Tisdagstrion: Träd i författarens efternamn

1. Johanna Ekströms Meningarna (2020) handlar om en mor- och dotterrelation efter att modern fått en stroke. Den tjugoåriga dottern blir mamma till sin mamma, som inte varit en tillräckligt närvarande mor för dottern under uppväxten. Gripande, självbiografiskt.

2. Amelie Björcks Zooësis (2019) handlar om lantbruksdjuren i litteraturen. Författaren följer djuren i bl.a. Ivar Lo Johanssons böcker och belyser likheter mellan djurs och människors situation. Förr jobbade arbetare och arbetsdjur tillsammans, men djuren användes även som slagträ i klasskampen (när mjölkerskor strejkar). Arbetarna fick fler rättigheter medan djuren förlorade i värde; de ersattes av maskiner och blev själva en industri (köttfabrik). Tänkvärt och välskrivet!

3. Kerstin Ekmans Hunden (1986) handlar om en bortsprungen hund som ägaren tror är död; det är mitt i kalla vintern och hunden är bara en tremånaders valp. Han överlever dag för dag i skogen likt Robinson Kruse. Spännande skildrat ur hundens perspektiv. Vackert språk!

Få fler tips på Ugglan&boken. Dit kan du även länka dina egna boktips på temat.

Viktiga ord (2023) Matthis Kempe-Bergman

”när ord är som viktigast

darrar de

sänder en sista signal

just när de ska sägas

du känner det i halsen

bröstgången

en mening som aldrig kan slås fast

prövas slutgiltigt

markeras laddas passas in

läggs ut…”

(ur dikten ”Viktiga ord” i Viktiga ord ((s.20.))

När ord är som viktigast sammanvävs de samtidigt som de klyvs och vägs, berättar diktjaget vidare. Dessa motstridigheter gestaltas typologiskt i form av felslag ( ”jag hhhhh/jj!”…) samt i plötsliga versaler, vilket skapar en stegring genom dikterna. En dikt heter ”Svindel”, men titeln placeras sist istället för först – framkallar svindel.

Kempe-Bergmans dikter får olika liv beroende på läsarens perception: Vad innebär det att ”fångas fri”? Bli fri genom att fångas/ bli fånge när jag är fri? Läsaren känner och väljer.

Diktjaget/alla går genom år, inte under. Tiden gör stora händelser små. Det gäller dock inte händelsen när Saturnus och Jupiter sammanstrålade på himlen för 2000 år sedan i en betlehemsstjärna.

I dikterna gnistrar och glimrar livslust till i diktjagets steg, i dörrars handtag, tunnlar, länkar och ord: leder till mening. Dock tenderar diktjaget att se tecken på meningslöshet (”allt är onödigt”), kämpar mot det. Lust och mening kan inte framtvingas; de dyker oanmälda upp i glipor i det kontrollerade.

Oväntade ordbilder glimmar till (”röd vit blå förlossningsfärgerna”), gör avtryck i mig. Jag gick in i en dikt och kommer ut flera dikter senare, rörd och tröstad av orden (”himlen en karta […] det första havet”, ”kroppshimlen”, ”kroppar som bibliotek”…).

”lär dig gå på akilleshälarna…” ( s. 74).

Läs Viktiga ord!

Tack Matthis Kempe-Bergman för att jag fick läsa 🙏

Tisdagstrion: Död i boktiteln

Ugglan&bokens tisdagstrio-tema är denna vecka liv eller död i boktiteln och jag har valt tema död:

1. Döden väntar (1945/2018) av filosofen Maurice Blanchot (1907-2003) handlar om en ung döende kvinna. Enligt hennes läkares prognos skulle hon dock ha dött för två år sedan… Hennes mor, syster, läkare, vän och sjuksyster hjälper henne, men prioriterar henne ej. Existentiellt. Översättning: Johan Laserna & Thomas Andersson.

2. När bror dör (2023) av Emilia Aalto är en poetisk berättelse om författarens brors liv och hans alltför tidiga död. Vi håller dig så kär måtte du inte hamna fel i livet, skrev far i ett brev till sin nyfödde son (s.15). Berättelsens jag är systern författaren:

”jag är ett spädbarn

när min bror tar med mig

till badhuset

det finns ett fotografi

hans vän

sitter moloken bredvid

själv är jag nedkorvad

i min brors knä

jag ser ut som en valp

vars skinn inte har fyllts ut

han verkar nöjd

min bror” (s.26)

Berättelsen är sorgsen men kärleksfull.

3. Är mor död (2021) av Vigdis Hjorth handlar om Johanna som för trettio år sedan försköts av sin mor och därefter inte har talat med henne. Johanna törs inte ta kontakt, men spionerar på modern – och sin syster. Sorgligt och absurt familjedrama. Översättning: Jens Hjälte

Du kan ge egna tips och se fler tips på temat på Ugglan&boken.

Är mor död (2021) av Vigdis Hjorth

Johanna har sedan 30 år tillbaka ingen kontakt med sin mor – och det var mor som klippte banden. Johannas lillasyster skickar henne korta rapporter om deras mors mående (mor börjar bli gammal, blir snart 85 år).

All annan information om mor har Johanna hittat på 1881.no, den norska motsvarigheten till Eniro.se. Utifrån denna magra källa skapar hon sig en bild av sin mors liv:

”De träd som dyker upp på 1881 liknar dem jag ser när jag står på terrassen till ateljén och lutar huvudet, planterade lönnar, jag diktar upp att mamma ser träd från köksbordet där hon nu satt sig ner. Till kaffet bestämmer jag att hon äter en skorpa med smör och getost…” (s.23). Det är absurt – och sorgligt.

I sin frånvaro existerar mor och syster i Johannas liv, kanske existerar de mer än de gjort om de vore närvarande; Johanna står på pass utanför sin mors hus likt en älgjägare och spanar.

Varför har familjen förskjutit Johanna? ”Att barn förnekar sina föräldrar är förståeligt, att föräldrar förnekar sina barn, och så hårdnackat, är sällsynt”, skriver Hjorth (s. 43).

En gripande familjesaga växer fram. Det är en ensidig berättelse; den berättas i jag-form/av Johanna, men mellan raderna kan mors och systers berättelser läsas in.

Läs Är mor död!

Översättning: Jens Hjälte

Hunden (1986) av Kerstin Ekman

En 84 dagar gammal valp irrar bort sig när den följer efter sin mamma in i skogen. Det är bitande vinter och hundägaren befarar att valpen frusit ihjäl. Sökandet upphör.

Valpen överlever en dag i sänder likt Robinson Kruse. Historien berättas ur valpens perspektiv och ibland genom dens inre monolog: ”Lunka på, lunka på, segt och surt. Tugga fjäder, suga ben…”

Naturen är besjälad, beskrivs som en enda organism: ”Vatten och ljus steg i blodådror och stjälkar, i kärl och nerver och rottrådar. Rösterna fylldes av ljus och ljuset fyllde de varma äggen. Det spratt som gnistor i nyvaknade vävnader och blodfyllda muskler och pulserade inne i äggen”.

Spår efter människan finns överallt (ljud, diesel, hjulspår, kalhygge), skrämmer valpen som håller sig undan människor. Hoppet om att den trots sin skygghet ska hittas och återförenas med sin familj står för spänningen i boken.

Läs denna mäktiga hund-robinsonad på 100 sidor!

Hemma (2023) av Judith Hermann

En nyskild kvinna, vars barn är utfluget, flyttar från staden till landet, flyttar ensam in i ett hus vid havet och tar jobb på sin brors sjökrog, skaffar sig nya bekantskaper: brorsans flickvän, brorsans ex, brorsans ex:s bror…

Kvinnan tänker tillbaka på livet som varit, minns inte samma saker som sin bror – eller sin exmake – och bär även på motstridiga minnen inom sig själv: Varför reste hon egentligen aldrig till Singapore?

Författarens annorlunda sätt att skriva dialog fungerar väl, får berättelsen att flyta. Dialogen – och texten i sin helhet – innehåller många negationer (inte…inte…inget) och motsägelsefulla beskrivningar (en man ”bär en vacker, urtvättad flanellskjorta”).

Författaren använder oväntade liknelser: I kvinnans brors ögonbryn ”växer enstaka grova strån som tentaklerna på djuphavsfiskar”. Hans mycket yngre flickvän ser ut som en muräna; hon ”saknar flera tänder, underdelen av hennes käke är insjunken…”

Jag blir full i skratt av författarens livliga språk, välöversatt från tyskan av Jesper Festin. Språket är vackert, klär ett existentiellt och klokt innehåll. Jag kommer alltid att minnas läsupplevelsen av Hemma!

Läs Hemma!

Tisdagstrion: Havet

1. Namnet på Louise Glücks diktsamling Ararat (1990) syftar på platsen Ararat där Noaks ark slutligen strandade. Boken innehåller starka dikter om en familj och deras band till varandra:

Översättning: Stewe Claeson

2. Hemma (2023) av Judith Hermann är en tänkvärd och humoristisk roman om en medelålders kvinna som vänt blad och flyttat till en by vid havet, där hon stiftar nya bekantskaper, umgås med sin bror och sina minnen. Översättare: Jesper Festin.

3. De förlorade minnenas ö (2021) av Yoko Ogawa är en dystopi om ett örike där förbud på förbud införs, krymper människornas livsrum, tar ifrån dem deras minnen. Huvudpersonen är författare och en dag förbjuds romaner… Berättelsen är långsam men läsvärd. Översättare: Viebeke Emond.

Få fler boktips på Ugglan&boken, Tisdagstrions anordnare. Där kan du även lämna egna boktips på temat.

Dolda gudar. En bok om allt som inte går förlorat i en översättning (2021) av Nils Håkansson

Fascinerande läsning om konsten att översätta böcker:

”Alla översättare härmar samma sak, men alla härmar olika”, skriver översättaren och förläggaren Håkanson (s.18). Ju mer utmanande text desto personligare lösningar, mer personlig prägel. Översättare beskrivs som gudar (skapare) vilkas ingrepp ofta är dolda för läsarna.

Dolda har översättarna varit för mig. Jag har märkt dem endast om de gör ett riktigt dåligt jobb; det ligger närmare till hands att kritisera författaren. Och om en översatt bok är bra har jag gett dess författare all ära…

Så när jag i ett tidigare inlägg om Glaskupan skrev att jag önskar att jag kunde skriva som Sylvia Plath (men aldrig läst hennes verk på engelska) innebär det att jag vill kunna skriva som hennes översättare Christina Liljencrantz också.

Det händer att den synlige guden/författaren hamnar i konflikt med översättaren till sitt verk: Nabokov (författaren till Lolita) stoppade en utgivning på svenska för att han misstrodde översättaren. Tolkien (+senare hans efterlevande) processade mot den svensk som översatt Sagan om ringen (1959-61) alltför fritt.

”Ju mindre respekt för originalverket, desto mindre bunden översättning”, skriver Håkanson (s.39). Tolkiens samt Dostojevskijs verk stod vid tiden för de första svenska utgivningarna inte högt i kurs och översattes därefter. Senare översättningar speglar verkens ökade status.

Håkanson efterlyser att litteraturkritiker ska våga recensera översättarens arbete även om de inte har lusläst originalverket. En bra översättning kan spåras i dialogen; om den flyter fint kan det bero på översättarens insats.

Dolda gudar är indelad i kapitel, som kan läsas fristående; de är formade som essäer med fotnoter och källförteckning. Jag uppskattade särskilt kapitel 1 om vad översättning innebär och kapitel 9 om översättningskritik. Håkanson skriver även om översättandets nuläge och historia, om olika översättningsmetoder samt ställningstaganden.

Läs från pärm till pärm eller de kapitel som intresserar!

Tisdagstrion: Sommarens bästa (hittills)

1. Kläda blodig skjorta (2022) av Maja Larsson är en läsvärd och lättillgänglig fackbok om hundra år av barnafödande i Sverige. Forskningsdata kommenteras med tidningsartiklar, kyrkoboks-, dagboks- samt läkarjournalsanteckningar och brev, vilket ger nya insikter om att föda barn i Sverige förr och nu.

2. Lucy (1994) av Jamaica Kincaid handlar om en ung tjej från Västindien som kommer till New York som au-pair. Det är första gången hon lämnar barndomshemmet och hon vill inte komma tillbaka igen. Hon jämför sin familj med au-pairfamiljen, finner olikheter och likheter och utvecklas som person. Kort roman men tänkvärd!

3. Ett år av vila och avkoppling (2019) av Ottessa Moshfegh är en ironisk titel på en ironisk bok om en ung kvinna som bestämmer sig för att gå i dvala i ett år. Tyvärr går hon i sömnen. Sorglig och rolig på nästan samma gång.