Tisdagstrion: Norge

1. Heroin chic (2020) av Maria Kjos Fonn handlar om den före detta narkomanen Elise, 25 år, som i sin behandling kommit till steg 9, vilket innebär att be människor hon gjort illa under sitt missbruk om ursäkt. Allt är mycket skört och minnen tränger sig på. Det är trovärdigt och gripande skildrat med en viss portion svart humor. Översättning från norska: Ninni Holmqvist (2024).

2. Mor om natten (2017) av Niels Fredrik Dahl är en tänkvärd familjesaga, baserad på hans mors gamla dagbok, som hon egentligen tänkte bränna. När han skriver om henne kommer han samtidigt in på sig själv och sitt mörker (otrohet, ensamhet, alkoholism). Översättning från norska: Stephen Farran-Lee (2019)

3. Ögonblick för evigheten (2021) av Kjersti Anfinnsen handlar om en norsk äldre pensionerad hjärtkirurgs vardag i ett nutida Paris. Hon har sin livskamrat som börjar bli virrig och dedikerade vårdare i hemmet, men ibland blir det fel ändå. Hon tänker mycket på livet och döden. Intressant läsning. Översättning från norska: Marie Lundquist (2025)

Fler tips på temat finns på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord!

Sanning, lögn och konsekvens (2025) av Maria Adolfsson

En våldsam kvinna döms till dagsböter och aggressionsterapi. I sessionerna med psykologen berättar hon sin version och i samtal med närstående och ex-man framkommer mer information.

Romanen är som en deckare där detektiven besöker anhöriga och frågar ut, lägger pussel. Adolfsson håller dock på bitarna, drar ut på spänningen in i det sista.

Karaktärerna är inte spännande (de är privilegierade storstadsmänniskor) men i efterhand ser jag hur mina fördomar ledde mig in på villospår…

Läs Sanning, lögn och konsekvens! En oförutsägbar och spännande roman som även skulle bli bra som film.

Tisdagstrion: Blått omslag

1. Modersmjölken (2020) av Nora Ikstena handlar om en mor och dotter i ett sovjetockuperat Lettland. Modern är traumatiserad efter att dotterns far har deporterats och dottern får växa upp hos morföräldrarna. Växelvis berättar mor och dotter sina livshistorier. Övers. Juris Kronbergs

2. Barnet jag aldrig (2020) av Jenny Danielsson handlar om ett pars ouppfyllda barnlängtan och dess konsekvenser för förhållandet och själen; missfall tär.

3. I Längtans flöde (2019) av Alva Dahl funderar en modern svensk kvinna på att gå i kloster. På vacker poetisk prosa väger hon för-och nackdelar.

Gripande böcker alla tre!

Fler tips på tema blått omslag finns länkade på Tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida, där du även kan länka dina egna boktips.

Ögonblick för evigheten (2021) av Kjersti Anfinnsen

Om att vara gammal (80+), bo i Paris med sin ännu äldre livskamrat och vara rik, pigg och ompysslad av vårdare. Ett angenämt liv som snart är slut. Hon undrar inte längre när hon ska dö utan hur. Det är intressant att läsa den gamlas tankar om livet och döden. Författaren skriver korta anteckningar som känns autentiska och griper tag. Den gamla vill hänga med sina döda kära men även ”sluka ostron och suga på karameller” – leva livet, ”hållas fast i världen”.

Jag är glad att jag mitt i livet får läsa tankar jag inte tänkt tidigare (men som kanske kommer en dag). Denna bok är den andra om den gamla (Birgitte Solheim, pensionerad norsk hjärtkirurg) och jag vill läsa den första De sista smekningarna.

Läs Ögonblick för evigheten! Tänkvärt och vackert om att vara gammal i vår tid.

Övers. Marie Lundquist (2025)

Tisdagstrion: Bröder

1. Skenet bedrar på omslaget till Den stora skrivboken, Beviset och Den tredje lögnen (1986) av Agota Kristof. Det är i själva verket en ruskig barndomsskildring i det naziockuperade och senare Sovjetockuperade Ungern. Två tvillingar far illa, men de håller ihop. Övers. Marianne Tufvesson

2. Bröderna Karamazov (1880) av Fjodor Dostojevskij handlar om tre diametralt olika bröder och mordet på deras far. En av dem blir oskyldigt anklagad, men känner sig skyldig eftersom han tidigare önskat livet ur fadern. Filosofiskt om brott och straff. Övers. Staffan Dahl

3. Elementarpartiklarna (1998) av Michel Houellebecq handlar om två trasiga men utåt sett välfungerande bröder som är mycket olika och umgås sporadiskt. I tillbakablickar berättas deras sorgliga liv. Övers. Anders Bodegård

Läs fler boktips på tema bröder på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ords sida!

Bränt barn (1948) av Stig Dagerman

Den 20-årige Bengts älskade mor har nyss dött och hans far har redan en ny kvinna. Bengt vill hämnas.

Tonen för det destruktiva familjedramat sätts på romanens första blad: ”Det är inte sant att ett bränt barn skyr elden. Det dras till elden som en mal till ljuset. Det vet att när det kommer nära skall det åter bränna sig. Ändå kommer det för nära”.

I min omläsning ser jag saker som jag inte såg 2004 när jag läste Bränt barn senast. Jag ser nu ett tydligt Hamlet-tema där någon måste bli Ofelia. Jag ser Bengts vidriga sidor (kanske hade jag förträngt dem; jag mindes honom som ett stackars offer…) och står nästan inte ut.

Dagermans berättare är allvetande och ibland avbryts dess berättande av brev från Bengt till far, till styvmor, till flickvän – eller till sig själv. Det är ett spännande och välfungerande grepp. Breven ger annan information än den allvetande berättaren och jag lägger pussel med samtliga källor och tolkar in en del.

Läs Bränt barn! En ung mans inferno.

Tisdagstrion: Barn

1. Barnsoldater (2025) av Evin Cetin och Jens Liljestrand handlar om barn från olika bakgrund som utnyttjas av gängkriminella i dagens Sverige. Juristen Cetin har intervjuat berörda barn samt barnens föräldrar, lärare, vuxna kriminella… och sammanställt intervjuerna med journalisten Liljestrands hjälp. Välskrivet.

2. I Tvingad tiger (2024) skriver Neige Sinno om sin styvfar som förgrep sig på henne när hon var barn. Hon kopplar honom till pedofiler i skönlitteraturen och till pedofilforskning för att få grepp om honom. Hon berättar också hur det är att leva med minnena trettio år senare. Välskrivet. Övers. Emma Majberger

3. I Stig Dagermans Bränt barn (1948) har en tjugoårig man nyligen förlorat sin mor och fadern redan skaffat sig en ny kvinna, vilket leder till konflikt mellan far och son. Det här är förmodligen Dagermans bästa roman.

Fler boktips på tema barn hittar du på tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord. Där finns massor med tips länkade – och du får gärna länka dina tips dit.

Quel bordel (2019) av Håkan Lahger

En femtiostämmig biografi över musikern Christian Falk (1962-2014) i vilken han även själv uttalar sig. Det blir en omtumlande läsning; läsaren färdas genom trasig barndom, vilda ungdoms- och vuxenår, mot vård i livets slutskede.

Författaren Håkan Lahger har sorterat rösterna från Christians familj, släkt, vänner, expartners, musikkollegor, sjukvårdare utifrån händelse/tema och många perspektiv på händelsen/temat ifråga radas upp.

Exempelvis hävdade Christian själv att han saknade kontakt med sin far medan andra röster antyder att far och son visst hade kontakt. En av rösterna menar dessutom att Christian utnyttjade fadern…

Svärta och motsägelser gör biografin levande. Ord känns hårdare när de levereras i jag-form (”Jag tycker att Christian”…).

För att uppskatta läsningen behöver man inte känna till Christians musik – eller gilla Imperiet där han var basist; det är ett spännande liv som skildras – och det berättas strukturerat: Varje röst föregås av en rubrik där det framkommer vem som berättar. Lättläst och tydligt.

Läs Quel bordel! En ovanlig biografi.

Lyssna på Christians sommarprat 2014! Det var det som fick mig att läsa Quel bordel.

Tisdagstrion: Fika

1. I Nora eller Brinn Oslo brinn (2018) av Johanna Frid blir huvudpersonen svartsjuk när hennes pojkvän ska fika med sitt ex. Svartsjukan förvärras när hon spanar på exet på sociala medier och det ena leder till det andra…

2. I De oskiljaktiga (1954) av Simone de Beauvoir fikar den unga huvudpersonen med sin bästa väninna var dag, men väninnan tittar hela tiden på klockan; hon har en tid hemifrån att passa, är hårt hållen hemma – till skillnad från huvudpersonen. Väninnans ofrihet förmörkar deras ungdomsår i 1920-talets Paris. Övers. Kristoffer Leandoer (2021)

3. I Barndomsbrunnen (2021) av Göran Greider fikar författaren tillsammans med sin fru och dotter men på armlängds avstånd; det råder pandemi och han är försvagad av sina cytostatikabehandlingar – det sista han behöver är covid. Hans vardag som sjuk varvas med ljusa barndomsminnen.

Samtliga romaner är självbiografiska!

Få fler lästips på tema kaffe/fika hos tisdagstrioanordnaren Mina skrivna ord! Där kan du även ge dina egna lästips.

Vykortet (2021) av Anne Berest

En verklighetsbaserad familjehistoria (1919-2013) som tar sin början i modern tid (2013) när Anne, 35 år, barnbarn till en förintelseöverlevande, kartlägger familjens öde med hjälp av sin mor (dotter till den förintelseöverlevande).

Annes och moderns kartläggande utgör en spännande ramberättelse för förfädernas historia. Den innebär resor runt om i Frankrike och intervjuer med mer och mindre samarbetsvilliga personer.

1919 flyr Annes mormorsfar och mormorsmor med sina små barn undan antisemitism från Ryssland till Lettland och därifrån vidare till Palestina, för att slutligen slå sig ned i Frankrike, bygga upp ett liv där och ansöka om franskt medborgarskap, vilket stoppas i samband med Nazitysklands ockupation 1940.

Annes då tjugoåriga mormor Myriam gör ett starkt avtryck i berättelsen. Hon vägrar att bära Davidsstjärnan, men arresteras för trotsande av kvällsutegångsförbud för judar. Medan Myriam åker polisbil pågår vardag utanför bilfönstret. ”Hon undrar om hon en dag kommer att vara en del av det som nu ter sig som en inglasad teaterdekor” (s.132).

Myriams och de andra familjemedlemmarnas liv hänger på en skör tråd men de förstår inte vidden av skörhet. Berest drar paralleller mellan dåtidens och dagens Frankrike vilket skakar om.

Det är intressant att läsa om franskt medlöperi och motstånd under ockupationen. Författare som Nathalie Sarraute och Samuel Beckett dyker upp i den franska motståndsrörelsen.

Jag brukar inte plöja tegelstenar som denna (518 sidor), men jag flög igenom den. Nu när det inte finns fler sidor att läsa känner jag saknad men har fått mycket att tänka på.

Läs Vykortet! En tänkvärd, gripande och spännande berättelse om fyra generationer kvinnor i en turbulent tid. Språket är vackert – översättningen har bevarat det vackra.

Övers. Marianne Tufvesson (2025)