Tisdagstrion: Runt Östersjön

1. Stalins kossor (2003) av Sofi Oksanen handlar om en finsk tjej med estniskt påbrå som lider av psykisk ohälsa. Genom tillbakablickar berättas hennes mors historia i ett ryskockuperat Estland. Gripande om trauman som ärvs via modersmjölken.

2. Överstinnan (2019) av Rosa Liksom utspelar sig i Finland under finska vinterkriget (1939-40) och fortsättningskriget (1941-44). Det är en gammal finsk kvinnas tillbakablick på sin nationalistiskt präglade uppväxt samt äktenskap med en 30 år äldre man, en överste i den nazistiska armén. Författaren är en fantastisk berättare, i liknande kaliber som Agota Kristof (författaren till Den stora skrivboken)

3. Modersmjölken (2020) av Nora Ikstena utspelas i Lettland under sovjetockupationen. Växelvis berättar mor och dotter sin livshistoria. Pappan är deporterad och mamman traumatiserad, saknar moderskänslor för sitt barn. Dottern växer upp hos sina morföräldrar. Detta är bland det mest gripande jag läst.

Fler boktips finner du på Ugglan&boken, där du även kan lämna dina egna boktips på temat.

Den allvarsamma leken (1912) av Hjalmar Söderberg

Arvid och Lydia vill ha varandra, men tar ej steget (han är student – hon rik) och de skiljs åt, men möts fyra år senare när båda har gift sig och skaffat barn på varsitt håll.

Arvid älskar fortfarande Lydia. Det är svårt att sluta tänka på henne och fokusera på det liv han har (fru, barn, det stimulerande arbetet som journalist, vänner, läsandet, musiken, mat och vin) – vara närvarande i nuet.

Arvid flanerar rastlöst runt i Stockholm i hopp om att springa på Lydia, som i sin tur springer på honom när han minst anar det. Hon kommer oanmäld till hans arbete, har tillträde till hans värld, men han har det ej till hennes. På vacker prosa i tredje person, i dikt, och genom brevväxling berättas deras historia.

Det är ett gripande människoöde och samtidigt ett intressant dokument inifrån Stockholm 1912: Kungen promenerar omkring utan livvakter, lyfter på hatten och hälsar. Strindberg har insjuknat och Titanic sjunkit.

Romanen känns modern trots sina 100 år och är mycket läsvärd. Kanske till och med bättre än Söderbergs Doktor Glas.

Läs Den allvarsamma leken!

Staden (1901) av Anna Branting

Eva kommer oanmäld hem till Stockholm från lantstället och hittar sin man i armarna på en arbetarkvinna! Det som sedan händer är oväntat och otidsenligt…

Det är på 1800-talet. Eva är rikt gift, har inga egna pengar, är hemmafru och naiv (tror att maken jobbar till midnatt var dag). Redan innan hon ertappar mannen med arbetarkvinnan har hon ett ont öga till ”pöbeln”: ”Hur hon fruktade och afskydde dessa människor! Folket, hvad var det? […] Är det inte i kulturens mening att i allt söka förfining? […] man vill inte ens ha en hund, om han ej är af ras” (s.156). Eva vill t o m ta pöbelns barn ifrån den, eftersom hon anser den vara oförbätterlig. Hennes demonisering av folket speglar dåtidens stora samhällsklyftor.

Det är intressant att läsa Staden. En sedeskildring ur Stockholmslivet ur ett kvinnligt perspektiv. Branting skrev romanen under eget namn, men hade tidigare gett ut romaner under pseudonym, så som många andra av dåtidens författarinnor. Ofta marknadsfördes kvinnors verk i förminskande ordalag (skildring, tidsfördrif istället för roman). Brantings författarskap var okänt för mig fram tills alldeles nyligen.

Anna Branting var fru till Hjalmar Branting, den förste socialdemokratiske stadsministern. Hon levde med Hjalmar fram till hans död – trots hans otrohetsaffärer, och romanen sägs ha självbiografiska drag.

Läs boken på Litteraturbanken.

Tisdagstrion: Dödssynd girighet i bokens handling

Denna vecka har Ugglan&bokens tisdagstrio temat ”Någon/flera av de sju dödssynderna i handling, titel eller på omslag (högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede eller lättja)” och jag har valt undertema ”girighet i handling”. Samtliga av mina boktips utspelar sig i Sverige under 1800-talets senare hälft:

1. Ormens väg på hälleberget (1982) av Torgny Lindgren är berättelsen om en nybliven änka med barn som ej har råd att betala arrendet för sitt hemman. Det är fråga om småpengar för hemmanägaren, men rätt ska vara rätt och han har kommit på ett sätt för änkan att betala. En mörk historia.

2. Mina drömmars stad (1960) av Per Anders Fogelström handlar om en fattig ung dräng, som söker sig till Stockholm i hopp om ett bättre liv. Där är dock arbetslösheten stor vilket får giriga arbetsgivare att sätta skamlöst låga löner.

3. Röda rummet (1879) av August Strindberg skildrar ett korrupt Stockholm ur olika perspektiv: bl.a. en journalists, en välgörenhetsmadams, en teaterdirektörs, en affärsmans och en läkares. Det blir dramatisk ironi när den allvetande berättaren avslöjar alla karaktärers tankar för läsaren.

Gå till Ugglan&boken och tipsa om tre böcker på temat (lämna en länk där, så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips).

Röda rummet (1879) av August Strindberg

Strindberg skildrar ett korrupt Stockholm på 1870-talet. Det är intressant även om jag inte vet vilka verkliga direktörer, redaktörer, präster och politiker som åsyftas; paralleller kan dras till dagens samhälle (för fortfarande finns folk som inte skäms).

Boken börjar med Arvid Falk, den unge häradshövdingen som avsagt sig titel och stöd från familjen för att bli journalist och rapportera om samhällets orättvisor. Det blir ett sant hundliv som han delar med ett gäng unga konstnärer vilka brukar samlas i ”Röda rummet” i Berns salonger.

Bokens allvetande berättare underrättar läsaren på förhand om vilken karaktär som ska lura/bli lurad, ger läsaren ett allvetande helikopterperspektiv. Berättaren följer flera personer, inte enbart Arvid Falk (i flera kapitel är han inte med alls). Vissa av personerna är mer intressanta än andra, vilket gör boken ojämn, innehållande både sega och spännande kapitel.

Jag läser Röda rummet för andra gången i mitt liv (första gången var för 20 år sedan). Ny läsning – ny upplevelse! I denna läsning upptäcker jag svart humor, bl a i en dispyt om att potatis gör kvinnor fruktsamma och ofrivilligt havande:

– ”Man ska väl låta bli att äta potatis, kan ni väl begripa!

– Vad ska man äta då om man inte får äta potatis?

– Biffstek, käring ska du äta! Biffstek med lök!” (s.172).

Strindberg berör barnbegränsningsfrågan, behandlar den med satir och ironi (vem har råd med biffstek med lök?)

Röda rummet är ingen kvällslektyr; så många namn för läsaren att hålla isär: Det finns två herr Falk (en som klassreser med vilje nedåt + en etablerad företagare). Konstnären Olof kallas för både Olle och Montanus – och Beda heter egentligen Agnes… Men mödan med namnen är läsningen värd: Strindberg är bra på satir. Hatten av för Röda rummet! 😊🎩

Familjen H*** (1830) av Fredrika Bremer

Handlar om familjen H i Stockholm som får besök av familjens vän Beata som ska hjälpa dem med förberedelserna inför en av döttrarnas bröllop. Fadern är överste men det är ”Hennes nåd” modern som styr familjen. Några dagar innan bröllopet får dottern kalla fötter inför att gifta sig…

Jag fascineras över hur Bremer kan skriva detta 1830 i en tid då kvinnor skola tiga i församlingen – och samtidigt få fina recensioner av manliga recensenter. Kanske kommer hon undan med att kalla sitt 230-sidors verk för anspråkslösa ”teckningar utur hvardagslifvet”? Recensenterna var noggranna med att poängtera att hennes bok INTE är en roman ( men det är en, enligt romankriterierna – även om den har inslag av både dikt och drama).

Kanske kommer Bremer undan genom att explicit vända sig till kvinnliga läsare (med det direkta tilltalet ”min hulda unga läsarinna…” vilket varnar män för att texten kan vara ”kvinnotrams”). Men längre in i romanen tilltalar hon den manlige läsaren och förmedlar hur viktigt det är att en fru har fickpengar att disponera ifall tjänstefolket har sönder en kopp etc. Kanske har den manlige läsaren tinat upp tillräckligt för att bli direkt tilltalad på sida 65?

”Viljen j veta »hvar- före», go herrar, som hållen edra fruar till att för er redogöra för knappnålen och runstycket? – Jo just i synnerhet och synnerligast för eder egen höga ro och trefnads skuld. – J fatten det ej? Nå väl! En piga slår sönder en thekopp, en betjent låter ett glas gå i kras…”(s.65).

I sinom tid kommer jag in i 1800-talssvenskan – tycker att hennes stavning är lite rolig (betjent).

Bremer växte upp i en liknande högborgerlig miljö som familjen Hs. Hon skriver i jag-form men håller sig ändå distanserad i och med att ”jaget” är Beata, som i sin tur inte tillhör familjen det skrivs om. Detta distanserade berättarperspektiv skänker förmodligen författarinnan immunitet.

Familjen H är underhållande läsning, men i längden blir det träligt att läsa om familjens dramatiska hvardagslifv inom fyra väggar.

Läs boken här på Litteraturbanken

Tisdagstrion: Lila

Jag bidrar till Ugglan&bokens tisdagstrio med böcker jag gillar med lila omslag:

1. Konsten att vara kvinna (2012) av Caitlin Moran handlar om författarens utveckling från 13-åring till vuxen kvinna. Komiskt skrivet med allvarliga undertoner.

2 100 svenska dialekter (2019) av Fredrik Lindström är en uppslagsbok med dialekter där det även går att lyssna på dialekterna. Världens bästa present från min bror.

3 Och bergen svarade (2013) av Khaled Hosseini (som skrev Flyga drake) är en afghansk familjesaga, där en syster och bror skiljs åt som barn och saknar varandra genom livet.

Bidra med lila boktips du också på Ugglan&bokens tisdagstrio! Där kan du läsa fler lila boktips!

Naturliga beteenden (2022) av Golnaz Hashemzadeh Bonde

Lily lever med trauman från barndomen, vågar inte skaffa barn, men gör det ändå. När barnet är fött försvinner inte rädslan, den tar bara en annan form: Hon måste hålla barnet nära sig hela tiden, kan inte sova, inte göra något annat än att vara fullt fokuserad på barnet. Hennes man och väninnor förstår inte.

”Hon trivdes bäst där, i de vakande nätterna. När de var nedbäddade mellan mjuka lakan som hon noggrant valt ut. Gömda i den lilla värld hon skapat för dem. När mörkret gav dem skydd. Ingen som ville dem något. Ingen som försökte nå dem. Ingen som förväntade sig något av dem. Hon ville inte behöva splittra uppmärksamheten. Hon ville inte att han skulle känna till att vara ensam. Att man kunde lämnas” (s.106).

Hashemzadeh Bondes språk är vackert, bär berättelsen bra. Ibland förekommer överanvändning av ”gråter” och ”skriker”; denna berättelse behöver inga stora ord – den engagerar mig ändå från början till slut. Den behöver heller ingen ondska (tänker på elaka Tommy); det räcker med livet, som försätter människor i situationer de inte klarar av pga bristande erfarenhet.

Parallellt med den vuxna Lilys historia berättas den lilla Lilys. Det är gripande hur hon lever som barn, att ingen märker hur hon far illa (mamman är så trevlig och Lily är snäll och duktig i skolan).

Naturliga beteenden är en gripande och läsvärd roman! Jag vill även rekommendera Hashemzadeh Bondes Det var vi som också handlar om en mamma med anknytningsproblematik.

Tisdagstrion: ”Över” eller ”under” i titeln

1. Under det rosa täcket (1996) av Nina Björk var en stark läsupplevelse, innehåller texter om kvinnans frigörelse. Undrar om jag skulle bli lika imponerad idag? Jag ska nog läsa om den.

2. Vad hon klagar över när hon klagar över hushållsarbetet (2021) av norskan Heide Linde är en humoristisk relationsroman där den kvinnliga huvudpersonen vill skiljas efter 22-års äktenskap…

3. En människa kan mördas men inte idéer. En biografi över Anna Lindh (2022) av Eva Franchell, som var bästa väninna och kollega med Anna Lindh. Franchell ger en komplex bild av människan Anna och tiden som var. Välskrivet!

Fler tips på temat finner du i Ugglan&bokens tisdagstrio, där du även kan lämna egna boktips på temat.