utgå från att den du lyssnar till kanske vet något du inte vet”, råder Peterson (s.354).

Tisdagstrion: Svenska deckarfavoriter

1. Kallmyren (2022) av Liza Marklund är riktigt bra! Den handlar om polischefen i en liten stad norr om polcirkeln. En dag får hans vuxne son ett hotbrev…

2. Den vedervärdige mannen från Säffle (1971) av Maj Sjöwall och Per Wahlöö är också riktigt bra. Den är koncentrerad (kort) och utspelar sig i en svunnen tid, är ett tidsdokument av 1970-talets Stockholm. Tiden känns på den fysiska miljön, på brottet, språket – allt. Saker förändras.

3. Bara ett barn (2010) av Malin Persson Giolito handlar om när advokat Sophia Weber får ett 7-årigt problembarn som klient. Det känns autentiskt, är samhällskritiskt och jättespännande.

Fler deckartips finns länkade på Ugglan&boken!

Allt jag har lärt mig av träden (2022) av Suzanne Simard

I miljontals år har träden utvecklats för att överleva som art, integrerade i ett enda system. Granarna skickar varningssignaler till tallarna när skogen är i fara (inom loppet av ett dygn), skriver Suzanne Simard, professor i skogsekologi vid University of British Columbia.

En viss typ av gran känner igen sina släktingar, kommunicerar och skickar livsviktigt kol till dem via svampar, vilket granen även gör i viss mån till andra träd och växter.

Moderträd tar hand om sina barn – botar och vårdar dem, men moderträden vårdar också ”byn”/växtsamhället omkring för att barnen ska frodas.

Idegranens pakalitaxel har cancerbotande egenskaper och ett syntet av detta används i läkemedel idag. Urfolk har sedan länge känt till idegranens läkekraft, har gjort dekokter och omslag av idegran.

Simard bevisar allt detta ovan med forskningsdata – och emellanåt kommer en oväntad tänkvärdhet från en exkursion: ”Vi rundade en död pungråtta, och jag undrade vad han hade tyckt om människor som baktalade honom när han rotade i komposter och grillar och bortsåg från hans viktiga roll i att äta fästingar och sniglar” (s.121).

Läs om Simards upptäckter i Allt jag lärt mig av träden, men var beredd på att skumma igenom Simards privatliv (bröllop, barn…).

Simard skriver ömt om träden (inte kliniskt), personifierar dem (kallar dem för ”hon”): ”Jag förde in min tillväxtborr i hennes rostbruna bark […] Det såg ut som hon varit död i minst ett år. Vid mina fötter låg ett rede med små tunna ben och trasiga äggskal som måste ha fallit från hennes grenar”, skriver Simard (s.233).

Tisdagstrion: Sött & gott i titeln

1. Två nötcreme och en moviebox. Hisnande* generaliseringar om vår uppväxt i DDR-Sverige (2003) av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson är en rolig och träffsäker bok om 60- och 70-talisternas barndomar. På 80-talet var Nutella ej etablerat i Sverige – ”Nötcreme” på artongramspåse gällde.

2. Tårtgeneralen (2009) av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson handlar om entreprenören Hasse P som ska göra Köping kul igen efter att ha blivit utnämnd till Sveriges tråkigaste stad 1984. Detta ska ske genom att baka världens längsta smörgåstårta! Konditoriet Bivur antar utmaningen och Hasse P jagar sponsorer. Boken baseras på en sann historia. Åk till Köping och gå i Tårtgeneralens fotspår – fika på Bivur.

3. Lilla laga gott boken (1971) av Gallie Eng och Rita Rapp Lennmor var min första kokbok. I den finns ett recept på änglamat (vispad grädde med lingonsylt + kaksmulor ((!)) samt recept på andra desserter innehållande persikor/ananas på burk och fruktcocktail. Gott då – men nu? Se receptexempel nedan:

Fler boktips finns på tisdagstrioanordnaren Ugglan&bokens sida

Kallmyren (2022) av Liza Marklund

Polischef Wiking Stormberg i Polcirkeln (2021) är tillbaka med nytt fall i Kallmyren (2022) där han personligen är drabbad: Hans vuxne son får ett hotbrev: ”Du får inte ta på dig uppdraget som projektledare för QATS-systemet. Det är förenat med stor fara…” Brevet är början på en spännande kriminalhistoria med oväntade vändningar (förutsatt att du inte läser bokens baksidestext).

Wiking är polischef i den fiktiva staden Stenträsk norr om polcirkeln. Här finns en småstads alla faciliteter – och en robotbas. På hotell Stone Swamp Inn bor internationella forskare, militärer samt vanliga turister i icke-coronatider; Stenträsk är sista utposten till vildmarken. Wiking har en del ärenden till Stockholm, men även andra miljöer förekommer i boken. Miljöerna kontrasterar varandra – skapar dynamik.

Det växlas mellan två tidsplan (80-90-tal och år 2020). Marklund väver in verkliga händelser (som mordet på Olof Palme och coronapandemin) vilkas autenticitet spiller över på det påhittade stoffet, gör det trovärdigt. Marklund har även gjort grundlig research (läs hennes tack-ord) och hon skriver att ”alla eventuella felaktigheter är avsiktliga”.

Läs Kallmyren! En spännande och tänkvärd kriminalroman.

Straff (2023) av Ann-Helén Laestadius

Om samiska barn på internatskola (obligatorisk nomadskola från 7-års ålder) i 50-talets Lannavaara och om hur de sedan har det som vuxna, efter att ha blivit misshandlade psykiskt och fysiskt under skolåren. Alla tiger de om sina trauman, men när husmodern (”extramamman”) – den värsta av plågoandarna – dyker upp igen på 80-talet, får tigandet sitt slut.

Laestadius hoppar mellan 50- och 80-talet, skriver alltid i dåtid, vilket leder till en stor användning av pluskvamperfekt (de hade gjort…hade valt…hade känt…hade bett), som gör berättandet distanserat. Jag föredrar presens, som ger en känsla av att det händer här och nu (de gör… de väljer… de känner) , ger en omedelbar närhet.

Boken är baserad på verkliga händelser, är klart läsvärd, men jag blir dock inte lika berörd av Straff som jag blev av Laestadius Stöld, som handlar om hatbrott mot renar/samer. Kanske beror det på att Straff följer flera personer medan Stöld bara följer en.

Tisdagstrion: Schack

1. Rysaren Morden på Rue Morgue (1841) av Edgar Allan Poe inleds med en essä om schack: Schackspelaren bör fokusera på den andre spelarens kroppsspråk och miner istället för dennes speldrag. Detta intro är behållningen med Morden på Rue Morgue (så ryslig är den inte).

2. Chess story (Schack på svenska och Schacknovelle på originalspråk tyska, 1942) av Stefan Zweig handlar om en schacktävling på ett kryssningsfartyg där en av spelarna spelar som om han hade inget att förlora…

3. Så länge vi båda andas (2009) av Stephenie Meyer är den fjärde och sista boken i serien Twilight. Det handlar om den omöjliga kärleken mellan Bella och vampyren Edward. I denna bok gifter de sig och Bella väntar Edwards barn.

Fler boktips finns på Ugglan&boken