Röda korset (2017) av Sasja Filipenko

Minsk, Belarus, 2001. En gammal dam som överlevt Gulag återberättar sitt liv för sin nyinflyttade granne, en ung man som blivit ensamstående med sin bebis och genomgår en kris.

Den gamla damens levnadsberättelse är Kafka-lik; som ung får hon ett femton år långt lägerstraff på oklar grund. Hon efterhandskonstruerar brott att sona för att skapa mening med sitt liv – och skuldkänslorna håller henne vid liv.

2001 har damen hunnit bli 91 år gammal och fått Alzheimer, ”en gudagåva” att slippa minnas allt hon förlorat pga Stalin och senare regimer, men hon vill minnas, vill konfrontera gud när den dagen kommer.

Den gamla har ett rött kors på sin dörr (ifall hon inte skulle hitta hem). På 40-talet arbetade hon som översättare åt en sovjetisk myndighet, översatte Röda korsets namnlistor över tillfångatagna kamrater i fiendeland till kyrilliska bokstäver, vilket fick en avgörande betydelse för hennes liv.

Röda korset är en omvälvande berättelse; den växlar mellan 2000-tal och 40-tal, samtidigt som läsaren har sitt eget nutidsperspektiv (mycket har hänt de senaste 20 åren). Författaren återger delar av autentiska dokument, bl.a. Röda korsets brev. Läsningen blir intressant; jag går från klarhet till klarhet.

Läs Röda korset! Jag hoppas på fler översättningar av Filipenkos böcker.

Tisdagstrion: Ett barn blir fött

1. I Ronja Rövardotter (1981) av Astrid Lindgren föds Ronja en åskvädersnatt när en blixt klyver rövarborgen itu. Detta blir symboliskt för det som komma skall: Ronja blir äldre och hennes far släpper motvilligt ut henne i skogen/världen, men när hon går emot hans värderingar är splittringen dem emellan ett faktum. En gripande berättelse om att bli vuxen och gå sin egen väg, mot sin förälders vilja.

2. Kejsarn av Portugallien (1914) av Selma Lagerlöf börjar med att Jans dotter föds, vilket gör honom sårbar av kärlek; det ”sätter igång hans hjärta”. Dottern växer upp, beger sig till storstaden, far illa där och vad händer då med Jans hjärta? Sorgligt och vackert om en fars villkorslösa kärlek till sitt barn.

3. I första kapitlet i Charles Dickens Oliver Twist (1838) dör Olivers mor i samband med hans födsel: ”Oliver cried lustily. If he could have known that he was an orphan, left to the tender mercies of church-wardens and overseers, perhaps he would have cried the louder”, skriver Dickens. Samhällskritisk läsvärd klassiker!

Fler boktips på tema Ett barn blir fött finns på Ugglan&boken, dit du även kan länka egna boktips.

Om någon skulle komma förbi (2022) av Thomas Korsgaard

Om någon skulle komma förbi bondgården när tonåringen Tue sitter i äppelträdet och skiter ned på sin familj som står nedanför skulle det göras orosanmälan.

Ingen kommer just då, men folk kommer förbi på konfirmationskalas eller för att driva in lånade pengar. Folk vet att mamman är sjuk, att pappan ensam tar hand om hem och gård – en övermäktig uppgift för en person; de riskerar att gå i konkurs. Ingen hjälper dem. På byn skvallras det om mamman som inte kan ta hand om sina barn.

Berättelsen är osentimentalt berättad av Tue, som har en förmåga att trösta sig själv: ”Det fanns så många andra dåliga människor i världen att jag omöjligt kunde vara den värsta”. Tue knyter an till bra personer i sin närhet som bekräftar honom och hans dröm om att i framtiden lämna byn. ”Du är inte dum”, sa hon [hans lärare]. ”Jag tror det är bra för dig att öppna ett par böcker på allvar”.

Den dysfunktionella familjen och släkten skildras utan fördömanden. Dialogerna bidrar till det:

Trots det osentimentala författargreppet, eller kanske tack vare detta grepp, blir jag känslomässigt berörd. Det råder misär men känslan av att det inte alltid kommer vara så här för Tue bär mig genom berättelsen, får mig att orka ta den till mig.

Läs denna hemska men hoppfulla barndomsskildring!

Tisdagstrion: Negation i titeln

1. Det kommer inte alltid vara du (2022) av Petra Backström är en kärlekshistoria mellan jag (27-årig tjej) och du (gift tvåbarnsfar). Jag-berättaren vänder sig direkt till du:et. Gripande och tänkvärt. Kan vara den bok som berör mig mest i år.

2. Jag vill inte tjäna (2009) av Ola Larsmo handlar om en manlig gynekolog i 1880-talets Uppsala. Hans uppgift är att regelbundet undersöka stadens prostituerade och sända dem till kurhuset vid eventuell sjukdom, men han engagerar sig mer än så, hjälper dem med sådant som är olagligt. Mycket läsvärd, känns dokumentär.

3. NEJ sa lilla P (1998) av Inger och Lasse Sandberg handlar om Lilla P som var ett ovanligt envist barn: ” Hon sa bara nej, nej, nej till allting. Hon sa nej när hon skulle bada, och hon sa nej när hon skulle upp ur badet. Hon sa nej när hon skulle till dagis, och hon sa nej när hon skulle hem från dagis. Alla var så bekymrade. Vad ska vi göra med lilla P?” Men ibland är det bra att säga nej, t.ex när en främmande farbror vill visa sina kaninungar i källaren. Den bästa barnboken, så synd att den bara finns på bokloppis. Hoppas på en nyutgåva.

Fler tips på temat finns på Ugglan&boken. Dit kan du även länka egna tips!

För levande och döda (1989) av Tomas Tranströmer

Livets gåta i maneter, ödlor, ormar, fjärilar och trädgrenar. Kyrkor och katedraler med sina valv efter valv, återspeglar valv efter valv inom människan; avbildar gåtan.

I dikterna är de döda och de levande i samma värld men åtskilda: ”Världen är en, men väggar… och väggen är en del av dig själv” (s.24). Det som är tomt är i själva verket öppet ( se citatet på bilden nedan)…

Citat ur dikten ”Vermeer” (För levande och döda, 1989, s. 25) på Tranströmerbibliotekets fönster, Stockholm

…och det som är långt borta, är egentligen nära:

”På jakt efter en brevlåda 
bar jag brevet genom stan 
I storskogen av sten och betong 
fladdrade denna vilsna fjäril. 

Frimärkets flygande matta 
Adressens raglande bokstäver 
plus min förseglade sanning 
Just nu svävande över havet. 

Atlantens krypande silver.
Molnbankarna. Fiskebåten
som en utspottad olivkärna.
Och kölvattnets bleka ärr.

Här nere går arbetet sakta. 
Jag sneglar ofta på klockan.  
Trädkronorna är svarta siffror 
i den giriga tystnaden. 

Sanningen finns på marken
men ingen vågar ta den.
Sanningen ligger på gatan.
Ingen gör den till sin.” (”Air mail” ur För levande och döda, 1989)

Diktjaget söker det nära i det avlägsna, saknar mod att vara nära. Texten är omvälvande, skapar svindel; en båt ”som en utspottad olivkärna” i Atlanten.

Läs För levande och döda!

Det skenbart rätta (2022) av Fransyskan H

Det skenbart rätta är att ta väskan och gå när du är höggravid och din partner älskar en annan, är otrogen och vill lämna dig. Katja gör det rätta; hon stannar kvar hos sin William och följer med på weekend till svärfar på familjegodset…

Jag vill förstå Katjas val, läser boken i ett svep. Spänningen stiger när William bekänner sina synder för sin far Aron…och på en grusväg nära godset står en Peugeot parkerad med en sovande kvinna vid ratten.

Min förståelse för det skenbart rätta kommer via Katjas, Williams och Arons parallella jag-berättelser; omständigheter har format dem och deras val. Intressanta kopplingar görs till Rousseaus, Manns och Viscontis syn på rätt och fel handlande.

Familjegodset är en mysig plats med sprakande brasa och puttrande gryta. Ute råder ruggig höst, ibland har familjemedlemmarna ärenden ditut. Romanen är alltså ingen Lars Norén-historia där tillvaron slås i spillror innan morgonen gryr och de inblandade skingras; i Det skenbart rätta stannar människorna kvar, varpå det ena leder till det andra, som leder till det tredje. Det rätta ändras när omständigheterna förändras och måste därför ständigt uppdateras.

Det skenbart rätta är en spännande, omtumlande och välskriven roman. Läs den!

Jag tackar Ekström & Garay för recensions-ex och Fransyskan H för en stark läsupplevelse.

Tisdagstrion: Skor & kläder på omslag

1. I Barnen i Auschwitz (1993) av Otto B Kraus får barnfångarna behålla sina civila kläder, eftersom de tillhör ett uppvisningsläger (ifall Röda korset skulle vilja göra en inspektion). Barnen är dock inte undantagna döden; efter sex månader ersätts de av en ny grupp barn. En gripande vinkel på förintelsen.

2. Simone de Beauvoirs klädstil är väl synlig på omslaget till hennes självbiografi En familjeflickas memoarer (1958). Hennes propra klädsel avslöjar inte den rebell hon var; Simone blev filosof, feminist och politisk aktivist, vilket var helt tvärtemot det tidiga 1900-talets förväntningar på en högborgerlig flicka. Det här är hennes historia om att vara flicka och bli kvinna. Läs/sluka den!

3. Ester i Glaskupan (1963) av Sylvia Plath har vunnit en månads praktik på ett modemagasin i New York. Det blir dock inte mycket skriva av (se krumeluren på omslaget). Istället blir det många modeevent med bubbel och obehagliga bekantskaper/situationer. Denna månad sätter tonen i hennes liv, försänker henne i depression. En oerhört bra bok, baserad på Plaths eget liv.

Fler boktips på temat finner du länkat på Ugglan&boken, dit du även kan länka dina egna tips.

Jag vill inte tjäna (2009) av Ola Larsmo

En kvinnoläkare i 1880-talets Uppsala har till uppgift att ”besiktiga” stadens prostituerade, men börjar även hjälpa dem med sådant som strider mot lagen. Läkaren blir socialt stigmatiserad pga. sitt engagemang för de prostituerade – även hans fru distanserar sig från honom.

Parallellt med läkarens historia berättas en ung kvinnas historia: hur hon inte nöjer sig med sin lott i livet, säger ”jag vill inte tjäna” när hon blir erbjuden en pigtjänst, ger sig av mot staden utan att ha ett arbete som väntar där.

Detta är en riktigt bra bok, dels för de gripande livsödena, dels för att det är fiktion men känns dokumentärt. Larsmo återger kvinnors journaler, ofta avslutade med ordet ”afliden”. Jag hoppas att någon gång få läsa ”afskrifven”. Det är hoppet jag lever på medan jag läser – och det finns skäl till hopp; vissa människor gör skillnad.

Läs Jag vill inte tjäna!

Hoppas att någon gör en film/pjäs på denna bok med dess själfulla karaktärer, balanserande på gränsen mellan lagligt och olagligt, liv och död, brott och straff; det skulle bli en spännande film.

Tisdagstrion: Boktitlar som börjar på samma bokstav

1. De oskiljaktiga (1954/2021) av Simone de Beauvoir är en självbiografisk berättelse om kvinnlig vänskap i Paris under 1900-talets första hälft. Zaza hade en fri barndom medan Andrée (Simone själv) var hårdare hållen. När barndomen är över stramar Zazas mor åt dotterns livsrum, vilket får allvarliga konsekvenser. En gripande och mycket läsvärd bok.

2. Det tomma hemmet (1965/2013) av Lidia Tjukovskaja är ett litet mirakel. Den skrevs under Stalins terrorvälde, gömdes, försvann och återfanns, gavs ut 1965. Den är självbiografisk, handlar om en Stalintrogen kvinna som börjar omvärdera efter att hennes lika Stalintrogne son fängslats på obestämd framtid. En mycket intressant bok; den liknar lite Kafkas Processen.

3. Den unge Walters lidanden (2022) av Augustin Erba handlar om en man med stark hälsoångest, vilket får konsekvenser för hans privata liv och karriär. Jag har lite svårt att relatera, men många uppskattar romanen som är full med dråpligheter och humor.

Fler boktips finns på Ugglan&boken!

Paradais (2022) av Fernanda Melchor

”Allt var den fetes fel”, börjar boken. Franco är ”den fete”, en ung mexikansk rikemansson, som fantiserar om den medelålders grannfrun. Den 16-årige Polo tvingas äcklad höra på Franco, som är ett påtvingat sällskap, ingen vän. Polo arbetar som servicepersonal i Paradais, det gated community där Franco bor. Polo plockar upp efter de rikas hundar – och dricker sprit med Franco när denne kallar.

En rå ton sätts redan bokens första blad; Francos fantasier om grannfrun återges och därigenom hans kvinnosyn. När fantasierna står en upp i halsen flyttas fokus till Polos fattiga och utsiktslösa liv utanför Paradais. Polos kusin är gravid, sover i hans säng medan han själv ligger på golvet och kokar, tänker råa tankar. En välgrundad bakgrund till en tragedi.

Pojkarnas återgivna tankar känns autentiska. Polo vill ”där och då och på dagen säga upp sig från det miserabla och dåligt betalda jobbet, och på studs mosa trynet på den idioten Urquiza [chefen], sätta några smockor i hans kuksugarfejs, det ägghuvet: få se vem som tvättar bilen åt dig nu bögjävel…” Meningen fortsätter ett par rader till. Melchors meningar kan vara sidolånga, men flyter på tack vare kommatering. Översättaren Hanna Nordenhök har gjort ett fantastiskt jobb.

Aggressivitet genomsyrar människorna, fattig som rik, ung som gammal, man som kvinna. Alla förövare har varit offer – och offer blir ohjälpligt förövare. En outhärdlig stämning råder; allt är fucked up.

Paradais är outhärdlig att läsa, men jag fortsätter ändå, vill förstå, kan inte bara konstatera att samhället i mexikanska Progreso (där Paradais ligger) är fucked up pga. stora klassklyftor och organiserad brottslighet.

Stålsätt dig och läs Paradais!