Jag föreslår att vi vaknar (2019) av Beate Grimsrud

”Det räcker inte med ett fel för att man ska få cancer. Inte två heller. För att cancer ska börja växa måste det vara fem, sex, sju fel” , förklarar Vildes terapeut.

Boken handlar om Vildes liv efter cancerbeskedet. Hon känner sig frisk, men är allvarligt sjuk. Hon är frustrerad och sparkar efter fjärilar, associerar nuet till dået:

”Barn har mammor för att kunna vara sjuka. Men en sjuk vuxen, med en gammal mor? Hur blir det då?” Vilde trodde fram tills nu att modern inte ville ha ett sjukt barn (för det hade hon sagt när Vilde var barn) ”Jag vill inte ha ett sjukt barn, betyder, Jag är rädd”, förstår Vilde nu. Hon ska bota moderns rädsla genom att bli frisk från cancern. Hon ska ha klänningen som hennes mamma köpt till henne, även om den inte är Vildes stil.

Halvvägs in i röntgentunneln frågar läkaren om Vilde verkligen orkar detta. ”Nej det orkar jag inte. Men jag gör det ändå” , svarar hon, som en allusion på Skorpans ord i Bröderna Lejonhjärta. Liksom Skorpan kämpar Vilde mot sin egen rädsla.

”Det finns de som inte kan hota med någonting. Som inte kan hota med frånvaro eftersom ingen önskar deras närvaro”, inser Vilde när hon tänker på att hon som tonåring blev utkastad från ett bibliotek. Vad händer om Vilde vägrar gå på behandlingarna på SÖS?

Vilde blir sjuk av strålning och cytostatika, men har många vänner som håller hennes hand. Ett väl levt liv som hon inte vill lämna. Allt ska göras om en (sista?) gång. Om hon inte får leva ska hon leva nu.

Vilde lovar sin gamla mamma att skriva en barnbok, ett tomt löfte tror Vilde först. Sedan görs det ändå; ett filosofiskt samtal mellan en räv och en råtta med uppdrag Rädda Vilde ( dock på en vuxen dialog insprängd i vuxenbok). På så sätt för hon vidare sin morfars barnboksskrivartradition + skriver två flugor i en smäll ( ”barn” + vuxenbok). Lite seg läsning, men räven och råttan ger andrum i berättelsen om Vildes livskamp.

Min mors tystnad (2012) av Lizzie Doron

handlar om ett barns strävan att få veta vem hennes far är. Dramatisk ironi när omgivningen vet saker om honom som barnet inte vet och mammans ord: ”du vet så mycket som du behöver veta”. Det är i efterkrigstidens Israel. Överlevande och deras barn förhåller sig till konsekvenserna av shoah/ förintelsen.

Har undrat över den sociala miljön efter folkmord, när många människor på en och samma plats har erfarenhet av ett mördat barn, partner, syskon, föräldrar och släkt. I boken finns svar, men nya frågor väcks. Hur påverkar den välbevarade hemligheten barnets barn barnbarn och barnbarnsbarn ? När är familjetraumat läkt? Blir det någonsin läkt?

Har även undrat över den morbida humorn i den sociala miljön som beskrivs i boken, att t.ex överlevande kallades för Seife (tvål) av andra israeler. Kanske föreställde de sig att överlevande tillät sig fångas in som lamm av nazisterna. Kanske var tanken för ohygglig: Att det redan innan koncentrationslägret var försent att vara överlevaRe (en som lyckas överleva tack vare sina egna handlingar och val). Det skulle ju betyda att de som identifierar sig som överlevaRe i själva verket är lamm som har haft tur.

Boken berättar om vänskapen mellan fyra flickor och förhållandet till deras mammor, hoppar i tiden mellan då (50-60tal) och nutid (2000-talet). Huvudpersonen har i nuet gett upp letandet efter pappan, men något får henne att börja leta igen. Boken påminner om Min bästa väninna, bl a för att kvinnorna är i centrum, de är subjekten medan mannen (pappan) är objekt eller bifigurer (maken).

Jackie (2020) av Anne Swärd

Flicka utan skyddsnät träffar manipulativ man. Hon är inte dum, är bara inte mer än sin erfarenhet (tycker att mannen luktar skog, fattar inte att han röker på).

Flickan tar på sig skulden för all saknad erfarenhet och bygger vidare på den negativa erfarenheten hon redan har av relationer. Hon tar skydd bakom falskt namn, medan han vilseleder henne (på frågan om sin ålder blir hans svar ”fyller ojämnt”). Flickan nöjer sig med svaren han ger, samtidigt som han vänder ut och in på henne och skramlar fram hennes rätta namn.

Det är hennes övergivenhet som mannen initialt förälskar sig i. Man söker hos andra det man saknar själv, skriver författaren. I detta fall ser mannen hoppfullt på att kunna skapa trygghet tillsammans med en annan övergiven människa. Men det är som att jaga sin egen skugga. (Övergivenheten lättar först när du finner dig själv, tröstar det barn som var du och blev lämnat.)

Tecknen på vart det bär av med deras relation kommer tidigt i berättelsen, men är svårtolkade innan man har facit i hand, i efterhand förstås symboliken i hemstickad tröja och läderjacka. Då är det försent. Läsaren gör samma desorienterade resa som flickan. Försöker fylla de vita fläckarna på kartan som är mannen. De hemskaste bilderna finns bara i läsarens huvud, men insinueras tydligt mellan raderna och går ej att veja för.

Hjärtats oro (1939) av Stefan Zweig

Döm inte boken pga omslaget. Den här fulingen är bra! Det börjar med en fattig löjtnant som möter en rik rullstolsburen flicka.

I berättelsen om löjtnanten visas kopplingen mellan medlidande och mördande, att medlidande (se djinnen på mannens rygg) gör en skyldig till brott (vållande till annans död) som måste neutraliseras med grövre brott ( avsiktligt mördande). Men: ”Ingen skuld är glömd så länge samvetet minns den”, skriver författaren. Någon gång väcks minnen till liv, att många år har gått är ingenting ur ett samvetsperspektiv.

Denna bok brändes på nazisternas bokbål (pga. nazismens förakt för svaghet och antisemitism?)

Löparna (2007) av Olga Tokarczuk

Handlar om ett par människor som på olika sätt konfronteras med den medicinska vetenskapen. En av dem är en vetenskapsman som har fantomsmärtor i sitt amputerade ben, vilket ses som bevis för att kropp och själ är knutna till varandra, att ”…kroppen och själen i själva verket utgör delar av en högre gemensam sak enhet, olika tillstånd av en och samma substans, likt vatten som ju kan finnas i såväl fast som flytande form”. Är min smärta gud? funderar vetenskapsmannen.

En kvinna skriver till ett museum och ber att hennes uppstoppade pappa ska tas ur glasmontern och få bli begraven, eftersom människokroppen är en spegling av universum och kropp och själ hör samman. Ljus materia är det vi kan ta på ( kropp) medan den mörka materian är okänd trots att den upptar tre fjärdedelar av universum (själ?).

”Löparna” syftar inte på sportsmän utan på personer som löper i tanken, som försöker förstå mörk materia. Likt fågel Fenix är löparna stoppade av Guds lag /naturens lag/kulturens lag.

Stenarna skola ropa (1977) av Ruth Rendell

Bokens första mening avslöjar att det handlar om en familj som mördas av sin hushållerska. Trots detta tidiga avslöjande är vägen fram till mordet intressant. Man kan inte föreställa sig hur det är möjligt när den undergivna hushållerskan först presenteras.

Motivet till mordet är analfabetism (avslöjas också i första meningen). Hushållerskan famlar blint i en värld som baseras på text och känner skam över att hon inte kan läsa. Det är en hemlighet som hon skulle kunna döda för, eftersom hon tror sig få sparken och förlora det lilla hon har om det uppdagas. Ett skrivet meddelande på köksbordet skapar stark oro hos henne, kan vara början på slutet om det visar sig vara väldigt viktigt…

Hemligheten om att hon är analfabet har begränsat hennes liv ( ingen familj, ingen vän, har levt och arbetat på samma plats utan att byta syssla, inga intressen) vilket gör henne enfaldig i familjens ögon. Man blir det om man undanhålls information (inte kan läsa), även om det är oavsiktligt. Undanhållande av information är en effektiv härskarteknik och ger övertag.

En fanatiskt religiös kvinna driver hushållerskan till att mörda familjen. Analfabetens utanförskap gör det möjligt för kvinnan att nå fram och ha hushållerskan som sitt redskap mot ”synden.” Den fanatiska kvinnan beskrivs som en disneyhäxa ( ful f d hora och hemskt elak) och analfabeten likaså (dum störd och ful). De är som allegoriska figurer (fru Fundamentalism och fröken Analfabetism)

Berättelsen är en allegori över att avsaknad av utbildning parat med fundamentalism skapar farliga människor. De rika utnyttjar fattiga och i utnyttjandet skapar de rika ett starkt beroende av de fattigas insats (här hushållsarbete). De fattiga inser inte värdet av sin insats, tror att de är mer utbytbara än de är. De rika känner sig överlägsna (utbildade, har stabilitet och trygghet) och är därför överseende med fattigas sociala tillkortakommanden (som när hushållerskan kallar familjens barn för hora men inte får sparken, eftersom hon är den bästa hushållerskan som familjen någonsin haft!). Det överseendet kostar på.

Igår (1995) av Agota Kristof

En omöjlig kärlekshistoria mellan Sandor och Line. Den är omöjlig från början pga blodsband men spetsas ytterligare av lögner, mord och klassskillnader. Sandor slåss mot väderkvarnarna länge länge tills han accepterar det omöjliga och gör ett rimligt livsval. Tyvärr har han i sin kamp mot det omöjliga lyckats förstöra sin älskade Lines liv. Tänk så bra det varit om han insett det omöjliga från början. Många hade vunnit på det, inte bara Line och Sandor.

Detta blir en metafor över människans söndrande begär. Som i sagan om ringen eller i Sinnenas tid. Vi har makt över varandras liv eftersom allt hänger samman; våra handlingar får konsekvenser för andra. Med makt följer alltså ansvar. Men det är svårt att känna ansvar om man är ovetande om vilken makt man besitter över andra människor…

Jag (2019) av Elton John

En blivande stjärna växer upp i en konservativ efterkrigstidsengelsk miljö. Han är skilsmässobarnet som hamnat mellan två familjer/kulturer:

Pappan livrädd för rockens inverkan på sonen och är nervig i allmänhet; slår sin son om det knaprar när han tuggar selleri…Men styvfadern är snäll och stöttande (apropå fadersfigur). Elton har en nyckfull teenagemama men moderlig mormor; en bristande men kompenserad barndom som lägger grund för framgång.

Det finns kulturellt kapital i att Eltons pappa var musiker innan han blev militär (musik fanns i begreppsvärlden och tillskrevs värde) och Elton söker och kommer in på på en välrenommerad musikskola (får god förkovran). Hans sexualitet vaknar sent, efter sitt genombrott som musiker. Det innebär att han levde sina tonår på 60-talet utan att bli utsatt för hat från homofober; en sparad självkänsla.

Inte förvånande att han blir Elton John med lite tur. En lyckad pojke blir en lyckad man. Framgångssaga utan underdog.

Vardagar 3 (2020) av Ulf Lundell

Handlar om en åldrad mans funderingar över sitt liv och sin samtid. Hjälper en att minnas 2019, vad som hände då, medan man levde sitt liv någonannanstans i samma Sverige – men från annat perspektiv. Han försvarar Greta Thunberg, berömmer Alex Schulman, klagar över Zara Larsson, Joakim Lundell och Ebba Busch. Det blir en dialog i ens huvud, man svarar honom i tanken. Mannen berättar om sina drömmar och tolkar dem. Känslan i hans mardröm om ett kaotiskt gig liknar min mardröm om en kaotisk lektion.

Mannen kan både skriva måla och spela (universalgeni) men fixar inte det sociala spelet. Han har en ”vän”, sin fd fru, som han är bunden till som om hon fortfarande är hans fru. Hon sköter hans galleri, hämtar ut hans medicin, skjutsar honom när han förlorat körkortet i rattfylleri. Han talar om att frigöra sig från henne men blir mer och mer ofri. Fd frun åker på semester i hans bil tillsammans med sin nya kille. Kan ju ändå inte köra den utan körkort. Metafor för att hon gått vidare men han är kvar och lider kval: Han klarar sig inte utan henne. Hon ledsagar honom genom livet, är länken mellan honom och människorna, förklarar den nya världen som han försöker begripa.

Allt detta ovan vet mannen och raljerar över sin sits, svart humor. Så går ett år kantat av kval. Han vill ha saker på Sitt sätt, ändrar inte uppfattning, kan inte, saker blir större än de är och grubbel äter in sig. En bok om ensamhet och stretandet i ensamhetens spår. Han vill ha en livskamrat men de som han siktar in sig på är i ett annat skede i livet. Den som inte kan anpassa sig förblir ensam.

Där kräftorna sjunger (2018) av Delia Owens

Handlar om en flicka som först överges av sin familj, sedan av samhället och hon måste klara sig ensam i träskmarkerna i 50-talets USA. Hon möter första kärleken men överges. Ovan på det anklagas hon för ett mord… så detta är en kärlekshistoria men också en kriminalroman. Ensam som Frankensteins monster, eftersom folk demoniserar henne och stänger henne ute, men med skillnaden att hon inte söker upp sina föräldrar. Flickan väntar.

Denna roman handlar om ensamhet och väntan på att bli insläppt i andras liv. När gud stänger en dörr öppnar han ett fönster, passar bra in här: Hon hittar alltid fönster och det är härligt att bevittna hennes flow.

Det påminner om harlekinromanerna jag läste som tonåring: En vacker vit fattig flicka som alla män åtrår. En gång var hennes släkt rik men förlorade mark och ära i samband med Wall Street-kraschen 1929: ett familjetrauma som flickan vill läka. I grunden är hon begåvad (universalgeni?) och till sin hjälp har hon män. En pojke lärde henne att läsa och skriva och hennes förtvivlan över sin situation tröstas av män. Dock blir hon som ung kvinna våldtagen av en man som älskar henne så mycket ( i sann Harlekin-anda)

Berättaren gör det bekvämt för läsaren, berättar vad alla tänker och deras intentioner. Den påminner läsaren om vem en karaktär är om den inte medverkat i ett par kapitel; ”mannen som hade hjälpt henne när… + kort resumé av vad som hände senaste gången karaktären var med. Huvudpersonen, flickan som blir en ung kvinna, tänker ofta högt för sig själv, som i en disneyfilm ( Vad är en bal på slottet?) . Det finns alltså inga oklarheter. Bara läsa på.