Igenkänningarnas självbiografi! Lena är inte arrogant; hon är överkänslig, blir överväldigad av intryck – det är därför hon glömmer bort/hälsar försent på nya människor. Hon håller sig i logen fram tills att det är dags att uppträda. Jag känner igen mig i behovet av att ladda upp i ensamhet, att inte kunna tanka tillsammans medFortsätt läsa ”I händelse av min död (en manual) (2022) av Lena Philipsson”
Författararkiv:bokologen
Vår mamma Lill-Babs (2022) av Monica Svensson, Malin Berghagen & Kristin Kaspersen
Döttrarna skriver sina mamma-minnen ett par år efter hennes död. De har olika uppväxter, men det finns en del likheter som gör att jag ofta bläddrar tillbaka för att verifiera vilken dotter det är som berättar nu. Döttrarna får ofta tas om hand av någon annan än sin mamma, som valt kärleksfullt hem med omsorg;Fortsätt läsa ”Vår mamma Lill-Babs (2022) av Monica Svensson, Malin Berghagen & Kristin Kaspersen”
Kallocain (1940) av Karin Boye
En mardrömsroman som man kan läsa om och om igen utan att mardrömmen bleknar. Jag är inne på sjunde läsningen och denna gång förs tankarna till Putin. När boken gavs ut 1940 drogs paralleller till Stalin och Hitler. Diktaturerna växlar som årstiderna men mardrömmen består och romanen förblir aktuell. Människorna lever i Staten där detFortsätt läsa ”Kallocain (1940) av Karin Boye”
Berättelser från den stumma tiden (2022) av Olof Lång
”Slutet på barndomen är en far som sitter hopkrupen som en spillra, en Gollum med utstående ögon, i en sjukhussäng…” skriver Lång i novellen ”Barndom”, som består av idel ”Barndom är…” – samt ”Slutet på barndomen är…”- konstruktioner. ”Barndom” är den novell i Berättelser från den stumma tiden som griper starkast tag i mig. PåståendenaFortsätt läsa ”Berättelser från den stumma tiden (2022) av Olof Lång”
Tisdagstrion: Å, Ä, Ö
Ugglan&bokens uppdrag denna tisdag innebär att titlarna i trion ska innehålla å ä eller ö och jag bidrar med: Stöld (2021) av Ann-Helen Laestadius utnämndes till årets bok 2021 – med all rätt! Sorglig historia eftersom den baseras på verkliga fall där renar plågats till döds. Brotten rubriceras som ”stöld/skadegörelse” och gärningsmännen åker inte ensFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Å, Ä, Ö”
Farfar var rasbiolog (2003) av Eva F Dahlgren
En biografi över botanikprofessorn som började intressera sig för förädling av människor istället för växter. Vid pennan hans barnbarn Eva, som intervjuat sin far och faster, men även läst farfars forskningsartiklar och brevkorrespondenser med familjemedlemmar samt andra rasbiologer. Barnbarnet lägger ett intressant pussel; en motsägelsefull person växer fram, en med en välbeställd bakgrund (”flygande sparfar”)Fortsätt läsa ”Farfar var rasbiolog (2003) av Eva F Dahlgren”
Tisdagstrion: Himmel & helvete (i titel)
1. Mellan himmel och jord (2007) av Niccolo Ammaniti handlar om en far och son på samhällets botten. Fadern är en supande aggressiv skinnskalle och den 13-årige sonen älskar sin pappa över alla mått (mamman lämnade dem); de två håller ihop mot världen. Men socialen vill ta sonen från fadern som tar till en drastiskFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Himmel & helvete (i titel)”
Stöld (2021) av Ann-Helén Laestadius
Baserad delvis på verkliga händelser i Sápmi, samernas landområde. Författaren har läst ett hundratal polisanmälningar om dödade renar (inte enbart skjutna, utan plågade till döds; jagade med skotrar, påkörda, lemlästade – ibland medan de fortfarande lever.) Påföljden är böter; brotten rubriceras som stöld eller skadegörelse… I boken Stöld åker ingen fast för ”stöld”, eftersom polisenFortsätt läsa ”Stöld (2021) av Ann-Helén Laestadius”
Tisdagstrion: Böcker med parallella berättelser/flera tidsplan
1. I Fråga aldrig om Marianne (2021) av Carolina Neurath berättar mamman i presens om åren innan sin Mariannes död 1979. Mammans historia varvas med deras yngre släkting Carolinas (f. 1985) efterforskningar kring vad som hände Marianne. ”Fråga aldrig om Marianne”, mumlar Carolinas farmors syster (Mariannes mamma) när Carolina som barn tittar på fotografiet avFortsätt läsa ”Tisdagstrion: Böcker med parallella berättelser/flera tidsplan”
Min syster, seriemördaren (2020) av Oyinkan Braithwaite
Lockades av titeln och det kaxiga omslaget! Förväntade mig att den skulle vara ”blodig, rolig och knivskarp” (se framsidetexten) … delvis infriades det: Den är blodig men inte explicit. ”Några” mördas men fokus är på spårdöljande och likhantering som ger alibi till mördaren Ayoola, en ung vacker kvinna. Storyn är absurd och därför rolig: AyoolasFortsätt läsa ”Min syster, seriemördaren (2020) av Oyinkan Braithwaite”
bokologen.se 